Motioner i Andra hammaren, Nr 345.

Nr 345.

Av herr Andersson i Grimbo, örn importtull å kryddad eller sochersaltad
sill i tunnor.

För närvarande lider vårt fiske av stora svårigheter. Dessa äro till mycket
stor del beroende på den stora importen av utländska fiskvaror. Fisket
är under nuvarande nödläge i stort behov av skydd mot denna import.

Sedan ett tjugotal år tillbaka har pågått en omfattande kon6ervfabrikation
av storsill. Såsom färdig konservprodukt är den kryddade sillen tullskyddad
med 50 öre per kilogram. Samtidigt pågår en oskyddad import av
kryddad eller sockersaltad storsill i tunnor, trots att kryddor och socker äro
belagda med tull. Örn de användas till konservering av sill, inkomma de
tullfritt i landet. Här fattas tydligen något i tullagstiftningen. Denna kryddade
sill måste betraktas som allra minst halvfabrikat, då den kan lagras
i ett år och därutöver. I och med att denna kryddsill nedlägges i bleckkärl,
är den tullskyddad med 50 öre per kg. Härigenom är visserligen
konservfabrikanten skyddad, men ej halvfabrikatet, och olägenheterna härav
drabba fiskets utövare. Utvecklingen har under de senaste åren gått därhän,
att konservindustriens behov av stor sill till största delen torde kunna
tillgodoses av det svenska fisket, hemma och vid Island, till rimliga priser.
Belysande är, att det finnes ett ovanligt stort antal mindre fraktfartyg i
Bohuslän och annorstädes, som med största tacksamhet skulle gripa ett tillfälle
att under någorlunda säkra förhållanden deltaga i sillfisket vid det
avlägsna Island.

Följande uppgifter äro hämtade ur en utredning, som företagits av representanter
för Svenska Västkustfiskarnes Centralförbund och Sveriges Ångtrålareförening.

Importen av kryddad eller sockersaltad sill uppgick 1930 till 4,571,332 kg.
med ett värde av 1,710,401 kronor, medan exporten samma år endast var
222,745 kg., värde 97,454 kronor. Av införseln kom så mycket som 3,5 miljoner
kg. från Island och 984,000 kg. från Norge. Återstoden cirka 87,000
kg. infördes från Storbritannien, Tyskland, Danmark och Estland. Av
utförsel gick 140,389 kg. till Danmark, 30,680 kg. till Finland och resten
51,676 kg. till Norge, U. S. A. m. fl. länder.

År 1930 hemfördes av svenska fiskare 572,406 kg. sill, som av elva bo Biliang

till riksdagens protokoll 1932. 4 sami. 70 haft. (Nr 341—345.) 2

Motioner i Andra kammaren, Nr 345.

huslänska motorkuttrar fiskats med drivgarn utanför Islands territorialgräns
och kryddats ombord. Anmärkningsvärt är, att svenska fiskare icke efter
lyckad fångst kunna söka lä vid Island för att i lugnt vatten krydda sillen.
De få visserligen söka hamn eller skydd av land, men de få icke innanför
territorialgränsen utföra något som helst arbete med fångsterna. Här i Sverige
finnas inga liknande restriktioner för utlänningar.

Även den från Norge importerade kryddsillen är i huvudsak fiskad utanför
Island och kryddad ombord. Den från Island införda sillen är fångad
av isländare, merendels innanför gränsen, och kryddad i land. All denna
vid Island fiskade sill är på grund av sin storlek passande till kryddning
och styckning för inläggning i burkar, och den svenska konservindustrien
är numera i stort behov av stor kryddad sill för ifrågavarande ändamål.
Det förutnämnda svenska islandsfisket skulle därför kunna utvidgas högst
betydligt, örn ej den utländska konkurrensen lade hinder i vägen.

Det är ej tänkbart att svenskarna inom överskådlig tid själva kunna fiska
den islandssill, som behöves inom Sverige. Vi importerade nämligen år 1930
förutom kryddsill även 11,7 miljoner kg. saltad sill från Island jämte all
den sill, som norrmännen saltade i öppen sjö utanför Island och försålde
till Sverige. Svenskarna ha sedan många år tillbaka deltagit i islandsfisket,
men sedan saltning ibland på Island förbjudits, ha svårigheterna varit stora.
Emellertid ha de svenska konservfabrikernas stegrade behov av kryddsill
givit anledning till uppgörelser med förutnämnda svenska garnfiskebåtar om
kryddning av islandssill till fast pris per tunna, varvid fabrikanterna medsände
kryddor och socker. Genom denna kontraktering tillförsäkras de svenska
fiskarne en rimlig lön för mödan, då däremot sanningen av islandssill
för dem är rena spekulationen. Vanskligheterna belysas bäst genom ett
exempel från sommaren 1931. Flera kuttrar från mellersta Bohuslän kunde
ej uppgöra kontrakt örn kryddning, utan blevo hänvisade till saltning. Fisket
vid Island lyckades och de kommo hem med fulla laster, för vilka de emellertid
ej kunde finna köpare och sedan efter någon tid måste sälja till fullkomligt
ruinerande priser. Det är förklarligt, att intresset slappnar efter
sådana motgångar. Kryddningen, som medför stabilare priser, måste därför
i möjligaste mån förbehållas det svenska islandsfisket.

I våra egna farvatten ha vi en sillsort, som av många kännare anses
vara oöverträffad, nämligen den storsill, som under månaderna juli, augusti,
september fångas med trål i Skagerack på djupt vatten, och även den, som
fångas med drivgarn i Skagerack och Kattegatt under augusti, september,
oktober. Sålunda uppgick år 1930 det svenska drivgarnsfisket till 1,546,000
kg. sill, och ångtrålarne fångade under tiden juli—september 2,926,140 kg.,
tillsammans för bägge fiskena 4,472,140 kg. Dessa våra egna fisken av för
kryddning lämplig stor sill motsvarar ju den importerade kvantiteten kryddsill,
men givetvis måste en del av den här hemma fångade sillen reserveras
för färskförbrukningen inom landet. Även den stora sill, som på senhösten

Motioner i Andra hammaren, Nr 345.

fångas vid Groves Flak etc., är emellertid lämplig för kryddning, och emellanåt
fiskas stora mängder sådan sill med vadar.

Under 1931 har för motortrålarne utexperimenterats en ny tråltyp, med
vilken dessa båtar nu kunna fånga storsillen på samma djup som ångtrålarne.
Före år 1931 deltog knappast någon motortrålare i sommar- och
höstsillfisket. Nämnda år gjorde några båtar de första försöken med den
nya trålen och mot slutet av säsongen deltogo 30 ä 40 motortrålare i detta
fiske. År 1932 beräknas ytterligare minst 100 båtar lägga om från snurrevadsfiske
till trålning efter höstsill. Detta innebär, att tillförseln av den
goda höstsillen i hög grad kommer att ökas, och örn motortrålarne ar 1932
mera allmänt försöka sig på sillfisket med den nya tråltypen, kan redan nu
förutses, att tillförseln blir för stor för den sedvanliga efterfrågan. Så var
nämligen fallet år 1927, då inköpta stora ångtrålare fiskade så mycket sensommarsill,
att priserna blevo ruinerande och en hel del trålare måste återförsäljas
till utlandet.

Sedan många år tillbaka har vår huvudsakliga färsksillexport gått till Tyskland,
och särskilt den fina höstsillen har rönt en god efterfrågan. Emellertid
ha tvskarna de senare åren koncentrerat sig på eget sillfiske, och nya
fångstplatser i Nordsjön ha uppsökts. Samtidigt ha andra länder, som ha
sillfiske vid samma tid, såsom Storbritannien, Holland m. fl. alltmer lagt an
på att erövra en del av den stora tyska marknaden, vilket också i hög grad
lyckats, speciellt genom låga priser. Även det tryckta ekonomiska läget i
Tyskland spelar en stor roll, och det är ej underligt, att tyskarna under
sådana omständigheter icke blott söka gynna det inhemska fisket utan även
nödgas föredraga den billigare holländska eller engelska färsksillen framför
den svenska, även om denna är överlägsen i kvalitet och bättre behandlad.

Den svenska sommar- och höstsillen är för god att slumpas bort till låga
priser för färskexport under sådana förhållanden. I stället bör den kryddas
för konservindustriens behov. Att så ej redan skett i större utsträckning,
torde bero på en lucka i tullagstiftningen. Kryddor och socker äro nämligen
belagda med tull, men kryddad eller sockersaltad sill får införas tullfritt.
Norrmännen t. ex. kunna taga kryddor och socker på utförsel i Norge,
krydda islandssillen ombord, och sedan sälja den tullfritt till Sverige, då
däremot den svenska konservfabrik, som vill gynna det inhemska höstsillfisket,
måste erlägga tull för ingredienserna för kryddningen. Norge har
redan länge skyddat sin näring genom importtull av hela 50 öie per kg.
kryddsill (även i tunnor), Finland har en hög tull och i Danmark gäller tull
av 20 öre per kg. kryddsill.

Härtill kommer, att den svenska fiskerinäringen arbetar under synnerligen
svåra förhållanden och dessutom på senare tid ser sig allt mer undanträngd
från sin naturliga marknad inom landet därigenom, att våra grannländer
mer och mer söka avsättning för sina fiskeprodukter inom Sverige. Sålunda
importera vi från Norge och Danmark ojämförligt mycket mera fiskcpro -

Motioner i Andra hammaren, Nr 345.

dukter än vi exportera till dessa länder för förbrukning därstädes. En bidragande
orsak till den stora färsksillimporten från Norge äro de för norrmännen
så förmånliga järn vägsfrakterna, även inom Sverige.

Av det anförda framgår, att det svenska islandsfisket jämte sommar- och
höstsillfiskena kunna fylla den svenska konservindustriens behov av storsill
för kryddning, varigenom importen kan reduceras eller helt bortfalla. För
att påskynda utvecklingen i denna riktning och stimulera den inhemska
kryddningen av storsill, vore det emellertid önskligt, om det utökade svenska
sillfisket kunde givas ett verkligt stöd genom skydd mot konkurrerande
import, åtminstone under en övergångstid. Sockersaltad sill bör likställas
med kryddsill, enär den för vissa ändamål kan färdigkryddas efter importen.

Med stöd av det anförda får jag anhålla,

att riksdagen matte besluta, att kryddad eller sockersaltad
sill i tunnor skall komma under samma rubrik i tulltaxan
som konserver med en tullsats av 50 öre för kg. oavsett
förpackning.

Stockholm den 22 januari 1932.

Herman Andersson.

Stockholm 1932, Ivar Hagströms Boktryckeri A. B.

320315