Motioner i Första kammaren, Nr 7.

1

tfr 7.

Av herr Elisson och herr Svenson, Ernst, angående
viss ändring i förordningen om fördelning av automobilskattemedel.

Enligt förordning av den 20 juni 1924 om fördelning av automobilskattemedel
äger Konungen att av skattemedel, som enligt 3 § i nämnda
förordning skola tillgodokomma visst län, årligen bevilja bidrag till för
bättring av för automobiltrafiken särskilt viktiga vägar och broar inom
länet samt till underhåll av sådana av vederbörande vägkassa underhållna
vägar och broar, vilkas underhåll på grund av automobiltrafik i synnerlig
grad försvåras, ävensom till sådan vinterväghållning, som är till särskilt
gagn för automobiltrafiken.

I sitt utlåtande nr 129 till 1924 års riksdag i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till förordning om fördelning av automobilskattemedel
anförde statsutskottet, att vid automobilskattemedlens fördelning
möjlighet jämväl borde öppnas att lämna understöd till underhåll av
vägar, som äro av automobiltrafik särskilt betungade, även om icke vägunderhållet
inom distriktet övertagits av vägkassan. Utskottet utgick därvid
från förutsättningen, att automobilskattemedel icke skulle utanordnas i
form av kontanta bidrag till vederbörande naturaunderhållare, utan att de
på dylikt distrikt belöpande understöd utbetalas till vederbörande vägstyrelse
för att i annan form, exempelvis genom tillhandahållande eller
förbilligande av väglagningsmedel, tekniska hjälpmedel o. d., upphjälpa och
underlätta väghållningen i distriktet.

Riksdagen avslog statsutskottets hemställan i här berörda del och biföll
i stället ett reservationsvis framställt yrkande, att understöd av automobilskattemedel
endast skulle lämnas till förbättring och underhåll av vägar och
broar av här ifrågavarande slag, som av vederbörande vägkassa underhållas.

Det torde emellertid icke kunna anses rättvist, att endast de vägdistrikt,
där underhållet övertagits av vägkassan, erhålla del av automobilskattemedlen
till underhåll av sina vägar, då det icke alltid är bevis på obenägenhet
hos väghållarna, att de icke överlåtit sina vägar till underhåll
av vägkassan. I många fall är orsaken den, att vägkassan av ena eller
andra skälet vägrat att övertaga väghållningen. Det kan sålunda inträffa,
att en stor stråkväg för automobiler inom det ena vägdistriktet delvis
underhålles genom bidrag av automobilskattemedel, under det att samma
väg inom ett närgränsande vägdistrikt helt och hållet måste underhållas

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 3 samt. 3 käft. (Nr 7—11.) 90 25 1

2

Motioner i Första kammaren, Fr 7.

av de enskilda vägkållarna, utan att dessa kunna göra någonting för att
få denna orättvisa ordning ändrad.

Med stöd av vad vi anfört få vi därför i anslutning till statsutskottets
utlåtande nr 129 till 1924 års riksdag hemställa,

att riksdagen måtte besluta, att 4 § i förordningen av
den 20 juni 1924 om fördelning av automobilskattemedel
erhåller följande lydelse:

§ 4.

Konungen äger att av skattemedel, som enligt 3 § skola
tillgodokomma visst län, årligen bevilja bidrag till förbättring
av för automo biltrafiken särskilt viktiga vägar och broar
inom länet samt till underhåll av sådana vägar och broar,
vilkas underhåll på grund av automobiltrafik i synnerlig
grad försvåras, ävensom till sådan vinterväghållning, som är

till särskilt gagn för automobiltrafiken. Yad — —---

förordnas.

Stockholm den 16 januari 1925.

Anders Elisson. Ernst Svenson,

Eskhult.