Motioner i Andra kammaren, nr 352.

Nr 352.

Av herrar Bergstrand och Nordkvist, om anslag till inköp av ett
helikopterflygplan för östgötaskårgården och anslutande
bygder i Södermanlands och Kalmar län.

Den svenska landsbygden har många problem att lösa. Det torde icke
innebära någon överdrift att säga, att bland dem kommunikationsproblemet
är ett av de större, liksom att dess lösning för stora områden ter sig svår
och komplicerad. Ej minst gäller detta skärgårdsbygderna. Deras vägväsende
fyller mångenstädes icke på långt när de krav, som rimligen kunna
ställas och tillgodoses med hjälp av modern teknik. Särskilt bekymmersamt
gestalta sig förhållandena mången gång för dem som äro bosatta på skärgårdsöarna,
när båtförbindelserna med fastlandet av någon orsak avbrytas.
Exempelvis de perioder då isbildningen sker, men då det »varken bär eller
brister». Sådana perioder kunna för befolkningen bli ödesdigra, framför allt
om sjukdom tillstöter men omöjliggjorda fastlandsförbindelser varken
medge läkarbesök hos den sjuke eller transport av de sjuka till sjukhus.

I den skärgård, som utan skarp avgränsning från södra Södermanland
sträcker sig längs hela östgötakusten ner till västerviksbygden, torde antalet
året om bebodda öar utgöra 25—30. Befolkningen är visserligen fåtalig liksom
i angränsande fastlandsbygd, där för övrigt svårigheterna ofta äro likartade.
Denna befolkning fyller dock för vår folkförsörjning och vår kustbevakning
mycket viktiga uppgifter. Mellan öarna och fastlandet saknas
sedan åratal varje båtförbindelse i reguljär trafik; tidigare båtlinjer ha måst
nedläggas. På fastlandssidan är vägväsendet ofullkomligt, genom att vägarna
i stor utsträckning äro smala, krokiga och därför svårframkomliga.

Vid de ofta återkommande övervägandena av möjligheterna att råda bot
på de skildrade kommunikationssvårigheterna och därigenom uppkomna
olägenheter har uppmärksamheten alltmer inriktats på flyget. I stockholmsskärgården
har under senare år riklig och gynnsam erfarenhet vunnits på
detta område.

Att ordna en sådan flygtjänst kräver emellertid medel, som det synes uteslutet
att kunna uppbringa inom den östgötaskärgård med gränsområden,
varom här talats. Emellertid finnas inom lämpligt avstånd flera av flygvapnets
förläggningar (Nyköping, Norrköping), och det borde vara möjligt
att rutinmässigt använda dess resurser för hjälp i krissituationer i dessa
bygder.

Sporadiskt har visserligen redan tidigare sådan hjälp någon enstaka gång
ordnats genom myndigheterna via flygvapnet. Dock äro vi medvetna om

Motioner i Andra kammaren, nr 352.

att flygvapnets maskiner ej lämpligen kunna eller böra användas i trafik
av nu omskriven art. Bl. a. torde landningsförhållandena som regel medföra
alltför stora risker för personer och materiel. Men helikopterflyg borde vara
användbart och ställas till förfogande för flygvapnet, som ägde att bemanna
det med personal.

Landsbygdens avfolkning sammanhänger otvivelaktigt till ej ringa del
med isoleringen från tätorterna. I skärgårdsområdena har denna avfolkning
fortskridit i speciellt framträdande grad. En östgötatidning har för kort tid
sedan visat, hurusom befolkningen i Östergötlands skärgårdsbygd under det
gångna halvseklet minskat i de olika socknarna med ca 25—40 procent i
absoluta tal. Här gör sig otvivelaktigt en circulus vitiosus gällande på ett
ödesdigert sätt; två i och för sig olikartade faktorer inverka på varandra i
inbördes försämrande riktning. Befolkningsglesheten gör det sålunda ekonomiskt
icke möjligt för bygden att bära upp ett fullgott kommunikationsväsende
medan å andra sidan samma bristfälliga kommunikationssystem
bidrager till att ytterligare påskynda avfolkningen. Denna kedjeverkan behöver
brytas, enär det för det allmänna innebär ett viktigt realintresse, att
dessa gränsbygder ej avfolkas. Det är vår övertygelse, att det bidrag till förbättringen
av förbindelserna som det ovan framlagda förslaget innebär
skulle utgöra ett icke oviktigt steg i rätt riktning, liksom det ej heller
skulle komma att innebära någon synnerligen stor påfrestning på våra begränsade
ekonomiska resurser. Priset på en helikopter rör sig i detta nu om
ca 25 000—26 000 dollar.

1 anslutning till vad som ovan anförts hemställes,

att riksdagen må bevilja ett anslag motsvarande den beräknade
kostnaden av 26 000 dollar till inköp av ett helikopterflygplan
avsett för angelägna transporter i östgötaskärgården
och anslutande bygder i Södermanlands och Kalmar
län, samt

att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t hemställa om utfärdande
av närmare föreskrifter angående placering och
bemanning av helikoptern i anslutning till vad ovan anförts
och utfärda bestämmelser rörande helikopterns
användning.

Alternativt hemställes, därest ytterligare utredning i ärendet kan anses
påkallad,

att riksdagen hemställer, att Kungl. Maj :t snarast låter
verkställa en sådan utredning och för riksdagen framlägger
de förslag i ärendet vartill den kan föranleda.

Stockholm den 26 januari 1951.

Paul Bergstrand.

Sigfr. Nordkvist.