Motioner i Andra kammaren, nr 274.

Nr 274.

Av herr Andersson i Långviksmon m. fl., angående statsbidrag
till iståndsättande av sådana vägar, som skola övertagas
till allmänt underhåll.

I årets statsverksproposition har det enskilda vägväsendet ihågkommits
på ett glädjande sätt och ökningarna i de begärda anslagen till statsbidrag
både till underhåll och nybyggnader för enskilda utfartsvägar äro avsevärda.
För bidrag till underhållet är ökningen 2,2 miljoner och för nybyggnader
2,5 miljoner. Detta kommer att hälsas med stor tillfredsställelse av
landsbygdens folk och främst fastighetsägarna, som ofta få vidkännas dryga
utgifter för underhållet och kämpa med stora svårigheter, där vägarna
äro oframkomliga för motorfordon eller där inga vägar finnas.

Det finns dock ett område, när det gäller enskilda vägar, som ännu väntar
på bidrag från statens sida och där det enligt vår mening måste göras
något. Det gäller de enskilda vägar, som på grund av olika förhållanden
blivit vad man kallar »allmänneligen befarna», blivit genomfartsvägar, belastats
med tung trafik, vägar på vilka dagligen utföras post- och skolskjutsar
och där linjetrafik för mjölktransporter äger rum. Det finns som
bekant möjlighet att få dessa vägar överförda på det allmänna vägnätet
för framtida underhåll. För att emellertid dessa vägar skola kunna omhändertagas
av vägförvaltningarna föreskrives iståndsättning till en viss
minimistandard, ett arbete som intressenterna själva få bekosta. Detta arbete
innebär oftast att vägen måste breddas, trummor utbyggas eller helt
ombyggas, svåra kurvor rätas o. s. v. Hur befogat både ur allmän och ur
intressenternas synpunkt det än är att vägarna övertagas av det allmänna,
kan det icke ske. Intressenterna ha ingen ekonomisk möjlighet att sätta
vägen i det skick, som bestämmelserna föreskriva.

Av hänsyn härtill vore det befogat, att staten i sådana fall ställer ett bidrag
på t. ex. 50 procent, i särskilda fall upp till 70 procent, av kostnaderna
för iståndsättningen till förfogande. Detta måste anses som desto mer berättigat
som dessa vägar bli de billigaste vägar, det allmänna får.

I anslutning till vad ovan anförts hemställa vi,

att riksdagen måtte besluta, att statsbidrag på lägst 50
och högst 70 procent skall utgå till vägintressenterna för
iståndsättande av sådana vägar, som beslutats skola övertagas
till allmänt underhåll, och att anslag härtill beviljas
med förslagsvis 2 miljoner kronor för nästa budgetår.

Stockholm den 23 januari 1952.

Oscar Andersson. John R. Andersson, John G. Löfroth.

Sundsvall.