Motioner i Andra hammaren, Nr 360.

Nr 360.

Av herrar Jiirte och IiernstrÖIIl, i anledning atv Kungl.
Maj:ts proposition, nr 50, angående försvar sväsendets
ordnande.

Det senaste världskriget har visat, att vid nutida krig snart sagt varje materiell,
ekonomisk och moralisk tillgång hos en nation måste tagas i anspråk. Ehuru
det visserligen är möjligt, att även i framtiden krigiska konflikter kunna komma
att avlöpa relativt hastigt, särskilt om ena partens militära tillgångar
äro avsevärt underlägsna, är det tydligt, att man måste vara beredd på att
en krigisk konflikt åter tar karaktär av ett långvarigt utnötningskrig med
alla därmed sammanhängande påfrestningar för landet i dess helhet.

Den uppfattning, som i enlighet med proposition nr 50 gör gällande, att
en materiell och ekonomisk krigsberedskap är nödvändig men likväl anser
sig kunna reducera de militära stridskrafterna, så att man med säkerhet kan
förutse att redan på grund härav ett långvarigt krig är uteslutet, är givetvis
ologisk och oriktig.

Det lider intet tvivel, att icke i vårt land den civila krigsberedskapen
försummats på ett sätt, som i händelse av krig skulle kunna få ödesdigra
verkningar i form av olämpligt eller för sent ingripande från statsmakternas
sida. Även om propositionen delvis uppmärksammat dessa brister, är
det dock alldeles tydligt, att den genomgripande betydelsen av den civila
krigsberedskapen icke vunnit tillbörligt beaktande i form av positiva åtgärder
och än mindre har hänsyn tagits till sambandet med försvarsfrågan i dess
helhet.

Organisationen vid de militära förvaltningsmyndigheter, som syssla med
den industriella krigsberedskapen, är synnerligen bristfällig och har icke
genom i propositionen föreslagna åtgärder blivit löst på ett tillfredsställande
sätt. De framställningar i detta avseende, som av dessa myndigheter gjorts,
Pa icke till fullo beaktats. I december 1924 gjordes från arméförvaltningen
framställning dels om ökning av arbetskrafterna för här avsett ändamål, varvid
av sparsamhetsskäl räknades med den minimiökning, som erfordrades för
att de svåraste olägenheterna med nuvarande personalbrist skulle nödtorfteligen
avhjälpas, dels angående vissa organisationsändringar avseende inrättande
av särskilda byråer å artilleri- och fortifikationsdepartementen för det
krigsindustriella organisationsarbetet.

Beträffande kraven på personalökning angives i proposition nr 50, att
desamma blivit »i viss omfattning» tillgodosedda, ävensom att »ytterligare

Motioner i Andra kammaren, Nr 360.

erforderlig personal torde så småningom kunna göras tillgänglig genom den
begränsning av övriga arbetsuppgifter, som den föreslagna organisationen
otvivelaktigt kommer att medföra». Med hänsyn till den brist på personal
för krigsindustriella ärendens handläggning, som redan nu råder, synes en
sådan allmänt hållen anmärkning icke vara till fyllest, Yad som här fordras,
är omedelbar åtgärd. Om sedan inskränkningar kunna åstadkommas på andra
håll inom ämbetsverket, är en annan sak, som sedermera, då de för den avsedda
försvarsorganisationen nödiga arbetsuppgifterna blivit klarlagda, bör
upptagas till behandling.

Inom arméförvaltningen torde sålunda erfordras 6 officerare och inom
marinförvaltningen 1 mariningenjör utöver i propositionen upptagna.

Behovet av ett sammanhållande organ för planläggning av industriens anpassning
för krigsändamål har i viss mån tillgodosetts genom den industriberedskapskommission,
som den 31 december 1924 tillsatts. Denna har tillkommit
i stället för den förut befintliga krigsmaterielkommissionen. Industriberedskapskommissionen
består av personer, som äro fullt upptagna av dem
åliggande göromål i deras ordinarie befattningar. Endast ett ordinarie sammanträde
om året är föreskrivet i instruktionen, och arbetskapaciteten hos
kommissionen torde ej kunna tillmätas allt för stort värde, framför allt emedan
den saknar det i dessa fall viktigaste nämligen ett permanent sekretariat.
Kommissionens uppgift att verka för att säkerställa den inhemska industriens
förmåga att tillgodose de krav, som i krigstid ställas på densamma ur såväl
militär som civil synpunkt, står icke i rimligt förhållande till dess möjlighet
att fylla denna uppgift.

Ett permanent sekretariat bör sålunda upprättas. Huru detta sedermera
definitivt skall organiseras, bör erfarenheten utvisa, men måste tillsvidare härför
beräknas en kanslichef och en sekreterare.

I fråga om den allmänt ekonomiska krigsberedskapen har i propositionen
krigsberedskapskommissionens förslag av år 1918 endast i viss mån upptagits;
någon bestämd stat för rikskommissionen har sålunda icke föreslagits. Det är
emellertid att märka, att berörda kommission avgav sitt förslag, medan ännu
kriget pågick, och att utvecklingen på ifrågavarande område sedan dess fortskridit
synnerligen hastigt, och att således fredsförberedelserna nu böra få
en helt annan omfattning, än man då tänkte sig. Detta belyses bäst genom
några utdrag ur det i propositionen omnämnda franska lagförslaget, i vilket
det bl. a. heter:

Det är nödvändigt att förbereda sig på ett långvarigt krig, även om man hoppas
på ett kort sådant och likaledes på ett krig, som sträcker sina verkningar till
alla områden av nationens liv. Den militära verksamheten kommer att i framtiden
fördubblas genom en diplomatisk strid (propaganda) och genom en ekonomisk
strid (blockad). Materielen har fått större betydelse i striden än någonsin förut.
Industriens alla krafter komma att dragas in i kampen. Emellertid göra mångfalden
av olika stridsmedel, det höga priset och den ständigt fortgående förändringen

Motioner i Andra kammaren, Nr 360.

av dessa stridsmedel, att det icke är lämpligt att upplägga stora förråd av sådan
materiel redan i fred. Samlandet av de för ett kommande krig nödvändiga materiella
resurserna bör sålunda äga rum i tvenne etapper:

1) I fred ett ständigt metodiskt experimenterande med de modernaste materieltyper,
uppläggande av förråd nödvändiga för den styrka, som avses att uppsättas
vid krigsutbrottet, samt för denna styrkas behov ända till det ögonblick, då industrien
kan börja leverera vad som erfordras;

2) Då ögonblicket är inne, ett automatiskt igångsättande av de åtgärder, som
skola säkerställa produktion ii stor skala av vapen, materiel och allt, som erfordras
för krigsmakten.

De som förr kallades icke-stridande, skola taga del i kampen ända från dess
första dag, och i produktionens samt i allmän tjänst skall var och en hava sin
redan i fred bestämda plats för att »tjäna». Direkt eller indirekt äro alla inblandade
i kriget. Utöver värnplikten, som gäller dem, som inställas i krigsmakten,
kommer nationalförsvarsplikten som åvilar alla, och som sträcker sina verkningar
till alla verksamhetsområden. Den åvilar båda könen, alla åldrar och villkor och
uppfylles genom frivillig eller tvungen tilldelning av var och eu till en plats, där
han beroende på fysiska, intellektuella eller tekniska förutsättningar kan göra den
största nyttan. Yarje enskild medborgare, kollektivitet eller person, som även i den
blygsammaste grad är representant för offentlig myndighet, är skyldig icke blott
att deltaga i kriget utan även att förbereda sig härför. På det ekonomiska likaväl
som på det militära området måste en mobiliseringsplan uppgöras, och denna uppgift
nödvändiggör ett intimt samarbete mellan alla under ledning av det allmännas
organ.

En stor del värnpliktiga, som drogos ur armén för att säkerställa industriens
och de stora allmänna företagens mobilisering, kunde icke alltid sättas på den plats,
som bäst motsvarade deras förmåga. Med hänsyn till den omfattning, som nationens
mobilisering i nästa krig kommer att erhålla redan från början skulle misstag
av liknande slag få ännu allvarligare, följder i framtiden. Å andra sidan går
det icke an, att den allmänna regeln »rätt man på rätt plats» leder till den
paradoxen, att truppförbanden försvagas över hövan genom ett oriktigt användande
av värnpliktiga i hemorten. Hur viktig än den ekonomiska mobiliseringen må vara,
skulle det likväl vara oantagbart att en fransman, som är i åldern att kunna bära
vapen, icke normalt sett skulle användas i armén även om hans egenskaper skulle
snarare göra honom lämplig för en annan plats.

I krigstid centraliseras fabrikationen och fördelningen av helfabrikat som behövas
av flera statsdepartement och en enda minister erhåller ansvaret därför.

Samlandet och fördelningen av livsförnödenheter avsedda såväl för krigsmakten
som för civilbefolkningens nödvändiga behov centraliseras och en enda minister
erhåller ansvaret. De industrier, som hava att göra med livsmedelsproduktion, centraliseras
likaledes.

Såsom av det anförda framgår, är omfattningen av den civila krigsberedskåpen,
därest den skall kunna medföra avsett resultat, av en mycket genomgripande
natur och innefattar även en så ingripande fråga som den om en
allmän nationalförsvarsplikt.

En utredning av dessa omfattande spörsmål synes icke hava ägt rum, sedan
krigsberedskapskommissionens förslag avgavs. Sambandet mellan denna fråga
och försvarsorganisationens militära omfattning synes dock uppenbar. Den
hastiga utvecklingen på detta område har försatt hela frågan i ett nytt läge,.

Motioner i Andra hammaren, Nr 360.

under det senaste året, vilket framgår av de betydelsefulla åtgärder, som föreslagits
eller företagits i andra länder. Den franske krigsministern har nyligen
uttalat sig om den franska vänsterns blivande omorganisationsförslag och framhåller
här såväl betydelsen av mobiliseringen av landets kraftresurser i allmänhet
som sambandet häremellan och själva organisationen. »Det förkortande
av värnpliktstiden, som genom reformen ernås, har icke varit reformens
mål utan är ett resultat, som möjliggöres tack vare den nya organisationen.
Dennas två fundamentala delar, vilka nu äro nära sin fullbordan, beröra
arméns allmänna organisation och rekryteringen. Senare komma frågorna om
kadrerna, beväpningen och mobiliseringen. Framför allt kräves, att denna
göres på samma gång snabbare och smidigare, och att den närmare anknytes
till mobiliseringen av landets kraftresurser i dessas helhet och icke blott av de
rent militära. Därför komma mobiliseringsområdena att omläggas, så att de
bättre överensstämma med den geografiska fördelningen av den olikartade
ekonomiska verksamheten i skilda delar av Frankrike. Sålunda kommer gruvområdet
i norra Frankrike att erhålla en särskild mobiliseringsordning lämpad
efter de speciella synpunkter, som där böra uppmärksammas. På samma
sätt kommer att ske med de stora industridistrikten i mellersta och södra delarna
av Frankrike. Manskapets utbildning behandlas som en angelägenhet,
fullkomligt skild från mobiliseringsproblemen. Arméns övningsplatser komma
därför ofta att vara skilda från mobiliseringscentra, vilka skola placeras helt och
hållet ur synpunkten av olika platsers lämplighet som koncentreringsorter för
det ena eller andra områdets alla kraftresurser. De skyddstrupper, som krävas
på dessa orter, komma att under den nya ordningen icke försvagas utan
förstärkas. Man kommer att med yttersta försiktighet undvika, att vid någon
tidpunkt under omorganisationens genomförande ett svaghetsmoment uppstår.
Den långsamhet, med vilken reformen måste genomföras, beror just på denna
hänsyn.»

För den ekonomiska krigsberedskapen har i proposition nr 50 föreslagits
en rikskommission. Riktigt torde vara, att den definitiva organisationen ej nu
avgöres, utan att åt Kungl. Maj :t överlämnas att under det första året bestämma
antalet ledamöter. Vid kommissionens sammansättning torde följande
synpunkter böra beaktas. Bland de närmast liggande uppgifterna äro fördelning
av de olika krigsberedskapsärendena mellan civila myndigheter samt
förslag till personalfördelning inom dessa myndigheter för här avsett ändamål.
Härför erfordras ett intimt samarbete med av förslagen berörda myndigheter
ävensom industriens sammanslutningar etc.

Kommissionens ordförande bör med hänsyn till det maktpåliggande organisationsarbetet
och framför allt emedan han bör erhålla inspektionsrätt över
de av myndigheterna utförda krigsberedskapsåtgärderna vara fast avlönad och
ej förena denna tjänst med annan befattning. Utom ordföranden bör följande
personal tilldelas kommissionen:

Motioner i Andra lammuren, Nr 300.

1 kanslichef (fast, anställd),

1 militär avdelningschef (kommenderad),

.1 avdelningschef för industriella frågor,

1 » » livsmedelsfnågor,

l » > finans- och kredit frågor samt för nationalekonomiska

och statistiska arbeten (nationalekonom).

De trennc sistnämnda funktionärerna torde tills vidare kunna erhålla detta
uppdrag såsom sakkunniga. Expeditionspersonal är även behövlig.

Beträffande övriga ledamöter i kommissionen synes krigsberedskapskommis sionens

förslag i huvudsak kunna följas.

Det är önskvärt, att de föreslagna organisationsändringarna kunna genomföras
inom eu så snävt som möjligt begränsad kostnadsram. Det bor under
sådana förhållanden undersökas, huruvida icke indragning eller omorganisation
för att ernå kostnadsminskning på annat håll kan företagas.

Militieombudsmannainstitutioncn. som tilikom under helt andra förhållanden
än de nuvarande, har enligt uttalanden under senare år från kretsar tillhörande
olika partier knappast numera någon uppgift att fylla, som icke
lika väl och med betydligt mindre kostnader på annat sätt kali tillgodoses. En
statistik från senare år över de åtal, som lett till fållande dom, visar dessas
försvinnande ringa antal. Någon särställning för angivelser i militära ärenden
synes i detta fall icke erforderlig, och torde den nödiga sakkunskapen i
hithörande mål med mindre omkostnader kunna ernås genom eu i militära ärenden
sakkunnig sekreterare lfos justitieombudsmannen.

Militieombudsmannen och hans expedition bör sålunda kunna indragas. I
årets statsverksproposition är‘anslaget för detta ändamål upptaget till 65,000
kronor.

Av största vikt synes vara att de föreslagna åtgärderna omedelbart vidtagas
samt att de arbeten på hithörande områden, som sedan krigsberedskapskommissionen
avgav sina förslag till stor del legat nere, åter upptages.

Yi hemställa därför, att riksdagen måtte besluta

att i enlighet med myndigheternas förslag öka antalet föi
armeförvaltningen avsedda officerare med 6 och för marinforvaltningen
avsedda mariningenjörer med 1;

att industriberedskapskommissionen skall erhålla ett permanent
sekretariat bestående tills vidare av 1 kanslichef och 1
sekreterare;

att rikskommissionen för den ekonomiska krigsberedskapen
tilldelas följande ledamöter: 1 ehef, 1 kanslichef,^ militär avdelningschef,
1 avdelningschef för industriella frågor, 1 avdelningschef
för livsmedelsfrågor, 1 avdelningschef för finans- och
kreditfrågor samt för nationalekonomiska och statistiska arbeten,
samt erforderlig expeditionspersonal;

Bihang till riksdagens protokoll 1925. i sand. 75 höft. (Nr 358-360) 2

Motioner i Andra kammaren, Nr 360.

att utredning igångsattes angående indragning av militieombudsmamiainstitutionen; att

utredning angående nationens mobilisering vid krig snarast
igangsättes och verkställes, innan ny proposition angående
försvarsväsendets ordnande avlåtes till riksdagen.

Stockholm den 21 mars 1925.
Otto Järte.

Erik Bernström.

Stockholm, Svenska Tryckeriaktiebolaget, 1925.