Motioner i Andra kammaren, Nr 156.

Nr 156.

Av herr Almquist m. fl., om anslag till fortsatta konserveringsarbeten
å Bohus fästning sruin.

Föregående års riksdag anslog i enlighet med Kungl. Majits förslag till
konserveringsarbeten å Bohus fästningsruin ett belopp av 30,000 kronor att
utgå under budgetåret 1926—1927. I sammanhang därmed godkände såväl
statsutskottet som riksdagen den av departementschefen framlagda finansplanen
för restaureringsarbetet, som avsåg ett sammanlagt anslag av 150,000
kronor lika fördelat på fem år. Därmed skulle det bliva möjligt att under
loppet av denna tid utföra de arbeten, som kunde anses såsom »särskilt
angelägna och brådskande».

I den nu föreliggande statsverkspropositionen anser sig departementschefen
böra föreslå, att arbetena »tillfälligtvis avbrytas i avvaktan på bättre
tider», och han förordar, att man undersöker, »huruvida icke inom den
landsända, som äger detta värdefulla minnesmärke, finnes något intresse för
dess bevarande medelst frivilliga bidrag». På hans föredragning har Kungl.
Maj:t besluta att av riksdagen såsom extra reservationsanslag äska endast
10,000 kronor, som skulle användas till att föra de påbörjade konserveringsarbetena
fram till en sådan punkt, att de nedlagda kostnaderna komma
till avsedd nytta.

Undertecknade motionärer kunna omöjligt dela departementschefens uppfattning
av denna fråga. Att statsmakterna på detta sätt skulle göra en
fastställd plan om intet ett år efter det den börjat genomföras, synes oss
föga tilltalande, helst som ingenting anförts mot planens ändamålsenlighet.
Vi vilja också bestämt hävda, att Bohusruinen icke äges av någon viss
landsända utan av staten och att denna förty bär ansvaret för dess vård;
vi anse det uppenbart, att det storartade minnesmärket äger intresse för
hela landet, icke blott för en bygd, och att man därför med större rätt kan
vädja till riksdagen än till enskild offervillighet i Västsverige. Det synes
oss också vara klart, att man under nuvarande ekonomiska konjunkturer
måste räkna med synnerligen små utsikter att erhålla tillräckligt stora bi -

Motioner i Andra hammaren, Nr 156.

drag i denna landsända, där enskilda givare redan hårt anlitats för ändamål,
som på andra håll befunnits värda statens understöd.

Beträffande Bohusruinens värde såsom historiskt minnesmärke och behovet
av att den vårdas vilja vi endast erinra om riksantikvariens yttrande den
5 augusti 1925. I detta framhölls, att Bohus fästningsruin, en av de ståtligaste
och historiskt märkligaste i riket, tarvar skyndsamma åtgärder till
förhindrande av fortsatt förfall. Riksantikvarien hade vid personliga besök
övertygat sig om nödvändigheten av en grundlig och ingående konservering,
och han biträdde i allt väsentligt det inom byggnadsstyrelsen upprättade
förslaget. De för dess förverkligande erforderliga summorna kunde synas
stora, men då det gällde att rädda ett av våra förnämsta historiska minnesmärken
och en enastående imponerande och vacker anläggning från fortsatt
förfall, samt att försätta densamma i ett skick, som någorlunda kunde
motsvara dess historia och nationella värde, måste dessa utgifter dock anses
synnerligen motiverade. Ruinen befunne sig nämligen, framhöll riksantikvarien,
med avseende på flera viktiga partier i ett sådant tillstånd, att
det berodde på snara åtgärder, om Bohus fästning för våra efterkommande
skulle stå som det imponerande minnesmärke det verkligen vore och kunde
vara eller om det såsom så månget annat byggnadsminne i vårt land så
småningom skulle sjunka ihop och bliva en oformlig ruinhög. En framställning
om anslag till så stora belopp motiverades, framhöll riksantikvarien
ytterligare, därav, att det i längden blir mera effektivt och ekonomiskt
att en gång grundligt konservera ruinen än att tid efter annan laga de
värsta bristerna utan att därigenom vinna varaktigt resultat.

Dessa synpunkter äga alltjämt principiellt berättigande, och om också
något vunnits genom de konserveringsarbeten, som kunnat igångsättas med
hjälp av det för budgetåret 1926—1927 utgående anslaget, må det erinras
om att ännu fyra femtedelar av de arbeten, som erkänts såsom »särskilt
angelägna och brådskande», återstå att utföra.

Trots sin sålunda mycket begränsade omfattning ha de senast bedrivna
arbetena lett till märkliga resultat, som väckt uppmärksamhet icke blott
inom Sverige, utan även i vårt västra grannland. Bohusruinen har besökts
av flera norska arkeologer, som genom pressen delgivit allmänheten sina
starka intryck av arbetenas betydelse och sina förväntningar i fråga om
fortsättningen. Det må i det sammanhanget erinras om att den omständigheten,
att man i vårt västra grannland betraktar Bohus såsom ett av
det gamla Norges främsta historiska minnesmärken, icke i någon mån
minskar, utan snarare ökar vårt nationella ansvar för dess bevarande under
vetenskapens omvårdnad.

Under hänvisning till det anförda hemställa vi,

Motioner i Andra kammaren, Nr 156.

att riksdagen för fortsatta konserveringsarbeten å Bohus
fästningsruin måtte för budgetåret 1927—1928 anvisa ett
extra reservationsanslag av 30,000 kronor.

Stockholm den 19 januari 1927.

Helge Älmquist.

Cl. Lindskog.	Per Pehr sson. Erik Röing.
Harald Hallén.	Adolf Wallerius. Julius Hedvall.
Oscar N. Olsson.	Algot Sjöström. Cornelius Olsson.
Anders Andersson i Falkenberg.	Oscar Osberg. 0. Holmdahl.