Motioner i Andera kammaren, Nr 4.

3

Nr 4.

Av herr Schött lil. fl., om sådan ändring i vallagen,
att vid val till andra kammaren personlig ersättare fät
vald ledamot må utses.

I det betänkande, som proportionsvalsakkunniga avgåvo våren 1921,
inrymdes vad första kammaren beträffar förslag örn sådana ändringai
i vallagen, att verkligt personliga ersättare för vald riksdagsman kunna
utses. Sakkunniga påpekade därvid, att det stöde i god överensstämmelse
med vårt valsätt, att för varje ordinarie ledamot skulle utses en bestämd
personlig ersättare. Dittills hade dock det personliga ersättareskapet
varit ofullständigt, enär valmannen icke hade möjlighet att utmärka,
att han önskade en viss bestämd person till efterträdare åt en viss bestämd
representant.

I enlighet med de sakkunnigas förslag infördes vid 1921 års riksdag
nu gällande bestämmelser örn personliga ersättare för riksdagsmän cili
första kammaren. Sedermera ha motsvarande stadganden genomförts beträffande
landstingmän, stads-, kyrko- och kommunalfullmäktige. Men
det förefaller som örn man hade glömt bort andra kammaren i detta
sammanhang. Örn det är lämpligt, som vi hålla före, att ha möjlighet att
utse personliga ersättare för landstingsman och stadsfullmäktige, så bör
det vara ännu större skäl att medgiva samma möjlighet, när det gällei
riksdagsmän i andra kammaren. Att behovet härav vid andrakammarval
är större än vid nyssnämnda val har sin grund bland annat däruti, att
valkretsarna ju äro mycket större vid val till andra kammaren. Två viktiga
skäl för bestämmelser örn personliga ersättare tillåta vi oss erinra
om. Dels kan det vara önskvärt, att man till efterträdare åt en riksdagsman
får en man eller kvinna tillhörande samma eller liknande yrkesgrupp
eller sociala grupp, dels kan det särskilt i en mycket vidsträckt valkrets
vara ett behov för väljarna inom en viss del av valkretsen att få efterträdaren
till sin riksdagsman utsedd från ungefär samma område, vilket
behov särskilt framträder, då — såsom i regel är förhållandet — stader
och landsbygd tillhöra en och samma valkrets.

En reformering av vallagen i den riktning vi här antytt skulle dessutom
innebära en annan praktisk fördel. Gång efter annan ha våra olika
lagar, som röra val, blivit ändrade. Ofta har det därvid inträffat, att en
reform endast genomförts beträffande ett slag av val. Givet är att det

4 Motioner i Andra kammaren, Nr U.

då uppstår en viss förvirring bland väljarna och en viss osäkerhet. Särskilt
påtaglig är denna olägenhet, när olikheterna i vallagstiftningen
galla likartade områden av densamma. Det kan icke vara till fördel i
något avseende, att den valsedeltyp, som man har rätt att använda vid
ett val till riksdagens första kammare, icke skall vara användbar vid ett
val till andra kammaren. Valsedlarnas yttre utseende bör utan tvivel i
största möjliga utsträckning vara detsamma vid dylika val.

Med hänsyn till vad vi här ovan anfört hemställa vi,

att riksdagen måtte besluta sådan ändring i lagen örn
val till riksdagens andra kammare, att bestämmelsen örn
valsedlarnas utseende och därmed örn utseende av ersättare
till vald riksdagsman måtte få samma lydelse som
motsvarande bestämmelser i kungl, förordningen örn
landsting, samt att konstitutionsutskottet måtte formulera
och för riksdagen föreslå härför nödiga ändringar i vallagen.

Stockholm den 12 januari 1932.

Helmer Schött.
Birger Petersson.

Ivar Anderson.
Carl Arv. Anderson.

Stockholm 1932. O. L. Svanbäcks Boktryckeri