Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 16 år 1970

1

Nr 16

Utlåtande i anledning av motion om samordning av den civila
och militära sjukvårdsutbildningen.

I den till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionen II: 476 av
herrar Bengtsson i Landskrona och Björk i Påarp hemställes, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t begär att frågan om en samordning av den civila
och militära sjukvårdsutbildningen utreds i syfte att tillgodose dels den
civila sjukvårdens ökande behov av vårdpersonal genom att stimulera till
ökad rekrytering av manlig arbetskraft, dels den militära sjukvårdens behov
av personal med adekvat aj ourhållen utbildning.

I motionen erinras om den pågående snabba personalökningen inom vårdområdet
samt om att sjukvårdshuvudmännen enligt den av socialstyrelsen
genomförda s. k. Rupro-69-undersökningen räknar med ett fortsatt stegrat
personalbehov. Med utgångspunkt från Rupro-materialet drar motionärerna
slutsatsen, att sjukvårdens personalbehov inte till övervägande del kan fyllas
genom rekrytering och utbildning av kvinnlig arbetskraft. Det vore menar
motionärerna en angelägen uppgift att stimulera rekryteringen även av
manliga arbetstagare till vårdsektorn. En väg att åstadkomma en ökning av
det manliga inslaget bland de sjukvårdsanställda vore att få fram en samordnad
vårdyrkesutbildning för den civila och militära sjukvården.

Beträffande motiveringen i övrigt hänvisar utskottet till motionen.

Remissyttranden

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från skolöverstyrelsen,
socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen och försvarets sjukvårdsstyrelse
samt berett Svenska landstingsförbundet tillfälle att inkomma med yttrande.

Skolöverstyrelsen (SO) anför:

SO är positiv till sådana åtgärder som kan tänkas stimulera till ökad manlig
rekrytering till vårdsektorn och har ur den synpunkten inget att erinra
mot en samordning av den civila och militära sjukvårdsutbildningen, under
förutsättning att frågan först utreds. SÖ är emellertid tveksam till om en
samordning ur andra aspekter är meningsfull och praktiskt genomförbar.
En av förutsättningarna för att en samordning av utbildningarna med avseende
på längd och innehåll skall vara meningsfull är, att den civila och
den militära sjukvårdspersonalen efter genomgången utbildning har likartade
vårduppgifter.

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 11 samt. Nr 16

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 16 år 1970

SÖ undersökte 1969, efter förfrågan från chefen för marinen och i samråd
med socialstyrelsen, möjligheterna att samordna utbildningarna för stamanställda
sjukvårdsunderbefäl inom marinen och undersköterskor till vård-,
operations- och mottagningsavdelningar. Det visade sig därvid, att i viss mån
betydande skillnader förelåg i vårduppgifter för dessa grupper, och att en
samordning bl. a. av denna anledning inte då kunde förordas.

SÖ vill emellertid inte motsätta sig, att frågan om samordning av den
civila och militära sjukvårdsutbildningen närmare utreds.

Socialstyrelsen framhåller önskvärdheten av att öka det manliga inslaget
bland såväl sjukvårdens personal som övrig vårdpersonal och framhåller
vidare.

Detta är motiverat av både arbetsmarknadsmässiga och vårdmässiga skäl.
Utöver vad motionärerna framhållit kan därvid även åberopas vikten från
jämlikhetssynpunkt att kunna bryta den ensidiga kvinnliga dominansen
inom ifrågavarande yrken. För att skapa en miljö inom vården som är så
lik samhället som möjligt är det vidare angeläget, att vårdpersonalen representerar
båda könen. Detta är naturligtvis av särskild betydelse vid institutioner,
där sjuka eller handikappade vårdas under längre tid, samt vid
barnavårdande institutioner m. fl.

Det synes därför socialstyrelsen motiverat, att åtgärder vidtas i syfte
att bredda rekryteringen till vårdutbildningarna. Införandet av en särskild
vårdlinje inom mellanskolan samt anpassningen av övriga vårdutbildningar
till den gymnasiala skolan och till det eftergymnasiala utbildningssystemet
bör, anser socialstyrelsen, få stor betydelse härför. Av vikt härutöver
är att yrkesrådgivningen och yrkesvägledningen får resurser att intressera
både ungdomar, som slår inför ett framtida yrkes- eller ulbildningsval, och
vuxna, som står inför bl. a. omskolning, att ägna sig åt hälso-, sjuk- eller
socialvård. Därvid bör särskilt beaktas den roll, som den praktiska yrkesorienteringen
i grundskolan (PRYON), spelar för ungdomarnas val i detta
avseende.

I motionen behandlas särskilt frågan om samordning av den civila och
militära sjukvårdsutbildningen. En vårdyrkesutbildning (inbegripet nuvarande
vårdyrkesskola om 23 veckor) med efterföljande praktisk tjänstgöring
inom akutsjukvården bör, enligt socialstyrelsens uppfattning — även
om den fullgörs inom ramen för värnplikt eller vapenfri tjänsteplikt under
sammanlagt mer än ett år i följd — kunna bli av värde för både den civila
och militära sjukvårdsberedskapen. För den praktiska tjänstgöringen är
därvid tjänstgöringen vid kirurgiska, invärtesmedicinska, infektionsmedicinska
och psykiatriska kliniker samt vid avdelningarna för anestesi och
intensivvård av särskilt intresse.

Hittillsvarande erfarenheter av den utbildning och tjänstgöring av vapenfria
tjänstepliktiga, som socialstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen i samråd
med sjukvårdshuvudmännen under de sista två åren försöksvis genomfört
i vissa landstingsområden, har varit mycket positiva. Som ett bevis
härpå kan anföras att i genomsnitt ca 15 % av dessa vapenfria efter tjänstgöringens
slut uppgivit att de är intresserade av fortsatt vårdverksamhet.
Socialstyrelsen har för avsikt att utöka denna utbildningsform för vapenfria
till att omfatta även ambulanstjänstgöring för att på detta sätt om möjligt
söka skapa en bredare rekrytering av ambulanspersonal. Styrelsen anser

3

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 16 år 1970

också att om även värnpliktiga finge samma möjligheter till vårdyrkesutbildning
inom akutsjukvården som vapenfria tjänstepliktiga skulle detta
kunna underlätta en ökad rekrytering till denna vårdform.

För den militära krigssjukvårdens del bör enligt socialstyrelsens uppfattning
en utbildning enligt motionärernas förslag kunna vara till gagn när det
gäller tillgodoseende av utbildad manlig sjukvårdspersonal för första hjälpen
av sjuka och skadade vid de militära sjukvårdsenheterna.

Socialstyrelsen tillstyrker motionärernas förslag.

Arbetsmarknadsstyrelsen anför bl. a.

Styrelsens information om arbetsförhållandena inom vårdsektorn har förstärkts
och tagit sikte både på ungdom, som står i begrepp att välja yrke, och
på vuxna, som önskat omskolning eller kunnat reaktiveras efter längre tids
frånvaro från yrket. I särskilt anordnade orienteringskurser för vårdyrken
(arbetsmarknadsutbildning) ges såväl praktisk som teoretisk information åt
män och kvinnor som önskar utbildning inom vårdsektorn. Styrelsen bar vidare
sökt motverka den traditionellt ensidiga kvinnorekryteringen till hälsooch
sjukvården genom att rikta sig även till män med allmän orientering
om vårdyrkesförhållandena. Bl. a. bär utryckande värnpliktiga getts sådan
information genom specialnummer av tidningen Arbetsmarknaden. Sedan
1967 har arbetsmarknadsstyrelsen dessutom haft tillsyn över de vapenfria
tjänstepliktigas utbildning och tjänstgöring inom vårdområdet.

Utvecklingen av hälso- och sjukvården har fått sitt gensvar i ett numera
stort antal sökande till grundutbildningen av sjukvårdsbiträden. Årligen utbildas
omkring 8 000 sjukvårdsbiträden inom den ordinarie yrkesskolan, och
antalet sökande är avsevärt större än antalet elevplatser. Utbildningen av
undersköterskor omfattar f. n. ca 1 900 elever. Den brist på sjukvårdspersonal,
som utmärkte större delen av 1960-talet, har under de senaste åren
minskat och f. n. råder i stort sett balans mellan tillgång och efterfrågan på
sjuksköterskor med grundutbildning, undersköterskor och sjukvårdsbiträden.
Mot dessa kvantitativa uppgifter om den civila sjukvårdens beräknade
personalåtgång och personalutbildning skall ställas den militära utbildningen
av sjukvårdare. Tillskottet av värnpliktiga, som utbildas till sjukvårdare med
1—2 månaders sjukhuspraktik, varierar något år från år men torde detta
budgetår uppgå till mellan 500 och 800 personer. Om en del av dessa kunde
intresseras för att arbeta inom den civila sjukvården sedan de fullgjort värnplikten,
skulle det alltså knappast ha någon numerär effekt på rekryteringen.
Däremot skulle det kunna vara av värde som ett bidrag till uppluckringen
av den allmänt kvinnliga dominansen inom vårdområdet.

I mentalsjukvård är det redan vanligt med manlig vårdpersonal. Enligt
folkräkningen 1965 fanns sålunda ca 4 700 manliga av sammanlagt 12 200
skötare. Motsvarande siffror för biträden och undersköterskor inom hälsooch
sjukvården var 850 och 57 000. I Kungl. Maj :ts proposition nr 161: 65
framhålls, att mentalsjukvård och militärsjukvård inte intager någon särställning
och att all hälso- och sjukvård kan erbjuda intressanta yrkesuppgifter
även för män. Arbetsmarknadsstyrelsen, som delar denna uppfattning,
bedömer också resultatet av den vårdyrkesutbildning, som ges vissa vapenfria
tj änstepliktiga, som ett gott exempel härpå. EU antal vapenfria tjänstepliktiga
— innevarande budgetår ett 100-tal — fullgör sin grundutbildning
om 415 dagar genom att deltaga i kurser för grundutbildning av sjukvårdsbiträden.
Kurserna omfattar 23 veckor, varav 7 veckor teori och 16 veckor

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 16 år 1970

praktik och är helt jämförliga med den utbildning som ges i bl. a. vårdyrkesskolorna
för civil vårdpersonal. Återstoden av tjänstepliktstiden, d. v. s.
ca 240 dagar, utnyttjas för praktisk tjänstgöring vid sjukhus. S. k. krigsberedskap
efter avslutad utbildning är avsedd att ske vid beredskapssjlikhus.

Huruvida de värnpliktiga sjukvårdarna under värnpliktstiden, kan anknytas
till samma utbildningssystem — helt eller delvis för en senare komplettering
med civil utbildning —- är en utbildningsteknisk fråga, som sammanhänger
med värnpliktstidens disposition, med de värnpliktigas förutbildning,
med praktikmöjligheterna in. m. För att vinna tillträde till undersköterskeutbildning
fordras t. ex. 1—2 års praktik som sjukvårdsbiträde,
och det måste därför i första hand bli en koordination av utbildningen för
de militära sjukvårdarna och de civila sjukvårdsbiträdena. Då enligt uppgift,
flertalet militära sjukvårdare av de kategorier som erhåller sjukhuspraktik
under utbildningen utgörs av värnpliktiga med studentexamen, är det en
öppen fråga hur många som efter fullgjord militärtjänstgöring kan tänkas
vilja fortsätta med vårdarbete på jämförlig nivå i den civila sjukvården.

Härtill kommer att det under den närmaste framtiden kan förväntas omfattande
förändringar på vårdutbildningssidan i samband med att dessa utbildningsgrenar
skall inordnas i den nya gymnasieskolan.

Med hänsyn till det redovisade framtida stora behovet av utbildad personal
inom vårdsektorn vill styrelsen starkt understryka behovet av åtgärder
för att åstadkomma en ökad rekrytering även av manlig personal. I detta
sammanhang torde det finnas anledning att också närmare pröva vilka fördelar
en samordning av den civila och den militära sjukvårdsutbildningen
kan erbjuda.

Arbetsmarknadsstyrelsen anser för sin del att samordningsfrågan i någon
form bör bli föremål för närmare prövning.

Försvarets sjukvårdsstyrelse påpekar att en samordning av det medicinska
innehållet i den civila och militära sjukvårdsutbildningen kan komma
att medföra fördelar för såväl rekryteringssituationen vad gäller den civila
sjukvården som för tillgodoseende av försvarets behov av utbildad sjukvårdspersonal.
En sådan samordning bedömes dock medföra vissa organisatoriska
konsekvenser i fråga om utbildningsgången för den värnpliktiga
sjukvårdspersonalen. Dessa konsekvenser kan inte nu i detalj överblickas.

Förslaget om utredning tillstyrks.

Svenska landstingsförbundet tillstyrker utan närmare motivering att den
föreslagna utredningen kommer till stånd.

Utskottet

Motionärernas förslag om utredning av frågan om en samordning av den
civila och militära sjukvårdsutbildningen har vunnit stöd i samtliga hörda
remissinstanser — försvarets sjukvårdsstyrelse, socialstyrelsen, skolöverstyrelsen,
arbetsmarknadsstyrelsen och Svenska landstingsförbundet.

Utskottet finner för egen del de skäl som i motionen och remissyttrandena
anförts för genomförande av den begärda utredningen vägande och vill därför
föreslå

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 16 år 1970 5

att riksdagen i anledning av motionen II: 476 i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställer om en utredning av frågan om
samordning av den civila och militära sjukvårdsutbildningen.

Stockholm den 17 mars 1970

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande

från första kammaren: herrar Möller (s), Oscar Carlsson (s), Eric
Peterson (fp), Yngve Persson (s), Kilsmo (fp), Karl Gustav Pettersson (s),
fröken Stenberg (m), herrar Ernst Olsson (ep), Hansson* (s), Blomquist*
(m), Svanström* (ep) och Ove Karlsson* (s);

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm (s), herrar Larsson i
Borrby (ep), Rimås (fp), Nilsson i Bästekille (m), fru Ekroth (s), herrar
Johansson i Simrishamn* (s), Wiklund i Härnösand* (s), Andersson i Örebro
(fp), fröken Åsbrink* (s), herrar Häll (s), Rosqvist (s) och fru Jonäng*
(ep).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

ESSELTE TRYCK, STHLM 70
014211