Motioner i Första kammaren, nr 194.

Nr 194.

Av herr
gående organisationen av dövstumskolväsendet.

Under åttonde huvudtiteln, s. 518, hemställer departementschefen, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att godkänna den av honom i det föregående
förordade omorganisationen av dövstumskolväsendet, innebärande
bland annat minskning av de nuvarande fyra dövstumskoldistrikten till tre.
nedläggande av östra distriktets upptagningsskola för dövstumma å Manilla,
Stockholm, och förflyttning av norra distriktets upptagningsskola för dövstumma
från Härnösand till Gävle. Förslaget har till utgångspunkt riksdagens
tidigare principbeslut att draga in en upptagningsskola. Till belysande
av regeringsförslagets innebörd torde en kortfattad orientering över dövstumskolväsendets
uppkomst och utveckling i vårt land vara erforderlig.

Den första skolan för dövstummas och blindas undervisning i Sverige upprättades
i Stockholm år 1809. År 1812 flyttades denna anstalt, som benämndes
Allmänna institutet för dövstumma och blinda, till egendomen Manilla
å kungl. Djurgården, där den alltsedan varit belägen. Anstalten organiserades
såsom en stiftelse och erhöll betydande bidrag såväl från staten som från
enskilda välgörare. Lärjungar mottogos från hela landet, och lärjungeantalet
ökades snabbt. År 1811 utgjorde det 32, år 1831 42, år 1851 110, och år
1864 hade Allmänna institutet å Manilla 208 lärjungar, av vilka 167 voro
dövstumma. År 1879 flyttades blindavdelningen från Manilla, och ett särskilt
blindinstitut upprättades i Stockholm. Manillaskolan kallades därefter Allmänna
institutet för dövstumma. Lärjungarna erhöllo såväl teoretisk undervisning
som utbildning i praktiskt arbete inom olika yrkesgrenar, och i
mediet av 1800-talet funnos vid skolan ett 10-tal verkstäder för lärjungarnas
utbildning till yrkesarbetare. Omkring 2 400 dövstumma lärjungar ha erhållit
undervisning vid Manilla dövstumskola, därav 1 500 under tiden före
dövstumlagens tillkomst.

Under tiden 1860—88 upprättades av förutvarande lärare och elever vid
Manilla ett 10-tal dövstumskolor på olika platser i landet. Under 1820-talet
vistades manillaskolans stiftare och föreståndare Pär Aron Borg flera år i
Lissabon, där han på uppdrag av Portugals regering upprättade ett liknande
institut för dövstumma och blinda. Dövstumundervisningen i Finland har
grundats av en förutvarande lärjunge vid Manilla dövstumskola Carl Oscar
Malm.

År 1889 antog riksdagen lag örn dövstummas undervisning, och dövstumskolorna
organiserades därefter såsom kommunala anstalter, vilka åtnjöto
statsbidrag i förhållande till antalet undervisade lärjungar. Allmänna insti -

Motioner i Första kammaren, nr 194.

tutet för dövstumma å Manilla blev efter organisationens genomförande år
1894 dövstumskola i första distriktet. Huvudparten av institutets fonder, omkring
en halv miljon kronor, överlämnades därvid till statskontoret för framtida
förvaltning.

År 1873 inrättades ett dövstumlärarseminarium vid Manilla, och lärarutbildningen
för vårt lands dövstumskolor har därefter varit förlagd till denna
anstalt. Även lärare vid dövstumskolor i Finland ha idkat studier och avlagt
examen vid dövstumlärarseminariet å Manilla.

I början av 1900-talet hade lärjungeantalet vid några av de dåvarande dövstumskolorna
nedgått så mycket, att svårigheter uppstodo för en rationell
uppdelning av lärjungarna vid undervisningen. Den tidigare vid manillaskolan
förefintliga praktiska arbetsutbildningen hade genom föreskrifter i
1889 års författningar om dövstummas undervisning väsentligt inskränkts.
På grund av bristfällig yrkesutbildning uppkommo svårigheter för de dövstumma
lärjungarna att efter avgången från skolan erhålla arbete och anställning.

Sedan år 1912 ha flera framställningar ingivits till myndigheterna med
förslag till omorganisation av dövstumundervisningen i syfte att koncentrera
verksamheten till ett mindre antal skolor, att bereda lärjungarna tillfälle till
vidgad praktisk utbildning och att differentiera skolornas lärjungematerial
med hänsyn till förefintliga anlag. I ingen av dessa framställningar har påyrkats
eller ifrågasatts nedläggande av manillaskolan och överförande av de
dövstumma lärjungarna inom detta skoldistrikt till dövstumskola i annan
del av landet.

Den av riksdagen år 1938 antagna planen för dövstumskolväsendets organisation
tillgodosåg i huvudsak de önskemål rörande de dövstummas uppfostran
och utbildning, vilka tidigare framställts av Svenska dövstumlärarsällskapet.
Lärjungarnas skolplikt utökades, och den praktiska utbildningen
nyorganiserades, undervisningen koncentrerades till ett mindre antal skolor,
och en särskild skola upprättades för dövstumma barn, som ägde mera betydande
hörsel- och språkrester. I ett avseende visade sig den år 1938 antagna
skolorganisationen vara mindre lämplig. Den till Gävle förlagda skriv-teckenskolan
för svagt begåvade dövstumma, vilken skolas inrättande hade avstyrkts
av nämnda sällskap, motsvarade ej de gjorda förväntningarna, och
denna anstalt blev genom beslut av 1942 års riksdag åter nedlagd. Flertalet
av de där befintliga lärjungarna har numera överförts till en samma år nyupprättad
vårdanstalt för dövstumma med komplicerat lyte. Det nu framlagda
förslaget om nedläggande av manillaskolan och lärjungarnas överflyttande
till Vänersborg har icke remitterats till Svenska dövstumlärarsällskapet
eller annan sakkunnig korporation för yttrande.

Efter nedläggande av gävleskolan år 1942 finnas följande statliga undervisnings-
och uppfostringsanstalter för dövstumma:

Motioner i Första kammaren, nr 194.

1. Manilla, Stockholm, upptagningsskola för östra dövstumskoldistriktet
(Stockholms stad samt Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands,
Gotlands, Västmanlands och Kopparbergs län);

2. Lund, upptagningsskola för södra dövstumskoldistriktet (Jönköpings,
Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län);

3. Vänersborg, upptagningsskola för västra dövstumskoldistriktet (Hallands,
Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands och örebro län);

4. Härnösand, upptagningsskola för norra dövstumskoldistriktet (Gävleborgs.
Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län);

5. örebro, specialskola för s. k. oegentligt dövstumma från hela landet;

6. Växjö, fortsättningsskola för dövstumma flickor;

7. Vänersborg, fortsättningsskola för dövstumma gossar;

8. Broby gård, lantbruksskola för dövstumma gossar;

9. Vårdanstalten för dövstumma med komplicerat lyte, för närvarande inrymd
i den förutvarande dövstumskolans i Gävle lokaler men avsedd att
överflyttas till den för ändamålet inköpta lantegendomen Mogård i Östergötland.

Det i statsverkspropositionen förelagda omorganisationsförslaget innebär
en minskning av de nuvarande skoldistrikten från fyra till tre; Kopparbergs
län överflyttas från det nuvarande östra till norra distriktet, Hallands samt
Göteborgs och Bohus län överföras från det nuvarande västra till södra distriktet,
och övriga delar av de förutvarande östra och västra skoldistrikten
sammanslås till det i propositionen föreslagna mellersta dövstumskoldistriktet
med upptagningsskolan förlagd till Vänersborg. Av befolkningssiffrorna
i de nuvarande fyra och de föreslagna frenne nya dövstumskoldistrikten
framgår, att manillaskolans upptagningsområde har den största folkmängdssiffran,
2 047 769 invånare, örn manillaskolan nedlägges, komma samtliga
dövstumma barn från detta distrikt att överflyttas till skolor i västra Sverige
och i Norrland. Det föreslagna mellersta dövstumskoldistriktet har ett invånarantal
av 2 869 436, av vilka mer än hälften eller 1 624 670 bor inom Stockhols
stad samt Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands och
Gotlands län.

Såsom lämpliga förläggningsplatser för de frenne upptagningsskolorna
föreslås i propositionen Gävle för norra, Vänersborg för mellersta och Lund
för södra distriktet, örn man utgår från tidigare praxis, att dövstumskolor i
likhet med andra undervisningsanstalter lämpligen böra förläggas till orter,
vilka äro centralt belägna med hänsyn till ifrågavarande geografiska områden
och befolkningstätheten inom dessa och från vilka platser bekväma resemöjligheter
finnas till hemorten, framstår förslaget med placering av upptagningsskolorna
i mellersta och norra dövstumskoldistriktet såsom anmärkningsvärt.
Upptagningsskolan i norra distriktet placeras i sydöstra hörnet av
detta stora upptagningsområde (Gävle), och mellersta distriktets upptag -

Motioner i Första kammaren, nr 194.

ningsskola förläggas till sydvästra hörnet (Vänersborg) av detta i norr och
öster tätbebyggda distrikt. Ur såväl geografiska synpunkter som med hänsyn
till befolkningsfördelningen måste dessa förläggningsorter betecknas som de
minst lämpliga. Egendomligt är även, att lärjungar från det tätbebyggda
området kring Göteborgs stad enligt förslaget skola undervisas vid skolan
i Lund och ej vid den väsentligt närmare belägna skolan i Vänersborg. Även
för dessa barn innebär alltså regeringsförslaget en ''försämring.

Örn ett nedläggande av en upptagningsskola under nuvarande förhållanden
av ekonomiska skäl anses tvingande nödvändigt — några pedagogiska skäl
ha ej kunnat anföras för en sådan åtgärd — bör enligt vår mening antingen
manillaskolan bibehållas eller en ny skola, förlagd i Stockholms närhet, uppföras.
Skolan bör vara belägen i centrum av det tätast befolkade området i
landets mellersta del och äga goda trafikförbindelser med alla delar av distriktet.
Innevarande läsår äro 23 lärjungar från Stockholms stad inskrivna
vid Manilla, och ett 40-tal lärjungar bo så nära Stockholm, att de kunna resa
hem över veckohelgerna.

Så isolerade som dövstumma barn bli, måste det största avseende fästas
vid att barnen i all rimlig utsträckning kunna komma i kontakt med hemmen
eller släktingar vid den låga ålder, som de befinna sig i, när de gå i upptagningsskolan.
Under senare tid ha åtgärder vidtagits för att i samhällets intresse
värna om hemmet och familjen och att stärka banden mellan de olika
familjemedlemmarna. Dessa sociala synpunkter böra ej lämnas obeaktade
vid ordnandet av dövstumma barns undervisning och uppfostran. Vid en
jämkning av den nuvarande dövstumskolorganisationen böra därför de olika
upptagningsskolorna förläggas tilljsådana platser, där så många dövstumma
barn som möjligt kunna beredas undervisning i hemorten.

Föreliggande förslag till nedläggande av en upptagningsskola för dövstumma
ha framkommit av ekonomiska skäl. Såsom förut yttrats, ha några
pedagogiska eller ur annan synpunkt tvingande skäl för indragningen inte
förebringats. Någon konstaterad eller förväntad nedgång av lärjungeantalet
i de nu befintliga upptagningsskolorna har icke inträffat under de senaste
åren, och den nuvarande skolorganisationen har inte ägt bestånd under
längre tid än fem år. Under senare hälften av 1930-talet har däremot en så
betydande ökning av födelsetalet iakttagits, att förslag till utökning av folkoch
småskoleseminariernas verksamhet ha framtvingats. Någon utredning
rörande det sannolika antalet lärjungar i dövstumskolorna under den närmaste
framtiden har icke framlagts i samband med förslaget om skolindragningen,
och erfarenheterna från de senaste årens intagningsavdelningar i
dövstumskolorna tyda på en icke obetydlig ökning av lärjungeantalet under
den närmaste tiden. Enligt en sammanställning över det beräknade lärjungeantalet
i upptagningsskolorna under en 10-årsperiod, vilken gjorts med utgångspunkt
från den senaste intagningen, visa dessa siffror en ökning av

Motioner i Första kammaren, nr 194.

antalet lärjungar från 361 under innevarande läsår till 425 läsåret 1951—52
eller en ökning med mera än 17 %. Det synes vara en väsentlig brist i den
förebragta utredningen, att någon prognos angående lärjungeantalet i upptagningsskolorna
ej förebragts vid förslagets framläggande i riksdagen. Vid
en ökning av barnantalet enligt de gjorda beräkningarna erfordras det förefintliga
utrymmet i samtliga fyra upptagningsskolor. Örn fördelningen avlärjungarna
i upptagningsskolorna på olika skoldistrikt och geografiska områden
må följande anföras. Inom övre Norrland är dövstumfrekvensen ej
oväsentligt högre än inom övriga delar av landet. De största anhopningarna
av dövstumma lärjungar Finnas emellertid i och omkring Stockholm och
Göteborg. Men dessa lärjungegrupper skola enligt förslaget undervisas vid
skolor i andra delar av landet, stockholmsbarnen i Vänersborg och göteborgsbarnen
i Lund. Utan att vi här vilja ta ståndpunkt till norra distriktets förläggningsfråga
synes oss förslaget att flytta norra distriktets upptagningsskola
från Härnösand till Gävle ur dessa synpunkter ej välgrundat. Om fastigheten
vid den förutvarande dövstumskolan i Gävle även för framtiden måste användas
som förläggning för en dövstumskola, torde besparingsberedningens
förslag av den 5 maj 1941 att dit förflytta dövstumskolan i Örebro, vilken
skola har i många avseenden otillfredsställande lokaler, förtjäna att tagas i
förnyat övervägande. Skulle så ej bliva fallet, torde andra utvägar att finna
nyttig användning för gävleskolans fastighet böra försökas. Förefmtligheten
av en skolbyggnad i Gävle bör icke få utgöra skäl för genomförandet av en
ur sociala och pedagogiska synpunkter otillfredsställande anordning av dövstumundervisningen
i riket i övrigt.

Gentemot förslaget att förlägga mellersta distriktets upptagningsskola till
Vänersborg har skolöverstyrelsen i sitt yttrande den 18 november 1941 anfört
starka betänkligheter av pedagogisk art. Att till samma plats och under samma
ledning förlägga en skola för vuxen manlig ungdom och en upptagningsskola
för dövstumma barn kan varken med hänsyn till de båda skolornas
olikartade uppgifter och lärjungematerial eller ur allmän ordningssynpunkt
vara önskligt. Att samma rektor skall på tillfredsställande sätt kunna handhava
ledningen av en sådan kombinerad anstalt av den föreslagna storleksordningen
synes tvivelaktigt. Ledningen av fortsättningsskolan berör i första
hand utbildning av vuxen ungdom samt med utbildningsverksamheten sammanhängande
tekniska och affärsekonomiska problem. För ledningen av en
upptagningsskola krävas i främsta rummet psykologiska insikter i och pedagogiska
erfarenheter av lärjungarnas språkundervisning och uppfostran.
Besparingsberedningens yttrande i denna förläggningsfråga, att fortsättningsskolans
stora betydelse närmast synes böra föranleda lill att den organiseras
såsom självständig anstalt, är säkerligen välgrundat. Sakkunniga uttalanden
bestyrka riktigheten av denna uppfattning.

Ur de i departementschefens förslag refererade yttrandena synes framgå.

Motioner i Första kammaren, nr 19A.

att manillaskolans lärjungar skulle kunna beredas plats vid upptagningsskolan
i Vänersborg utan större tillbyggnad till skolfastigheten därstädes,
liksom att örebroskolans lokaler skulle kunna mottaga ända till 150 elever.
Då uppgifter örn de olika fastigheternas för skoländamål avsedda utrymmen
saknas i propositionen, bifogas här i utdrag (Bil. 1) en tabellöversikt över
golvytan i förefintliga lokaler vid samtliga barndomsskolor för dövstumma.
Därav framgår, att manillaskolans fastighet är avsevärt större än de övriga
och att erforderligt lokalutrymme för denna skolas 114 lärjungar ej finnes
tillgängligt vid skolorna i Gävle och Vänersborg utan avsevärda tillbyggnader.
Nedan anförda siffror torde belysa detta förhållande utan ytterligare kommentarer.

Skolfastigheter efter storleksordning	Samman- lagd golvyta m2	Lärosalar golvyta m2	Gymna- stiksal m2	Dagrum m2	Reservut- rymme m2
Manilla, Stockholm .........	3 451,6	573,9	250,8	190,4	433,5
Härnösand.................	2 018,2	521,4	154,0	131,8	—
Gävle .....................	2 148,6	495,4	178,6	181,3	—
Lund......................	2 121,5	439,3	137,2	135,2	—
Vänersborg upptagningsskolan	1 866,1	525,1	151,4	165,8	—
örebro ....................	720,5	357,6	90,0	74,8	—

Manilla dövstumskola har det ojämförligt största lokalutrymmet av samtliga
dövstumskolor, och skolfastigheten äger utöver de för skoländamål upptagna
lokalerna en för bostadsändamål inredd utrymmesreserv av 433 kvadratmeters
golvyta. Dessa lokaler äro för nävarande uthyrda till lärarbostäder
men kunna utan några nämnvärda ändringar användas till bostäder för lärjungar.
Samtliga övriga dövstumskolor ha mindre utrymme för undervisningslokaler
än Manilla. Gymnastiksal och dagrum äro avsevärt större å Manilla
än vid övriga skolor. I propositionen lämnade uppgifter från dövstumskolan
i Örebro, att denna skola skulle kunna bereda utrymme för upp till
150 lärjungar, förefalla föga tillförlitliga i belysning av faktiska uppgifter örn
lärosalarnas storlek. Ej heller uppgifterna att dövstumskolan i Vänersborg
utöver det 80-tal lärjungar, som nu finnas där, skulle kunna emottaga ytterligare
ett lika stort antal överflyttade elever från Manilla synas övertygande.
Vid båda dessa skolor skulle efter förslagets genomförande uppkomma en
trångboddhet, som kunde medföra hygieniska vådor för både lärjungar och
personal. Med hänsyn till förefintliga utrymmen är Manilla den enda upptagningsskola,
som kan mottaga ett ökat elevantal utan tillbyggnad — detta sagt
oberoende av frågan om en framtida lösning med skolans bibehållande vid
Manilla ur andra synpunkter vore önsklig och lämplig. Ett skolinternat för

Motioner i Första kammaren, nr 194.

dövstumma lärjungar bör dock ej omfatta mer än omkring 110 elever, örn
skolans karaktär av hem i någon mån skall kunna bibehållas.

I den tablå över kostnaderna för reparation av skolbyggnader, som återgivits
å s. 509, framstår såsom anmärkningsvärd skillnaden mellan å ena
sidan de låga belopp, som upptagits för iståndsättande av skolfastigheterna i
Vänersborg, Gävle och örebro, och å andra sidan de väsentligt högre kostnader,
som beräknats för skolorna å Manilla samt i Lund och Härnösand.
Manillaskolans huvudbyggnad är uppförd år 1863, tillbyggd och moderniserad
år 1912, då även ekonomibyggnaden uppfördes. Dövstumskolan i Lund är
byggd år 1871, i Vänersborg år 1896, i Örebro år 1882, i Gävle år 1897 och i
Härnösand år 1896. Den senast uppförda skolbyggnaden, gävleskolan, har
alltså varit i bruk i 47 år och den äldsta, manillaskolan, i 81 år. Samtliga
byggnader för skolinternat äro uppförda efter i huvudsak likartad plan med
stora sovsalar och dagrum för lärjungarna. Ingen av dessa skollokaler är
inredd med smärre bostadsrum för eleverna, och vid eventuell omändring
till moderna skolinternat av hemkaraktär tarvas ombyggnad av samtliga, således
även i Gävle och Vänersborg. De i tablån angivna kostnadssummorna för
sådan renovering och modernisering måste således för dessa skolor uppgå till
större belopp än de i tablån upptagna. De angivna kostnadssummorna avse
således icke de verkliga kostnaderna för en tillfredsställande modernisering
av respektive skolor, utan endast de minimibelopp, som vederbörande skolstyrelser
i frågans nuvarande läge uppgivit såsom nödvändiga. Efter en genomförd
omorganisation i enlighet nied det föreliggande förslaget torde framställningar
rörande de verkliga kostnader, som föranledas av skolöverflyttningarna,
omedelbart komma att ingivas. Sannolikt torde då helt nya lokaler
för dövstumskolan i Örebro visa sig vara nödvändiga.

I hyresbelopp för tjänstebostäder vid Manilla erhåller statsverket för närvarande
en årlig inkomst av omkring 15 000 kronor, vilket inkomstbelopp
bortfaller vid skolans nedläggande. På grund av nu gällande dyrortsgruppering
äro avlöningskostnaderna högre i Stockholm än exempelvis i Vänersborg,
men det torde vara ovisst, om denna dyrortsgruppering kommer att kvarstå
oförändrad under någon längre tid. Tendensen till prisutjämning måste även
i andra avseenden påverka driftskalkylerna och minska skillnaden i utgifter
mellan vänerborgsalternativet och alternativet med upptagningsskolan bibehållen
i Stockholm eller förlagd till dess närhet.

De ekonomiska beräkningar, som statskontoret och departementschefen
tillmätt avgörande betydelse vid förslaget örn manillaskolans nedläggande,
skola därför säkerligen ej visa sig hållbara, sedan den föreslagna förändringen
väl blivit genomförd.

Vid Manilla undervisas innevarande vårtermin frenne skriv-teckenklasser,
och även för framtiden torde man få räkna med en lärjungegrupp örn ca 20
lärjungar fran alla delar av landet i denna avdelning. I propositionen föreslås,

Motioner i Första kammaren, nr 194.

att denna lärjungegrupp skall överflyttas till dövstumskolan i Lund. Resorna
för lärjungar tillhörande dessa klasser från övre Norrland till Lund bli både
tröttande och kostsamma, och avstånden från skolan till hemmen bli för
många av barnen avsevärda. Så länge sådana skriv-teckenklasser finnas, böra
de undervisas vid den mest centralt belägna upptagningsskolan.

Dövstumlärarseminariet, som sedan år 1874 varit förlagt till Manilla dövstumskola,
.skulle enligt förslaget förflyttas till Lund. Den erfarenhet rörande
dövstumslärares utbildning, som under många år förvärvats vid Manilla,
skulle alltså ej vidare komma lärarutbildningen till godo. I huvudstaden finnas
därjämte vetenskapsmän och lärare för specialundervisning i sådana av
seminariets ämneskurser som röst- och talfysiologi, hörselfysiologi, talteknik
m. m., vilka icke för närvarande stå till buds å annan plats i landet. Ett
överflyttande av seminariet från huvudstaden till från Stockholm avlägsen
ort skulle i avsevärd grad minska seminariets förutsättningar att på ett tillfredsställande
sätt kunna tillgodose lärarutbildningen.

För de dövstummas samhälleliga omvårdnad är det icke av ringa betydelse,
att personer, vilka ägna sig åt undervisning, sjukvård och annan social verksamhet,
få tillfälle att taga kännedom om de dövstumma och deras undervisning.
Under senare år ha ett stort antal enskilda studerande och studiegrupper
från till huvudstaden förlagda utbildningskurser i sjukvård, social medicin,
psykologi och pedagogik, studerande vid socialinstitutet m. fl., sammanlagt
500—600 personer årligen, besökt Manilla dövstumskola i studiesyfte. Örn
skolan flyttas så långt bort som till Vänersborg, torde denna upplysningsverksamhet
rörande de dövstumma komma att upphöra. Under fredstid lia ett
stort antal pedagoger och andra utländska besökare tagit kännedom om verksamheten
vid Manilla dövstumskola.

Ytterligare kan det framhållas, att vid en för ett par år sedan företagen
enquéte en samstämmig föräldraopinion inom det nuvarande östra dövstumskoldistriktet
uttalat sig för skolans bibehållande å Manilla (lärarkollegiets
å Manilla PM härom överlämnas till utskottet).

Örn en minskning av de nuvarande fyra dövstumskoldistrikten till tre av
ekonomiska skäl ändock anses tvingande, trots alla pedagogiska och sociala
nackdelar därav, synas oss de tre upptagningsskolorna böra förläggas till
Lund, stockholmstrakten och Härnösand. Fortsättningsskolan för gossar i
Vänersborg bör i likhet med fortsättningsskolan för flickor i Växjö organiseras
såsom en särskild anstalt med differentiering på flera yrkesgrenar. Kostnader
för elevbostäder inbesparas. Specialskolan för dövstumma i Örebro,
som mottager lärjungar från alla delar av landet, kan med fördel förläggas
till Gävle. Därigenom inbesparas kostnader för nybyggnad av skollokaler i
Örebro. I Gävle skulle även denna skolas yngsta lärjungar kunna beredas
bättre och lämpligare omvårdnad än som nu kan komma dem till del. Genom
förflyttningen till Gävle skulle specialskolan också bliva i stånd att tillgodose

Motioner i Första kammaren, nr 19''i.

det allra mest trängande behovet av särundervisning för sådana starkt lömhörda
barn, som nu sitta kvar i våra folkskolor utan att kunna tillgodogöra
sig undervisningen därstädes.

I denna motion vilja vi emellertid inskränka oss till att taga ställning till
förläggningen av mellersta distriktets upptagningsskola. Av skäl, som i det
föregående framlagts, anse vi de eventuella statsfinansiella fördelarna av en
förläggning till Vänersborg vida mindre än som i statsverkspropositionen
framhålles och under alla förhållanden inte så stora att de kunna överväga de
pedagogiska och sociala skäl, som obetingat tala för att distriktets upptagningsskola
förlägges till Stockholm eller dess närhet. Såsom det framgår av
utredningen, torde mindre reparationer till en ungefär kostnad av 70 000 kronor
erfordras för att avhjälpa de påtagligaste bristerna vid Manilla. Även om
dessa medel inte torde behöva uppföras i årets riksstat — den nya organisationen
har inte tänkts bli tillämpad förrän fr. o. m. ingången av budgetåret
1945/46 — synes oss det ändamålsenligaste förfaringssättet vara, att riksdagen
nu beslutar sig för att manillaskolan bibehålies tills vidare och underkastas
nödtorftiga förbättringar. Efter några år och sedan stabiliserade förhållanden
inträtt bör sedan frågan om den definitiva förläggningen av distriktets skola
tagas upp till förnyad omprövning; utredningen bör därvid ta sikte på den
ur pedagogiska och ekonomiska synpunkter fördelaktigaste lösningen och
alltså omfatta en undersökning av inte blott manillainstitutionens bevarande
utan även bl. a. besparingsberedningens förslag att uppföra en helt ny skola i
Stockholms närhet, så belägen att byggnads- och driftskostnader kunna hållas
tillbaka samtidigt som fördelarna för barnen och undervisningen av närheten
till Stockholm med alla dess central kommunikationer och institutioner ej
gå förlorade.

Vi hemställa därför,

att riksdagen vid behandlingen av åttonde huvudtiteln, dövstumskolorna,
måtte

dels avslå Kungl. Maj:ts förslag att förlägga mellersta dövstumskoldistriktets
upptagningsskola till Vänersborg,

dels besluta t. v. bibehålla skolan vid Manilla jämte dövstumlärarseminariet
och där befintliga skriv-teckenavdelningar,
dels uttala, att frågan örn den definitiva förläggningen av mellersta
distriktets upptagningsskola bör bli föremål för en förnyad
utredning.

Stockholm den 20 januari 1944.

David Norman.

Albert Forslund.

L. Franzon.

Carl Beck-Friis.

Gunnar Lodenius.

A. ./. Bärg.

Motioner i Första kammaren, nr 19t.

Bil. 1.

Tabell över (jolvutrymmen i vid dövstumskolorna befintliga lokaler.
(Uppifterna hämtade ur 1915 års Betänkande rörande omorganisation av
dövstumundervisningsväsendet.)

Utrymme i m\

		DÖVSTUMSKOLAN i
Lokalens användning	Manilla	Lund	Väners- borg	Örebro	Gävle	Härnö- sand
Kyrk- o. samlingssal ...............	136,5	85,0
Gymnastik- o. samlingssal ..........	250,8	137,2	151,4	90,0	178,6	154,0
Lärosalar..........................	573,9	439,3	525,1	357,6	495,4	521,4
Ritsal.............................	58,3	70,6	52,8	—	—	—
Kindergarten o. förråd .............	44,5	—	—	—	—	—
Materialrum .......................	55,8	72,0	72,2	25,5	33,1	—
Dagrum för gossar.................	91,4	69,0	100,7	17,2	113,5	66,7
„ „ flickor o. sysal.........	99,0	66,2	65,1	57,6	67,8	65,1
Svsal .............................	—	—	52,8	25,2	51,6	63,0
Vävsal ............................	— ■	77,7	—	97,7		■ _.
Slöjdsal, träslöjd...................	—	56,5	- —	—	51,5	60,5
Snickarverkstad....................	94,5	131,9	—	—	66,6	_
Förrådsrum .......................	18,2	112,3	—	17,3	45,4	9,0
Skomakarverkstad..................	40,8	63,9	34,8	32,4	45,6	43,2
Skräddarverkstad ..................	63,9	46,9	34,8	—	45,6	63,0
Lärarmatsal .......................	40,3	—	18,2	—	'' —	_
Barnens matsal....................	105,4	124,1	62,1	—	173,7	141,6
Kök ..............................	110,5	33,1	66,9	—	44,1	60,5
Skolkök...........................	22,5	12,6	■ -	—	—	40,0
Diskrum ..........................	14,5	15,5	16,1	—	31,9	21,8
Sovsalar för gossar .................	219,1	124,2	130,0	—	230,4	228,2
„ „ flickor.................	286,8	124,2	130,0	—	161,4	209,0
Garderob för gossar................	13,5	88,0	—	—	15,3	31,3
Sjukrum ..........................	135,6	51,0	87,4	—	133,9	73,2
Badrum med bastu ................	26,2	35,6	46,1	—	36,7	33,0
Avklädningsrum ...................	13,3	23,6	14,7	—	17,3	16,5
Tvättstuga ........................	60,3	38,0	65,3	■ —	58,7	56,2
Skoltvätt..........................	20,0	—	—	—	—	—
Strykrum .........................	17,4	10,9	83,0	—	39,0	26,5
Mangelrum ........................	15,1	12,2	22,8	—	—	—
Linne- o. arbetsrum................ Bostadsutrymmen, efter år 1915 utnytt-jade såsom skollokaler............	48,0 342,0		33,8		11,5	34,5
Sammanlagda golvytan............. Bostäder, vilka kunna disponeras som	3 018,1	2 121,5	1 866,1	720,5	2 148,6	2 018,2
skollokaler, reservutrymmen...... .	433,5	—	—	—	—	—
	3 451,6	2 121,5	1 866,1	720,5 \|	2 148,6	2 018,2

Victor Pettersons Bokindustriaktiebolag, Stockholm 1944