Motioner i Andra Kammaren, nr 91 år 1957

Nr 91

Av herr Agerberg m. fl., om skyndsam utredning rörande
behovet av och förutsättningarna för en snabbare utbyggnad
av inrikesflygets trafiknät särskilt i Norrland.

Vid ett bedömande av inrikesflygets ställning i vårt land gör sig en
märkbar skillnad gällande mellan landets södra och norra del. Som så ofta
i andra sammanhang verkar en gränslinje vara dragen vid Dalälven. Ehuru
inrikesflyget inte heller i södra Sverige fått den utbredning man kunnat förvänta,
är förhållandena i Norrland än mindre tillfredsställande.

Luftfartsstyrelsen upptager i tioårsplanen en utbyggnad av den s. k.
norrlandslinjen, vilken utgör en betydelsefull del av inrikestrafikens stamlinjenät.
Planen omfattar utbyggnad av tre flygplatser, nämligen Sundsvall,
Umeå samt Kiruna. I dagens läge är det enligt luftfartsstyrelsen icke möjligt
att förutsäga, i vilken ordning de i planen upptagna projekten bör komma
till utförande. Flera av företagen torde ej heller ännu vara så bearbetade,
att deras slutliga omfattning och tekniska utformning kan närmare angivas.
Detta förhållande måste inverka menligt på planens fullföljande. Det torde
i förevarande sammanhang vara nödvändigt att närmare studera den inverkan
det norska inrikesflygets utbyggnad kan komma att utöva på fullföljandet
av våra egna planer.

De lösa konturer, som kännetecknar planerna för framtiden, är ägnade
att väcka en viss osäkerhet. Flera av de problem, som i dagens läge kan
sägas vara typiskt norrländska företeelser, såsom t. ex. bristen på kvalificerad
arbetskraft, hör intimt samman med frågan om förbättrade kommunikationer.
Därmed är icke sagt att detta problems lösande skulle normalisera
arbetskraftssituationen. Därtill fordras även andra åtgärder. Vi
är dock övertygade om att dylika svårigheter i viss utsträckning kan avhjälpas
medelst en förbättring av kommunikationerna. Då turistnäringen
spelar en icke föraktlig roll, bör man lägga stor vikt vid det sält på vilket
ett utbyggt inrikesflygnät kan inverka på utvecklingen av denna näringsgren.
Det är också angeläget att landsdelens internationella affärsumgänge
stimuleras av möjligheten till förenklade och snabba resor. På grund av
de vida avstånden samt de glesa förbindelserna kan inrikesflygets möjligheter
här verkligen utnyttjas i full utsträckning. Utvecklingen utomlands
— och man behöver då icke söka exempel på längre avstånd än Finland —
visar klart vilka fördelar flygkommunikationer medför för glesområden av
norrländsk typ.

Motioner i Andra Kammaren, nr 91 år 1957

De senaste årens utveckling på den civila luftfartens område låter oss
skymta något av den framtida omfattningen. Under 1951—1955 har sålunda
antalet landningar ökat med 51 %, antalet passagerare med 73 %,
mängden fraktgods med 103 % och postmängden med 63 % För att inrikesflyget
skall kunna utvecklas på det sätt, som det under vissa förutsättningar
lovar att göra, fordras tillgång till ett ökat antal flygplatser som
kan utstå de påfrestningar som reguljär linjetrafik medför. Dessa förutsättningar
är i nuläget icke för handen. Antalet fält som nu finns tillgängliga,
i varje fall om man tar hänsyn till sådana som uteslutande är avsedda
för civilt bruk, är för få och otillräckliga. Betydligt gynnsammare torde betingelserna
bli om militära fält kunde, åtminstone i ett övergångsskede,
ställas till den civila lufttrafikens förfogande. Tanken att förfara på detta
sätt är icke ny. Den har framförts i samband med den pågående planeringen
av reguljär trafik på Kiruna. Kontakt har tagits med flygmilitära myndigheter,
och man synes på detta sätt kunna skapa underlag för en hållbar
lösning av flygplatsproblemet.

Det är ett önskemål att fler betydande orter i Norrland inlemmas i ett
reguljärt inrikesnät. Det ligger i sakens natur att icke alla kan innefattas i
ett stamlinjenät. Detta bör i nödig utsträckning kompletteras med ett sekundärnät,
vilket torde ankomma på en eventuell utredning att närmare
överväga. För närvarande synes Sundsvall—Härnösandflygfältet ensamt
i Norrland äga nödiga förutsättningar för att tåla trafik av större omfattning.
Vissa mindre fält finnes på andra håll, men dessa verkar i allmänhet
icke vara ägnade att i nuvarande utformning tjäna ett utvecklat inrikesflyg.
Flygplatsen i Nordmaling torde i detta sammanhang kunna tjäna som ett
typexempel såvitt gäller dess otjänliga läge. Resande till städerna Umeå och
Örnsköldsvik måste för att nå sina bestämmelseorter resa ca 60 kilometer
i resp. nordlig eller sydlig riktning. Det bör tilläggas att icke heller Sundsvalls-fältet
erhållit en idealisk placering. Flygplatsen är förlagd till en ö
norr om själva staden med vilken förbindelsen uppehälles per färja.

Enligt vår mening vore det synnerligen värdefullt om Jämtland genom
anordandet av reguljär flygtrafik gavs ett tillskott till sina kommunikationsmöjligheter.
Såvitt nu kan bedömas torde goda förutsättningar finnas
för att Östersund inlemmas i ett inrikes trafikflygnät, bl. a. genom en samverkan
mellan luftfartsstyrelsen och flygmilitära myndigheter. Huruvida
ytterligare orter i Norrland lämpar sig för alt inordnas i ett system för
reguljär flygtrafik undandrar sig vårt bedömande. Vi håller emellertid icke
för otroligt att, utöver de redan nämnda, flera orter kan äga de nödiga förutsättningarna
för all komma i fråga.

Utvecklingen utomlands har visat sig gå med stora steg allt under det
den här i landet betänkligt sackat efter. Liksom på andra håll finnes säkert
även i vårt land behov av utbyggda flygförbindelser. Vissa planer för framtiden
har skisserats, men de synes oss till konturerna vara alltför obestämda,
vilket förhindrar att de tjänar som någon fast grundval.

Motioner i Andra kammaren, nr 91—92 år 1957

Vi anser det följaktligen vara av stort värde om de frågor som kan äga
samband med inrikesflygets ordnande, särskilt i Norrland, kunde klargöras.
I syfte att realisera ett dylikt önskemål synes det oss lämpligt att luftfartsstyrelsen
erhöll i uppdrag att snabbt utreda behovet av och förutsättningarna
för en utbyggnad av det inrikes trafikflygnätet med tonvikten
lagd på en utvidgning av den norrländska verksamheten. Därvid bör företagas
en angelägenhetsgradering av de åtgärder som kan synas utredningen
nödiga för utbyggnaden. Det torde vara värdefullt att i detta sammanhang
särskilt beakta de möjligheter som ett samarbete med flygförvaltningen kan
skapa, dels för utnyttjande av redan befintliga flygfält, dels för samordning
av intressena vid planering av nya militärflygfält. Utredningen bör
syfta till att framlägga ett hållbart förslag till en intensifiering av inrikesflygets
utbyggnad.

Med stöd av ovanstående hemställes,

att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t anhålla, att luftfartsstyrelsen
får i uppdrag att med beaktande av de i motionen
angivna synpunkterna verkställa en skyndsam utredning
rörande behovet av och förutsättningarna för en snabbare utbyggnad
av inrikesflygets trafiknät, särskilt i Norrland, samt
att inkomma med förslag till en sådan utbyggnad med angivande
av angelägenheten av de olika etapperna i en sådan
utbyggnad.

Stockholm den 22 januari 1957

Nils Agerberg

Märta Boman

Nils G. Frödin g

Carl östlund

Nr 92

Av herrar Carlsson i Stockholm och Staxäng, i anledning
av Kungl. Maj:ts framställning om anslag till avlöningar
vid statens bilinspektion.

(Lika lydande med motion nr 64 i Första kammaren)
Stockholm den 23 januari 1957

C. W. Carlsson

Ernst V. Staxäng