Motioner i Andra kammaren, nr 818 år 1966

Nr 818

Av fru Svensson m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 54, angående ökat statligt stöd till barnstugor, m. m.

Proposition nr 54 innehåller ändrade bestämmelser för det statliga stödet
till barnstugeverksamheten. Förslaget innebär en betydande höjning av de
statliga bidragen till daghem och fritidshem, speciellt till anordning men
även till driftkostnaderna. Detta noteras med tillfredsställelse, men förslaget
ger ändå på vissa punkter anledning till erinringar.

I överensstämmelse med familjeberedningens rekommendationer går propositionens
förslag ut på att genom en kraftig ökning av anordningsbidraget
till daghem och fritidshem stimulera en snabb utbyggnad av antalet
daghems- och fritidshemsplatser i landet, medan de rena lekskolorna fortfarande
ej anses vara i behov av statligt anordningsbidrag.

I departementspromemorian, refererad i propositionen, framhålles på
s. 80 i propositionen följande: »För lekskolor utgår inte anordningsbidrag.
Bidrag härtill kan dock sökas från allmänna arvsfonden. Arvsfondsbidraget
uppgår i regel till 1 400 kronor per plats. Från allmänna arvsfonden kan
också sökas bidrag till inventarier för barnstugor. Sådant arvsfondsbidrag
utgår i regel med halva kostnaden.»

Statsrådet tar inte upp denna fråga i propositionen, men vi förutsätter
att denna möjlighet att erhålla bidrag fortfarande skall finnas för lekskolorna.

I propositionen föreslås en höjning av bidraget till driftkostnaderna för
daghem och fritidshem till 1 600 kronor respektive 600 kronor per plats
och år och avser att med reglerna för bidragsgivningen introducera en barnstuga
med kombinerad verksamhet som blir mer flexibel än den nuvarande
organisationen. Den benämnes integrerad barnstuga och innefattar i sig
vård både på längre och kortare tid, d. v. s. både daghems- och lekskoleverksamhet.
Den anses vara den mest rationella lösningen av »barntillsynen»
på längre sikt.

Lekskolans nuvarande organisation — med två 3-timmars grupper per
dag och lärare — kan naturligtvis ses som något av en kompromisslösning
för att tillgodose kvantitativa aspekter. Systemet synes nu av familjeberedningen
uppfattas som moget för avveckling i ett samhälle, där familjens
situation och funktion radikalt håller på att ändras och som därför måste
ställa andra krav på förskoleverksamheten.

Motioner i Andra kammaren, nr 818 år 1966

Emellertid framgår det icke klart varken av familjeberedningens förslag
eller av propositionen, vilken målsättningen för framtiden egentligen är.
Avser man att genomföra en övergång till flexibel verksamhet över hela
linjen eller kommer i framtiden alla institutionstyperna att bedrivas jämsides? Målsättningen

blir avgörande för en riktigt genomförd planering. Den
statliga och den kommunala målsättningen måste överensstämma. Absolut
klara linjer är därför nödvändiga redan i dagens läge, då omfattande planering
av barnstugor pågår över hela landet.

Om den nuvarande organisationen av lekskolorna för framtiden skall
bibehållas vid sidan av daghem och integrerade institutioner bör även lekskoleverksamheten
framgent vara berättigad till statligt bidrag som i så
fall så småningom måste utgå efter samma principer som till övriga barnstugor.
Skall däremot de nuvarande lekskolorna efter hand avvecklas och
helt ersättas med integrerade barnstugor erfordras en väl tilltagen övergångstid,
minst 5—6 år med bibehållet statsbidrag till driftkostnaden.

Till anordning av flexibla institutioner bör statligt anordningsbidrag utgå
oavsett det för dagen mest aktuella användningssättet, då all planering
av permanenta institutioner måste vara synnerligen långsiktig med inriktning
på framtida behov.

Förslagen till ny stödform får ses mot den bakgrund som läget på arbetsmarknaden
utgör. Och statsmakternas strävan att genom utbyggd barntillsyn
bereda den kvinnliga arbetskraften ökade möjligheter till utträde på
arbetsmarknaden är synnerligen lovvärt.

Inriktningen på denna del av barnstugeverksamheten bör dock inte leda
till att man bortser ifrån önskvärdheten av att alla barn, frånsett föräldrarnas
förvärvsarbete, är i behov av förskola.

Även om man vid en omprövning av bidragsgivningen har den integrerade
barnstugan som en målsättning för framtiden, vore det synnerligen
orealistiskt att med kort varsel ställa kommunerna i den situationen att
en stor del av den traditionellt organiserade barnstugeverksamheten plötsligt
fråntoges det statliga stödet. Visserligen är driftbidraget till lekskolorna
synnerligen lågt i förhållande till den verkliga kostnaden, men det är dock
icke helt betydelselöst och har rent principiellt och även ur psykologisk
synpunkt stor betydelse, i synnerhet under en övergångstid. Lekskolorna får
icke plötsligt degraderas till en onödig företeelse. En omställningsperiod
är desto angelägnare som pågående nyplanering i stor utsträckning bygger
på de tidigare tillämpade principerna för barnstugeverksamhetens organisation.

Även om daghemmen, som betjänar de yrkesverksamma föräldrarna, i
nuvarande läge måste anses som det mest angelägna objektet för en mycket
snabb utbyggnad, får man nämligen icke bortse från kommunernas i
många fall målmedvetna utbyggnad av lekskoleverksamheten. Motiveringen

18 Motioner i Andra kammaren, nr 818 år 1966

för densamma är mycket stark både i större expanderande bebyggelsecentra
och i små kommuner med deras speciella problem även för förskolebarnen.
Detta framgår också av familjeberedningens promemoria, även om hänsyn
härtill inte tagits vid de bedömningar och rekommendationer som presenterats.

Det synes angeläget framhålla, att den föreslagna höjningen av föräldrarnas
avgift till rena lekskolor, för att kompensera bortfall av statligt
bidrag, ej stämmer med kommunernas målmedvetna strävan att med förskolan
nå alla barn inom vissa åldersgrupper. Vissa kommuner uttager därför
ej avgift, andra planerar ett borttagande och håller lägsta möjliga avgift.
Ett bortfall av statsbidraget kommer i realiteten att betyda ökade kostnader
för kommunen.

Det föreslagna villkoret för anordningsbidrag skulle kunna få direkt
motsatt effekt till den man egentligen avser, nämligen verklig flexibilitet
vid utformningen av barnstugelokalerna. Så blir förhållandet vid nu pågående
långsiktig planering. Om man nämligen som villkor för anordning
ställer en förbindelse från kommunen att omedelbart utnyttja två tredjedelar
av de för daghemsändamål utformade lokalerna till verksamhet på
heltid eller minst fem timmar per dag, kommer detta att hindra en rationell
planering.

Vissa kommuner planerar redan för en utveckling som kräver flexibla
lokaler och har således sett till att flertalet friliggande permanenta institutioner,
som projekteras i nya bostadsområden, utformas så att de i framtiden
kan användas för varierande behov. Alla dessa institutioner kan däremot
icke vid starten tagas i bruk till två tredjedelar för daghemsverksamhet.
De har överdimensionerats för områdets aktuella daghemsbehov,
emedan de är avsedda att i första omgången även ta emot det nya områdets
stora barnkullar för korttidsvård (lekskola), medan man förutsett ökning
av daghemsbehovet. De föreslagna bestämmelserna skulle betyda, att denna
typ av barnstugor, som med hänsyn till framtida behov planerats för
flexibel verksamhet, icke skulle bli berättigade till statligt anordningsbidrag.

Anser statsmakterna att villkoret för statligt anordningsbidrag måste
bibehållas, måste förslaget kompletteras med en bestämmelse om att bidrag
kan utgå, då lokalen senare tages i bruk på föreskrivet sätt. Om man avser
att helt inrikta planeringen efter den nya organisationen, förefaller dock
detta bli ett onödigt krångligt förfaringssätt.

Även vad det gäller den föreslagna bidragsformen till driftkostnaderna
kommer samma villkor att minst två tredjedelar av platsantalet vid en
avdelning skall användas för daghemsändamål i minst fem timmar per dag
att hindra verklig flexibilitet.

Endast så utformade bidragsregler, att varje plats inom en barnstuga,
som användes för heltidsvård eller vård upp till minst fem timmar, berät -

Motioner i Andra kammaren, nr 818 år 1966

tigar till det högre driftbidraget, kan garantera största möjliga smidighet i
utnyttjandet av en barnstuga.

Först efter en övergångstid, då planeringen ute i kommunerna hunnit
inrikta sig på den integrerade barnstugan, borde övervägas om bidraget
till lekskola i dess nuvarande form bör avvecklas och ett enhetligt bidrag
till barnstugeverksamhet i integrerad form utgå.

Det föreslagna anordningsbidraget till daghem, 5 000 kr. per plats och
år, är beräknat med hänsyn till byggnadskostnaden för en serietillverkad
barnstuga, som är kostnadsberäknad till 9 000 kr. per plats. Det finns här
anledning att ifrågasätta beräkningsgrunderna. Den nämnda byggnadskostnaden
torde förutsätta att man går på en minimistandard både vad det
gäller lekytor och materialval för inredningen. Erfarenheten visar, att
institutioner utförda på detta sätt fungerar sämre och är utsatta för onormalt
stort slitage. De blir därför mycket dyra ur underhållssynpunkt.

Det framgår icke av departementets förslag till statligt driftbidrag med
1 600 kr. per daghemsplats och år varpå denna summa grundar sig. Socialstyrelsen
har emellertid i sina anslagsäskanden för budgetåret 1966/67 föreslagit
2 000 kr. per plats, nämligen ca 40 % av 5 250 kr., som är en medelbruttokostnad
för hela landet. Att denna summa blivit så låg måste bero
på att många kommuner till nackdel för verksamhetens kvalitet pressar
ner personalkostnaderna genom att både kvantitativt och kvalitativt hålla
en absolut minimistandard ofta t. o. m. genom att underskrida den. Därför
utgör inte heller det av socialstyrelsen föreslagna beloppet, 2 000 kr. per
plats, 40 % av den verkliga kostnaden för en verksamhet av god kvalitet.
Den av departementet föreslagna summan av 1 600 kr. täcker en ännu
mindre del av kommunens verkliga kostnad.

Det är möjligt att departementet menat att i första omgången kraftigast
höja bidraget till anordning för att därmed underlätta en snabb utbyggnadstakt
och tänkt sig att kommande budgetår ge även driftbidraget en
radikalare lyftning. Därom utsäges dock intet i promemorian, varför skäl
finnes att understryka det faktum att driftkostnaderna i längden utgör
den största belastningen på kommunens budget.

Med hänvisning till ovanstående motivering hemställes,

att det i proposition nr 54 föreslagna villkoret för erhållande
av anordningsbidrag till integrerade barnstugor,
nämligen att kommunen skall förbinda sig till att 2/3 av
platserna skall beläggas av barn för heltids- eller 5-timmarsvistelse,
skall utgå,

att för erhållande av anordningsbidrag till daghem och
integrerad barnstuga kommunen förbinder sig att i förtur
ställa platser till förfogande för sådana barn vilkas båda
föräldrar (förälder) är förvärvsarbetande,

Motioner i Andra kammaren, nr 818 år 1966

att driftbidraget till integrerad barnstuga inte påverkas
av det i propositionen angivna 2/3-villkoret utan utgår per
plats som är belagd med barn för heltids- eller 5-timmarsvistelse,
samt

att det nuvarande driftbidraget till förskolorna, 100 kr.
per plats, bibehålies. (Alternativt tills vidare.)

Stockholm den 29 mars 1966

Rosa Svensson (s)

Sven Ekström (s) Annie Jåderberg (s)

Marta Lindberg (s)

Eric R. Carlsson (s)

Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1966
660303