Motioner i Andra kammaren, Nr 171.

1

Nr 171.

Av herrar Björling och Holmström, om viss ändring av bestämmelserna
rörande ekipering siljal]) till officerare och
underofficerare med vederlikar.

I samband med godkännandet av 1927 års avlöningsreglemente för officerare
och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare m. fl. vid
försvarsväsendet medgav även riksdagen nämnda år, att ekiperingshjälp örn
500 kronor till officer och 450 kronor till underofficer skulle utgå vid första
anställning till officer, underofficer och vederlike, som är skyldig att i tjänsten
bära uniform. (Proposition nr 7/1927, statsutskottets utlåtande nr 17/
1927 och riksdagens skrivelse nr 55/1927).

Genom kungl, brev den 4 november 1927 utfärdades därefter närmare
bestämmelser rörande villkoren för uppbärandet av ekiperingsbidraget, varvid
bland annat föreskrevs, att ekiperingshjälpen skall utgå först i och med
att anställning i med lön (arvode) på stat förenad beställning (befattning)
vid försvarsväsendet tillträddes. Nyutnämnda surnumerära fänrikar samt
sergeanter, utnämnda i regemente (kår), berättigades sålunda ej till erhållande
av ekipferingshjälpen förr än i samband med tillträdet av lön i respektive
beställning, ehuru de med officers- respektive underofficersekiperingen
följande utgifterna måste bestridas vid första utnämningen. Efter
gjord framställning har emellertid Kungl. Maj:t sedermera genom brev den
17 februari 1928 samt den 28 oktober 1932 förordnat, att ekiperingshjälp
även må utgå till nyutnämnda officerare vid deras första anställning, även
om denna ej är förenad med tillträde av lön i beställningen.

Härigenom hava emellertid villkoren för att komma i åtnjutande av ekiperingshjälpen
blivit olika för olika personalkategorier, vilket ej torde hava
varit avsett när ekiperingshjälpen beviljades av riksdagen. Under det att
en surnumerär fänrik erhåller ekiperingshjälpen vid sin första officersutnämning,
då den givetvis också bäst behöves, så kan en i regemente (kår) etc.,
utnämnd sergeant eller underofficer av 2. graden ej utbekomma sin ekiperingshjälp
förrän vid utnämningen på stat, vilken under nuvarande försämrade
befordringsförhållanden kan låta vänta på sig i många år. Det med
ekiperingshjälpen ursprungligen avsedda ändamålet, att utgöra ett välbehövligt
ekonomiskt stöd vid den första ekiperingen till underofficer, kan därigenom
ej fyllas. För underofficerarnas del leder detta till anlitandet av
kredit- och avbetalningsköp vid denna första ekipering, med därav följande

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 4 sami. Nr 171—177. 1

2 Motioner i Andra kammaren, Nr 171.

dyrare anskaffningspris än vid kontantköp. Det vore därför till avsevärd
fördel ekonomiskt sett, om även underofficer kunde, i likhet med officer,
bekomma ekiperingshjälpen vid sin första utnämning till underofficer, oavsett
huruvida denna är förenad med tillträde av lön eller ej.

I avgivet yttrande den 6 oktober 1932 över framställningen rörande ekiperingshjälpens
utbetalande till fänrikar vid deras första utnämning har lönenämnden
med tillstyrkande av den gjorda framställningen bland annat anfört,
att det ur statens synpunkt syntes skäligen betydelselöst om en nyutnämnd
officer finge uppbära ekiperingshjälpen omedelbart vid utnämningen
eller först någon tid senare. Vidare har lönenämnden i utlåtande den 19
oktober 1933 förklarat sig anse, att vissa skäl tala för att underofficerare
och officerare böra likställas i förevarande avseende.

Ehuru de underofficerare, varom här är fråga, åtnjuta den lön och de
förmåner, som följa med manskapsbeställningen, torde det dock utan motivering
framgå, att de i och med sin utnämning till underofficerare måste
skaffa sig den särskilda uniforms- och övriga utrustning, som erfordras för
en underofficer, och som icke ingår i manskapsutrustningen. Hit hör sålunda
viss beväpning, föreskrivna parad persedlar, en bättre mundering samt
kappa och huvudbonad samt för underofficerare tillhörande marinen sådana
persedlar, som icke ingå i för manskapet fastställd utrustning men äro anbefallda
för underofficerspersonal.

Det kan även framhållas, att den till underofficer i reserven utnämnde
bekommer ekiperingshjälpen omedelbart vid sin första utnämning. Det
torde ej finnas skäl att ställa den på aktiv stat stående efter den i reserven
utnämnde.

Såsom försvarsväsendets lönenämnd anfört och i sitt utlåtande av den 19
oktober 1933 närmare motiverat synes det ur statens synpunkt betydelselöst,
om en nyutnämnd underofficer får uppbära ekiperingshjälpen omedelbart
vid utnämningen eller först någon tid senare. Någon anslagsökning
är härav ej betingad.

På grund av det sålunda anförda hemställes,

att riksdagen måtte besluta, att den jämlikt riksdagens
skrivelse nr 55/1927 beviljade ekiperingshjälpen till officerare
och underofficerare med vederlikar, som äro skyldiga att i
tjänsten bära uniform, må utgå även vid den första anställning
såsom sådan, vilken icke omedelbart är förenad
med utnämning till beställning på stat.

Stockholm den 23 januari 1934.

Carl Björling.

Nils Holmström.