Motioner i Andra kammaren, nr 221 år 1955

11

Nr 221

Av herr Jansson i Aspeboda m. fl., om ökat anslag till väg- och
flottledsbyggnader å skogar i enskild ägo.

För ett maximalt utnyttjande av landets skogstillgångar är ett väl utvecklat
vägnät av den allra största betydelse. Ett sådant gör det möjligt
att allsidigt utnyttja och tillvarataga skogsmarkernas produktionsförmåga
och skapa tidsenliga arbets- och levnadsförhållanden för den befolkning,
som helt eller delvis har sin utkomst inom skogsbruket.

Det allmänna vägnätet är emellertid ytterst otillräckligt för skogsbrukets
behov. Stora skogsvidder, framför allt i norra delarna av vårt land,
ligger ännu helt väglösa. Det är därför nödvändigt att såsom ett komplement
till de allmänna — och i viss mån de enskilda — vägarna även
få ett väl utbyggt nät av skogsbilvägar.

Kostnaderna för byggande av skogsbilvägar uppgår i regel till avsevärda
belopp, och de många mindre skogsägarna kan helt naturligt icke
ensamma ikläda sig dessa kostnader. Statsmakterna måste här lämna sitt
stöd, men vad det allmänna härvidlag satsar får betraktas som en lönande
investering med hänsyn icke minst till de ökade skatteintäkter,
som följer av att ett rationellt skogsbruk kan bedrivas även på avlägset
belägna skogstrakter. Det bör sålunda ligga i det allmännas intresse att
på allt sätt uppmuntra skogsägarna till ökat vägbyggande.

De statsbidrag, som hittills beviljats för detta ändamål, har emellertid
varit mycket små i förhållande till det föreliggande behovet. Med anledning
härav har också skogsstyrelsen i sina anslagsäskanden för budgetåret
1955/56 hemställt, att bidragsanslaget till skogsvägar och flottleder
skulle höjas från 1,7 till 5 miljoner kronor. I årets statsverksproposition
har också en anslagshöjning förordats, men denna stannar vid en
uppräkning med 800 000 kronor till sammanlagt 2,5 miljoner kronor. Vid
sitt ställningstagande till anslagets storlek framhåller departementschefen,
att en ytterligare uppräkning torde böra föranleda en prövning, huruvida
en del av anslaget borde avräknas mot bilskattemedel.

Vi anser för vår del det vara riktigt om bilskattemedel till en betydande
del bestrede dessa kostnader, och vi vill föreslå, att dessa medel
redan i år tages i anspråk för att höja ifrågavarande anslag till den nivå,
som skogsstyrelsen begärt. I sitt utlåtande nr 31 till 1954 års riksdag uttalade
även jordbruksutskottet, att det enligt dess mening förelåg bcak -

12

Motioner i Andra kammaren, nr 221 år 1955

tansvärda skäl för att en viss avräkning mot automobilskattemedel av
statens bidrag till skogsvägar snarast möjligt tages under övervägande.

Vi vill för vår del vidare framhålla, att dessa skogsvägar inte bara
underlättar utforslingen av virke, transport av arbetskraft, maskiner och
materiel, samt att transporterna i mycket hög grad sker med lastbilar,
vilket i och för sig motiverar, att den tunga biltrafiken här liksom annorstädes
skall bestrida sin andel av kostnaderna. Dessa vägar har också
betydelse för den allmänna samfärdseln. Detta gäller särskilt de större
skogsvägarna, vilka ofta förbinder allmänna vägar med varandra. Den
allmänna trafiken på dessa vägar har fått en sådan omfattning, att järnvägsstyrelsen
i något fall vidgått sin andel av kostnaderna för korsning
med järnväg, allteftersom skogsvägen betraktades såsom allmänneligen
befaren. Vidare tjänstgör skogsvägarna ofta som utfartsvägar. Av de
bidragsberättigade skogsvägarna är sålunda omkring 1/3 utfartsvägar för
en eller flera gårdar.

Med stöd av vad ovan anförts får vi sålunda hemställa,

att riksdagen måtte till Skogsvård m. m.: Väg- och
flottbyggnadsleder å skogar i enskild ägo för budgetåret
1955/56 anvisa ett reservationsanslag av 5 000 000 kronor,
varav 2 500 000 kronor avräknas mot automobilskattemedel.

Stockholm den 26 januari 1955

Robert L. Jansson Harald Larsson J. W. Pettersson

i Aspeboda i Hedenäset i Norregård

Sven Vigelsbo Per Persson, Gunnar Ericsson

Norrby i Näs

Karl Andersson

i Björkäng

Nils Jönsson

i Rossbol