Motioner i Andra kammaren, nr 636 år 1956

Nr 636

Av herr Agerberg m. fl., om åtgärder för att stimulera rekryteringen
av kvalificerad arbetskraft i de fyra noidligaste
länen.

Det är ett allmänt känt faktum att Norrland — varmed här och i fortsättningen
främst avses de fyra nordligaste länen — lider en skriande brist på
sådan arbetskraft, som för att fullgöra sina tjänster måste ha genomgått
en mera kvalificerad utbildning. För att belysa detta är det tillräckligt att
återge några uppgifter som hämtats ur en av Sveriges akademikers centralorganisation
gjord sammanställning rörande bristen på akademiskt utbildad
arbetskraft i Norrland.

Den 15 november 1953 var 38 procent av underläkartjänsterna, vid lasarett
och sjukhus i Norrland vakanta, medan motsvarande för övriga landet
endast var 12 procent. 52 procent av de vakanta tjänsterna i Norrland uppehölls
av vikarier utan allmän behörighet, medan endast 27 procent av
vakanserna i övriga landet hade innehavare utan sadan behörighet.

Av totala antalet tjänster i folktandvården i Norrland var den 1 december
1954 10 procent helt utan innehavare och 46 procent besatta med utländska
tandläkare, medan motsvarande siffror för övriga landet var 8
procent respektive 33 procent. I de fyra nordligaste länen utgjorde antalet
läkare 4,3 och antalet tandläkare 2,9 per 10 000 invånare, medan motsvarande
siffror för landet i övrigt var 8,0 respektive 5,6 d. v. s. nära nog
dubbelt så mycket.

För att åstadkomma balans mellan Norrland och övriga landet är det
icke tillräckligt att täcka den aktuella bristen av innehavare av redan inrättade
tjänster. Härför fordras även att ett flertal nya tjänster skapas i
Norrland ävensom att antalet privatpraktiserande läkare ökas. Först då
kan samma service erbjudas som söderut och arbetsförhållandena för befattningshavarna
bli någorlunda lika.

Bristen på läroverkslärare var höstterminen 1953 tre gånger så stor i
Norrland som i övriga landet. Denna brist torde senare ha avsevärt skärpts,
särskilt vid de läroverk som under senare år förstatligats. Ett par av dessa
läroverk saknar sålunda ordinarie lektorer. För att ytterligare belysa situationen
kan nämnas att Sollefteå läroverk, som för ett par år sedan var väl
utrustat med lektorer, i dag har allenast en lektor, vilken därtill åtnjuter
tjänstledighet.

Motioner i Andra kammaren, nr 636 år 1956

Av de folkskollärare utan akademisk utbildning, som höstterminen 1953
hade hel tidstjänstgöring vid rikets läroverk, föll 41 procent på Norrlands
del. 29 procent av de i respektive ämnen icke undervisningskompetenta
teologie eller filosofie studerandena kom på Norrlands del. En jämförelse
mellan lärarbristen höstterminen 1950 och 1954 visar att denna förvärrats
i samtliga skolformer.

Bristen på civilingenjörer i statlig tjänst har kommit till uttryck dels
i att vissa tjänster varit synnerligen svåra att besätta, dels i att kompetenskraven
måst sänkas. Rekryteringsproblemen synes vara störst inom Televerket.
Genom en mer eller mindre uttrycklig tvångsdirigering av befattningshavare
inom statens järnvägar och även i viss mån inom lantmäteristaten
förebygges en ojämn bristfördelning i dessa verk. Ett annat undantag
utgör statens vattenfallsverk, som för närvarande tycks kunna rekrytera
kompetent personal till icke centrala norrlandstjänster. Detta synes till
största delen bero på att detta verk på ett tillfredsställande sätt ordnar
bostadsfrågan åt sina anställda, vilket illustrerar den effekt denna enda
förmån kan få.

Även i de fall då ingen uppenbar brist förefunnits har Norrland haft problem
med rekryteringen av kvalificerad arbetskraft. Genomgående har
antalet sökande till tjänster varit mindre med begränsade urvalsmöjligheter
som följd. Medelåldern på de sökande har i allmänhet varit låg, och
man har betraktat norrlandstjänster som en möjlighet att skaffa sig yrkesrutin
och erfarenhet för att få större konkurrensmöjligheter för tjänster
söderöver. Norrland betraktas icke sällan som ett genomgångsland.

Enligt upplysningar från ett antal norrländska storindustrier synes
dessa ha tagit konsekvenserna av rekryteringssvårigheterna och anpassat
löner och andra förmåner därefter, varigenom brist inom den privata sektorn
inte på samma sätt förekommer som inom den statliga.

I diskussionen om orsakerna till Norrlands svårigheter att attrahera
kvalificerad arbetskraft har i de flesta fall en del speciella trivselfaktorer
tillmätts stor vikt, t. ex. det hårda klimatet, de långa avstånden och isoleringen,
bristande tillgång till kulturella anordningar nr. m.

Viktigt i detta sammanhang är att flertalet befattningar är mera arbetstyngda
och krävande än motsvarande söderöver. Vid dimensioneringen av
arbetsuppgifterna har alltför liten hänsyn tagits till de speciella förhållandena
i Norrland. För närvarande synes en stor del av avflyttningen därifrån
bero på att man inte orkar fortsätta på samma tjänst. Svårigheter att få
vikarier medför ibland att semestrarna inte kan utnyttjas.

En av de väsentligaste bakomliggande faktorerna är nog att söka i förhållandet
att Norrland inte i tillräcklig grad är självförsörjande vad beträffar
akademisk arbetskraft. Alltför få norrlänningar skaffar sig en akademisk
utbildning, och behovet av akademiker måste därför täckas av personer
som är uppvuxna och utbildade i sydligare trakter. Dessa känner sig helt

Motioner i Andra kammaren, nr 636 år 1956

naturligt isolerade genom de stora avstanden från anhöriga och utbildningscentra
och söker sig därför ofta tillbaka söderöver.

Situationen i Norrland kan tillspetsat sammanfattas sa, att när det är
överskott på kvalificerad arbetskraft i övriga Sverige har Norrland inte
några problem. När det är tillräckligt med kvalificerad arbetskraft söderöver
har Norrland svårt att få kompetent personal, och när det är brist i
mellersta och södra Sverige hotar katastrof i Norrland.

Det är i och för sig mycket otillfredsställande om en tjänst i Norrland
skall uppfattas som mindre kvalificerande eller en förflyttning dit sker på
grund av order eller tvång. Detta leder lätt till att Norrland riskerar att
för viktiga tjänster få mindre kvalificerade eller att högt kvalificerade endast
uppehåller tjänsten under en begränsad tid.

I det långa loppet kan inte dessa förhållanden få vara rådande. Åtgärder
bör vidtagas som säkerställer att Norrlands behov av kvalificerad arbetskraft
tillgodoses i samma utsträckning som i övriga delar av landet. Rekryteringsproblemet
måste dock lösas utan tillgripande av tvångsanstalter.
Åtgärderna bör i stället vara av stimulerande karaktär.

För närvarande finns ingen för Norrland speciell dirigering av arbetskraft,
utom i de fall där en dirigering gäller hela landet. I inget av dessa synes för
övrigt dirigeringen ha tillkommit i syfte att i första hand lösa Norrlands
problem. De yrkeskategorier, som mer eller mindre tvångsdirigeras, är
farmaceuter, vilkas placering under det första tjänstgöringsåret avgöres av
Apotekarsocieteten och Farmacevtförbundet i samarbete, samt vissa lantmätare
och tjänstemän inom statens järnvägar, där placeringen avgöres av
respektive statligt verk. Även inom försvaret kan en viss tvångsplacering
förekomma.

På vissa områden har redan stimulerande åtgärder vidtagits från det
allmännas sida. 1950 års riksdag beslöt sålunda en avlöningsförstärkning åt
sinnessjukhusläkare i Norrland med 5 004 kronor, 4 008 kronor samt 3 000
kronor åt respektive chefsläkare, l:e läkare och 2:e läkare. Därvid framhöll
departementschefen (prop. nr 100), att de avsedda inkomsthöjningarna
för dessa läkare icke rimligen får tagas till intäkt för krav på inlcomsthöjningar
jämväl för annan läkarpersonal. Motiveringen för tillägget var huvudsakligen
rekryteringssvårigheterna. Ett yrkande om ett lönetillägg för
provinsialläkare avvisades i 1951 års statsverksproposition. Farmaceuter,
tjänstgörande i Norrland, åtnjuter ett tillägg på 10 procent av grundlönen
och därjämte ett kallortstillägg av varierande storlek. Häradshövdingarna
är lönegrupperade efter domsagans storlek, varvid dock vissa befattningar
i Norrland placerats högre än vad som enbart motiverats av storleken på
domsagan.

Intressant i detta sammanhang är att norrlandsstädcr i ett flertal fall
genom rekryteringssvårigheterna till de kommunala tjänsterna varit tvinga -

Motioner i Andra kammaren, nr 636 år 1956

de att frångå Svenska stadsförbundets rekommendationer om lönesättning
och erbjudit högre löner för att tillförsäkra sig fullgod arbetskraft.

En effektiv åtgärd för att på kortaste tid förbättra rekryteringen vore
givetvis en löneförbättring för de norrländska befattningshavarna. Det har
sålunda konstaterats, att kommuner och enskilda företag lyckats lösa sitt
arbetsproblem genom att höja lönerna. Problemet om provisoriskt lönetilllägg
åt norrlandslärare med akademisk utbildning har länge diskuterats.
Redan 1940 ifrågasatte skolöverstyrelsen om inte en högre löneklassplacering
för norrlandslärare vore motiverad. Majoriteten av läroverkens så
kallade krisutredning avstod från att framlägga förslag om avlöningsförstärkning
med huvudsaklig motivering »att ett betydande antal skolor i
den övriga delen av landet skulle ställas inför mycket svårbemästrade
rekryteringsproblem».

Övre Norrlands rektorsförening kritiserade skarpt utredningens uppfattning
och hänvisade till en tidigare gjord framställning om lönetillägg för
lärarna i Norrland. Läroverkslärarnas riksförbund föreslog ett lönetillägg
åt lektorer med 4 000 kronor och åt adjunkter med 3 000 kronor, utgående
generellt till alla lärare i Norrland. Statskontoret däremot anslöt sig till
utredningens uppfattning och likaså statens lönenämnd, vilken dessutom
förordade en tillfällig sänkning av kompetenskraven framför ett lönetillägg,
detta med tanke på tilläggets konsekvenser i form av krav från andra grupper
på likartade förmåner. För närvarande är adjunkterna i Norrland i
större utsträckning än söderöver placerade i lönegrad 29, vilket till en viss
del beror på inrättandet av de s. k. bristtjänstema. Budgetåret 1954/55
var 78 procent av adjunkterna i Norrland placerade i lönegrad 29 men
endast 64 procent i övriga landet.

Med vissa provinsialläkartjänster förenas för närvarande förmånen att
räkna dubbla tjänstår. Detta var ursprungligen tänkt att enbart gälla vid
första transport till annan tjänst, men en tendens har gjort sig märkbar att
vederbörande fått räkna dessa tjänstår även vid senare transport. De flesta
av de tjänster för vilka denna förmån gäller är dock sedan en längre tid vakanta.
Förmånligare tjänstårsberäkning för erhållande av transport tillämpas
även för vissa i Boden förlagda truppförband samt för vissa järnvägstjänstemän
anställda i V distriktet.

Sedan 1947 tillämpar skolöverstyrelsen en förhöjd meritvärdering med
för lärare i övre Norrland 50 procent och för lärare i mellersta Norrland
25 procent. Det har dock påpekats att detta i och för sig stimulerande system
i viss mån torde ha motverkat sitt syfte därigenom att det ökat omsättningen
av lärare och påskyndat avflyttningen från Norrland.

Viss militär personal förlagd till VI militärområdet — med undantag för
61 försvarsområdet — har för närvarande rätt att årligen företaga en s. k.
rekreationsresa. Denna förmån, som även innefattar hustru och hemmavarande
barn under 18 år, innebär rätt att vid en resa årligen i rekreations -

Motioner i Andra kammaren, nr 636 år 1956

syfte till Bollnäs eller söder därom belägen station färdas mot erläggande
av halv avgift för färdbiljett. Rätt till nedsättning i andra avgifter medgives
icke. Sedan rabatt vid familjeresor och för semesterresor införts är
dock denna förmån för många av relativt ringa värde.

Så länge Norrlands försörjning med akademisk arbetskraft är beroende
på inflyttning söderifrån, är de genom de stora avstånden betydande kostnaderna
för kontakt-, studie- och rekreationsresor söderöver en icke oväsentlig
post i norrlandsfamiljernas ekonomi.

Norrlandstjänsternas konkurrenskraft skulle i någon mån ökas genom
utvidgning till andra grupper av rätten till ersättning för semester- och
rekreationsresor. Det bör övervägas om förmånen icke bör utvidgas att
avse en kostnadsfri resa per år söderut. Principiellt bör en motsvarande ersättning
även utgå åt befattningshavare, som företager dylika resor med
bil. Vidare bör man peka på de långt ifrån oväsentliga åtgärder av mera
trivselskapande natur, som förekommer inom den privata sektorn och som
tyder på en stor förståelse för de norrländska rekryteringsproblemen. De
större möjligheterna för industritjänstemän till tjänsteresor söderöver
bidrar till att minska känslan av isolering.

En del industrier och även vissa kommuner ställer bostäder till förfogande
för hyror som i vissa fall väsentligen understiger marknadsvärdet.

För närvarande utgår ersättning för flyttningskostnad (Saar § 33) endast
vid tillträde till högre tjänst eller då omstationeringen tillkommit utan att
tjänstemannen uttryckt önskan därom. En rekryteringsstimulerande åtgärd
vore att dylik ersättning utginge vid uttryckt önskan om flyttning till och
eventuellt även från Norrland vid bibehållen tjänsteställning.

Såsom tidigare påpekats är det avsevärda nackdelar förknippade med den
i Norrland stora omsättningen på kvalificerad arbetskraft och att sökande
till tjänster där genomgående är yngre och mer orutinerade. Tjänster i
Norrland har i hög grad karaktären av genomgångsbefattningar. För att
söka åstadkomma en förbättring av dessa förhållanden kunde man tänka
sig att lönegrader för kvalificerade tjänster i Norrland försågs med ytterligare
en eller flera löneklasser. Detta borde vara ägnat att i högre grad än
hittills verka ej blott kvarhållande på den redan i Norrland befintliga tjänstemannakåren
utan även att stimulera tjänstemän söderöver, vilka redan
erhållit uppflyttning i slutlöneklass, att söka sig till Norrland. Måhända
kunde det övervägas att tjänstemän efter en lång tjänstgöring i Norrland
finge bibehålla löneförmån även vid flyttning söderut.

Som ett medel att förbättra nyrekryteringen till statliga tjänster i Norrland
kan det även ifrågasättas att bereda vissa norrlandstjänster förmånligare
tjänstårsberäkning för erhållande av full pension. Ett system med
stipendier, som förutsätter viss tjänstgöring i Norrland och som med veterligen
gott resultat förekommit för tandläkare, bör även övervägas.

Fn av orsakerna till att kvalificerad arbetskraft icke kvarstannar i Norr -

Motioner i Andra kammaren, nr 636 år 1956

land hänför sig uppenbarligen till den stora arbetsbelastningen. Detta gäller
alldeles särskilt i fråga om läkarna. Vid dimensioneringen av arbetsuppgifterna
förefaller alltför liten hänsyn ha tagits till de långa avstånden och
svårigheterna att hålla kontakt med olika delar av de stora distrikten.
Inrättandet av nya tjänster i Norrland är därför ett viktigt led vid lösandet
av denna landsdels rekryteringsproblem. Det mest aktuella behovet synes
vara kvalificerade medhjälpartjänster, vilka kunde tänkas få en för Norrland
speciell utformning.

En bidragande orsak till den norrländska bristen på kvalificerad arbetskraft
är att Norrland inte i tillräcklig utsträckning är självförsörjande på
akademisk arbetskraft. Frågan om ett norrlandsuniversitet har aktualiserats
i annat sammanhang och är otvivelaktigt av stor betydelse ur de synpunkter
som här behandlats. Det förtjänar dock närmare klarläggas i vilken
utsträckning arbetskraftssynpunkten bör beaktas vid en utformning av
planerna på ett norrlandsuniversitet.

Under framhållande av att vad vi härovan anfört allenast ger anvisningar
på vissa möjligheter som förtjänar att närmare utredas hemställer vi,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om utredning och förslag till åtgärder i syfte att eliminera
bristen på och stimulera rekryteringen av kvalificerad arbetskraft
i de fyra nordligaste länen.

Stockholm den 26 januari 1956

Nils Agerberg Ernst Ahlberg Carl Östlund

Elis Håstad Jean Braconier N. G. Fröding

Karin Wetterström Eva Karlsson

Ivar Hseggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1956

560245