Motioner i Första kammaren, nr 343 dr 1956

13

Nr 343

Av herr Andersson, Gustaf, m. fl., om införande av en obligatorisk
dödsfallsförsäkring.

Den år 1942 tillsatta försäkringsutredningen ifrågasatte i sitt betänkande
SOU 1945:34 s. 140—142 ”huruvida icke i vårt land en obligatorisk
försäkring för dödsfall (borde) införas”. Ehuru synbarligen klart
positiv till denna fråga ansåg dock utredningen, med hänsyn till givna
direktiv, sig inte ha möjlighet till mera ingående undersökningar och
förslag.

Till 1948 års riksdag framlades i prop. nr 50 på grundval av nyssnämnda
betänkande förslag till ny lag om försäkringsrörelse. I samband
härmed anförde (s. 200) föredragande departementschefen följande: Tanken

att genom det allmännas förmedling tillskapa ett ekonomiskt
dödsfallsskydd omfattande hela svenska folket erbjuder stort intresse.
En sådan anordning skulle otvivelaktigt utgöra en värdefull komplettering
till den allmänna folkpensioneringen.---Det av utredningen

skisserade förslaget synes mig väl ägnat som underlag för fortsatt diskussion
i ämnet. Enligt vad jag inhämtat, har socialvårdskommittén hithörande
frågor under övervägande, om ock från delvis andra utgångspunkter.
Ämnet faller emellertid även inom ramen för det uppdrag som givits
1945 års försäkringsutredning. ----

Den år 1945 tillsatta försäkringsutredningen behandlade frågan om
en allmän dödsfallsförsäkring i sitt betänkande SOU 1949:25 s. 140—141.
Utredningen hänsköt dock hela spörsmålet till socialvårdskommittén.
Denna kommitté framlade sedermera i betänkande SOU 1951:23 utredning
och förslag till begravningshjälpförsäkring. Förslaget avsåg 3
alternativ, samtliga baserade på indexreglerade försäkringsbelopp. Försäkringen
skulle enligt förslaget omhänderhas av de allmänna sjukkassorna
och genomföras i omedelbar anslutning till den obligatoriska sjukförsäkringen,
Två ledamöter i kommittén anförde i särskilt yttrande,
att det förelåg ett så betydande och manifesterat intresse för försäkringen
att man borde genomföra dödsfallsförsäkringen redan innan sjukförsäkringens
ikraftträdande.

När den allmänna sjukförsäkringen trädde i kraft den 1 januari 1955
skedde emellertid inte samtidigt något genomförande av ovannämnda
dödsfallsförsäkring. Att så inte skedde torde för stora delar av vårt
folk ha inneburit en besvikelse med hänsyn till det intresse och de
klart positiva förslag, som framkommit beträffande eu allmän döds -

14

Motioner i Första kammaren, nr 343 år 1956

fallsförsäkring. För sjukkasserörelsen har förhållandet att en allmän
dödsfallsförsäkring ej då infördes haft till konsekvens vissa administrativa
lättnader vid den obligatoriska försäkringens start. Men samtidigt
måste man inom sjukkasserörelsen tyvärr också konstatera, att i den
nya sjukförsäkringen inte ingick det värdefulla element, som begravningshjälpen
skulle ha utgjort om socialvårdskommitténs intentioner
fullföljts. Inte minst vid jämförelse med sjukförsäkringarna i Danmark,
Norge och England framstår avsaknaden av dödsfallsförsäkringen i den
svenska sjukförsäkringen som en brist.

Avsaknaden i den svenska allmänna sjukförsäkringen av en dödsfallsförsäkring
torde till stor del förklara den förhållandevis starka ökning,
som under det senaste året ägt rum i fråga om dödsfallsförsäkringar
vid privata livförsäkringsbolag. Dessa dödsfallsförsäkringar synes
dock vara förenade med sådana villkor och sådana kostnader, att
de varken nu eller på längre sikt kan anses fylla befogade kvantitetsoch
kvalitetsmässiga krav ur samhällets och de enskilda individernas
synpunkter. Som exempel härpå kan nämnas, att för en 30-åring en
”ren” dödsfallsförsäkring på 1.000 kr. försäkringssumma efter premiesänkningen
den 1 september 1955 betingar en årspremie av kr. 4:90 i
privata livbolag medan motsvarande försäkring vid en obligatorisk försäkringsform
kan beräknas betinga en betydligt lägre årspremie. Den
alltmer vanliga grupplivförsäkringen i privata livbolag har något lägre
avgifter än vad nyss nämnts beträffande individuellt tecknade försäkringar;
å andra sidan krävs här för tecknandet av försäkring ”grupper”
om minst 50 personer. Önskvärdheten av genomförandet av en allmän
dödsfallsförsäkring torde för den skulle numera snarare vara större än
tidigare.

Med stöd av vad sålunda anförts hemställes,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om
utredning i syfte att snarast möjligt realisera tidigare
framförda och alltjämt starkt befogade önskemål om ett
i anknytning till den allmänna sjukförsäkringen administrerat
ekonomiskt dödsfallsskydd omfattande hela
svenska folket.

Stockholm den 25 januari 1956

E. Gust. Andersson Hjalmar Nilsson Georg Pettersson