Motioner i Första kammaren, Nr 79.

Jir ?9.

Av herrar Rahmn och Thelin, örn anslag till resestipendier åt
lärare i främmande levande språk vid vissa läroanstalter.

Före 1920 ingick under många år — med avbrott för krigsåren — i
reservationsanslaget till de allmänna läroverken en post resestipendier
åt lärare i främmande levande språk å 15,000 kronor och en post reseunderstöd
åt samma anstalters lärare, särskilt provårsläroverkens, å 6,000
kronor. Av 1920 och 1921 års riksdagar anvisades därjämte å extra stat
två anslag å respektive 15,000 och 6,000 kronor till förstärkande av dessa
ordinarie anslagsposter.

Av finansiella skäl och i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag indrogos
samtliga dessa anslag av 1922—1924 års riksdagar, som fattade liknande
beslut i fråga örn så gott som alla andra resestipendier.

Riksdagen 1925 anvisade emellertid på nytt enligt Kungl. Maj:ts förslag
13,000 kronor till resestipendier åt de allmänna läroverkens språklärare,
vilket anslag fortfarande utgick med samma belopp under budgetåren
1926—1929. Sistnämnda års riksdag höjde på av Kungl. Majit
gjord framställning anslagssumman med 2,000 kronor och anslog därjämte
6,000 kronor till resestipendier åt lärare vid de allmänna läroverken,
särskilt vid de läroverk, där provårskurs är anordnad.

I sina riksdagspetita år 1930 hemställde skolöverstyrelsen örn en ytterligare
höjning av ifrågavarande anslag till respektive 22,000 och 8,000
kronor under hänvisning till 1927 års läroverksreform. Den omläggning
av skolans inre arbete, som denna innehar, skulle komma att ställa betydligt
ökade krav på den enskilde lärarens utbildning. Det framhölls vidare,
att det mer än någonsin är av vikt för lärarna att i främmande
land få taga omedelbar kännedom örn vetenskapens och teknikens landvinningar
och följa den pedagogiska utvecklingen till båtnad för den egna
undervisningen.

Vad särskilt språklärarna angår, är det uppenbart, framhöll skolöverstyrelsen,
att kontakten med utlandet är ett hart när oundvikligt villkor
för en praktisk och fullt effektiv pedagogisk verksamhet. Berövas
läraren möjlighet till fortbildning i främmande land, ligger den faran
nära, att hans språkundervisning får en alltför teoretisk och mekanisk
karaktär utan tillräcklig anslutning till det verkligt levande språket och
till det praktiska livets behov.

Av statsfinansiella skäl fann sig dåvarande statsrådet Städener förhindrad
att tillstyrka skolöverstyrelsens framställning, varför riksdagen
1931 för budgetåret 1931/1932 beviljade medel till samma belopp som föregående
år.

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

I sina hösten 1931 till Kungl. Majit avlämnade riksdagspetita för budgetåret
1932—1933 yrkade skolöverstyrelsen på att anslaget till de sedvanliga
resestipendierna måtte utgå med samma summor som samma års
riksdag hade beslutat. Krisen hade emellertid nu hrutit in, och departementschefen
ansåg sig av statslinansiella skäl nödsakad att stryka anslaget.

Med den ekonomiska krisens förvärrande under fortgången av år 1932
och den inträdda iörsämringen i statens finanser tvangs skolöverstyrelsen
att företaga ytterligare nedskärningar och avstod bland annat från
att i sina petita år 1932 begära medel för resestipendier under budgetåret
1933—1934. Skolöverstyrelsens riksdagspetita hösten 1933 för budgetåret
1934—1935 återupptog begäran örn anslag åt lärare i främmande
levande språk vid de allmänna läroverken med 15,000 kronor, vid de kommunala
mellanskolorna med 2,000 och vid privatläroverken med 4,800
kronor och hösten 1934 för budgetåret 1935—1936 med 15,000, 2,000, 3,000
och 4,000 kronor vid respektive allmänna läroverken, kommunala flickoch
mellanskolor samt privatläroverk. För de statsunderstödda handelsgymnasiernas
lärare i levande språk begärde skolöverstyrelsen hösten 1934
1,000 kronor. Såväl 1934 som 1935 har ecklesiastikministern av finansiella
skäl ej ansett sig kunna tillstyrka skolöverstyrelsens hemställan.

Ur skolans synpunkt måste detta djupt beklagas. Då resestipendierna
på grund av den tidsödande ansökningsproceduren icke kunna tagas i
bruk förrän ett år efter deras beviljande, skulle, örn av innevarande års
riksdag medel ej anslås, resestipendier ej kunna användas förrän tidigast
sommaren 1937.

Det är i regel omöjligt för lärarna, särskilt örn de bildat hem, att med
sin ofta svaga ekonomi själva helt bekosta sina utländska studieresor och
de yngre lärarna dragas ännu i allmänhet med studieskulder. Sveriges
läge och den svenska kronans f. n. svaga ställning, särskilt i förhållande
till francen, göra utlandsresorna dyra. I Tyskland, England och Frankrike
har efter kriget utbyte av språklärare ägt rum mellan större läroverk,
vilket med svenska språkets ställning icke kan ske för vårt lands
del.

Medan den svenska skolungdomen i våra dagar genom lärjungeutbyten,
utländska feriekurser, scout- oell idrottsresor trätt i livlig kontakt
med utlandets ungdom, måste man konstatera det betänkliga förhållandet,
att denna ungdoms språklärare i många fall aldrig besökt det land,
vars språk de ha att undervisa i. Att här få någon tillförlitlig statistik
är omöjligt, då läroverkslärarmatrikelns uppgifter äro mycket ofullständiga.
Skolöverstyrelsens assistent i franska, monsieur G. Richard, har
den 23 oktober 1934 i en intervju till Sydsvenska Dagbladet uppgivit, att
inemot hälften av läroverkens lärare i franska aldrig torde ha satt sin
fot inom Frankrikes gränser. Då franskan nu inträtt som obligatoriskt
fast språk på latinlinjen, ställa de statliga myndigheterna mycket stora

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

krav på lärarnas språkliga färdighet, krav, som knappast kunna fyllas
utan en ej alltför kort vistelse i Frankrike.

För språkundervisningen vid våra skolor är det nödvändigt att lärarna
få tillfälle ej blott att skriva och läsa utan även att tala det främmande
språk, i vilket de skola undervisa. Våra rektorer, särskilt de, som äro
föreståndare för provårsläroverk, kunna vittna örn vilken stor skillnad
det är mellan lärare, som genom utlandsvistelse fått tilliälle att komma i
kontakt med det främmande landets befolkning och dess levande talspråk,
och lärare, som blott fått teoretisk och boklig utbildning i språket. Den
statens merkostnad för undervisning, som uppkommer genom att resehjälp
lämnas till de tjänstgörande lärarnas utbildning, motsvaras säkerligen
av undervisningens större effektivitet och ändamålsenlighet. Att
betala löner till lärarna men ej sätta dem i tillfälle att genom praktiska
språkstudier erhålla det för undervisningen nödvändiga komplementet
till de teoretiska universitetsstudierna är däremot dålig hushållning.

På grund av vad som anförts, få vi härmed hemställa,

att riksdagen måtte bevilja ett anslag å 25,000 kronor
att utgå för budgetåret 1935/1936 med 15,000 kronor
till resestipendier åt lärare i främmande levande
språk vid de allmänna läroverken, med 2,000 kronor
vid kommunala flickskolor, 3,000 kronor vid kommunala
mellanskolor, 4,000 kronor vid privatläroverk och
1,000 kronor vid de statsunderstödda handelsgymnasierna.

Stockholm den 22 januari 1935.

Gösta Rahmn. Arvid Thelin.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 3 sami. Nr 76—79.