Motioner i Andra kammaren, Nr 133.

Nr 138.

Av herrar Fjellnian och Pehrsson i Göteborg, angående
kustaiåilleriets omorganisation till rörligt kustförsvar.

Genom beslut av 1925 års riksdag har landets försvar undergått en genomgripande
omdaning, avseende att såväl reducera försvarsutgifterna som att
inom riksförsvaret bereda plats för moderna stridsmedel. Omorganisationen
har sökt att i någon mån tillgodose vissa delar av vårt land, exempelvis övre
Norrland med dess försvarskrafter och ostkusten med Östra brigaden. Andra
landsdelar däremot, såsom Skåne och västkusten, med vår förnämsta handelsstad,
Göteborg, hava lämnats jämförelsevis blottade på försvarsmedel. Göteborg
är således, sedan Älvsborgs artillerikår indrogs, så gott som värnlöst,
och Skåne har ej fått någon ersättning för sitt förlorade, slagkraftiga och
lättrörliga kavalleri. Mot dessa delar av vårt land med sin rika bygd, blomstrande
hamnstäder och nära kusten gående betydelsefulla järnvägar kan med
jämförelsevis små sjöstridskrafter såväl i ett tidigt skede av ett krig, innan
flottan ännu hunnit utrustas och utlöpa, som under krigets lopp, riktas angrepp,
som kunna hava ett högst olycksbringande inflytande på landets ekonomiska
liv. Dessa värdefulla delar av vårt land hade kommit i åtnjutande
av ett bättre skydd, om världskrigets lärdomar och den nutida teknikens möjligheter
tillvaratagits i avseende på ett modernt kustförsvar. En fördomsfri
och sakkunnig undersökning av hithörande förhållanden skall giva vid handen,
att genom en teknisk och organisatorisk omformning av vårt kustförsvar
större effekt skall kunna utvinnas, och nu jämförelsevis blottställda dyrbara
kustlandskap för sitt skydd kunna påräkna högst värdefulla försvarskrafter.

Erfarenheten från olika krig har med ovedersäglig tydlighet fastslagit, att
en kustfästning måste betvingas genom ett omfattande och tidsödande angrepp
från land, såvida icke de stridsmedel, som äro avsedda att möta angrepp
från sjösidan, äro av fullständigt undermålig beskaffenhet. Orsaken
till denna kustfästningarnas motståndsförmåga gentemot angrepp av en flotta
är att söka i det sakförhållandet, att det på land uppställda artilleriet i förening
med mineringar äro sjöstridskrafternas artilleri så överlägsna, att en
kustfästnings intagande genom anfall från sjön — även för en makt, som
disponerar högst avsevärda maritima resurser — är ett företag, som riskerar
uppoffrandet av allt för stora svårersättliga militära maktmedel. Det se -

Motioner i Andra kammaren, Nr 133.

naste krigshistoriska exemplet härpå utgör striden om Dardanellerna, vars
relativt omoderna artilleri och befästningar likväl icke kunde betvingas av
tvenne stormakters förenade flottor. Även den med stora uppoffringar av
människoliv och materiel företagna landstigningen å Gallipolihalvön rann ut
i sanden och måste uppgivas.

Denna sjöstridskrafternas underlägsenhet gent emot kustförsvaret blev under
världskriget ännu mer framträdande, då sjökrigsföretag mot hela kuststräckor
kunde avvisas. Det är den moderna teknikens storartade utveckling på artilleriets,
minvapnets och U-båtsvapnets områden, som gjort det möjligt att utsträcka
det förut lokalt bundna kustförsvaret till ett framgångsrikt försvar av
hela kuststräekor. Järnvägsspåret har öppnat ett helt nytt verksamhetsfält för
ett artilleristiskt vapen av hittills okänd kapacitet och rörlighet, och det är
järnvägsartilleriets revolutionerande idé, som givit lösningen på problemet om
ett billigt och effektivt kustförsvar.

Tyskarna etablerade ett framgångsrikt försvar av Flandernkusten med hjälp
av mineringar och U-batar samt med kanoner, delvis monterade som järnvägsartilleri,
tagna från sin pa sjön värdelösa sekundärflotta. Den av engelsmännen
sa ivrigt åtradda landstigningen kunde icke utföras, och trots den intensiva,
ständigt pågående beskjutningen från de engelska monitorernas svåra
artilleri träffades icke en enda av tyskarnas pjäser. Likväl voro de flesta
batterier synliga från sjön, och pjäserna voro ofta uppställda här och var
mellan dynerna utan fortifikatoriska anläggningar i egentlig mening. Det
förtjänar vidare anföras, att då det till slut blev nödvändigt för tyskarna att
utrymma Flandern, järnvägsartilleriet var det enda tunga artilleri, som kunde
räddas. Allt fast uppställt artilleri måste sprängas.

Italienarna hade under världskriget vid försvaret av sin kust vid Adriatiska
havet stor nytta av ett på järnväg rörligt artilleri. Banan löper här tätt intill
kusten och var sålunda utsatt för överraskande anfall av lätta sjöstridskrafter.
Skyddandet av denna för Italien viktiga förbindelseled, som förenade landets
norra med dess södra del, blev en fråga av allra största betydelse. Försvaret
av de kuststräckor, där järnvägen löpte intill kusten, var baserat på ett flertal
tåg med järnvägsartilleri. Varje tåg hade en viss sektion att försvara och
kallades per telefon från utposter till den hotade sträckan, så snart fientliga
krigsfartyg siktades. Järnvägsartilleriet visade sig även kunna ersätta sjöstridskrafter
för konvojerande av sjötransporter. Italienarna framförde betydande
transporter sjöledes längs kusten i en utprickad segelled mellan minlinjer och land,
samtidigt som järnvägsartilleritågen til! skydd framgingo i höjd med transporten.

Amerikas Förenta stater hava tillgodogjort sig världskrigets lärdomar på
detta område och gå in för att göra allt tungt artilleri, vars vikter medgiva
det, mobilt som järnvägsartilleri. För kustförsvaret anser man där rörliga
pjäser lämpligare än fast uppställda, och järnvägspjäser avses för den skull
att användas, där man icke kan begagna sig av häst- eller motordragning.

Med de krigshistoriska exemplen för ögonen torde det kunna betraktas som ett

Motioner i Andra kammaren, Nr 133.

ofullständigt utnyttjande av tillgängliga försvarsmedel att allt fortfarande bibehålla
våra kustfästningars artilleri fast uppställt, sålunda i avsaknad av varje
form av strategisk och taktisk anpassningsförmåga. Det kan icke ens räddas ur
en ogynnsam strid. På tvenne nedlagda kustfästningar stå användbara kanoner
kvar utan bemanningar, och dessa skulle i riksförsvaret bliva av stort värde.
om de uppmonterades som järnvägsartilleri. .

Genom en i största möjlig utsträckning verkställd omläggning av vårt kustförsvar
med tillvaratagande av moderna tekniska möjligheter, så att artilleriet
allt efter kaliber och tyngd, göres rörligt som järnvägsartilleri, eller framföres
med hjälp av motor- eller hästdragkraft, kunna högst avsevärda fördelar vinnas.

Genomförandet av rörlighetsprincipen medför ett bättre tillvaratagande av
landets artilleristiska resurser än, vad den fasta uppställningen medgiver, så
att i kustförsvarsartilleriet kommer att ingjutas strategiskt och taktiskt liv och
detta sålunda bliva en mera levande del av riksförsvaret på de punkter, som
betingas av krigsläget, och icke blott på ett fåtal aprioriska platser och under
vissa klimatiska förhållanden, och giver, i händelse att en fientlig landstigning
lyckats, armén tillgång på tungt artilleri, en artilleristisk förstärkning, som
icke kan skattas nog högt.

Härtill kommer, att fasta anläggningar på grund av sin utsträckning icke
kunna camoufleras utan komma att bliva lätt upptäckta mål för bombardering
från luften. Gaskriget medför även, att de fasta anläggningarna äro i
behov av kollektivt gasskydd, vilket kommer att draga avsevärda kostnader.
Utan kollektivt gasskydd sakna de fasta anläggningarna varje stridsvärde.
Det rörliga artilleriet däremot kan camoufleras, är icke i behov av kollektivt
gasskydd och äger genom sin rörlighet förmåga till ställningsväxling
och härigenom möjlighet att undandraga sig gasfara.

Till slut förtjänar anföras, att då man under krig bör ställa sig så mycket som
möjligt oberoende av import, finnes med hänsyn härtill särskilt anledning att
i riksförsvaret giva plats för järnvägsartilleriet. Med den fortgående elektrifieringen
av våra järnvägar kunna vi för dirigerande av artilleristiska
stridskrafter till olika punkter göra oss oberoende av kolet. Bristen på kol
kan i ett kommande krig på flottans operationer hava ett förlamande inflytande.
Undertecknade föreslå därför,

att riksdagen i skrivelse till Kuugl. Maj:t ville hemställa om
igångsättande av utredning, huruvida icke med tillvaratagande
av världskrigets lärdomar en omorganisation av det nu fasta
kustartilleriet till ett rörligt kustförsvar skulle medföra betydande
fördelar icke blott för Skåne, Göteborg och andra platser
utan även för riksförsvaret i sin helhet.

Stockholm den 18 januari 1928.

J. Fjellman.

Per Pehrson.

Bihan g till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 27 häft. (Nr 129—133.)