Motioner i Andra kammaren, nr 339.

3

Nr 339.

Av fru Boman och fröken WetterstrÖm, om vidtagande
av åtgärder för återförande av sjuksköterskeutbildade
gifta kvinnor m. fl. till aktivt sjukvårdsarbete.

Den svenska sjukvårdens problem har under senare tid framträtt på ett
alldeles speciellt sätt genom den brist på sjukvårdsutbildad personal, som
uppstått till följd av ett alltmer ökat vårdbehov på sjukhusen, samt rekryteringssvårighetema
i samband med bl. a. ett alltmera reducerat befolkningsunderlag.
Att situationen är utomordentligt allvarlig, visa de undersökningar,
som företagits för att utröna storleken av denna brist i jämförelse med det
aktuella och framför allt det framtida behovet av sjuksköterskepersonal.

Enligt 1946 års kommitté för sjuksköterskeutbildning beräknas inom den
slutna vården för lasarett, sjukstugor m. fl. antalet vårdplatser komma att utökas
från nuvarande 26 000 till ca 40 000. På hem för kroniskt sjuka planeras
omkring 6 000 nya vårdplatser, efterbehandlings- och konvalescentavdelningar
beräknas utökade med 2 500 platser, och vårdhem för lättskötta sin
nessjuka skola få ytterligare 3 000 platser.

På liknande sätt förhåller det sig med den öppna vården, inom vilken det
bl. a. kommer att behövas ett tusental nya distriktssköterskor utöver nuvarande
omkring 1600. Vid årsskiftet 1946/47 var det totala antalet aktiva
sjuksköterskor och barnmorskor 11 984. Det beräknade behovet ligger emellertid
avsevärt högre. 1960 kommer det nämligen att behövas sammanlagt
minst 17 000 utbildade sjuksköterskor och barnmorskor med sjuksköterskekompetens,
d. v. s. omkring 5 000 flera än för närvarande.

Den framtida efterfrågan på sjukvårdspersonal kommer följaktligen successivt
att ökas, samtidigt som tillgången under en period fram till 1960 kommer
att minska. I en undersökning av S. Rydenfelt i medicinalstyrelsens ub
redning beträffande den öppna läkarvården i riket påvisas, hurusom under
åren 1940—1960 en minskning av befolkningen i åldrarna 20—35 år med
ca 373 000 individer kommer att äga rum. Detta innebär, att den kvinnliga
arbetskraften i dessa åldrar fram till 1960 kommer att minska med i runt
tal 10 000 individer per år.

I sitt betänkande meddelar 1946 års kommitté för sjuksköterskeutbildning
siffror på sköterskebristen. Sålunda voro år 1946 av 5 698 sjukskötersketjänster
nära 17 % vakanta, medan 5 % voro vakanta utan vikarie. I Meddo
lande från socialstyrelsens utredningsbyrå nr 9/1949 lämnas uppgifter om
läget den 30 november 1948. Det framgår av dessa, att av 7 100 tjänster för

4

Motioner i, Andra kammaren, nr 839.

sjukvårds utbildad personal 7,4 % voro vakanta utan vikarie. Av 1 627 sjuk
skötersketjänster inom den öppna vården voro vid samma tidpunkt nära 12 %
vakanta utan vikarie.

Den stora bristen på sjuksköterskor bär i många fall lett till att sjukhus
tvingats stänga en eller flera vårdavdelningar. Olika uppgifter peka härvid
lag på att en stor mängd vårddagar årligen genom stängningsförfarandet gå
förlorade, innebärande många outnyttjade vårdplatser.

De högre åldersklasserna öka alltmera i numerär, och det är välkänt, att
sjukfrekvensen stiger kraftigt med åldern. Enligt en prognos av professor
Wahlund kommer folkmängden från 1940 till 1980 att växa med omkring
20 %. Under samma tid beräknas ökningen av sjukvårdsbehovet till över
‘36 %. Dessa siffror meddelas av S. Rydenfelt i medicinalstyrelsens utred
ning beträffande den öppna läkarvården. Nya och förändrade behandlings
metoder ha även nödvändiggjort större personal.

Rekryteringen var fram till 1949 ett mycket stort problem, och antalet
sökande till sjukvårdsskolorna var under eu följd av år konstant för litet.
Enligt uppgift från medicinalstyrelsen inträffade 1949 en omsvängning, i det
att sökandeantalet ökade med ett par hundra. Att sia om huruvida det här
är fråga om en varaktig tendens är givetvis icke möjligt. Kvar står emeller
tid det faktum, att sjuksköterskebehovet kommer att bli vida större än den
ökade rekryteringen förmår tillfredsställa. En företagen undersökning har
dessutom visat, att sjuksköterskornas övertidsarbete är svårt att kompensera.
Enligt uppgift från medicinalstyrelsen avgå årligen från aktivt sjuksköterske
arbete 6 % av hela kåren, de flesta på grund av giftermål.

De anförda uppgifterna visa, att situationen, som nu är utomordentligt
allvarlig, hotar att ytterligare förvärras. Det ter sig därför angeläget att till
aktivt sjukvårdsarbete återföra särskilt gifta kvinnor med sjuksköterskor
bildning. Detta skulle i avsevärd grad underlättas, om möjligheterna till deltidsarbete
kunde tillvaratagas vid sjukhrvsen. Vi ha uppmärksammat, att
Svenska stadsförbundets sjukvårdsdelegation i 1944 års deltidstjänstutredning
anmärkt, att deltidstjänst knappast torde lämpa sig för sjukhusens vård
avdelningar i vad avser själva patientvärden, då »hänsynen till de sjuka gör
att så få personer som möjligt böra ägna sig åt en och samma patient». T
princip finns naturligtvis intet att invända mot en dylik inställning. Emel
lertid torde man anse på sakkunnigt håll, att deltidsarbetande personer —
under förutsättning att arbetet är på ett tillfredsställande sätt organiserat —
utan alltför stora olägenheter kunna accepteras för patientvården. Givetvis
är deltidsarbetet dessutom att föredra framför alternativet att tvingas stänga
vårdavdelningar på grund av sköterskebrist.

Beträffande konvalescenthem och hem för kroniskt sjuka torde svårig
heterna att använda deltidsanställd personal vara mindre. Vårdhem, som ha
svårigheter att få sjuksköterskeutbildad personal, få större möjligheter att er
hålla sådan, och därjämte kan en del heltidsanställd kvalificerad personal fri
göras för medicinskt mera krävande uppgifter, eftersom behandlingen på

Motioner i Andra kammaren, nr 339. o

dessa våidhem i regel är mindre komplicerad än på lasaretten. Likaså torde
deltidsarbete lämpa sig utmärkt väl för laboratorier, beliandlingsavdelningar,
mödra- och barnavårdscentraler etc.

Vi äro medvetna om att den direkta statliga verksamheten på detta om
råde endast omfattar en mindre del av driften vid de svenska sjukhusen, då de
flesta av dessa tillhöra landstingen. Emellertid anse vi, att sjuksköterskeproblemet
är både omfattande och brännande, varför allt bör göras för att
komma till rätta med denna stora fråga, och härvidlag vore det önskvärt, att
staten gick i spetsen. Vi ha uppmärksammat att omfattande försök med del
tidsanställd sjukvårdsutbildad personal slagit mycket väl ut i England, inte
minst tack vare intresse och stöd från statsmakternas sida.

Med stöd av vad som ovan anförts hemställa vi,

att Kungl. Maj:t snarast måtte vid staten tillhöriga sjukvårdsanstalter
vidtaga sådana organisatoriska åtgärder, att, där så är
möjligt, sjuksköterskeutbildade gifta kvinnor m. fl. kunna genom
möjlighet till deltidsarbete återföras till aktivt sjukvårdsarbete.

Stockholm den 26 januari 1950.

Märta Boman.

Karin Wetterström.