Motioner i Andra kammaren, Nr 84.

Nr 84.

Av herr Andersson i Löbbo m. fl., örn anslag till svenska valloch
mosskulturföreningen.

Svenska vall- och mosskulturföreningens styrelse har i underdånig skrivelse
av den 29 augusti 1939 för budgetåret 1940—1941 anhållit om statsanslag
med

dels 207,000 kronor, för upprätthållande av föreningens verksamhet i nuvarande
omfattning,

dels 26,000 kronor, för upprättande av två nya konsulenttjänster i Norrland
inklusive härför erforderliga rese-, traktaments- och övriga kostnader,

dels 6,000 kronor för genomförande av nödvändiga reparationer av institutionsbyggnaden.

Förstnämnda belopp, 207,000 kronor, motsvaras under nu löpande budgetår
av ett statsanslag av 198,800 kronor. Av den begärda ökningen, 8,200
kronor, avsåg 1,500 kronor att täcka ökade kostnader för fastighetens renhållning
och 4,700 kronor att möjliggöra utbetalning av 5 % högre dyrtidstillägg
till föreningens ordinarie tjänstemän, i anslutning till under föregående
år till tjänstemännen vid Sveriges Utsädesförening beviljat högre dyrtidstillägg.

Här angiven ökning av det ordinarie statsanslaget tillstyrktes av kungl,
lantbruksstyrelsen intill ett belopp av 6,200 kronor, varigenom anslaget skulle
komma att uppgå till 205,000 kronor. Kungl, lantbruksstyrelsen tillstyrkte
bl. a. dessutom, under vissa förutsättningar, upprättandet av de två nya konsulentbefattningarna,
dock med en reducering av anslaget härför till 23,000
kronor. Kungl, lantbruksstyrelsen har alltså förordat en höjning av föreningens
statsanslag för möjliggörande av en intensifiering och utökning av
dess upplysnings- och demonstrationsverksamhet, utöver nuvarande ram,
särskilt avseende verksamheten i Norrland. Under normala förhållanden
ansågs sålunda föreningens upplysningsverksamhet böra utökas.

Sedermera har den nuvarande krissituationen inträtt, med dess trängande
krav på beskärningar av statsanslagen till olika ändamål. I Kungl. Maj:ts
proposition till årets riksdag har Svenska vall- och mosskulturföreningens
statsanslag i anslutning därtill föreslagits sänkt till 175,000 kronor.

Enligt av motionärerna vid tidigare behandling av ärenden rörande föreningens
stat vunnen kännedom avser den organisation, som i enlighet med
statsmakternas beslut upplagts inom föreningen, tvenne samverkande syftemål,
nämligen dels forsknings- och försöksverksamhet, dels upplysnings- och
demonstrationsverksamhet bland landets jordbrukare. Båda verksamhetsgrenarna
kräva för ett effektivt bedrivande en tillfredsställande omkostnadsstat,
vilket icke minst är fallet med upplysningsgrenen. Omkostnadsstaten
har redan tidigare beskurits med 12,000 kronor. Skulle nu ytterligare ända
till 25,300 kronor borttagas från omkostnadsstaten utan minskande av antalet
anställda tjänstemän enligt föreningens fastställda avlöningsstat, bleve
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 4 sami. Nr 84—93.

Motioner i Andra kammaren, Nr 84.

föreningens verksamhetsmöjligheter så gott som helt kringskurna. Detta
skulle i synnerhet komma att drabba upplysningsverksamheten på vallkulturens
område, en verksamhet, som synes oss särskilt angeläget att under
nuvarande krissituation så mycket som möjligt intensifiera.

Resekostnaderna för de tjänstemän, som nu bedriva sådan verksamhet,
äro, på grund av verksamhetens art, ganska höga. Med en ersättning, för
färd i bil, av mellan 20 och 25 öre pr km och ett dygnstraktamente av 16 kronor
uppgå kostnaderna pr konsulent till omkring 5,750 kronor pr år räknat.
Då de verkliga omkostnaderna nu hava stigit avsevärt, kunna grunderna för
ersättningen näppeligen för nästa budgetår sättas lägre än de för närvarande
gällande.

Tidsläget synes vidare kräva, att även sådana tjänstemän, som under normala
förhållanden i huvudsak syssla med forsknings- och försöksverksamhet,
nu beredas tillfälle att, i den mån viss del av sistnämnda verksamhet kan
uppskjutas, så mycket som möjligt deltaga i upplysningsverksamheten. Viss
del av medelstilldelningen för försöksverksamheten skulle sålunda tillfälligt
kunna överföras till att bestrida kostnaderna för sålunda utökad upplysningsverksamhet,
inriktad på att med utnyttjande av redan vunna resultat och
erfarenheter bedriva en intensiv propaganda för ett ändamålsenligt utnyttjande
av föreliggande möjligheter till självförsörjning med hemmaproducerade
fodermedel. Detta vore en åtgärd till krisberedskapens stärkande genom utnyttjande
av med statsanslaget avlönade tjänstemän.

Föreslagen nedskärning av omkostnadsstaten icke blott omöjliggör ovan
angiven tillfällig intensifiering av upplysningsverksamheten, utan framtvingar
dessutom med nödvändighet en avsevärd inskränkning i den upplysningsverksamhet,
som under normala förhållanden bedrives. Nedskärningen
skulle sålunda innebära ett avstående från utnyttjande av föreliggande
möjligheter till krisberedskapens stärkande. Då det rör sig örn vårt lands
på området för foderförsöx-jning genom rationell vallkultur mest erfarna
tjänstemän och då just detta område inom lanthushållningen torde erbjuda
de största möjligheterna för stärkande av vår beredskap, synes det oss böra
ifrågasättas, örn det kan anses förenligt med statsnyttan att nu inskränka
just dessa tjänstemäns verksamhetsmöjligheter. Motionärerna anse icke den
besparing, som i Kungl. Maj:ts proposition föreslagits, uppväga de olägenheter,
som en inskränkning i föreningens upplysningsverksamhet skulle innebära.

Med anledning av vad sålunda anförts få vi härmed hemställa,

att riksdagen ville bevilja Svenska vall- och mosskulturföreningen
det anslag för budgetåret 1940/1941, som Kungl,
lantbruksstyrelsen tillstyrkt, med undantag för anslaget till
föreslagna två nya konsulenter i Norrland.

Stockholm den 19 januari 1940.

Abel Andersson. P. S. Hedlund. Anders Paulsen.

T. G. v. Seth. Arthur Casenberg. Oscar Tornegård.