Motioner i Andra kammaren, Nr 191.
13
Nr 191.
Av herr Pettersson i Köping, om ny lönereglering för betjäningen
vid Strömsholms hingstdepå samt Fly inge hingstdepå och
stuteri m. rn.
Vid den reglering av löneförmånerna för betjäningen vid Strömsholms
hingstdepå samt Flyinge hingstdepå och stuteri, som enligt Kungi. Haj:ts
beslut den 13 juni 1924 ägde rum den 1 juli samma år, hade otvivelaktigt
förbisetts, att den kontanta avlöningen, i stället för att — såsom uppenbarligen
var avsett — förbättras i själva verket kom att nedsättas. Orsaken
härtill torde hava legat i det förhållandet, att personalens dyrtidstillägg
efter löneregleringen måste beräknas enligt bestämmelserna för nyreglerade
verk, och att den minskning som härigenom uppstod icke motvägdes av
grundavlöningens ökning.
Detta förhållande har framhållits av t. f. chefen för Strömsholms hingstdepå
i hans skrivelse till kungl. stuteriöverstyrelsen den 21 februari 1925,
vari han anförde bland annat följande:
»Beträffande lönevillkoren så b a dessa utan tvivel försämrats genom senast
fastställda avlöningsstat. Vid övergången från gammal till ny stat den 1
juli 1924 uppgick minskningen i kontant avlöning till minst 12: 58 kronor
pr månad. Den 30 juni 1924 (sista månadsavlöning enligt gammal stat)
erhöll nämligen stallbetjänt utan barn 119:58 kronor och den 31 juli 1924
(första månadsavlöning enligt den nya staten) erhöll samma befattningshavare
107: — kronor. I förra fallet utgick beklädnad i natura, i senare
fallet efter beklädnadsersättning, vilken här icke inräknats; den kommer ju
personalen till godo endast vid nyanskaffning av beklädnadspersedlar. Det
är mycket förklarligt, att en dylik minskning skall inverka kännbart på ett
litet hems ekonomi, och man får väl även erkänna, att det är svårt inse det
berättigade i att en lönereglering avsevärt försämrar avlöningsförmånerna.»
T. f. depåchefen framhåller vidare i denna skrivelse, att personal i samma
tjänsteställning vid ridskolan och remontdepån å Utnäslöt är bättre avlönad.
Han yttrar härom:
»Med för tillfället utgående dyrtidstillägg åtnjuter förut omnämnd befattningshavare
vid hingstdepån kontant avlöning av 111: — kronor, stallbetjänt
vid ridskolan 131: 88 samt hästskötare vid remontdepån 144: 30. (Vid
remontdepån utgår avlöningen med olika belopp olika månader; förutnämnda
14
Motioner i Andra hammaren. Nr 191.
belopp utgör medeltalet av avlöningen). För samtliga är beklädnadsersättningen
ej inräknad. Vid hingstdepån bekostas lyset i bostäderna av bostadsinnehavaren,
men vid ridskolan och remontdepån av staten; även en omständighet
till hinstdepåpersonalens nackdel. Jämför man så med lantarbetarnas
t. ex. statares vid Kungsladugården lönevillkor, så finner man att
summan av deras kontanta avlöning och värdet på deras »stat» uppgår till
ungefär samma belopp som depåbetjäningens kontanta avlöning. Därvid är
ju att märka att, då lantarbetaren erhåller alla för sitt hushåll behövliga
livsmedelsprodukter, han har möjlighet att ekonomisera därmed, under det
att stallbetjänten måste köpa alla sina matvaror från producenten eller handlanden
för behovet för tillfället, varigenom hushållet ställer sig betydligt
dyrare än för lantarbetaren. Betjäningspersonalen vid hingstdepån är således
missgynnad i jämförelse med likställda personalgrupper i närmaste omnejd,
både statens och enskildes, vilket måste kännas så mycket mera hårt och
orättvist som av densamma fordras större kvalifikationer. Den jämförelsevis
låga avlöningen försvårar även personalens rekrytering med dugligt folk.
Förut har stallbetjänter vid ridskolan gärna övergått till hingstdepån, och
deras erfarenhet både i förstklassig hästvård och i ridning har helt naturligt
gjort dem särskilt lämpliga. Numera anse de sig av ekonomiska skäl
ej kunna söka anställning vid hingstdepån, som tyvärr måste söka ersättning
för avgången ur de arbetslösas skara, där endast undantagsvis dugligt
och lämpligt folk står att finna. En förbättring i lönevillkoren anser jag
därför vara fullt befogad, både för personalens eget och för hingstdepåns
bästa; nödvändigt synes mig i alla händelser vara, att sådana grundade
skäl till missnöje, som nu förefinnas, i möjligaste mån undanröjas.»
Förhållandet mellan de före och efter löneregleringen utgående kontanta
avlöningsförmånerna belysas ytterligare av följande från Strömsholms hingstdepå
lämnade uppgifter.
»A. Uppgift å till stallpersonalen (gift, över 25 år, utan barn) utgående
avlöningsförmåner under 1923 före löneregleringen, varvid dyrtidstillägget
uträknats efter för oreglerade verk år 1925 gällande grunder.
Befattningshavare |
Avlöning med städja |
Tillfällig löneför- bättring |
Dyrtids- tillägg |
Summa |
Fodermarsk, högst.......... Kormästare, > .......... Stallbetjänt, j ........ > lägst .......... Nattvakt............... B. Uppgift å till stallpersonalen Fodermarsk, högst.......... Kormästare, » .......... Stallbetjänt, » .......... » lägst .......... Nattvakt............... |
1,300: — utgående'' 1,620: — |
325: — öner 1925 |
609: — efter lönere 321: — 297: — 216: — 192: — 199: — |
2,234:-2,069: — gl er ingen. 1,941: — |
Motioner i Andra hammaren, Nr 191.
15
I dessa uppgifter hava icke ingripits den beklädnadsersättning av 140
kronor om året, varav betjäningen kommit i åtnjutande efter den 1 juli
1924, enär denna ersättning knappast torde motsvara den förut utgående
förmånen av beklädnad in natura och alltså i varje fall icke innebär någon
löneförbättring. ______
Uppenbart torde vara, att det förbiseende, som ägde rum vid 1924 års
lönereglering, med det snaraste bör rättas icke blott så, att ifrågavarande
personal kommer i åtnjutande av samma kontanta avlöningsförmåner som
före löneregleringen, utan även därigenom att personalen erhåller någon förbättring
i sin ställning och i löneavseende likställes med de statens befattningshavare,
som äro närmast jämförliga, nämligen betjäningen vid ridskolan
och remontdepån.
En ny lönereglering med sistnämnda syfte torde icke kunna ske utan föregående
närmare utredning genom Kung!. Maj:ts försorg. Däremot torde riksdagen
redan nu kunna besluta en sådan höjning av anslaget till uppehållande
av hingstdepåernas och stuteriets verksamhet — varifrån ifrågavarande avlöning
bestrides — att personalen kan komma i åtnjutande av samma kontanta
avlöning (beklädnadsersättningen oberäknad), som utgick före den 1
juli 1924. Enligt vad jag kunnat finna skulle den härav föranledda kostnadsökningen
uppgå till omkring 9,000 kronor om året.
På grund av vad sålunda blivit anfört får jag vördsamt föreslå,
l:o) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa,
att för betjäningen vid Strömsholms hingstdepå samt
Flyinge hingstdepå och stuteri fastställes ny lönereglering,
varigenom denna personal i avlöningshänseende blir likställd
med annan, närmast jämförlig personal inom statsförvaltningen
; samt
2:o) att det under nionde huvudtiteln uppförda reservationsanslaget
»uppehållande av hingstdepåernas och stuteriets verksamhet»
måtte höjas med 9,000 kronor för beredande av tillgång
till utbetalande av sådan höjning i de kontanta avlöningsförmånerna
för ifrågavarande personal, att dessa avlöningsförmåner
— beklädnadsersättning icke inbegripen — komma
att uppgå till samma belopp som till personalen utgick före
den 1 juli 1924.
Stockholm den 21 januari 1926.
A. W. Pettersson,
Köping.