Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1956

Nr 79

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till ersättningsanstalter
för Långholmen och för kvinnofängelset
i Växjö; given Stockholms slott den 17
februari 1956.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Herman Zetterberg

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 17 februari 1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,
Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström,
Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen
anför chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg.

I årets statsverksproposition (kapitalbudgeten, bil. 23) har Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition, för budgetåret
1956/57 beräkna investeringsanslag till följande ändamål, nämligen till Ersättningsanstalter
för Långholmen in. in. 1 740 000 kronor samt till Ersättningsanstalt
för kvinnofängelset i Växjö m. m. 1 290 000 kronor. Jag anhåller
nu att få upptaga dessa anslagsfrågor till fortsatt behandling.

1 Bihang till riksdagens protokoll 195G. i samt. Nr 79

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1956

Kapitalbudgeten
Statens allmänna fastighetsfond
[1] Ersättningsanstalt för Långholmen m. m.

Fångvårdsbyggnadsutredningen,1 som av mig tillkallats för att utreda frågan
om successiv förnyelse av fångvårdens anstaltsbestånd, har i ett betänkande
(stencilerat) den 2 november 1955 lagt fram förslag till ersättningsbyggnader
för Långholmsanstalten (603 platser, varav å kronohäktet 151).
Utredningen föreslår, att den nuvarande östra anstaltsgruppen, som har
Långholmen som centralanstalt och är dubbelt så stor som någon av de övriga,
delas upp på två grupper. Långholmsanstalten föreslås därvid ersatt
med två nya centralanstalter, en för den reducerade östra gruppen och förlagd
i närheten av Stockholm (Åkersberga) samt en för en ny anstaltsgrupp
i det inre av Mellan-Sverige och placerad i Kumla stad. För de båda nya
centralanstalterna har tomtområden — väl tilltagna för tillgodoseende av
eventuella utvidgningsbehov i framtiden — preliminärt förvärvats. Vidare
framlägger utredningen förslag till överenskommelse med Stockholms stad
om att staden skall uppföra särskilt häkte i den centrala staden, jämväl avsett
för Stockholms läns behov. Beträffande frågan om förläggning av den rättspsykiatriska
kliniken, vilken för närvarande är inrymd i en särskild byggnad
på Långholmen, ämnar utredningen avge förslag under år 1956.

Fångvårdsbyggnadsutredningens förslag
Centralanstalt vid Åkersberga

Utredningen föreslår att 300 av ersättningsplatserna för Långholmen anskaffas
genom uppförande av en ny centralanstalt i närheten av Stockholm.
I samarbete med Stockholmstraktens regionplanenämnd har utredningen
undersökt ett tjugutal områden. Efter ingående undersökningar och överläggningar
med representanter för berörda kommunala myndigheter förordar
utredningen ett område i Österåkers kommun av Stockholms län,
omfattande fastigheterna Runö 71 samt Husby l1, 22 och 51 (Runö gård).
Fastigheterna har en areal av något över 161 har, varav 29,5 har skog.

Runö gårds ägor gränsar i öster till Åkersberga stationssamhälle. Gårdens
västra delar, skogsskiftet å Husbyägorna, ligger i anslutning till befintlig fritidsbebyggelse
vid Gottsunda. Norr om området löper Norrtäljevägen förbi.
Åt söder har man järnvägslinjen Stockholm—Österskär. Vägnätet kommer
att inom en nära framtid utbyggas i kanterna av området, till viss del över

1 Landshövdingen T. Bergquist, byråchefen i socialstyrelsen T. Eriksson, byråchefen i fångvårdsstyrelsen
B. Forssell, grosshandlaren W. Josephson, byrådirektören i statens organisationsnämnd
P. Tammelin och chefen för byggnadsstyrelsen generaldirektören G. Wejke.

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1956

området. Närmaste station är Åkers-Runö. Området kring Åkers-Runö —
till vilket ifrågavarande gård alltså hör — skiljes från Äkersberga av Åkers
kanal. På norrsidan finnes via Norrtäljevägen en förbindelse över kanalen
medelst en landsvägsbro. På sydsidan går endast en järnvägsbro. Det är
dock meningen att denna bro inom några år skall få en sidolöpande landsvägsbro.

Enligt utredningens mening kommer anstalten att få ett mycket gynnsamt
läge, framför allt nr trafiksynpunkt. Avståndet per järnväg till Östra
station i Stockholm är 25 km från Åkers-Runö. Vägavståndet är för närvarande
34 km till Gustav Adolfs torg men förkortas åtskilligt med den nya
Norrtäljevägen. Ytterligare förkortning av vägen väntas komma till stånd
längre fram. Närmaste sjukhus är Stockholms läns centrallasarett i Mörby,
vilket redan är ett välutrustat sjukhus och kommer att ytterligare utbyggas
med olika specialavdelningar. Österåkers kommuns centrum ligger i Åkersberga.
Detta stationssamhälle har för närvarande ca 2 500 innevånare och
utvidgas raskt. Rebyggelsen är i huvudsak modern. Centralskola finns, likaså
läkare och tandläkare.

Kommunalfullmäktige i Österåker har vid sammanträde den 12 september
1955 beslutat förbinda sig — under förutsättning att en anstalt för omkring
300 intagna med en personal på ca 125 anställda placeras på den ifrågasatta
platsen — dels att kostnadsfritt för staten framföra vatten- och avloppsledningar
till tomtgränsen för den nya anstalten och att icke betinga sig någon
anslutningsavgift, dels att svara för bostäder till befattningshavare som ej
erhåller bostäder genom statens försorg. Bostäderna skall vara tillgängliga
vid den tidpunkt, då anstalten tas i bruk, enligt detaljerade överenskommelser
som senare träffas.

Efter förhandlingar med ägarna till Runö gård har utredningen med dem
upprättat ett preliminärt avtal angående köp av gården. Avtalet är såsom bilaga
A fogat till denna proposition. Överenskommelsen innebär dels att ägarna
erhåller 1 miljon kronor, varav 300 000 kronor erlägges den 1 juli 1956
och återstoden vid tillträdet den 14 mars 1957, dels att ägarna fram till den
14 mars 1960 får arrendera den del av gården som icke omedelbart beröres
av byggnadsföretaget. Köpet har ingåtts under förutsättning att statsverket,
om uppgörelse ej kunde nås, skulle tillgripa expropriation, och i köpeavtalet
ingår därför ett säljarförbehåll rörande en eventuell beskattning för
uppkommen realisationsvinst. Domänintendenten i norra domänområdet,
som med biträde av skogsteknisk sakkunnig värderat egendomen, bar tillstyrkt
uppgörelsen. Lantmätarna i bostadsstyrelsen Bengt Brändström och
Karl-Erik Eriksson, som för utredningens räkning utfört en separat värdering,
har »icke velat avråda från en köpeskilling av 1 000 000 kronor».

Utredningen bar ansett, att hela egendomen bör förvärvas av kronan, emedan
det gjorts gällande, att efter eu försäljning av endast de områden som
erfordras för fångvårdsanstalten och tillhörande skyddsområde den återstående
delen av egendomen inte lämpligen kan utnyttjas som självständigt
jordbruk. Undersökningar torde böra göras angående den framtida dispo -

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1956

sitionen av de fastighetsdelar som inte direkt erfordras för fångvårdsändamål.

Utredningen föreslår att 1 miljon kronor anvisas för budgetåret 1956/57
till inköp av Runö gård samt att det uppdrages åt fångvårdsstyrelsen att
genomföra köpet.

Med biträde av byggnadsstyrelsen har utredningen uppgjort skissförslag
för anstaltens utformning. Sedan statsmakterna tagit ställning till förslaget
om förläggningsplats, avser utredningen att avge ett detaljerat förslag till
byggnads- och personalplan för den nya anstalten.

Centralanstalt i Kumla

Utredningen anser att 200 av ersättningsplatserna för Långholmen bör
anskaffas genom att en ny centralanstalt uppföres i Örebro län. I samråd
med länsarkitekten i länet har utredningen undersökt flera möjliga förläggningsplatser,
bland dem Örebro, Kumla, Hallsberg, Laxå och Askersund.
Av de undersökta områdena har Kumla de bästa förutsättningarna.
Det där ifrågasatta området ligger fritt i stadens södra utkant, ca 1 km från
järnvägsstationen. Den mark som, inklusive »skyddsområde», skulle erfordras
för anstalten uppgår till ca 54 har. Själva anstaltsområdet beräknas uppta
ca 20 har. Staden är ensam ägare. Drätselkammaren har i brev den 27
oktober 1955 — under förutsättning av stadsfullmäktiges godkännande —
erbjudit sig att till statsverket försälja erforderlig mark för ett pris av 1
krona per kvm. Domänintendenten i norra domänområdet har tillstyrkt.
Kumla stad har lämnat motsvarande förbindelse som Österåkers kommunalfullmäktige.
Den 20 september 1955 har staden sålunda i brev förbundit sig
att, under förutsättning av att en anstalt för ca 200 intagna med en personal
på omkring 100 anställda anordnas på det ifrågasatta området, dels kostnadsfritt
för kronan framföra vatten- och avloppsledningar till tomtgränsen
samt inte betinga sig någon anslutningsavgift och dels svara för bostäder
åt de befattningshavare som ej erhåller bostäder genom statens egen försorg.
Bostäderna skall vara tillgängliga vid den tidpunkt, då anstalten tas i
bruk, enligt detaljerad överenskommelse som senare träffas.

I samband med att Kumlaanstalten bygges bör man även, intill denna
anstalt, uppföra ett mindre häkte, avsett att ersätta fångvårdsanstalten i
Örebro som bör nedläggas, enär den ligger i direkt anslutning till läroverkets
i Örebro gårdsplan. Överenskommelse bör träffas med Örebro stad angående
den gamla anstaltens rivning i syfte att snarast möjliggöra läroverkets utbyggnad.

Utredningen föreslår att för budgetåret 1956/57 540 000 kronor anvisas
för inköp av erforderlig mark till ny anstalt i Kumla, samt att det uppdrages
åt fångvårdsstyrelsen att verkställa köpet. Utredningen ämnar under
år 1956 avge ett detaljerat förslag till byggnads- och personalplan.

För den byggnadstekniska bearbetningen av Äkersberga- och Kumlaförslagen
föreslås att ett belopp av 200 000 kronor avsättes under budgetåret
1956/57.

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1956

Rannsakningsfangelse i Stockholm

Utredningen framlägger förslag till avtal med Stockholms stad, enligt
vilket staden på vissa villkor åtager sig att iordningställa ett rannsakningsfängelse
i Stockholm med 100 platser.

Kronans och Stockholms stads skyldigheter med avseende på förvaring
och underhåll av vissa rannsakningsfängar är för närvarande reglerade i ett
av Kungl. Maj :t den 28 februari 1947 godkänt avtal (se prop 278/1946).
Avtalet innebär i huvudsak följande. Kronan har åtagit sig — utan kostnad
för staden — förvaringen och underhållet av dels bötesfångar, dels häktade,
av Stockholms rådhusrätt till straffarbete eller fängelse dömda personer
från och med dagen efter rådhusrättens utslag, dels häktade, som enligt
utslag av Stockholms rådhusrätt skall intagas till förvaring eller internering,
dels häktade, av poliskammaren till tvångsarbete dömda lösdrivare från
och med dagen efter poliskammarens beslut, dels ock personer som tagits
i förvar jämlikt författningar rörande utlänningar. För häktade, rörande
vilka rådhusrätten eller poliskammaren beslutat om undersökning av sinnesbeskaffenheten
och som till följd därav intagits å fångvården tillhörande
sinnessjukavdelning, skall staden ersätta fångvården efter avgiven räkning
dess utgifter för utspisning åt de häktade efter det för avdelningen gällande
portionspriset (endast kostnaden för i portion ingående proviantartiklar).
Kronan har vidare åtagit sig att på vissa villkor i statlig fångvårdsanstalt
i Stockholm eller, om sådan anstalt ej finnes i Stockholm, i dess omedelbara
närhet förvara och underhålla andra för brott eller lösdriveri häktade personer.
Beträffande sistnämnda kategori gäller, att staden skall ersätta fångvården
efter avgiven räkning dess utgifter för utspisning åt de häktade efter
det för vederbörande fångvårdsanstalt gällande portionspriset, och att staden
såsom bidrag till kostnaderna för fängelsebyggnadernas underhåll, för bevakning,
sjukvård, allmänna förvaltningskostnader och dylikt ävensom för
tillhandahållande av beklädnad och sängkläder in. in. skall erlägga visst belopp
per intagen och dag. Tillsvidare, till dess annorlunda överenskommes,
skall ersättningen utgå med 7 kronor 50 öre per intagen och dag, dock sammanlagt
lägst 5 000 kronor för år räknat. De här avsedda häktade skall
utan kostnad för kronan genom stadens försorg införas till den statliga fångvårdsanstalten
samt i förekommande fall inställas till rannsakning eller
förhör inför rådhusrätten eller annan myndighet i Stockholm. Staden skall
låta utspisa häktad som i samband med inställelse inför någon av nyssnämnda
myndigheter icke återförts till den statliga anstalten för utspisning
å därför avsedd tid. Därest väsentlig ändring skulle inträda i förutsättningarna
för ersättning och bidrag som i det föregående sagts, äger vardera parten
påkalla jämkning. Oavsett om sådan väsentlig ändring inträtt eller ej
skall senast inom fem år efter avtalets ikraftträdande och sedermera före
utgången av varje tioårsperiod göras en omprövning, huruvida någon förskjutning
ägt rum i fråga om beräkningsgrunderna för ersättning och hi -

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1956

drag, varom överenskommelse träffats, samt, därest så befinnes vara fallet,
huruvida förskjutningen är av den betydenhet, att den bör för nästföljande
tioårsperiod föranleda jämkning i beloppen. Ersättning och bidrag, varom
överenskommelse träffats, erlägges månadsvis den 15 i varje påföljande
månad.

Avtalet trädde i kraft den 1 mars 1947. Fångvårdsstyrelsen har den 27
februari 1952 tillskrivit staden och föreslagit jämkning uppåt av ersättningsbeloppet.
Någon uppgörelse har emellertid ännu ej träffats.

Det förefaller uppenbart vara ett både statens och stadens gemensamma
intresse, att vanliga häktade inte förlägges i en byggnad som ligger så långt
bort från rådhuset och polishuset som Äkersberga. Därav skulle stora olägenheter
uppkomma för polis och åklagare, när de arbetar med sina utredningar
och därför behöver höra den häktade, för advokaterna, som skall förbereda
försvaret, och för anhöriga och andra, som den häktade behöver få
träffa i sina privata angelägenheter. Det skulle vidare uppstå stora olägenheter
och kostnader för intransporten till rannsakning vid rådhusrätten,
bland annat skulle det vara nödvändigt för staden att inrätta särskilda vänteceller.

Den ändamålsenligaste förläggningsplatsen för ett häkte avsett för
Stockholms behov, är självfallet de kvarter på Kungsholmen där domstolsbyggnader
och polishus är belägna. Till en början undersöktes därför
av utredningen och en förhandlingsdelegation från Stockholms stad
möjligheterna att till häkte återställa den byggnad på polishusets tomt,
som tidigare varit rannsakningsfängelse för Stockholm och numera amvändes
som ungkarlshotell. Med hänsyn till de stora belopp som staden nedlagt
för byggnadens omändring bedömdes emellertid detta som knappast
lämpligt. I stället förklarade man sig från stadens sida mera intresserad av
att bygga ett nytt rannsakningsfängelse i anslutning till de nya lokaler för
polisens behov, jämväl innefattande polisarrester, som staden för närvarande
bygger på polishustomten.

Den överenskommelse, som träffats med stadens förhandlingsdelegerade
och som bifogas såsom bilaga B till denna proposition, har följande huvudpunkter.

Kronan förbinder sig att snarast möjligt färdigställa de fångvårdsanläggningar
som erfordras för att möjliggöra stadens tillträde av Långholmstomterna.
Staden åtar sig att själv svara för förvaring och underhåll av
häktade som åtalats för brott vid Stockholms rådhusrätt eller som gjort
sig skyldiga till lösdriveri och skall inställas inför poliskammaren. Formuleringen
i det gamla avtalet beträffande de kategorier av fångar som kronan
respektive staden skall svara för har —■ utan att åsyfta någon ändring
i sak — ersatts med en smidigare formulering. Intill dess staden kan uppfylla
detta åtagande, äger staden ej förfoga över den del av Långholmen
som erfordras för häktade. Staden förbinder sig vidare att, så snart förhållandena
på penning- och byggnadsmarknaden så tillåter, iordningställa
ett rannsakningsfängelse med 100 platser, varav 25 skall disponeras

Kungi. Maj:ts proposition nr 79 år 1956

av kronan. Sistnämnda platsantal har beräknats bland annat med hänsyn
till sådana häktade som åtalats vid domstol inom Stockholms län och lämpligen
bör förvaras i Stockholm. Ekonomiskt regleras åtagandena på så sätt
att kronan lämnar staden ersättning med 25 procent av värdet å erforderlig
tomtmark — vilken ersättning upptagits till 135 625 kronor (kostnaden
för marken har upptagits till 155 kronor per kvm våningsyta och den totala
våningsytan till 3 500 kvm) — samt vidare 25 procent å faktiska byggnads-
och inventariekostnader för rannsakningsfängelsets iordningställande.
Kronan skall vidare betala 25 procent av driftskostnaderna, med det
förbehållet att om proportionen av kronans fångar överskrider 25 procent,
ersättning skall utgå efter den verkliga proportionen mellan kronans och
stadens fångar. Väsentlig ändring i de rättsliga och faktiska förutsättningarna
för avtalet ger parterna rätt att påkalla ändring eller jämkning. Avtalet
skall träda i kraft den 1 juli 1956. Det gamla avtalets regler om förvaring
och underhåll gäller dock tills vidare. Staden har som en förutsättning
för sitt godkännande av det föreliggande avtalet uttalat, att uppförandet
av en ny byggnad för förvaring av rannsakningsfångar icke skall belasta
den kommunala kvoten för förvaltningsbyggnader.

Utredningen föreslår, att det preliminära avtalet godkännes.

Yttranden

Över fångvårdsbyggnadsutredningens förslag i förevarande del har yttranden
avgivits av statskontoret, fångvårdsstyrelsen — efter hörande av anstaltsnämnden
vid anstalten på Långholmen —, byggnadsstyrelsen, överståthållarämbetet,
länsstyrelserna i Stockholms och Örebro län, svenska fångvårdssällskapet,
föreningen tjänstemän inom kriminalvården samt Sveriges
fångvårdsmannaförbund.

Långholmsanstaltens ersättande med tre nya anstalter av föreslagen
typ och storleksordning vinner flertalet remissorgans gillande, överståthållarämbetet
finner sålunda att det framlagda förslaget utgör en godtagbar
lösning på den alltsedan år 1948 aktuella frågan om nedläggande av
centralfängelset på Långholmen och uppförande av erforderliga ersättningsanstalter.
Ämbetet understryker emellertid nödvändigheten av att rannsakningsfängelsets
platsantal blir tillräckligt stort med hänsyn även till framtida
behov. Länsstyrelsen i Stockholms län är tilltalad av förslaget om att
Långholmsanstalten skall ersättas med två skilda straffanstalter. Länsstyrelsen
finner nämligen, att alltför stora fängelser ej är ändamålsenliga ur
modern vårdsynpunkt och att de kan möta vissa betänkligheter även ur
allmänna samhälleliga planeringssynpunkter, Även anstaltsnämnden vid
fångvårdsanstalten på Långholmen hälsar med tillfredsställelse att Långholmsanstalten.
nedlägges. Nämnden uppgiver sig under sin verksamhet ha
fått starkt intryck av att anstalten har stora brister, vilka praktiskt sett icke
längre kan avhjälpas annorledes än genom att helt nya anstalter upprättas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1956

Nämnden har ingen erinran mot förslaget men ifrågasätter med hänsyn till
den osäkra brottsutvecklingen om de föreslagna ersättningsanstalterna är
tillräckliga. Statskontoret framhåller emellertid, att en större anstalt — proportionellt
sett — torde draga lägre anläggnings- och driftskostnader än en
mindre. Statskontoret anser därför att en ny cenlralanstalt i Stockholm bör
givas sådana dimensioner att den kan inrymma hela det klientel som nu
förvaras på Långholmen. Någon centralanstalt bör sålunda, enligt statskontorets
mening, icke uppföras i Kumla och icke heller någon ändring företagas
i nuvarande räjongindelning. Tanken på en sammanslagning av Åkersberga-
och Kumlaanstalterna till en enda stor anstalt avvisas däremot av
föreningen tjänstemän inom kriminalvården, som anser att detta vore att
helt förgripa sig på principerna för modern fångvård. Med hänsyn till de
ständigt stegrade beläggningssiffrorna och till att de föreslagna anstalterna
skall ersätta icke endast Långholmsanstalten utan även anstalten i Örebro
med dess nominellt 50 (i verkligheten flera) platser anser föreningen emellertid
att anstalterna i Äkersberga och Kumla bör erhålla vardera 300 platser.
Föreningen finner vidare att platsantalet vid rannsakningsfängelset i Stockholm
är planerat i underkant och föreslår i stället 125 platser. Länsstyrelsen
i Örebro län understryker angelägenheten av att visst förvaringsutrymme för
häktade kommer att stå till förfogande i Örebro.

Frågan om placeringen av de föreslagna anstalterna har icke givit
anledning till någon erinran.

De ekonomiska uppgörelser, som utredningen träffat i anledning
av anstaltsprojekten, har tagits upp till behandling av några remissmyndigheter.
Byggnadsstyrelsen finner de angivna köpesummorna för markförvärven
i Äkersberga och Kumla skäliga. Länsstyrelsen i Stockholms län
anser det för området i Äkersberga avtalade priset i och för sig godtagbart
men ifrågasätter allvarligt, huruvida tillräckliga skäl verkligen föreligger
för statligt förvärv i detta sammanhang av hela Runö egendom om 161 har.
Såväl ur statlig'' som lokal synpunkt torde, menar länsstyrelsen, i själva verket
vägande skäl tala för en begränsning av markförvärvet. Likartade synpunkter
anlägges av statskontoret, som i denna del anför. Beträffande skäligheten
av den begärda köpeskillingen har statskontoret under hand inhämtat,
att de för inköpet avsedda fyra fastigheterna jämte ytterligare en
fastighet vid 1955 års fastighetstaxering samtaxerats till ett belopp av allenast
303 800 kronor. Vid sådant förhållande framstår den begärda köpeskillingen
— 1 000 000 kronor — som alltför hög, helst som skatt för uppkommen
realisationsvinst icke avsetts skola erläggas av säljarna. Redan av
detta skäl kan ämbetsverket icke tillstyrka, att det av utredningen begärda
medelsbeloppet ställes till förfogande. Statskontoret är emellertid av den
uppfattningen, att anledning saknas att förvärva större markområde än
som erfordras för fångvårdsanstalten. Med det platsantal, som utredningen
räknat med (300 platser), har det egentliga anstaltsområdet uppskattningsvis
angivits till cirka 200 000 kvm, vartill skulle komma skyddsområde samt
utrymme för administrationslokaler. Ett beaktande av statskontorets för -

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1956

slag, att någon centralanstalt icke uppföres i Kumla, skulle medföra, att
platsantalet skulle öka till 500 platser, vilket lärer påfordra ett något större
anstaltsutrymme än det ovan angivna. Då Runö gård omfattar över 161 har,
är det emellertid uppenbart, att fångvårdsanstalten även i sistnämnda fall
skulle komma att taga i anspråk blott en mindre del av gårdens areal. Utredningen
har som motiv för ett förvärv av hela egendomen andragit, att
»det gjorts gällande, att efter en försäljning av endast de områden som
erfordras för fångvårdsanstalten och tillhörande skyddsområde den återstående
delen av egendomen inte lämpligen kan utnyttjas som självständigt
jordbruk». Vad sålunda anförts framstår som föga övertygande. Ämbetsverket
vill därför förorda, att nya förhandlingar upptagas med egendomens
ägare i och för inköp av endast det markområde, som direkt påkallas för
fångvårdsanstaltens räkning. En dylik begränsning av markförvärvet skulle
vidare medföra, att undersökningar icke blir behövliga angående den framtida
dispositionen av de fastighetsdelar, som icke erfordras för fångvårdsändamål.
Några som helst beräkningar rörande byggnads- och driftkostnaderna
för en centralanstalt i Åkersberga har icke företelts. Utredningen har
i stället framhållit, att den hade för avsikt att, sedan statsmakterna tagit
ställning till förslaget om förläggningsplats, avge ett detaljerat förslag till
byggnads- och personalplan för den nya anstalten. Statskontoret kan icke
tillstyrka, att förslag om markförvärv för centralanstalten förelägges riksdagen
utan att till detsamma fogats en fullständig och klarläggande utredning
rörande kostnaderna för anstaltens uppförande och drift. Det uppgjorda
utkastet till nytt avtal mellan Kungl. Maj :t och kronan och Stockholms
stad rörande nytt rannsakningsfängelse i Stockholm anser sig ämbetsverket
kunna godtaga.

Departementschefen

Arbetet med förnyelse av fångvårdens anstaltsbestånd har nu, sedan beslut
fattats om ny- och ombyggnad av anstalter för unga intagna samt för
förvarade och internerade, ingått i sin tredje etapp, avseende anstalter för
ordinärt fångklientel.

Fångvårdsbyggnadsutredningen föreslår att Långholmsanstaltens ca 600
platser skall ersättas genom uppförande av nya anstalter vid Åkersberga och
i Kumla för 300, respektive 200 intagna samt av ett rannsakningsfängelse i
Stockholm med 100 platser.

Anstalternas slutliga platsantal och deras byggnadstekniska utformning
torde få övervägas i samband med att utredningen framlägger förslag till
byggnadsplan för anstalterna.

De av utredningen för de båda nya centralanstalterna föreslagna törläggningsplatserna
synes vara lämpliga. Genom all utredningen tillförsäkrat anstalterna
tillräckligt omfattande markområden har en framlida utbyggnad
möjliggjorts, om så skulle visa sig önskvärt; vidare har därigenom förutsättningar
skapats för anstalternas ändamålsenliga utformning under hän -

Kungi. Maj.ts proposition nr 79 år 1956

synstagande till såväl fångvårdens som samhällsplaneringens intresse av
en viss distans mellan anstalterna och den civila bebyggelsen.

De av utredningen framlagda förslagen till förvärv av mark för nya anstalter
i Åkersberga och Kumla anser jag mig sålunda böra godtaga. Mot
beräkningen av kostnaderna har jag ej funnit anledning till erinran. Det
torde få ankomma på Kungl. Maj:t att träffa erforderliga avtal i hithörande
frågor.

Jag tillstyrker att 200 000 kronor anslås för det byggnadstekniska utredningsarbetet
beträffande Åkersberga- och Kumlaanstalterna.

Överenskommelsen med Stockholms stad om nytt rannsakningsfängelse
finner jag vara till fördel såväl för kronan som för staden. Genom att häktet
förlagts till polishustomten i omedelbar närhet till stadens domstolsoch
åklagarlokaler samt lätt tillgängligt för advokater och andra har ett
känsligt lokaliseringsproblem bringats till en ur allmänna synpunkter mycket
tillfredsställande lösning. Beräkningen av kronans andel i anläggningsoch
driftskostnaderna för rannsakningsfängelset innebär enligt det nya avtalet
i princip att kronan ersätter staden en fjärdedel av ifrågavarande kostnader,
vilket andelstal motsvarar de 25 platser kronan äger disponera för
häktade som åtalats vid domstol inom Stockholms län och för sådana av
Stockholms rådhusrätt häktade som kvarsitter i häkte, sedan rådhusrättens
dom fallit i målet; i den mån den faktiska beläggningen av häktade, för
vilka kronan svarar, överstiger 25 procent av den totala beläggningen äger
dock staden påfordra ersättning för driftskostnaderna efter ett häremot
svarande högre procenttal. Metoden för kostnadsfördelningen mellan staden
och kronan har utformats på sådant sätt att den icke skall behöva dra
med sig några tidsödande uträkningar i tillämpningen. Då uppgörelsen synes
godtagbar, ansluter jag mig till utredningens förslag i detta hänseende.
Avtalet har för Stockholms stads del godkänts av stadsfullmäktige genom
beslut den 23 januari 1956. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att å
kronans vägnar fastställa avtalet. Den ersättning Stockholms stad genom
avtalet betingat sig för del av tomtvärdet, skall erläggas i samband med den
slutliga uppgörelsen för såväl mark- som byggnadskostnaderna, varför medel
nu icke äskas för detta ändamål.

Vid bifall till vad jag i det föregående förordat bör för budgetåret 1956/57

medel anvisas för följande ändamål:

Förvärv av mark för fångvårdsanstalt vid Åkersberga .......... 1 000 000

Förvärv av mark för fångvårdsanstalt i Kumla .............. 540 000

Anslag till byggnadstyrelsen för fortsatt utredningsarbete ...... 200 000

Summa kronor 1 740 000

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att godkänna avtalsbestämmelser
av det innehåll, som i det föregående angivits, samt

b) till Ersättningsanstalter för Långholmen m. m. anvisa
ett investeringsanslag av 1 740 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1956

[2] Ersättningsanstalt för kvinnofängelset i Växjö m. m.

Fångvårdsbyggnadsutredningen föreslår i förutnämnda betänkande den
2 november 1955 såsom ett andra led i arbetet på centralanstalternas förnyelse
att egendomen Hinseberg i Örebro län inköpes och att där anordnas
en anstalt för kvinnligt fångklientel i stället för den nuvarande i Växjö.

Fångvårdsbyggnadsutredningens förslag

Kvinnoanstalten i Växjö är ett cellfängelse av gammal typ. Den togs i
bruk redan 1848 och har sedan dess moderniserats vid flera tillfällen. Anstalten
har en sluten kvinnoavdelning med 64 platser, en öppen sådan avdelning
(Eleonora, ett hus som tidigare bl. a. använts som direktörsbostad) med 10
och en mansavdelning med 18 platser. Det har många gånger varit på tal
att ersätta Växjöanstalten med en för vård av kvinnligt klientel mera lämpad
anstalt. Strafflagberedningen föreslog (SOU 1944: 50) att Växjöanstalten
skulle användas för manligt klientel och att en ny kvinnoanstalt skulle
uppföras i Växjötrakten. Den största nackdelen med Växjöanstalten är de
bristande möjligheterna till differentiering av klientelet och anstaltens alltför
slutna och dystra karaktär. En svår belastning har också varit att det
svårskötta kvinnliga alkoholistklientelet hänvisats till denna fångvårdsanstalt
i brist på lämpliga vårdmöjligheter inom alkoholistvården. De kvinnliga
alkoholisterna har alltid känt det som en mot dem begången orättvisa
och som en förnedrande behandling att de vårdats under samma former
som om de hade varit dömda för brott. Att även lösdrivarklientel hänvisats
till Växjö har jämväl föranlett vissa erinringar. Ungdomsfängelsenämnden
har vid skilda tillfällen uttryckt sitt starka beklagande av att till ungdomsfängelse
dömda kvinnor inte kan avskiljas från det övriga klientelet. Klientelets
fåtalighet har försvårat sådana anordningar.

Vid en klientelgenomgång som utredningen företog den 8 januari 1955
var fördelningen på olika kategorier vid Växjöanstaltens kvinnoavdelningar
följande: Häktade 1, undersökningsfall 3, straffriförklarade 2, alkoholister
3, tvångsarbetare 6, ungdomsfängelse ådömda 4, förvarade 3, bötesfångar
1, fängelsefångar 4 och straffångar 32, totalt 59 intagna. Av dessa
vistades 10 på Eleonora. Åldersfördelningen var följande: 18—21 år 4, 21—
25 år 15, 25—30 år 15 och över 30 år 25. Hemorterna utgjordes av Storstockholm
26, Storgöteborg 12, Malmö 5, andra städer 10, landsbygden 5
och Danmark 1. Av samtliga intagna var 12 kvinnor för första gången på
anstalt. För hela det kvinnliga egentliga fångvårdsldientelet (alkoholisterna
således undantagna) föreligger för närvarande ett behov av 80—90 platSer I

Frövi köping ligger egendomen Hinseberg, omfattande fastigheterna
Hinseberg l3 samt Lia 71- och 713. På egendomen drives sedan omkring 15
år tillhaka eu enskild asylanstalt för ohildbara sinnesslöa. Ägaren vill nu av
åldersskäl dra sig tillhaka från verksamheten. Ingen har anmält sig som

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1956

spekulant för att fortsätta. Eftersom frågan om vården inom Örebro län
av sinnesslöa är ordnad, har Örebro läns landsting förklarat sig icke ha
några intressen knutna till Hinseberg och medicinalstyrelsen har förklarat
sig garna se att någon annan lämplig verksamhet förlädes till egendomen.
Köpingen förklarar sig hysa ett stort intresse för att någon likvärdig verksamhet
kommer till stånd. Representanter för köpingen har till utredningen
meddelat att köpingen med tillfredsställelse skulle se att en fång\årdsanstalt
komme till stånd på Hinseberg, och kommunalnämnden har i
ett till kommunalfullmäktige den 20 oktober 1955 avgivet utlåtande, varav
utredningen erhållit del, föreslagit fullmäktige att göra ett uttalande enligt
'' ilket köpingen skulle förbinda sig att göra allt vad i dess förmåga står för
att uppbringa för ändamålet erforderliga bostäder. Utsikterna för att inom
ett par års tid få till stand ett femtontal tjänstemannabostäder, vilket torde
vara vad som erfordras, bedömes som goda.

Hinseberg är mycket vackert beläget, skilt från köpingen av en vik av
sjön Väringen och delvis kringflutet av vatten. En flottbro leder från köpingen
till en mindre holme över vilken vägen fortsätter över fast bro till
Hinseberg. Över bron är avståndet till järnvägsstationen ca 1 km. Vägen
runt Uken är ca 5 km. Från Frövi finns goda järnvägsförbindelser i alla
riktningar. Närmaste sjukvårdsinrättning finns i Lindesberg, 20 km från
Frövi. Till Örebro är avståndet 29 km.

Hinsebergs egendom omfattar nära 200 har, varav 84 har odlad jord.
Lantbruket är sedan några år utarrenderat och drives kreaturslöst. Huvudbyggnaden,
som har slottskaraktär, är uppförd år 1803 av J. N. Tersmeden.
Dessutom finns ett flertal andra byggnader, varibland skall nämnas patientavdelningarna
Stallmästaregården och Parkvillan samt personalbostadshusen
Bosshagen och Brunnsvillan. Sjövillan heter arrendatorns bostad och
Nain ett bostadshus för en reparatör.

I samarbete med byggnadsstyrelsen har utredningen uppgjort följande
plan till Hinsebergs förändring till kvinnoanstalt. I huvudbyggnaden behålles
i stort sett oförändrade befintliga lokaler för kök, matsalar och personalrum
samt lokaler för arbetsterapi. Nuvarande ägarens bostadsvåning omändras
till expeditionslokaler. I huset inredes för övrigt dels en mottagningsavdelning
på 5 platser i första våningen samt en sjukavdelning på 14
platser i andra våningen. Båda dessa avdelningar får sluten karaktär. I Stallmästaregården,
som har en vacker samlingssal, omändras befintliga patientrum
till dels en avdelning på 8 platser i undervåningen och dels en avdelning
på 17 platser i övervåningen, båda avdelningarna av öppen karaktär.

I Parkvillan göres öppna platser för en avdelning i bottenvåningen med 12
platser och en annan i övervåningen med 14 platser. Ca 500 m från huvud^)J''88naden
uppföres en ny sluten avdelning på 20 platser, till typen påminnande
om de avdelningar som ritats för de nya anstalterna i Mariefred
och Tumbo. Totalantalet platser blir på detta sätt 90, varav 39 slutna och
51 öppna. Differenlieringsmöjligheterna blir goda.

Aibetsdriften ordnas pa följande sätt: Gemensamma verkstäder inrättas

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1956

för samtliga avdelningar utom mottagnings- och sjukavdelningarna. Sysselsättningen
bör bestå av tvätteri, konfektionssömnad, trädgårdsarbete och
arbetsterapi samt ekonomiarbete (handräckning). Arbetslokaler måste anskaffas
för i varje fall tvätteri och konfektion.

För personalen kan familjebostäder beredas i Parkvillan (2 rum och
kök), Brunnsvillan (3 rum och kök samt 2 rum och kök) och Bosshagen
(tre lägenheter på 2 rum och kök i bottenvåningen samt sex enkelrum i
övervåningen). Härtill kommer de bostadslägenheter som tillhandahålles
av köpingen.

Byggnadsstyrelsen har beräknat kostnaderna för de förändringar och den
tillbyggnad som måste ske till ca 2 500 000 kronor, inbegripet verkstäder.

Efter förhandlingar har ägaren gått med på att sälja Hinseberg med å
egendomen befintliga inventarier till statsverket för 1 040 000 kronor, varom
preliminärt avtal slutits. Enligt avtalet garanterar säljarna, att avflyttning
från fastigheterna sker senast den 14 juli 1956. Domänintendenten i norra
domänområdet (biträdd av skogsteknisk sakkunnig) har tillstyrkt uppgörelsen.

Utredningen förordar, att medel för budgetåret 1956/57 anvisas för inköp
av Hinseberg med 1 040 000 kronor. Anskaffandet av ytterligare inventarier
torde få anstå till påföljande budgetår. Utredningen avser att under
år 1956 avge detaljerat förslag till byggnads- och personalplan samt angående
arbetsdriftens organisation vid den nya kvinnoanstalten. Utredningen
ämnar också utreda frågan om ändringsarbeten vid Växjöanstalten samt
möjligheterna att överflytta och omplacera personal.

Hinseberg nedlägges som asylanstalt den 1 juli 1956. De ifrågasatta tillbyggnads-
och omändringsarbetena torde inte kunna slutföras förrän under
budgetåret 1957/58. Såsom kvinnoanstalt torde Hinseberg kunna tagas i
bruk under budgetåret 1958/59. Under budgetåret 1956/57 bör, enligt byggnadsstyrelsens
mening, 260 000 kronor anvisas för byggnadsritningar och
påbörjande av byggnadsarbetena.

Yttranden

Över fångvårdsbyggnadsutredningens förslag i förevarande del bar yttranden
avgivits av statskontoret, fångvårdsstyrelsen — efter hörande av
anstaltsnämnden vid anstalten i Växjö —, byggnadsstyrelsen, länsstyrelsen
i Örebro län, svenska fångvårdssällskapet, föreningen tjänstemän inom kriminalvården
samt Sveriges fångvårdsmannaförbund.

Förslaget tillstyrkes av samtliga remissorgan utom statskontoret. Fångvårdsstyrelsen
tillstyrker i princip men framför erinringar mot vad som
föreslagits beträffande anstaltens platsantal och dispositionen av byggnaderna.

Statskontoret framhåller att frågan om inrättandet av nya fångvårdsanslaltcr
måste bedömas mot bakgrunden av såväl det rådande statsfinansiella
läget som förhållandena på byggnadsmarknaden. Ett förnyande av anstalts -

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1956

beståndet inom fångvården lärer vid sådant förhållande, fortsätter statskontoret,
böra ske successivt, varvid under de närmaste åren endast det
mest aktuella nybyggnadsbehovet torde kunna tillgodoses. Med hänsyn härtill
håller statskontoret före, att åtgärder i första hand bör vidtagas för
åstadkommande av ersättningsbyggen för Långholmsanstalten, då de markområden
å vilka anstalten är uppförd, försålts till Stockholms stad genom
beslut av 1948 års riksdag. Med frågan om uppförande av ytterligare
centrala anstalter bör enligt ämbetsverkets mening tills vidare anstå. Statskontoret
är således icke berett tillstyrka, att ett nytt kvinnofängelse uppföres
i Frövi.

Fångvårdsstyrelsen anför bland annat. Det kvinnliga fångklientelet steg
mycket kraftigt under krigsåren men har efter 1947 gått ned till eller under
förkrigstidens nivå. Högsta antalet kvinnliga intagna har enligt till fångvårdsstyrelsen
inkomna inånadsskiftesrapporter under åren 1947—1955
uppgått till 85 (1955). För beräkning av platsbehovet på Hinseberg kan
man utgå från högsta beläggningen vid Växjöanstalten under de senaste
två åren. Denna var år 1954 69 och år 1955 72 intagna. Styrelsen förutsätter
att på Hinsebergsanstalten icke skall mottagas andra häktade kvinnor
än sådana som häktas inom Örebro län. Övriga häktade kvinnor torde som
regel böra förvaras i respektive ortsfängelse. Häktade kvinnor från Stockholms
stad och län föreslår styrelsen skola förvaras på rättspsykiatriska
kliniken i Stockholm. Denna klinik bör för övrigt, enligt styrelsens mening,
mottaga samtliga kvinnor från hela landet, som skall undergå sinnesundersökning
eller har straffriförklarats. Från högsta beläggningssiffran på
Växjöanstalten skall vidare borträknas minst 6 platser, som icke kommer
att behövas, när de kvinnliga alkoholisterna icke längre vårdas inom fångvården.
Styrelsen anser att platsbehovet på Hinseberg vid sådant bedömande
för närvarande icke kan sättas högre än till 63. Om man räknar med ett
behov av högst 70 platser finns en marginal för att möta viss stegring av
det kvinnliga fångklientelet. Hinsebergsanläggningen är utan tvivel i många
avseenden väl lämpad som fångvårdsanstalt för kvinnor. Vad som är ägnat
att inge betänkligheter är den omständigheten, att de byggnader som avses
till förläggningslokaler för de intagna samt till arbetssalar, expeditioner,
kök, matsalar m. m. innehåller större utrymmen än som erfordras för de 90
intagna som de sakkunniga räknat med; om man i likhet med fångvårdsstyrelsen
anser att det väl räcker med 70 platser blir disproportionen mera
påfallande. De byggnader, som åsyftas, hyser för närvarande tillhopa 165
patienter, varav 90 i huvudbyggnaden, 41 i Stallmästaregården och 34 i
Parkvillan. Vad Stallmästaregården och Parkvillan beträffar synes den i
betänkandet föreslagna beläggningen med omkring 25 intagna i vardera
byggnaden i och för sig lämpligt avvägd. Svårigheterna koncentrerar sig
huvudsakligen kring frågan hur huvudbyggnaden skall kunna effektivt utnyttjas.
Till huvudbyggnaden skulle enligt betänkandet förläggas expeditionslokaler,
kök, matsalar, personalrum samt bostadsrum för 19 intagna
jämte arbetslokaler för dessa. Med hänsyn bland annat till de jämförelsevis

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1956

dryga kostnader som huvudbyggnaden och de båda andra förläggningsbyggnaderna
till följd av sin storlek kommer att draga för underhåll, uppvärmning,
städning och annan renhållning finner styrelsen nödvändigt att man
söker finna en bättre användning av utrymmena i denna byggnad. Detta kan
ske genom att där anordna ytterligare slutna vårdplatser. Att vissa svårigheter
kan uppstå, när det gäller att i en gammal byggnad med stora rum och
stor takhöjd inreda mindre enkelrum är givet. När detta ändå skall ske för
att skaffa platser för de 19 intagna som enligt förslaget skall placeras där,
bör man enligt styrelsens mening gå vidare och till en början iordningställa
ytterligare omkring 15 platser. Härigenom skulle uppförandet av den fristående
slutna avdelningen i parken kunna slopas eller åtminstone anstå
tills vidare.

Departemenstchefen

Fångvårdens centralanstalter för ordinärt klientel är samtliga ålderdomliga.
De behöver ersättas med tidsenliga, för modern fångvård lämpade byggnader.
En början har gjorts med det förslag till ersättningsbyggen för Långholmsanstalten,
för vilket redogörelse lämnats under punkten [1] av denna
proposition. Avsikten är att även övriga centralanstalter successivt skall
ersättas med ändamålsenligt utrymme, vilket i princip måste ske genom
uppförande av nya byggnader. Detta är emellertid en fråga på jämförelsevis
lång sikt och arbetet därmed kommer att utsträckas under en följd
av år.

Kvinnoanstalten i Växjö — tillika att betrakta som centralanstalt för
gruppen för kvinnligt klientel — är ett fängelse av den gamla typen. Den
är icke lämplig för förvaring av kvinnliga intagna. Lokaliteterna medger
icke erforderlig differentiering av det med hänsyn till ålder och ådömd påföljd
heterogena klientelet.

Anstalten i Växjö är emellertid icke sämre än åtskilliga andra slutna anstalter.
Det föreligger såsom statskontoret synes avse icke några skäl att ersätta
denna anstalt framför en rad andra anstalter. Förslaget går ej heller
ut på något sådant utan avser tvärtom att man, samtidigt som en bättre
och mer ändamålsenlig kvinnoanstalt erhålles, skall kunna utnyttja Växjöanstalten
mera effektivt än för närvarande. Det föreligger nämligen ett
mycket starkt behov av slutna anstaltsutrymmen för de mer svårhanterliga
hland det manliga fångklientelet.

Fångvårdsbyggnadsutredningen föreslår, att egendomen Hinseberg i Örebro
län skall förvärvas och inrättas såsom kvinnoanstalt. Hinseberg beräknas
kunna inom en tidrymd av två år och för en ungefärlig kostnad av
2 500 000 kronor omändras för sitt nya ändamål.

Vad utredningen sålunda föreslagit är en ur flera synpunkter fördelaktig
lösning. Därigenom erhålles goda och ändamålsenliga förläggningsmöjligheler
för det kvinnliga fångklientelet. Av särskilt stor betydelse är att denna

Kungl. Maj. ts proposition nr 79 år 1956

anläggning, som innehåller flera fristående byggnader, möjliggör en lämplig
differentiering av de intagna. Genom överförande av det kvinnliga klientelet
till Hinseberg kan Växjöanstalten friställas för andra uppgifter. Att
genom nybyggnad tillföra fångvården de slutna anstaltsutrymmen, som sålunda
erhålles, skulle ta avsevärt mycket längre tid och draga betydligt
högre kostnader. Jag tillstyrker därför utredningens förslag att Hinseberg
skall förvärvas för inrättande av en ny kvinnoanstalt. Det torde få ankomma
på Kungl. Maj :t att träffa avtal angående förvärvet.

Frågorna om anstaltens lämpliga platsantal och utformning och de kostnader
som bör nedläggas på denna torde få tagas under övervägande vid
den ytterligare utredning rörande bl. a. byggnadsplan för anstalten, varom
förslag är att vänta under innevarande år. Jag vill endast i detta sammanhang
understryka angelägenheten av att en icke alltför knapp platsreserv
beräknas för mötande av en eventuell stegring av den kvinnliga kriminaliteten
och för att i behandlingssyfte möjliggöra en tillräcklig differentiering
av klientelet. Vidare anser jag i likhet med utredningen att de kvinnliga
alkoholister som nu vårdas på Växjö bör tagas om hand inom alkoholist vårdens
anstaltssystem. Frågan om tillgodoseende av detta vårdplatsbehov utredes
för närvarande av socialstyrelsen och jag förutsätter, att denna fråga
skall kunna lösas, innan Hinseberg tages i bruk för sitt nya ändamål. Det
är även olämpligt att de kvinnor som dömts till tvångsarbete intages på
fångvårdens kvinnoanstalt. Lämpliga åtgärder för omhändertagande av detta
klientel bör därför snarast utredas.

För budgetåret 1956/57 bör för förvärv av egendomen Hinseberg jämte
vissa till egendomen hörande inventarier beräknas 1 040 000 kronor samt
för utförande av byggnadsritningar och byggnadsarbeten på egendomen
250 000 kronor.

I enlighet med det anförda bör under förevarande punkt anvisas (1 040 000
+ 250 000) 1 290 000 kronor.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att godkänna avtalsbestämmelser
av det innehåll, som i det föregående angivits, samt

b) till Ersättningsanstalt för kvinnofängelset i Växjö m. m.
anvisa ett investeringsanslag av 1 290 000 kronor.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt,
bifaller Hans Maj :t Konungen samt förordnar, att proposition,
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Torsten Johansson

Kungl. Maj. ts proposition nr 79 år 1956

Bilaga A

Köpekontrakt

Lantbrukarna Sven och Erik Johansson, Åkers Runö, nedan kallade säljarna,
försäljer härmed till Kungl. Maj:t och Kronan företrädd av fångvårdsbyggnadsutredningen,
nedan kallad köparen, de säljarna tillhöriga fastigheterna
Husby l1, 22 och 51 samt Runö 71 i Österåkers socken för en köpeskilling
av en miljon (1 000 000) kronor samt i övrigt på följande villkor.

1 §•

Fastigheterna säljas i det skick vari de nu befinna sig och tillträdas av
köparen den 14 mars 1957, varvid beträffande åkerarealen dock endast 1/7
behöver vara besådd med höstsäd i väl beredd och gödslad träda.

§ 2.

Köpeskillingen erlägges kontant med 300 000 kronor den 2 juli 1956 och
med återstoden på tillträdesdagen.

§ 3.

Säljaren försäkrar att fastigheterna i köparens hand icke skola besväras
av andra gravationer än

1) lcraftledningsservitut enligt inteckning den 24/1 1945, nr 408,

2) vägservitut enligt inteckning den 3/3 1948, nr 2067,

3) ointecknad servitutsupplåtelse i december 1951 angående rätt till avloppsledning
från Runö 52.

Köparen förbinder sig att respektera den under 3) avsedda upplåtelsen,
beträffande vilken upplåtelsehandlingen företetts för köparen.

§ 4.

Arrende, hyra och annan inkomst som belöper på liden före tillträdesdagen
tillfaller säljarna.

§ 5.

Skatter och andra avgifter, som utgå för fastigheterna och belöpa på tiden
före tillträdesdagen betalas av säljarna.

§ 6.

Säljarna äga icke annorledes än till husbehov avverka skog på fastigheterna.

§ 7.

Säljarna ansvara för att fastigheterna under tiden intill tillträdesdagen
äro brandförsäkrade till betryggande belopp.

Skulle eldsolycka övergå fastigheterna före tilltriidesdagen, uppbär köparen
utfallande brandskadeersättning.

i! Jlihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 79

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1956

§ 8.

130 betalda andelar i österåkers Elektriska Distributionsförening tillfalla
köparen.

Sedan köpeskillingen gnidits, skall säljarna till köparen överlämna köpebrev,
nytt gravationsbevis, brandförsäkringsbrev, kartor jämte övriga handlingar
som röra fastigheterna.

Detta köpeavtal gäller för säljarnas vidkommande endast under förutsättning
att riksskattenämnden eller i förekommande fall Regeringsrätten
förklarar att den genom försäljningen uppkomna vinsten icke kommer att
jämlikt 35 § kommunalskattelagen till någon del beskattas såsom realisationsvinst
och för köparens vidkommande endast under förutsättning att
Kungl. Maj :t före den 2 juli 1956 godkänner detsamma.

Köparen medger säljarna rätt att arrendera Runö 71 enligt denna dag ingånget
villkorligt arrendekontrakt, därest säljarna senast den 1 januari
1957 lämnar besked, huruvida de önskar vidbli arrendekontraktet.

Av detta kontrakt äro två likalydande exemplar upprättade av vilka parterna
tagit var sitt.

Stockholm den 2 nov. 1955

§ 10.

Köparen svarar för lagfartskostnaderna.

§ 11.

§ 12.

§ 13.

För Kungl. Maj :t och Kronan
Thorwald Bergquist

Åkers Runö den 2/11 1955

Sven Johansson

Erik Johansson

Sven och Erik Johanssons egenhändiga namnteckningar bevittna:

Gunvor Pettersson

Ulla Wellsmo

Kontorist

Väpplinge, Jakobsberg

Kontorist

Erik Dahlbergsg. 14

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1956

Bilaga B

Avtal

Mellan fångvårdsbyggnadsutredningen för Kungl. Maj :t och Kronan (kronan)
å ena sidan samt särskilda av Stockholms stadskollegium utsedda delegerade
(staden) å den andra har följande avtal slutits under förutsättningav
Kungl. Maj :ts respektive Stockholms stadsfullmäktiges godkännande.

§ 1.

För att möjliggöra stadens snara tillträde av tomten nr 2, 3, 4, 5 i kv.
Långholmen inom Högalids församling här i staden, vilken tomt staden med
äganderätt förvärvat av kronan genom avtal den 30 juni 1948 för att tillträdas
senast den 1 januari 1955 — därest visst angivet hinder däremot ej
uppstode — utfäster sig kronan att för flyttning av den å tomten befintliga
fångvårdsanstalten snarast möjligt färdigställa därför å annan plats erforderliga
fångvårdsanläggningar.

§ 2.

Staden svarar för förvaring och underhåll av följande kategorier häktade,
nämligen

a) personer, som åtalats vid Stockholms rådhusrätt för brott, till och med
dagen för rådhusrättens dom;

b) personer, som gjort sig skyldiga; till lösdriveri, till och med dagen för
poliskammarens utslag.

§ 3.

För häktade, rörande vilka rådhusrätten eller poliskammaren beslutat
om undersökning av sinnesbeskaffenheten och som tillföljd därav intagits
å fångvården tillhörande sinnessjukavdelning, skall staden ersätta fångvården
efter avgiven räkning dess utgifter för utspisning åt de häktade efter
det för avdelningen gällande portionspriset (sålunda allenast kostnad för i
portion ingående proviantartiklar).

§ 4.

Staden åtager sig, alt, så snart möjligheter därtill föreligga, i ett stadens
rannsakningsfängelse förvara och underhålla härovan i § 2 omnämnda för
brott eller lösdriveri häktade personer.

Intill dess stadens åtagande enligt denna punkt kan fullgöras, äger staden
ej förfoga över den del av Långholmsanstalten, som erfordras för häktade,
och gäller beträffande de i § 2 nämnda häktade vad i § 1 c) i avtalet den 22
januari 1947 stipulerats.

§ 5.

Staden förbinder sig vidare att så snart förhållandena på penning- och
byggnadsmarknaden så tillåta iordningställa ett rannsakningsfängelse med
100 platser, varav 25 skola disponeras av kronan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1956

§ 6.

För stadens åtagande i detta avtal skall gälla följande villkor:

a) 1. Kronan skall lämna staden ersättning med 135 625 kronor utgöran de

25 procent av det efter gemensam värdering till 542 500 kronor
fastställda värdet å den mark, som anses erforderlig för rannsakningsfängelset
med tillhörande anordningar.

2. Kronan skall ersätta staden med 25 procent av faktiska byggnadsoch
inventariekostnader för fängelseanläggningens iordningställande.

b) Kronan skall för varje kalenderår i efterskott ersätta staden 25 procent
av dess samtliga faktiska kostnader för driften av rannsakningsfängelset,
dock ej för räntor å upplånade medel.

Därest något år antalet underhållsdagar för de i anstalten på kronans
platser förvarade häktade skulle överstiga 25 procent av det
totala antalet underhållsdagar för samtliga i anstalten förvarade,
skall kronans ersättning till staden beräknas efter närmast liggande
hela procenttal.

§ 7.

Därest väsentlig ändring skulle inträda i de rättsliga och faktiska förutsättningarna
för den förvaring och det underhåll av häktade, som staden i
detta avtal törutsättes ha ansvaret för, eller för de häktade, som staden i
detta avtal mot ersättning åtagit sig ansvaret för, äga parterna påkalla ändring
eller jämkning av detsamma.

§8.

Delta avtal träder i kraft den 1 juli 1956. Med ikraftträdandet skall det
från och med den 1 juni 1947 löpande avtalet i samma ämne upphöra att
gälla med beaktande av här ovan i § 4 intaget förbehåll.

Stockholm den 2 november 1955.

För Kungl. Maj:t och Kronan: För Stockholms stad:

Fån gvårdsbyggnadsu tred ningen Stadskollegiets särskilda delegerade

THORWALD BERGQUIST JOAKIM GARPE

Snrn Fischier inge Hörlcn

560356. Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag