Motioner i Första kammaren, Nr 129.

1

Nr 129.

Av herr Ekströmer och herr Svensson, Martin, angående lag örn
obligatorisk tjurkontroll.

Staten och hushållningssällskapen ha sedan lång tid tillbaka sökt främja
aveln av nötboskap bl. a. genom premiering, organisationsbidrag och lån till
tjurföreningar, stamboksföring samt upplysningsverksamhet. Utan tvivel ha
dessa åtgärder i hög grad bidragit till att föra nötkreatursaveln framåt, men
denna lämnar dock ännu mycket övrigt att önska inom stora delar av
landet.

Enligt tillgängliga uppgifter funnos i landet år 1935 ett antal av 28,046
stycken tjurar. Härav voro 2,316 stycken godkända tjurföreningstjurar. Därtill
har ett stort antal av de större jordbruken egna tjurar av god kvalitet. Dock
kan med bestämdhet sägas att ett mycket stort antal tjurar av otillfredsställande
kvalitet användas ute i landet. En ändring härvidlag är i högsta grad
behövlig. Tjurföreningarna, vilka ha till uppgift att underlätta tjurhållningen
för det mindre och medelstora jordbruket, ha ej fått pa långt när den utbredning,
som motsvarar behovet, och där sådana föreningar bildats, föra
de ofta — trots avsevärda understöd av allmänna medel — en osäker tillvaro
på grund av bristande insikt om handjurens betydelse för en framgångsrik
avel. Det finns talrika exempel på, att tjurföreningar hindrats i sin verksamhet
eller t. o. m. måste upplösas till följd av att djurägarna i orten föredragit
att anlita »byatjurar» av okänd härstamning, vilka upplåtits mot lägre
betäckningsavgift. De understöd av allmänna medel, som i sådana fall utgått,
ha då blivit till ringa nytta.

Nämnda olägenheter torde ej kunna inom rimlig tid avhjälpas enbart genom
fortsatt upplysningsverksamhet, utan därjämte erfordras någon form av
lagstadgad kontroll över tjur, som upplåtes till betäckning av kor, tillhörande
annan än tjurens ägare. Enskilda hushållningssällskap ävensom hushållningssällskapens
ombud ha därför gjort upprepade framställningar till
Kungl. Majit om att förslag till lag örn tjurbesiktningstvång måtte föreläggas
riksdagen. I proposition nr 188 till 1930 års riksdag framlade Kungl.
Majit dylikt lagförslag i huvudsaklig överensstämmelse med ett förslag, som
utarbetats inom lantbruksstyrelsen och förordats av 19 utav rikets 20 hushållningssällskap.
Enligt tillstyrkan av jordbruksutskottet biföll första kammaren
sagda proposition, men andra kammaren avslog densamma, varför
frågan föll denna gång. Med anledning av motion från Blekinge läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott avläto hushållningssällskapens ombud
år 1935 en underdånig skrivelse med anhållan, att förslag till lag örn tjurbesiktningstvång
måtte ånyo framläggas för riksdagen. Kungl. Majit beslöt

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 3 sami. Nr 129—137. 1

2

Motioner i Första kammaren, Nr 129.

emellertid den 20 mars 1936, förklara denna framställning icke föranleda någon
Kungl. Maj:ts åtgärd.

Sistnämnda beslut torde ha motiverats därav, att frågan endast fem år tidigare
varit underställd riksdagen. Såvitt framgår av de yttranden, som föregingo
andra kammarens förenämnda avslagsbeslut, synes detta väsentligen
haft sin grund i farhågor för att vederbörande premieringsnämnder resp.
husdjurskonsulenter skulle ställa för stora krav på tjurarna och att ladugårdsskötsel
härigenom skulle förorsakas kostnader, vilka den svårligen
kunde bära med dåvarande låga mjölkpriser.

Då alltså frågan om införandet av tjurbesiktningstvång fallit egentligen
på grund av att man fruktat att alltför stora krav skulle ställas på de tjurar,
som fingo upplåtas till allmänt begagnande, synes det oss naturligt att man
undersöker, huruvida icke vad man önskar skulle likaväl kunna vinnas, om
bestämmelserna så avfattades, att denna olägenhet icke behövde befaras, och
vi tillåta oss då framlägga följande förslag:

Besiktning av tjurarna i hävdvunnen bemärkelse torde i allmänhet ej vara
nödvändig. Det ändamål, som avses med besiktningstvånget, kunde vinnas
och de olägenheter, som detta befaras medföra, kunde undvikas genom lagstadganden
om tjurkontroll efter i huvudsak följande riktlinjer:

Tjur må ej upplåtas till betäckning av hondjur, tillhörande annan än tjurens
ägare, med mindre antavla för tjuren blivit godkänd av vederbörande
premieringsnämnd för nötboskap. Såsom villkor för godkännande skall
gälla:

1) att tjuren hämtas från besättning som är fri från tuberkulos och i vilken
fullständig avkastningskontroll (»A-kontroll») är genomförd;

2) att tjuren som kalv blivit öronmärkt på betryggande sätt;

3) att tjurens fader och morfader äro införda i stambok för den ras, som
i den trakt, där tjuren skall användas, är föremål för premiering eller stamboksföring; 4)

att tjurens moder, farmoder och mormoder i medeltal för tre på varandra
följande år lämnat en kontrollerad mjölkavkastning, vars fetthalt och
smörfettmängd motsvarar lägst medeltalet för närmast liggande kontrollföreningar; 5)

att antavlan är undertecknad av ägaren till tjurens moder och bestyrkt
av kontrollassistent, som vid tiden för tjurens födelse tjänstgjorde i den kontrollförening,
ägaren tillhörde.

Antavlan skall utskrivas i två exemplar, av vilka det ena skall förvaras
hos vederbörande hushållningssällskap.

För att man ej helt skulle behöva lita till stamtavlorna kunde lämpligen
föreskrivas att en besiktning av tjurar före godkännandet skulle göras utav
någon i orten boende för kreatursavel intresserad jordbrukare, utsedd av
hushållningsällskapets förvaltningsutskott, och att besiktning av husdjurskonsulent
endast skulle förekomma på särskild framställning av exempelvis
3 jordbrukare i orten.

Motioner i Första kammaren, Nr 129.

3

De föreslagna bestämmelserna skulle gälla fakultativt, d. v. s.. deras införande
på olika orter skulle vara beroende av beslut utav hushållningssällskap
och landsting, och bestämmelserna böra så avfattas, att någon konkurrens
med befintlig tjurförening icke kan ifrågakomma.

På ovan antydda sätt synes det oss som örn en enkel och fullt acceptabel
tjurkontroll skulle vinnas som ett första steg mot mera noggranna åtgärder
och i varje fall skulle följande fördelar vinnas:

a) Tjurar, härstammande från kontrollerat goda bruksdjur, skulle komma
till allmän användning i stället för de beträffande härkomst och arvsanlag
okända tjurar, som nu ofta begagnas.

b) Många tjurkalvar efter värdefulla men ej stambokförda mödrar, vilka
kalvar nu vanligen nedslaktas, skulle tillvaratagas för aveln.

c) Som tillgången på dylika kalvar är god, behövde betäckningskostnaderna
icke stegras.

d) Nämnvärda kostnader för besiktning och registrering behövde i allmänhet
ej förekomma.

e) Kontrollerade och reaktionsfria besättningar med tillgång till stambokförd
tjur kunde bli ett slags avelscentra för kringliggande bygd. Då »kontrolltjurarna»
som regel ej behövde vara stambokförda och alltså ej kunde bli
fäder till nya kontrolltjurar, borde man ej ha anledning befara, att de skulle
konkurrera ut föreningstjurarna. Tvärtom kunde det förväntas, att tjurföreningar
och kontrollföreningar mångenstädes skulle vinna ökad anslutning
tack vare utsikterna för medlemmarna att få avsättning för tjurkalvar till
kontrolltjurar.

f) Djurägarna behövde icke riskera att vid betäckning av korna hemföra
smitta av tuberkulos.

g) De anslag, som staten och hushållningssällskapen nedlägga för nötboskapspremiering
och kontrollföreningar, skulle göras mera fruktbärande och
nå avlägset liggande orter, där förutsättningar för bildande av tjurföreningar
ännu saknas.

Vi torde böra påpeka, att de föreslagna bestämmelserna stå i god överensstämmelse
med den utredning örn en förenklad och utvidgad stambokföring
som av kungl, lantbruksstyrelsen nyligen slutförts.

De farhågor, man eventuellt kan hysa för att genom införandet av dessa
betämmelser nybildandet av tjurföreningar skulle försvåras, tro vi ej behöva
tillmätas större betydelse, ty därigenom att endast goda tjurar kommer
att till avel användas, kommer förvisso insikten örn en vårdad avel att mer
och mer vinna insteg hos landets jordbrukare och kravet från deras sida på
allt bättre och bättre tjurmaterial att skärpas. Och sålunda är det att förvänta
att efterhand den naturliga formen för tjuranskaffning kommer att
bliva sammanslutning i tjurföreningar. I längden synes oss därför den föreslagna
ordningen vara ägnad att främja tjurföreningsverksamheten i stället
för tvärtom.

4 Motioner i Första kammaren, Nr 129.

På grund av det här anförda få undertecknade föreslå,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla,
det Kungl. Majit ville efter närmare utredning förelägga riksdagen
förslag till lag om obligatorisk tjurkontroll i huvudsak
enligt de grunder, som ovan angivits.

Stockholm den 23 januari 1937.

Ivar Ekströmer.

M. Svensson.