4

Motioner i Andra kammaren, nr 343.

Nr 343.

Av fru Rönnebäck och herr Jonsson i Alsen, angående utredning
om möjligheten att införa bestämmelser örn obligatorisk
simundervisning för landets skolungdom.

Enligt föreliggande statistik, uppgjord av Svenska'' livräddningssällskapet,
förolyckas i vårt land årligen ca 400 personer genom drunkning. Ca 70 % av
samtliga fall uppgivas vara orsakade av bristande simkunnighet. Ungefär 1/3
av totalantalet drunknade tillhör åldersgruppen 10—20 år. Drunkningssiffrorna
för städer och landsbygd stå i den ungefärliga proportionen 1: 4.

De anförda siffrorna ge vid handen, att hittills vidtagna åtgärder i fråga
örn simundervisningen icke kunna anses vara tillräckliga. Genom föreskrifterna
i 1919 års undervisningsplan för rikets folkskolor och i 1935 års läroverksstadga
ha statsmakterna sökt tillgodose kravet på ordnad simundervisning för skolungdomen.
Resultatet av skolans insatser på detta område blir emellertid uppenbarligen
beroende av skyldigheten för eleverna att deltaga i simundervisningen.
Så länge denna undervisning är helt frivillig, torde det vara omöjligt bibringa
skolungdomen elementär färdighet i simning i den utsträckning, som är nödvändig
för att drunkningsolyckor på grund av bristande simkunnighet icke
skola behöva ifrågakomma.

Detta förhållande bekräftas av en utredning, som verkställts beträffande
simkunnigheten bland värnpliktiga. Vid särskilda prov, som anordnats vid
samtliga truppförband med till linjetjänstgöring uttagna värnpliktiga tillhörande
sommargruppen av årsklass 1938, visade det sig, att 21,4 % voro icke
simkunniga. Procentsiffrorna varierade betydligt inom olika landsändar. Stockholmsregementena
uppvisade 80,6 % godkända prov, medan vissa landsortsförband
uppnådde endast 40—50 % och i några fall ännu lägre procenttal.

De åberopade siffrorna torde ge en bild av läget i stort beträffande simkunnigheten
bland barn i skolornas avgångsklasser, samtidigt som de äro ett
uttryck för effektiviteten av den simundervisning, som för närvarande står
den uppväxande generationen till buds. Av materialet framgår, att vart femte
barn, som lämnar skolan, icke kan simma.

Den främsta förutsättningen för att kunna bekämpa drunkningsolyckorna
är, att sim kim ni gil oten bland landets skolungdom blir mera allmänt utbredd. För
att uppnå detta mål synes det vara nödvändigt, att den simundervisning, som
äger rum i skolan, blir av obligatorisk karaktär.

Häremot har tidigare anförts, att skoldistrikten icke lia samma betingelser

Motioner i Andra kammaren, nr 343.

5

i fråga om simundervisningens ordnande. Detta gäller särskilt i fråga örn badmöjligheterna,
som äro högst varierande och inom vissa skoldistrikt kanske helt
obefintliga. Emellertid torde förhållandena i detta avsende under de sista åren
ha förbättrats genom tillkomsten av kommunala friluftsbad, till vilka anslag
utgått genom tipsmedel under åren 1936—1942.

Svenska livräddningssällskapet har verkställt en undersökning rörande det
kommunala badbeståndet, varav framgår, att 96 % av rikets städer erbjuda
möjligheter för simundervisning under sommaren. Av landskommunerna förfoga
62 % över friluftsbad, lämpliga för dylik undervisning. Ca 18 % (med
sjöar eller vattendrag inom tillfredsställande avstånd från bebyggelsecentrum)
äro f. n. i avsaknad av ordnade simbad, medan återstående ca 20 % tillhöra
vattenfattiga trakter.

Att betingelserna för en ordnad simundervisning icke överallt äro lika gynnsamma
bör ej få utgöra hinder för ett stadgande örn obligatorisk simundervisning,
där sådan kan komma till stånd till främjande av simkunnighetens utbredning
bland den stora massan av vårt lands skolungdom.

I anslutning till vad här ovan anförts få vi härmed hemställa,

att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t
anhålla örn utredning rörande möjligheten att införa bestämmelser
om obligatorisk simundervisning för landets skolungdom.

Stockholm den 22 januari 1944.

u

Anna Kannebäck. Sigfrid Jonsson,

Alsen.