Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 år 1970
1
Nr 15
Utlåtande i anledning av motioner om utbildning i medicinsk teknik.
I de likalydande till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna 1:524
av herr Nyman m. fl. och 11:694 av herrar Källstad och Westberg i Ljusdal hemställes,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla att en utbildningsplan
i medicinsk teknik utarbetas, så att en organisation av gymnasieingenjörer kan
byggas upp inom sjuk- och hälsovården samt handikappvården samt att ett program
för ökade insatser inom medicinsk teknik för tillgodoseende av främst sjukoch
hälsovårdens behov av medicinsk teknik samt främjande av industriell tillverkning
och marknadsföring av sådana produkter utarbetas.
I motionerna uttalas vidare bl. a. att tekniken inom vårdsektorn får allt större
betydelse, speciellt den medicinska tekniken som bl. a. har till uppgift att skapa
nya hjälpmedel och vetenskapligt utarbeta metoder för diagnostik, behandling och
efterbehandling av sjuka och handikappade människor m. m.
Den medicinska tekniken inrymmer enligt motionärernas mening en rad uppgifter
från kvalificerad forskning till service av utrustningar, enkla och komplicerade.
Den medverkar till att på viktiga områden tillgodose kraven på en rationell
och effektiv sjuk- och hälsovård, där i vissa fall den besvärande personalbristen
kan kompenseras genom de rationaliseringar den medicinska tekniken kan medverka
till.
Vidare framhålls att den medicinsk-tekniska verksamheten måste ha en fast förankring
inom såväl medicinsk som inom högre teknisk utbildning och forskning.
En sådan förankring är, anser motionärerna, av stor betydelse för rekrytering av
tekniker till sjukvården och för att säkerställa nödiga kontakter med de båda huvudområdena.
Sådana kontakter har etablerats vid medicinsk-tekniska institutioner
i Stockholm och Göteborg samt i Linköping, där ett centrum för medicinsk teknik
är under uppbyggnad.
Behovet av medicinska tekniker, d. v. s. tekniskt skolat folk som bl. a. kan utvälja,
sköta, granska och kontrollera sjukhusens tekniska apparatur, stiger i takt
med den tekniska expansionen inom sjukvården. En orsak till att utvecklingen gått
långsamt i fråga om sådan personal är dels det otillräckliga antalet tjänster, speciellt
för högre utbildad personal, dels att man ansett det enklast att köpa utrustningar
och deras service på kommersiell basis. Om man på sjukhusen hade bättre
tillgång på opartisk teknisk personal, skulle det kunna medföra väsentliga besparingar,
eftersom sådan utrustning är dyr och nu ofta inköps av icke sakkunniga.
Förutsättning för en noggrannare övervakning och ett bättre underhåll av apparaturen
vid sjukhusen och vårdanstalterna är, menar motionärerna, att en organisa
I
— Bihang till riksdagens protokoll 1970. 11 sand. Nr 15
2
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 år 1970
tion av sjukhusingenjörer byggs upp. Kostnaderna för sådana tjänster är obetydliga
i förhållande till de många miljoner kronor som härigenom anses kunna sparas.
En kompletteringsutbildning för tekniker borde prövas och utvecklas. Främst
kanske det gäller fortbildning av läroverksingenjörer, som det nu finns god tillgång
på.
Beträffande industriell tillverkning av tekniska hjälpmedel anförs bl. a.
Kommersialisering av tekniska hjälpmedel i full skala förutsätter industriell
medverkan och samverkan mellan statliga och kommunala organ för sjuk- och
handikappvård samt företag. Allt flera svenska företag har också under de senaste
åren tagit upp produktion av olika hjälpmedel på sitt program. Många skäl talar
emellertid för att svensk industri borde kunna göra en än större insats i framtiden
inom detta område, som genom sjukvårdens starka utveckling kan få en stor inhemsk
marknad.
Det torde också finnas möjligheter till ökad export. Men innan kommersialisering
av nya tekniskt komplicerade hjälpmedel kan komma till stånd i större omfattning,
behövs ett tidsödande och kapitalkrävande forsknings- och utvecklingsarbete,
som kräver ett stimulerande samarbete mellan forskningsinstitutioner och
exploatörer inom näringslivet, en uppgift för styrelsen för teknisk utveckling (STU)
i intimt samarbete med sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut
(SPR1).
Beträffande motiveringen i övrigt torde få hänvisas till motion 1:524.
Remissyttranden
Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från socialstyrelsen och skolöverstyrelsen
(SÖ) samt berett Svenska centralkommittén för rehabilitering (SVCR)
tillfälle att yttra sig. Eftersom handikappinstitutet numera övertagit största delen
av SVCR:s tidigare verksamhet har institutet besvarat remissen.
Socialstyrelsen upplyser i sitt yttrande bl. a. att styrelsen delar motionärernas
uppfattning om teknikens växande betydelse inom vårdsektorn. Genom den pågående
ökade specialiseringen och differentieringen inom hälso- och sjukvården
ställs otvivelaktigt växande krav på specialkunskaper, som ligger utanför det traditionellt
medicinska området. Mer och mer teknisk apparatur utnyttjas dels i
syfte att spara personal och effektivera sjukvårdsarbetet, dels direkt i diagnostik
och terapi. Genom teknikens landvinningar, särskilt inom elektroniken, har möjligheterna
ökat att rädda liv samt att återställa tidigare sjuka och handikappade till
ett mer normalt liv.
I likhet med motionärerna finner styrelsen, att starka skäl talar för att den medicinska
tekniken förstärks såväl i fråga om medicinsk-tekniska utbildnings- och
forskningsinstitutioner som i sjukvård och industri. Styrelsen delar också motionärernas
uppfattning att i vårt land finns speciella förutsättningar för en expansion av
den medicinska tekniken. Vår internationellt sett höga sjukvårdsstandard och vår
enhetliga sjukvårdsorganisation bör utan tvekan — något som socialstyrelsen också
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 år 1970 3
i tidigare sammanhang anfört — ge goda förutsättningar för en snabb utveckling
på området.
Vidare anför socialstyrelsen.
Genom beslut av 1968 års riksdag (prop. 68, SU 131, rskr. 304) inrättades dels
en styrelse för teknisk utveckling i syfte att samordna och effektivera det statliga
stöd, som tidigare utgått i olika former till teknisk forskning och tekniskt utvecklingsarbete,
dels ett statligt utvecklingsbolag med kommersiell inriktning och med
uPPgift att främja innovationer, särskilt sådana som tillgodosåg angelägna samhällsbehov
och att skapa bättre förutsättningar för utveckling och exploatering av
nya produkter, särskilt inom den statliga sektorn. Bland de tekniska områden, som
därvid enligt föredragande departementschefen i propositionen var i särskilt behov
av stöd nämndes bl. a. sjukhusapparatur, hjälpmedel för sjuka och handikappade,
vårdrationalisering.
Även om således en hel del har gjorts på det medicinskt-tekniska området finns
det stark anledning att öka insatserna för att bl. a. tillgodose hälso- och sjukvårdens
behov i detta avseende. I takt med den utveckling som tidigare beskrivits
måste bl. a. sjukhusen tillförsäkras teknisk sakkunskap som kan svara för den
alltmer komplicerade tekniska apparatur som finns där. Av betydelse härutöver
är att medicinsk-teknisk expertis även kan behöva knytas till huvudmannens centrala
ledningsorgan.
För att bl. a. analysera hithörande frågor tillsatte Svenska landstingsförbundet
år 1966 en utredning angående den tekniska tjänstens organisation vid sjukhusen.
Utredningen har sedermera överförts till sjukvårdens och socialvårdens planeringsoch
rationaliseringsinstitut (SPRI) i samband med dess tillkomst. Utredningen, i
vilken socialstyrelsen hela tiden varit representerad, har sökt klarlägga ifrågavarande
tjänsts inriktning, omfattning, specialområden och organisation samt den tekniska
personalens vid sjukhusen kompetens och utbildningsbehov liksom dess ansvar
och befogenheter. Kommittén kommer enligt vad socialstyrelsen har kännedom
om att inom en mycket snar framtid presentera resultaten av sitt arbete och därvid
framlägga förslag i nyssnämnda avseenden.
Socialstyrelsen anser således att ökade insatser måste göras för att förbättra bl. a.
utbildningen i medicinsk teknik. Styrelsen finner det emellertid lämpligt att avvakta
nyssnämnda utredningsarbete inom SPRI innan ställning tas till frågan om fortsatt
utbyggnad av utbildningen, bl. a. på gymnasieingenjörsnivå. Styrelsen utgår ifrån att
utredningen — när den inom kort presenteras — skall kunna läggas till grund för
konkreta åtgärder inom detta område på sätt som motionärerna förordat.
Skolöverstyrelsen framhåller i sitt yttrande bl. a.
_ Utvecklingen mot alltmer komplicerad teknisk apparatur inom de flesta medicinska
områden går snabbt. SÖ anser därför, att behov föreligger av sjukhusingenjörer
med uppgift att ansvara för att den tekniska apparaturen vid sjukhusen är
funktionsduglig. Utbildning av sjukhusingenjörer har redan i liten skala förekommit
på högskolenivå vid Chalmers tekniska högskola, och en särskild utbildnings- och
forskningsorganisation i medicinsk teknik planeras starta vid Linköpings högskola
1972. Styresmän för olika sjukhus har i fackpress intygat, att behov av sjukhustekniker
föreligger och kommer att öka; däremot är man tveksam om på vilken nivå
utbildningen av dessa bör ligga, liksom hur utbildningen bör dimensioneras. Endast
ett fåtal tjänster för sjukhusingenjörer finns för närvarande inrättade.
4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 år 1970
Med hänvisning till det ovan anförda betonar SÖ svårigheten att utforma en läroplan
för adekvat utbildning av gymnasieingenjörer i medicinsk teknik och, om en
utbildning i medicinsk teknik kommer till stånd, anser SÖ liksom motionärerna,
att den i första hand bör bygga på genomgånget 4-årigt gymnasium på teknisk
linje med fullständiga studiekurser (teleteknisk gren). SÖ anser dock, att utbildningen
även kan baseras på genomgången fackskola (teknisk linje, teleteknisk
gren).
En av Svenska landstingsförbundet och SPRI tillsatt kommitté för utredning av
den tekniska tjänsten vid sjukhus väntas inom kort publicera sin rapport. I avvaktan
på denna anser sig SÖ inte böra tillstyrka motionen i den del den berör SÖ:s
kompetensområde.
I Handikappinstitutets yttrande sägs bl. a. att institutet har för socialstyrelsen
utarbetat vissa riktlinjer till ledning för uppbyggandet av sjukvårdshuvudmännens
hjälpmedelsorganisation till de handikappades tjänst.
Institutet utgår från, att inom varje landstingsområde respektive stad utanför
landsting bör byggas upp ett organ för hjälpmedelsförsörjningen, inordnat i sjukvårdsorganisationen
inom rehabiliteringsklinik eller motsvarande samt inom varje
sjukvårdsregion ett centralt organ, försett med sådana resurser, att det bl. a. kan
tillgodose behovet av allsidig, kvalificerad teknisk service för samtliga i sjukvårdsregionen
ingående huvudmannaområden.
Såväl de regionala som de lokala hjälpmedelsorganen föreslås svara för teknisk
service vad gäller hjälpmedel m. m. för handikappade och beräknas i viss utsträckning
kunna utnyttja vid respektive sjukhus tillgängliga tekniska resurser. Institutet
anser, att man i varje fall på sikt bör överväga en samordning med sjukhusets
övriga tekniska verksamhet under gemensam ledning.
Handikappinstitutet har noterat, att någon utbildning för tekniker vid hjälpmedelsorganen
för närvarande inte finns. Grundutbildningen för denna teknikergrupp
synes som regel böra ligga på gymnasieingenjörsnivå. Institutet framhåller
att möjligheten att för fortbildning/vidareutbildning utnyttja avsnitt av befintlig
teoretisk utbildning för närliggande grupper befattningshavare bör undersökas och
att planering av en kompletterande praktisk utbildning bör ske.
Vidare anförs i institutets yttrande.
All erfarenhet har visat, att ett omgående nyttiggörande av forsknings- och utvecklingsresultat
kräver en aktiv marknadsföringsorganisation. Man kan ej förvänta
sig, att de forskare och tekniker, som frambringar nya prototyper och andra resultat,
också har möjligheter till eller intresse av att fullfölja innovationen till produktion
och marknadsföring. Dessa sista uppgifter kräver speciella kunskaper och erfarenheter
och ställer stora krav på förmågan att förhandla med företag, som kan
fullfölja marknadsföringen. Ekonomiskt stöd vid lanserande av nya hjälpmedel kan
erfordras.
Produktions- och marknadsföringsfrågorna behandlas kontinuerligt inom institutet.
Dessutom har socialdepartementet i november 1969 tillsatt en arbetsgrupp
för att utreda frågan om ökat statligt inflytande över prisbildningen och upphandlingen
i fråga om hjälpmedel för handikappade.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 år 1970 5
Utskottet
Motionärerna yrkar att en utbildningsplan i medicinsk teknik utarbetas, så att
en organisation av gymnasieingenjörer kan byggas upp inom sjuk- och hälsovården
samt inom handikappvården.
Utskottet finner det angeläget att den medicinska tekniken förstärks och vill i
detta sammanhang fästa uppmärksamheten på bl. a. den utbildnings- och forskningsorganisation
i medicinsk teknik som planeras vid Linköpings högskola år
1972. Enligt vad som framgår av skolöverstyrelsens yttrande föreligger ett stort
behov av sjukhustekniker. Däremot är man i dag tveksam om på vilken nivå utbildningen
av dessa bör ligga. Utskottet, som delar motionärernas och remissinstansernas
uppfattning om teknikens växande betydelse inom vårdsektorn, anser
det lämpligt att avvakta den inom sjukvårdens och socialvårdens planerings- och
rationaliseringsinstitut (SPRI) pågående utredningen angående den tekniska tjänstens
organisation vid sjukhusen. Utredningen kommer, enligt uppgift, inom en snar
framtid att presentera resultatet av sitt arbete.
Motionärerna har vidare yrkat att program för ökade insatser inom medicinsk
teknik måtte utarbetas för att tillgodose främst sjuk- och hälsovårdens behov av
sådan teknik samt för att främja industriell tillverkning och marknadsföring av
medicinskt-tekniska produkter. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att
genom beslut av 1968 års riksdag (prop. 68, SU 131, rskr. 304) inrättats dels styrelsen
för teknisk utveckling (STU), dels ett statligt utvecklingsbolag (SUAB).
Bland de områden där dessa organ enligt föredragande departementschefen skulle
vara verksamma nämndes medicinsk teknik jämte vård och rehabilitering av sjuka
och handikappade. Enligt beslut av samma riksdag inrättades även ett handikappinstitut
(prop. 41, SU 88, rskr. 206) med uppgift att samordna forsknings- och utvecklingsarbete
i fråga om hjälpmedel för handikappade. De av motionärerna upptagna
spörsmålen har således redan uppmärksammats av statsmakterna.
Utskottet får under åberopande av det anförda hemställa,
att de likalydande motionerna 1:524 och 11:694 inte föranleder
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 17 mars 1970
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 år 1970
Närvarande:
från första kammaren: herrar Möller (s), Oscar Carlsson (s), Eric Peterson
(fp), Yngve Persson (s), Helge Karlsson (s), Kilsmo (fp), fröken Stenberg (m),
herrar Ernst Olsson (ep), Hansson* (s), Blomquist* (m), Svanström* (ep) och Ove
Karlsson* (s);
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm (s), herrar Larsson i Borrby
(ep), Rimås (fp), Nilsson i Bästekille (m), fru Hörnlund (s), fru Ekroth (s), herrar
Johansson i Simrishamn* (s), Andersson i Örebro (fp), Hansson i Piteå* (s) och
fröken Åsbrink (s).
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.