Motioner i Andra kammaren, Nr 202.

\r 202.

Av herr Ljung m. fl., örn ökat understöd åt lantmannaskolor och
lanthushållsskolor.

Utöver de ordinarie förslagsanslag, som riksdagen anvisat till understöd
åt folkhögskolor, lantmannaskolor och lanthushållsskolor, ha från och
med år 1919 beviljats särskilda anslag för beredande av ökat understöd
åt sagda skolor. Alltsedan läsåret 1923/1924 har detta understöd utgått
med högst 10 procent av skola eljest enligt gällande bestämmelser tillkommande
understöd av statsmedel, anslag till ålderstillägg samt dyrtidstillägg
åt lärarepersonalen och bidrag till vikariatsersättning icke inberäknat.
Även i årets statsverksproposition föreslår Kungl. Maj:t riksdagen
att anvisa medel till ökat understöd åt ifrågavarande skolor att utgå med
samma belopp och efter samma grunder som under närmast föregående år.

Det av riksdagen fastställda procenttalet för det ökade understödet till
ovannämnda skolor har under varje år varit lika för de olika skoltyperna
och, som nämnts, under senare år bestämts till 10. Emellertid har en
väsentlig olikhet ifråga örn å ena sida folkhögskolornas samt å andra sidan
lantmanna- och lanthushållsskolornas möjlighet att erhålla sådant understöd
förefunnits. Folkhögskolorna hava sålunda utan särskild i detalj
gående prövning av deras behov erhållit 10 procent ökning av det till
själva skolverksamheten utgående ordinarie anslaget. För lantmanna- och
lanthushållsskolorna har det ökade understödet däremot beviljats, först
sedan vederbörande skola genom ansökan åtföljande räkenskapssammandrag
för det läsår, ansökan gällt, styrkt, att en förlust å skolverksamheten,
motsvarande minst det sökta beloppet, uppstått under året. Denna
olikhet i grunderna för beviljande av ifrågavarande understöd skulle,
därest Kungl. Maj:ts förslag under åttonde huvudtiteln, punkt 235, och
nionde huvudtiteln, punkterna 20 och 21, oförändrade bifallas av riksdagen,
kvarstå även under nästkommande budgetår.

Sedd från rent statsfinansiell synpunkt kan den hittills vid beviljandet
av ökat understöd till lantmanna- och lanthushållsskolor tillämpade och
av departementschefen i årets statsverksproposition angivna grundsatsen,
att dylikt understöd skall »utgå först efter en på företedd redogörelse över
skolans inkomster och utgifter grundad noggrann prövning av behovet avökat
understöd», måhända anses riktig. Men från andra utgångspunkter
kunna tungt vägande skäl anföras mot en sådan anordning. Ifrågavarande
skolor äro för bestridande av sina utgifter hänvisade till inkomster icke

Motioner i Andra kammaren, Nr 202.

blott från staten utan också från orten. Där ortsbidragen äro relativt
stora, blir självfallet möjligheten att erhålla ökat understöd under ovan
angivna förutsättning mindre. En ökad offervillighet för en viss skola
från ortsmyndigheter, såsom landsting, hushållningssällskap eller kommuner,
leder sålunda till — icke, som man borde ha anledning vänta, ett
motsvarande ökat stöd från statens sida — utan i stället till att statens
understöd blir mindre. En sådan anordning kan icke gärna från principiell
synpunkt anses riktig och lämplig.

Vidare är det påtagligt, att det måste vara förenat med betydande svårigheter
för vederbörande myndigheter att verkställa den föreskrivna noggranna
prövningen av olika skolors behov av ökat understöd. Förhållandena
vid våra lantmanna- och lanthushållsskolor äro i hög grad skiftande
med hänsyn till lokaler, ortsbidrag, utgifter för olika ändamål o. s. v. Att
avgöra om en viss utgiftspost, t. ex. för större byggnadsreparation, inköp
av inventarier till relativt stort belopp eller dylikt, skall få inräknas bland
årets för beräkning av ökat understöd godkända utgiftsposter kan tydligen
ofta vara nog så vanskligt. Och dessa svårigheter ökas ytterligare därigenom,
att vid förenade folkhög- och lantmannaskolor många utgifter,
t. ex. för byggnadsunderhåll, bränsle och lyse m. m., äro gemensamma
och skola fördelas på de olika skolorna. Den omständigheten, att blott
den under året uppkomna förlusten, men icke från föregående år kvarstående
sådan, får tagas i betraktande vid prövningen av behovet av ökat
understöd, är också ägnad att motverka den strävan att efter hand förbättra
skolornas ekonomi, som det borde vara angeläget att främja.

På grund av ovan nämnda omständigheter synes det vara påtagligt, att
övervägande skäl tala för att det ökade understödet till lantmanna- och
lanthushållsskolorna får utgå efter samma grunder, som hittills tillämpats
för folkhögskolorna. Örn det allmänna behovet av dessa 10 procent i ökat
understöd torde ingen tvekan behöva råda. De för utredning av frågan
örn ordnande av den lägre lantbruksundervisningen tillkallade sakkunniga
hava i sitt betänkande, efter inhämtande av skolornas yttranden angående
bland annat de nuvarande grunderna för statsunderstödet, föreslagit, att
det ökade understödet skulle inarbetas i de ordinarie anslagen och sålunda
utgå med samma belopp till alla skolor med samma kurser. För flertalet
kurser föreslås därutöver någon höjning av anslagen. Lantbruksstyrelsen
har i sitt yttrande över utredningens betänkande och förslag anslutit sig
till vad som i nämnda avseende föreslagits. Därjämte har lantbruksstyrelsen,
bland annat under hänvisning till skolstyrelsernas yttranden över
kommittébetänkandet, för den ojämförligt viktigaste av lantmannaskolans
kurser, huvudkursen, föreslagit en ytterligare höjning av det ordinarie
anslaget upp till 9,000 kronor.

Till stöd för den här föreslagna ändringen torde också kunna anföras,
att folkhögskolorna samt lantmanna- och lanthushållsskolorna vid beviljandet
av ifrågavarande anslag böra behandlas lika. Någon rimlig anled -

Motioner i Andra kammaren, Nr 202.

ning, varför de båda sistnämnda skoltyperna i fråga om möjligheten att
erhålla ökat understöd skola vara ogynnsammare ställda än den förstnämnda,
lär icke kunna påvisas.

Därest de av oss ovan förordade grunderna för beviljande av ökat understöd
till lantmannaskolor och lanthushållsskolor av riksdagen godtagas,
lära de av Kungl. Majit för ändamålet begärda anslagen bliva otillräckliga.
Enligt i statsverkspropositionen under nionde huvudtiteln, punkt 20,
anfört yttrande av lantbruksstyrelsen skulle den ordinarie anslagssumma,
varå ökat understöd till lantmannaskolorna får beräknas, uppgå till cirka

350.000 kronor och således ett belopp av 35,000 kronor vara erforderligt
för ändamålet. För lanthushållsskolorna utgöra motsvarande summor

210.000 och 21,000 kronor. Under sådana förhållanden synes en ökning
av ifrågavarande extra förslagsanslag till 35,000, respektive 21,000 kronor
böra ske.

Med stöd av det ovan anförda få vi hemställa,

att riksdagen måtte för budgetåret 1931/1932 såsom
extra förslagsanslag bevilja

dels för beredande av ökat understöd åt lantmannaskolor
för läsåret 1930/1931 kronor 35,000,

dels för beredande av ökat understöd åt lanthushållsskolor
för samma läsår kronor 21,000,

att i båda fallen utgå med 10 procent av skolorna
eljest enligt gällande bestämmelser tillkommande understöd
av statsmedel, anslag till ålderstillägg, särskilt
dyrtidstillägg till lärarpersonalen och bidrag till vikariatsersättning
icke inräknat, samt oberoende av huruvida
inom orten tillskjutes däremot helt eller delvis
svarande belopp.

Stockholm den 22 januari 1931.

Erik W. Ljung.
Oscar Osberg.

Fabian Lilliecreutz.

Anders Norsell.

P. S. Hedlund
i Häste.

P. Persson,

Trången.

•'' » V'' ''

“ 1

•> •

• ■ i .

i .<

. v ; >''

- /"

•y'' ■)