Motioner i Första kammaren, Nr 225.

Nr 225.

Av herrar Swartling och Ekströmer, örn anslag till en assistent ät
statskonsulenten i fårskötsel m. m.

Fårstocken inom vårt land har sedan år 1919 nedgått med två tredjedelar
eller från cirka 1.5 miljoner får och lamm till cirka 0.5 miljoner. Orsakerna
härtill ha självfallet varit många. I främsta rummet kan hänvisas till övergången
från naturahushållning till penninghushållning. De statliga stödåtgärderna
på jordbrukets område ha icke heller gynnat fåraveln. Genom att dessa
åtgärder varit inriktade på annan produktion, har fåraveln i stället kommit
så att säga i skymundan. Den har dock sitt stora berättigande. Särskilt på
magrare trakter, på mera svårbrukad, stenbunden jord, på avskilda lägen
med dåliga kommunikationer, i fjälltrakter etc. visar sig sålunda fåraveln
ofta vara annan produktion överlägsen i fråga örn räntabilitet. Fåraveln
har dock visat sig lönande även på bördigare jord. Men förutsättningen är,
att densamma skötes på rätt sätt. Inom den äldre svenska fårskötseln ha begåtts
många fel, som gjort att den burit sig mindre väl. Därav har uppkommit
den vanföreställningen, att fåravel ej kan bära sig. Upplysning behöves
för att skingra denna felföreställning och ingjuta nytt intresse för fåraveln.

De fr. o. m. år 1918 vidtagna statsåtgärderna för fåravelns befrämjande
i form av organisationsbidrag till baggföreningar, utlämnande av bagghållningsbidrag
samt understöd till fåravelsstationer hava icke visat sig vara
tillräckliga för att framlocka en ökad fåravel (se nionde huvudtiteln, sid.
147). Väl har de svenska fårens kvalitet avsevärt förbättrats under de år
den varit föremål för omvårdnad, och särskilt anse landets yllefabrikanter,
att den svenska ullen i hög grad förbättrats. Men till någon ökning av rikets
fårstock ha åtgärderna ej lett, och nu är stocken så låg, att endast 4 procent
av rikets ullbehov produceras inom landet. I händelse av avspärrning genom
krig skulle detta förhållande medföra ett katastrofalt läge. Detta såväl med
avseende på ull såsom råmaterial till kläder, strumpor och vantar som ock
pälsskinn för bl. a. krigsmaktens behov.

En ökad fåravel och ullproduktion skulle helt visst bäst främjas genom
ett fastställande av minimipris på svensk ull av exempelvis 2 kronor per kg.
till fårägarna. Normalt ligger ullpriset f. n. vid cirka kr. 1: 60 per kg. Skillnaden
mellan ett pris av 2 kronor och det lägre pris, som ulluppköparna med
stöd av utomlandspriset anse sig kunna betala, skulle för sådant fall staten
kunna svara för.

Oberoende av eller vid sidan av en sådan åtgärd behövas emellertid andra
och kraftiga åtgärder för att bibehålla den inom vissa trakter rätt avsevärda

Motioner i Första kammaren, Nr 225.

fåravel, som ännu finnes kvar, bl. a. i Norrland, samt för att vidare utveckla
denna fåravel. I de nordligare länen har fåravel för husbehov ännu sin naturliga
plats i hushållningen. I Jämtlands län erbjuda fjällbetena goda möjligheter
för en utvidgad fåravel, och de mindre jordbrukarna skulle kunna
sluta sig samman för att hålla hjordar på bete under fyra månader under
ledning av herde med hund. Detta är icke oförsökt i vårt land, och i Norge
har man en 100-årig god erfarenhet av en sådan anordning.

Norrland är så vidsträckt och landet i sin helhet ett så stort distrikt, att den
arbetskraft, som nu står tili förfogande för fåravelns befrämjande i form av
en statskonsulent i fårskötsel, ej är tillräcklig för det ändamål, som här skisserats.
Statskonsulenten behöver till sitt förfogande en assistent, och denne
borde lämpligen få Norrland till sitt distrikt, med stationering i Sollefteå
för att nedbringa resekostnaderna. I samarbete med statskonsulenten skulle
denne besöka de socknar, där största fårantalet finnes, och på olika sätt
hjälpa fårägarna till rätta med deras hantering. Där intresse förefunnes för
ny fårskötsel, skulle assistenten uppgöra plan för dylik samt därefter på eget
initiativ åter besöka sådana personer, så att en verkligt praktisk-ekonomisk
fårskötsel komme till stånd. Vid skolorna på jordbruksområdet i Norrland
skulle han hålla kortare kurser i fårskötsel. Vid förfall för statskonsulenten
eller eljest, då dennes övriga tjänsteåligganden sådant påfordrade, skulle
han biträda vid förrättningar även i Svea- och Götaland samt vara statskonsulenten
behjälplig med olika expeditionsgöromål.

Till assistent torde förordnas person med agronomexamen. Hans lön synes
lämpligen kunna sättas till 6,000 kronor såsom begynnelselön. För resor
beräknas åtgå 2,500 kronor.

F. n. råder jämväl en kännbar brist på fårherdar, och detta bidrager till
att fårskötsel ej kan etableras på så många egendomar, som önskligt vore.
Det är sannolikt, att, om större bidrag till genomgående av förekommande
kurser för utbildning av fårherdar lämnades samt kurserna utsträcktes och
elev finge någon lön under utbildningen, intresset för desamma skulle bli
större än f. n. är fallet. Just nu är nämligen knappast möjligt att erhålla
elever till kurserna, ehuru dessa erhålla fri kost och logi under 3 1/t månad
samt därtill 25 kronor per månad under andra och tredje månaden av utbildningen.

Fårherdar behövas ej allenast för fårskötseln hos större fårägare, utan
jämväl för de med statsmedel jämlikt författningen understödda sambetena
för får. Dessa sambeten äro avsedda för hjordar på minst 250, helst 700 får
samt äro till för att möjliggöra fåravel hos mindre jordbrukare.

Det rätta ögonblicket för vidtagande av åtgärder i här berörda hänseende
är nu inne. De svagare ställda jordbruken behöva en driftsform, som mera
passar dem, och särskilt Norrlands jordbruk behöver hjälpas. Slutligen är
fåravelns återuppbyggande ett allvarligt och trängande spörsmål ur bered -

Motioner i Första kammaren, Nr 225. 7

skapssynpunkt. Finlands åtgöranden visa ock, vilken vikt man även på andra
håll tillmäter fåraveln.

I anslutning till vad sålunda anförts tillåta vi oss alltså hemställa,

att riksdagen måtte besluta att fr. o. m. ingången av nästa
budgetår inrätta en befattning såsom assistent åt statskonsulenten
i fårskötsel med företrädesvis Norrland som tjänstgöringsdistrikt; att

till avlöning jämte resekostnader m. m. för den sålunda
ifrågasatte assistenten för budgetåret 1939/1940 anvisas ett
belopp av 8,500 kronor;

samt att till svenska fåravelsföreningen ställes ett belopp av
10,000 kronor för utbildande av fårherdar.

Stockholm den 23 januari 1939.

Nils Swartling.

Ivar Ekströmer.

;rw;v .

• •; w

• • .. ,0» ■

in it •!*''

i/1 - vw

,f. i

i\ ''v.

H’ •-

-v

, 5‘ V *