Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr H år 1970

1

Nr 14

Utlåtande i anledning av motioner om prövning av handikappads
önskan att erhålla fosterbarn.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
1:268 av fru Wallentheim m. fl. och 11:302 av fru Lewén-Eliasson
och herr Andersson i Södertälje föreslås, att riksdagen måtte besluta att i
skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om åtgärder syftande till att ute i
kommunerna säkerställa en objektiv och allsidig prövning före beslut rörande
handikappads ansökan att erhålla fosterbarn.

Motionärerna framhåller att det aldrig kan vara en medborgerlig rätt att
erhålla fosterbarn eller adoptivbarn. Hänsyn till barnets bästa måste vara
helt avgörande för myndigheternas handlande i dessa ärenden.

Då detta fastslagits bör enligt motionärerna en annan princip i praxis
vara lika entydigt gällande, nämligen att alla sökande till fosterbarn (eller
adoptivbarn) skall bedömas uteslutande utifrån vederbörandes förutsättningar
att ge barnet tillferdsställande vård och kärleksfull omsorg. Detta
senare är när det gäller handikappade sökande icke alltid fallet.

I fosterbarn skungörelsen av den 28 oktober 1960 7 § tredje stycket sägs:
»Särskild uppmärksamhet bör vid utredningen ägnas frågan huruvida sökande
eller annan i hemmet boende lider av sjukdom som kan komma att
menligt inverka på barnets kroppsliga eller själsliga hälsa.»

Som förtydligande till detta stadgas i socialstyrelsens »Råd och anvisningar»
förbud att placera fosterbarn i hem där sökande eller någon annan
i hemmet lider av smittsam eller själslig sjukdom eller sjukdom i allvarligt
progressivt skede. Det sägs vidare att kontaktbesvärande lyten såsom synoch
hörselnedsättningar och nedsatt rörelseförmåga som innebär skötselsvårigheter
skall beaktas.

Av det anförda framgår, menar motionärerna, att handikappade personer
inte uteslutes från möjligheten att erhålla fosterbarn. Socialstyrelsen ger
klart besked om att handikappad person, som bedömes själv eller med
hjälp av annan kunna ge barnet tillfredsställande vård, skall behandlas som
likvärdig med annan sökande. Detta synsätt slår inte igenom i praktiken.
Barnavårdsnämnderna tolkar de anförda formuleringarna olika. Fördomarna
är ofta stora liksom okunnigheten. Det kan inte uteslutas att utredare
och barnavårdsnämnder, i tron att därmed tillgodose barnets intressen,
tillmäter ett stationärt handikapp en större negativ betydelse i
sammanhanget än vad som kan vara sakligt betingat särskilt med hänsyn
0102380 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 11 samt. Nr 14

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr ti- år 1970

till den service och de olika tekniska hjälpmedel som samhället numera
kan ställa till förfogande.

Enligt motionärernas mening bör det åvila socialstyrelsen att bibringa
barnavårdsnämnderna ökad insikt om samhällets alltfort pågående strävanden
att normalisera de handikappades tillvaro, och barnavårdsnämnd bör
åläggas att före avgörande av fosterbarnsansökan från handikappad infordra
expertutlåtande rörande handikappets betydelse från funktionell
synpunkt.

Beträffande motiveringen i övrigt torde få hänvisas till motionen I: 268.

Remissyttranden

Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från socialstyrelsen
och statens handikappråd.

Socialstyrelsen framhåller i sitt yttrande bl. a. att de barn som numera
placeras i fosterhem i huvudsak tillhör tva kategorier. Den första kategorin
består av barn som på grund av social missanpassning, psykiska
störningar av olika slag eller fysiska handikapp inte kan vardas av sina
föräldrar. Dessa barns vård ställer stora krav på fosterföräldrarna. Den
andra huvudkategorin fosterbarn består av barn, som under en kortare
tid placeras i fosterhem i avvaktan på att vårdnadshavaren skall klara upp
en situation, som för tillfället hindrar vederbörande att själv ha hand om
barnet.

I fråga om adoption säger socialstyrelsens psykolog Kurt Gordan i skriften
Adoption, utgiven av Allmänna Barnhuset år 1969: »Inför diskussionen
om de blivande adoptivföräldrarnas fysiska och psykiska hälsotillstånd
finns det anledning att ännu en gång understryka, att socialarbetaren har
att bedöma adoptivhemmets lämplighet med utgångspunkt från barnets intressen.
Hur mänskligt det än är att vilja hjälpa klienter med deras problem,
får förmedlingen av ett adoptivbarn aldrig ske i syfte att bota de
vuxnas lidanden. Barnet får icke betraktas som ett medel.»

Vidare anförs i socialstyrelsens yttrande.

Det bör understrykas, att begreppet handikapp inte är entydigt. Vid prövningen
av handikappads ansökan om fosterbarn — eventuellt med sikte på
framtida adoption — har barnavårdsnämnden att göra en helhetsbedömning
av sökanden. Härvid skall såväl medicinska som sociala och psykologiska
faktorer beaktas. Handikappet kan vara relativt lindrigt och väl kompenserat
genom tekniska hjälpmedel eller på annat sätt. Föreligger t. ex. det
förhållandet att en handikappad önskar ta hand om ett släktingbarn, kan
en känslobindning redan finnas mellan barnet och sökanden, och hänsyn
härtill måste tas vid bedömningen.

Motionärerna önskar, att skyldighet skall införas för barnavårdsnämnd
att före avgörande av fosterbarnsansökan från handikappad inhämta »expertutlåtande».
Vem som skulle utgöra expert i ett sådant fall anges inte i

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr lk år 1970 3

motionen. Socialstyrelsen anser det tillräckligt med stadgandet i 7 § 3 st.
fosterbarnsknngörelsen att »särskild uppmärksamhet vid utredningen bör
ägnas frågan, huruvida sökande eller annan i hemmet boende lider av sjukdom,
som kan komma att menligt inverka på barnets kroppsliga eller själsliga
hälsa». I det förutnämnda häftet av Råd och anvisningar, nr 137, (sid.
21), har socialstyrelsen uttalat, att barnavårdsnämnden alltid i tveksamma
fall bör begära att vederbörande företer läkarintyg, eventuellt intyg från
psykiater. Sådant intyg anser styrelsen vara jämförbart med vad motionärerna
kallar expertutlåtande.

Slutligen hänvisar socialstyrelsen till den utredning angående vissa frågor
rörande vård av barn och ungdom i enskilda hem m.m. som Kungl.
Maj:t tillsatte den 21.3.1969. Styrelsen anser det inte befogat att vidta några
åtgärder på detta område förrän resultatet av ifrågavarande utredning föreligger.

Bl. a. under åberopande av de ovan refererade synpunkterna avstyrker
socialstyrelsen bifall till motionerna.

I yttrandet från statens handikappråd påpekas bl. a. att barnavårdsnämnden
har att ta hänsyn till två faktorer vid prövning av tillståndsansökan om
fosterbarn, nämligen det tilltänkta fosterhemmet och det tilltänkta fosterbarnet.
Beträffande det tilltänkta fosterhemmet upplyser handikapprådet
om att i socialstyrelsens Råd och anvisningar om fosterbarnsvård under
rubriken »Hälsotillstånd» sägs att ett barn icke får placeras i ett fosterhem
där det kan utsättas för smittosam sjukdom. Hälsotillståndet i fosterhem
bör beaktas inte bara med hänsyn till smittosamma sjukdomar utan även
med hänsyn till övriga sjukdomar och eventuella lyten. Inte minst viktigt är
det psykiska hälsotillståndet i fosterhemmet och här är det ofta lämpligt,
att vederbörande med läkarintyg styrker sina uppgifter rörande sitt hälsotillstånd.
I tveksamma fall bör barnavårdsnämnden alltid begära att vederbörande
företer läkarintyg, eventuellt intyg från psykiater. Vägrar han,
riskerar han att ärendet avgöres till hans nackdel. Vidare står att läsa att
väsentligt nedsatt syn eller hörsel hos någon av de tilltänkta fosterföräldrarna
t. ex. kan vara ett svårt hinder för vederbörande att öppna god kontakt
med och utöva erforderlig tillsyn av ett fosterbarn. Långvariga kroppsliga
sjukdomar kan nedsätta vederbörandes krafter så att han eller hon
svårligen orkar med vård och fostran av ett barn.

Socialstyrelsen ger enligt handikapprådet besked om att handikappad
person med t. ex. ett stationärt handikapp, som bedömes själv eller med
hjälp av annan kunna ge barnet tillfredsställande vård, ej skall utestängas
från möjligheten att erhålla fosterbarn. Socialstyrelsens skrivning på dessa
punkter ger dock en möjlighet till olika tolkningar av vad ett handikapp
innebär och är på vissa punkter av diskriminerande karaktär. Att t. ex. synoch
hörselnedsättningar kan utgöra svåra hinder för vederbörande att öppna
god kontakt med och utöva erforderlig tillsyn av ett fosterbarn måste starkt
ifrågasättas. En undersökning i detta avseende måste hänföras till under -

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 1''i år i970

sökningen om de personliga egenskaperna hos den sökande och ej ingå som
en del under den sökandes hälsotillstånd.

Då de enskilda barnavårdsnämnderna tolkar de anförda formuleringarna
olika, finner statens handikappråd det nödvändigt, att socialstyrelsen omarbetar
sina Råd och anvisningar på detta område, och tillstyrker motionens
förslag att socialstyrelsen får i uppdrag att informera barnavårdsnämnderna
om att ett handikapp i sig självt inte får vara avgörande vid bedömning
av en persons lämplighet att vara fosterförälder.

Vad beträffar den i motionen föreslagna skyldigheten för barnavårdsnämnd
att, före avgörande av en fosterbarnsansökan från handikappad,
infordra expertutlåtande rörande handikappet ur funktionell synpunkt vill
statens handikappråd föreslå, att en sådan undersökning endast skall komma
till stånd i de fall där barnavårdsnämnden ställer sig tveksam eller
ämnar avslå en ansökan om fosterbarn från handikappad. Handikapprådet
finner det önskvärt att barnavårdsnämnden i dessa fall inhämtar råd från
socialstyrelsen innan ärendet avgörs. Socialstyrelsen i sin tur kan anlita
olika experter för ett klargörande i en sådan ovan nämnd situation och
skulle då också få en samlad erfarenhet av sådana ärenden.

Utskottet

Utskottet delar motionärernas uppfattning att barnets bästa måste vara
den ledande principen för myndigheternas handlande i ärenden om placering
av fosterbarn. Denna princip kommer även till uttryck i den av socialstyrelsen
åberopade skriften »Adoption».

Enligt stadgandet i 7 § tredje stycket fosterbarnskungörelsen bör särskild
uppmärksamhet vid utredning i anledning av ansökan om tillstånd att motta
fosterbarn ägnas frågan huruvida sökande eller annan i hemmet boende
lider av sjukdom, som kan komma att menligt inverka på barnets kroppsliga
eller själsliga hälsa. Enligt utskottets mening bör det vara till fyllest
om barnavårdsnämnderna i tveksamma fall begär läkarintyg. En regel av
denna innebörd finns i socialstyrelsens häfte »Råd och anvisningar nr 137
angående fosterbarnsvård».

Utskottet finner det mindre lämpligt med alltför detaljerade regler för
placering av fosterbarn. Det bör enligt utskottets mening överlämnas åt
vederbörande barnavårdsnämnd att med beaktande av gällande lagstiftning
på området och med socialstyrelsens »Råd och anvisningar» som grund i
varje särskilt fall bedöma de tilltänkta fosterföräldrarnas lämplighet. Det
torde dessutom inte vara möjligt att utarbeta allmängiltiga anvisningar för
placering av fosterbarn i familjer där handikapp förekommer. Utskottet
förutsätter, att berörda organ informeras om att handikapp generellt inte
skall vara hinder för att motta fosterbarn.

Slutligen vill utskottet erinra om att fosterbarnsutredningen enligt sina

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr H år 1970 5

direktiv skall kartlägga nuvarande former för och omfattning av fosterhemsverksamheten
och i samband därmed pröva frågor, som rör upplysning
och stöd i olika former till fosterföräldrar. Av motionärerna upptagna
spörsmål är således redan under utredning och resultatet av utredningen
bör avvaktas.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att de likalydande motionerna 1:268 och II: 302 inte föranleder
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 17 mars 1970

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Möller (s), Oscar Carlsson (s), Eric
Peterson (fp), Yngve Persson (s), Helge Karlsson (s), Kilsmo (fp), fröken
Stenberg (m), herrar Ernst Olsson (ep), Hansson* (s), Blomquist* (m),
Svanström* (ep) och Ove Karlsson* (s);

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm (s), herrar Larsson i
Borrby (ep), Rimås (fp), Nilsson i Bästekille (m), fru Hörnlund (s), fru
Ekroth (s), herrar Johansson i Simrishamn* (s), Andersson i Örebro (fp),
Hansson i Piteå* (s), fröken Åsbrink (s) och fru Joäng (ep).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.