Motioner i Första kammaren, Nr 119.

1

Nr 119.

Av herr Ekströmer, otti obligatoriskt införande av kyrkofullmäktiginstitutionen
i församlingar med över 1,500
invånare.

Enligt 1930 års lag om församlingsstyrelse är kyrkofullmäktigeinstitutionen
obligatorisk i alla församlingar med mer än 5.000 invånare
men kan även införas i församlingar med lägre invånaretal. Vid 1930
års riksdag sattes minimisiffran för obligatoriskt införande av fullmäktigeinstitutionen
betydligt högre för den kyrkliga kommunen än
för den borgerliga, i vilken senare motsvarande siffra då fixerades till
1.500. Sedermera har, vid fjolårets riksdag, minimisiffran för den borgerliga
kommunen sänkts till 700, utan att en motsvarande sänkning
för den kyrkliga kommunens vidkommande då föreslogs eller diskuterades.

Starka skäl tala emellertid för att på lagstiftningens väg åstadkomma,
att kyrkofullmäktigeinstitutionen i större utsträckning än nu
blir den kyrkliga kommunens förvaltningsorgan. Såsom det starkaste
skälet för att ej i samma vida utsträckning som ifråga om kommunalfullmäktige
framtvinga införandet av kyrkofullmäktige anfördes på
sin tid rädslan för att de därigenom nödvändiga kyrkofullmäktigevalen
skulle leda till en politisering av det kyrkliga arbetet inom församlingarna;
ävenså hänvisade man till att de kyrkliga kommunernas
uppgifter och skattekrav ej hade samma stora omfång som den borgerliga
kommunens och följaktligen ej gjorde behovet av ett fastare
organ än kyrkostämman så starkt framträdande. Även örn dessa synpunkter
alltjämt äga viss giltighet, torde de icke kunna tillmätas
samma styrka som vid den tidpunkt, då man utan att ha någon erfarenhet
att bygga på stod inför tillskapandet av ett representativt organ
för församlingarna. En viss politisering av det kyrkliga arbetet har
visserligen på grund av valen ej kunnat undvikas i de församlingar,
där fullmäktige finnas, men i högre grad än vid valen i den borgerliga
kommunen ha vid kyrkofullmäktigeval partilinjerna genombrutits;
erinras må också därom, att valen till kyrkofullmäktige enligt lag
ej få hållas samma dag som val till landsting samt kommunal-, municipal-
och stadsfullmäktige. Dessutom synes arbetet inom fullmäktige
trots politiseringen såsom allmän regel lia försiggått i saklighetens tecken
och utan att de politiska synpunkterna fått domineras. Tvärtom
Ilar det från många håll omvittnats, att förhandlingarna präglats av
god vilja till att med bortseende från politiska intressen verka för

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 3 sami. Nr 119—121.

1

2 Motioner i Första kammaren, Nr 119.

församlingens bästa. Den hittillsvarande erfarenheten har alltså visat
å ena sidan att de värsta farhågorna för politisering ej besannats,
och å andra sidan att det varit till fromma för församlingsstyrelsen,
att dess handhavande överlämnats åt personer, som känna ansvar för
sin uppgift. Man har med andra ord vunnit kontinuitet och sakkunskap
i vården av församlingarnas angelägenheter, samtidigt som man
befriats från det stämmoelände, som förut rådde somligstädes, där
olika parti- eller intressegrupper försökte bemäktiga sig en stämma
och kanske av rent okynne genomtrumfa vissa meningar. Bristen på
denna kontinuitet och sakkunskap gör sig känd i många större församlingar,
där fullmäktigeinstitutionen ej införts, och erfarenheten
har visat, att faran för kupper även nu existerar. Därtill kommer att
i vidsträckta församlingar särskilt i Norrland stämmosystemet måste
gynna dem, som bo närmast den plats, där stämmorna hållas. Man
bör alltså rörande församlingsstyrelsen skrida till en reform likartad
1938 års i avseende på de borgerliga kommunerna.

Da det alltjämt kan finnas skäl att hålla en högre minimigräns i
den kyrkliga än i den borgerliga kommunen men då man ej bör tillgripa
tvångslagstiftning i större utsträckning än nödigt, vill jag föreslå
att den understa gränsen för obligatoriskt införande av kyrkofullmäktige
sättes till 1.500 invånare. Enär ett uppskov med ikraftträdandet
av en lagändring till nästa kyrkofullmäktigeval, d. v. s. till år 1942,
synes alltför långt föreslår jag vidare, att lagändringen omedelbart
träder i kraft, så att enligt särskilda övergångsbestämmelser kyrkofullmäktigeval
i de nya fullmäktiga församlingarna kunna förrättas i
höst och avse en mandattid av tre år (1940—1942). Jag anhåller, att
utskottet, därest det tillstyrker mitt förslag, vill benäget utarbeta förslag
till vederbörlig lagtext.

Subsidiärt föreslår jag, att riksdagen vill hos Kungl. Majit hemställa
om utredning och förslag till en kommande riksdag rörande angivna
syftemål.

Med åberopande av ovanstående synpunkter hemställer jag,

att riksdagen för sin del ville besluta sådan ändring
i lagen av den 6 juni 1930 angående församlingsstyrelse,
att införandet av kyrkofullmäktigeinstitutionen göres
obligatorisk i församlingar med över 1.500 invånare,
och att jämlikt särskilda övergångsbestämmelser denna
lagändring träder omedelbart i kraft, så att val i de nya
fullmäktigeförsamlingarna för en mandattid av tre år
kunna förrättas hösten 1939.

Stockholm den 23 januari 1939.

Ivar Ekströmer.