Motioner i Första kammaren, nr 200.

1

Nr 200.

Av herrar Velander och Björkman, i anledning av Kungl.

Maj:ts förslag angående användningen av inkomsterna
av ant örn obilskattem edel.

I årets statsverksproposition har chefen för finansdepartementet i bilagan
»Inkomster å driftbudgeten» beräknat inkomsterna av automobilskattemedlen
för budgetåret 1946/47 till 180 milj. kronor samt föreslagit, att detta
belopp upptages å riksstatens inkomstsida. I samband därmed har förutsatts,
att de anslag till vägväsendet för budgetåret, vilka skola avräknas
mot automobilskattemedlen, skola hållas inom ramen för angivna belopp.

En granskning av anslagsäskandena till vägväsendet under statsverkspropositionens
femte och sjätte huvudtitlar visar, att anslagen till bestridande
av de kostnader för vägväsendet, vilka trafiken kan sägas åsamka
statsverket, beräknats till sammanlagt 179 824 000 kronor.

Detta betyder sålunda, att inkomsterna av automobilskattemedlen nu
äro avsedda att till 100 procent täcka kostnaderna för vägväsendet.

Sedan länge har i vårt land — såsom också föredragande departementschefen
framhållit i statsrådsprotokollet till proposition nr 352 till 1945
års höstriksdag — tillämpats den principen, att motortrafiken skall genom
särskild beskattning gälda endast den kostnad, som denna trafik orsakar
vägväsendet. Departementschefen uttalar vidare: »Visserligen har berörda
princip icke kunnat upprätthållas under krigsåren, men anledning torde
saknas att vid utformningen av de beskattningsregler, som vid åter inträdande
fredsförhållanden böra gälla med avseende å motorfordonstrafiken,
tillämpa annan princip än den nyss berörda.»

Även riksdagen har i olika sammanhang starkt understrukit giltigheten
av denna princip. Senast skedde detta nästlidna höst i och med riksdagens
godkännande av bevillningsutskottets betänkande nr 62 rörande nyss omförmäida
proposition nr 352.

I detta betänkande har ock uttryckligen förutsatts, att en utredning
skall komma till stånd rörande frågan örn »i vilken omfattning vägkostnaderna
skäligen skola bestridas genom andra statsmedel än automobilskattemedel».
Även örn riksdagen sålunda ännu icke bundit sig för storleken
av den andel av de totala vägkostnaderna, för vilken automobilskattemedlen
skola svara, har likväl städse betonats, att motortrafiken
endast skall svara för sin skäliga andel därav.

I årets statsverksproposition har emellertid förutsatts, att motortrafiken
skall belastas med hela kostnaden för vägväsendet. Ett riksdagens bifall
därtill torde med hänsyn till vad ovan framhållits näppeligen kunna förutsättas.

I detta sammanhang bör även observeras chefens för finansdepartementet
uttalande till statsrådsprotokollet i bilagan »Inkomster å driftbudge Bihang

till riksdagens protokoll 1946. 9 sami. Nr 200 -207.

1

2

Motioner i Första kammaren, nr 200.

ten» till årets statsverksproposition. Däri framhålles, att utgifterna för
vägväsencLct under krigsåren väsentligt överstigit de inflytande automobilskattemedlen.
Sedan den vid krigsutbrottet förefintliga behållningen i
automobilskattemedlens fond förbrukats, har bristen för specialbudgettiteln
täckts över budgetutjämningsfonden. Vid utgången av budgetåret
1944/45 utgjordes, såsom framgår av budgetredovisningen, bristen i statens
budgetutjämningsfond till icke mindre än 291 milj. kronor av underskott
å automobilskattemedlens specialbudget, vilka täckts från budgetutjämningsfonden.
Enligt departementschefen är den genom dylika underskott
uppkomna bristen i budgetutjämningsfonden att betrakta såsom ett
förskott av allmänna skattemedel till vägväsendets finansiering, vilket
måste beaktas vid den framtida bedömningen av denna.

Av detta departementschefens uttalande att döma synes denne förutsätta,
att bristsaldot på 291 milj. kronor skall helt täckas av inflytande automobilskattemedel.

Härvid torde böra uppmärksammas, att de kostnader för vägväsendet,
som föranlett uppkomsten av denna brist, icke till annat än en mindre
del torde hava föranletts av den civila motorfordonstrafiken, vilken under
krigsåren på grund av kända förhållanden måst undergå en betydande sammankrympning.
Enligt undersökning funnos före krigsutbrottet i automobilregistret
införda ca 180 000 personbilar, 63 000 lastbilar, 7 800 släpvagnar
och 5 100 omnibussar eller tillhopa 255 900 motorfordon. Motsvarande
siffror voro den 1 juni 1945 ca 39 900 personbilar, 38 200 lastbilar,
8 400 släpvagnar och 3 900 omnibussar eller tillhopa 90 400 motorfordon.
Beståndet sistnämnda dag utgjorde sålunda endast ca 1/3 av förkrigssiffran.
Förutsatt att denna minskning av motorfordonsbeståndet medfört
en motsvarande minskning av de av motortrafiken föranledda vägkostnaderna,
skulle någon automobiltrafikens »skuld» icke hava uppkommit.
Så torde dock näppeligen kunna anses hava varit fallet. Frågan härom,
alltså om bilismens skäliga andel av den å budgetutjämningsfonden redovisade
bristen på 291 milj. kronor, torde därför böra övervägas i samband
med den av fjolårets riksdag förutsatta utredningen. I avvaktan
härpå skulle väl tills vidare den civila bilismens andel i nämnda brist
skäligen kunna beräknas till exempelvis högst 50 procent därav. Klart är
nämligen, att den under kriget kraftigt ansvällda militära motortrafiken
med dess tunga transporter av olika slag starkt förslitit vägnätet. Det
synes därför skäligt, att den uppkomna bristen någorlunda jämnt fördelas
på den civila och den militära motortrafiken. Den förra skulle sålunda
kunna belastas med högst 150 milj. kronor. Därest någon fördelning icke
sker, kommer ju den civila motorismen att genom en särbeskattning
ensam svara för viss del av kostnaderna för vår försvarsberedskap under
kriget, vilket icke får förutsättas ha varit meningen.

Beträffande motortrafikens andel av de i statsverkspropositionen upptagna
vägkostnaderna å nära 180 milj. kronor kan denna i avvaktan på

Motioner i Första kammaren, nr 200. 3

den avsedda utredningen icke nu exakt fastställas. Av intresse är emellertid
i sådant sammanhang, att motortrafikens andel i vägkostnaderna för
10-årsperioden 1929—1939 procentuellt motsvarade följande tal: 49; 50,5;
47,7; 48,4; 48,5; 49,9; 58,7; 62; 69,5 och 68,1. Med beaktande härav
torde i avvaktan på utredningens verkställande kunna räknas med att
motortrafiken i fortsättningen skall svara för högst 70 procent av vägkostnaderna.
Av det i statsverkspropositionen beräknade beloppet, 180
milj. kronor, skulle sålunda motortrafiken komma att belastas med 130
milj. kronor. Avkastningen av automobilskattemedlen, i den mån densamma
eventuellt kommer att överstiga sistnämnda belopp, får då användas
till täckning eller amortering av den andel av den å budgetregleringsfonden
redovisade bristen till ett belopp av 291 milj. kronor, som skäligen
kan anses böra drabba den civila motortrafiken, ovan beräknad
till maximum 150 miljoner kronor.

I händelse vägkostnaderna komma att bestämmas till högre resp. lägre
belopp än det i statsverkspropositionen beräknade förutsättes självfallet,
att motortrafikens procentuella andel därav skall förbliva densamma.

Vad ovan föreslagits medför som konsekvens att för täckande av vägkostnaderna
under budgetåret 1946/47 erfordras ett tillskott på nära 50
milj. kronor av andra medel än avkastningen av automobilbeskattningen.
Detta tillskott kan erhållas exempelvis på det sätt, att det belopp, som
av automobilskattemedel, på sätt ovan förordats, kommer att disponeras
för avbetalning av bilismens å budgetutjämningsfonden redovisade »skuld»,
återföres till sjätte huvudtitelns anslag till vägkostnaderna.

Ett genomförande av detta förslag kommer sålunda att innebära, att
bilismens ifrågavarande »skuld» amorteras med ett belopp motsvarande
30 procent av de beräknade automobilskattemedlen, att 70 procent av dessa
medel och 30 procent av andra statsmedel ställas till förfogande för bestridande
av de till nära 180 milj. kronor beräknade kostnaderna för vägväsendet
samt att underskottet å budgetutjämningsfonden kvarstår oförändrat.

I anslutning till vad sålunda anförts hemställes,

att riksdagen för budgetåret 1946/47 måtte besluta dels
att 70 procent av de egentliga vägkostnaderna skola avräknas
mot automobilskattemedel, dels att dessa medel i övrigt
skola överföras till budgetutjämningsfonden till nedbringande
av såsom bilismens »skuld» å denna fond redovisade
291 milj. kronor, dels ock att härav ett belopp motsvarande
30 procent av vägkostnaderna skall överföras från budgetutjämningsfonden
till anslagen för vägväsendets kostnader.

Stockholm den 23 januari 1946.

Gustaf Velander.

Gustaf Björkman.