RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1924. Första kammaren. Nr 27.

Onsdagen den 9 april f. in.

Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.

Anmäldes och godkändes bevillningsutskottets förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 85, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
om andrad lydelse av 5 § 2 och 3 mom. i förordningen den 23 oktober 1908
angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter nr

86 i anledning av Kungl. Maj .ds proposition med förslag till''förordning
angående 1i örtsaft tillämpning av förordningen den 13 april 1922 om ändrad
lydelse av 3 § i förordningen den 6 november 1908 angående en särskild stämpelavgiit
vid köp och byte av fondpapper; samt

nl 8!i’ \ai?ledimi1? aV K“?1\ Maj:ts Proposition med förslag till förordning
angående befrielse i vissa fall från erläggande av lastpenningar.

+r+meå b°r(or1dev åuf°- På fl

utlåtande nr 20, bevillningsutskottets betänkande nr 33, samt jordbruksutskottets
utlåtanden nr 26—28 J

Föredrogs ånyo jordbruksutskottets utlåtande nr 25, i anledning av väckt motion
angående viss ändring i bestämmelserna rörande rösträtt vid vägstämma.

1 två likalydande motioner, nr 185 i första kammaren av herr Berqman
Ingebnkt m. fl. och nr 301 i andra kammaren av herr Olofsson i Digernäs
£j-’ h-Yl ® jemSta,ltS’ a£t .rlksda„?en för sin del måtte besluta sådan ändring

än en FnlrwS Vagl *?’ att £lnge Vld vägstämma utöva rösträtt för mera

an en tiondedel av vid vagstamman representerade vägfyrkar.

Utskottet både i det nu föreliggande utlåtandet av angivna orsaker hemställt
att riksdagen i anledning av förevarande motioner I: 185 och II: 301 måtte i

vb^llke tlU bKUn^'' MaJ t anhålla, att Kungl. Maj .-t ville låta utreda, hurufö^
rife begränsning borde ske i fråga om rösträtten å vägstämma, samt
ning k d g frara aRffa det förslag, vartill utredningen kunde giva anled av

herr Sederhdm “h frihe™ lik f-,

p£rr Sfd7,10Im: Den föreliggande motionen avser att rikta en skrivelse

avseemkå räSi-SH F A* ^ avllJälP''mde av ett förment missförhållande med
a rösträtt vid vagstamma. Det är nu så anordnat med utövande av
ostratt vid vagstamma, att det icke är såsom på en vanlig kommunalstämma
att var och en rostar utan vidare för vägfyrktal, utan det utses inom de olika
Första kammarens protokoll 192J,. Nr 27.

Ang.

rösträtten vid
vägstämma.

1

Nr 27. 2

Onsdagen den 9 april f. m.

Ang.

rösträtten vid
vågstämma.
(Forts.)

kommunerna sockenombud, som utöva rösträtten för kommunens hela röstetal.
Det är alltså ett respresentativt system. Detta bär dock en inskränkning, och
denna inskränkning’ innebär, att var och en enskild väghallningsskyldig har
rätt att uppträda på vägstämman och själv utöva sin rösträtt förödet vägfyrktal,
som han har. Under förutsättning att sockenombud då finnas på stämman närvarande,
äga dessa utöva rösträtten för kommunens hela röstetal med avdrag
av de röster, som personligen äro representerade på stämman. Det är alltså ett
representativt system med en viss inskränkning. Nu inträffar stundom i väghållningsdistrikten,
att en eller flera större kommuner genom denna anordning
kunna utöva ett ganska stort inflytande i förhållande till andra kommuner
detta beroende på kommunernas storlek. Detta sammanhänger omedelbait med

detta representativa system. .

Motionären föreslår nu, att det skulle införas en begränsning av rosträtten
för de vid stämman närvarande kommunalombuden, så att de icke skulle äga
utöva rösträtt för mera än exempelvis en tiondel av de vid stämman representerade
rösterna. Vad blir då resultatet? Kan man genom detta förebygga, att
en kommun antingen genom ombud eller på. annat sätt kan utöva ett dominerande
inflytande på vägstämmans beslut? Ingalunda blir så fallet, rörhailandet
blir i stället, att om medlemmarna inom en större kommun på detta sätt kunna
beräkna och antaga, att de icke kunna få utöva rösträtt för sitt fyrktal, kunna
de själva eller genom insamlade fullmakter uppträda och utöva ett precis lika
stort inflytande på stämman som förut. Följden blir endast den, att det blir
en viss agitation och ett visst arbete för att åstadkomma precis samma dominerande
inflytande för denna ort. Å andra sidan, om det verkligen förhåller
sig så, att en stor kommun är fullt enig i en fråga och denna kommun är dominerande
inom väghållningsdistriktet, är det väl ganska både naturligt och riktigt
att när majoriteten bland de väghållningsskyldiga hava en sådan mening,
bör den också segra. Om det återigen är så, att meningarna äro delade, är det
lika möjligt för de små kommunerna att söka intressera medlemmar inom den
kommunen, som hysa samma mening. Genom att låta dem bliva representerade
på stämman själva eller genom fullmakter kunna de pa det sättet reducera den
störa kommunens röstetal till vad det rätteligen borde vara.

Utskottet har också kommit till det resultatet, att den föreslagna lösningen
av denna fråga icke är lycklig. Utskottet har icke kunnat finna, att den för
till målet, liksom utskottet ej heller kunnat finna någon annan väg, som skulle
kunna föra till målet. För övrigt har det icke kunnat påvisas, att denna rösträtt
på ett obehörigt sätt menligt inverkat på vägfrågans lösning i_ ensidig riktning
d v s i strid mot vad en verklig majoritet inom väghållningsdistriktet
önskat eller haft rätt att förorda. Att under sådana förhållanden, när den
föreliggande motionen icke för till en-riktig och lycklig lösning av föreliggande
fråga när utskottet icke heller kunnat finna eller ge anvisning på nagra vägar,
som kunna föra till målet, och då slutligen icke heller kunnat påvisas, att detta
i sak medfört några olyckliga eller oriktiga resultat, synes det mig synnerligen
obefogat att rikta eu skrivelse till Kungl. Maj :t att söka lösa frågan, då utskottet
icke på något sätt och ej heller motionären kunnat ge några hallbara direktiv.
Härtill kommer, att hela vägfrågan står inför sin omorganisation År det da
lämpligt att i en så kinkig och egentligen oviktig och icke trängande fråga vidtaga
ändringar i väglagen? , . , . ...

Allt detta synes mig tala för att en sådan skrivelse icke bor avlatas till
Kungl. Maj :t, och detta föranleder mig, herr greve och talman, att yrka avslag
på utskottets hemställan.

Herr Ingeström: Den föregående talaren framkonstruerade några situationer,
som skulle kunna förekomma mellan olika kommuner på dessa vägstämmor,

Onsdagen den 0 april f. in.

3 Nr 27.

men han förbisåg en sak, nämligen att det i vårt land finnes ett stort antal väghallningsdistrikt,
som utgöras av allenast en enda kommun och detta särskilt i
.Norrland. Jag ar fullkomligt övertygad om att den ärade talaren är enig med
nng oin att det för eu sådan kommun icke är lämpligt, att rösträtten icke
skulle hava någon begränsning, så att till exempel ett stort bolag eller i vissa
lull staten såsom ägare av stora skogsarealer skulle kunna fälla avgörande utW,
• "lan al.ldele;s »vet kall vänta, att större delen av befolkningen
skulle infinna sig pa vagstammorna. Jag tror, att den ärade talaren är enig
me mig darom, att åtminstone i sådana distrikt behövs en begränsning Denna
“ ny, och man kan val i alla fall såga, att den är trängande,
danden liera gånger vant föremal för riksdagens prövning. Så väcktes år 1909

SiÄw ruTZ Syhl’ y.ilka ™°1tl0ner1av riksdagen utan någon meningsskiljaktighet
tillstyrktes och föranledde en skrivelse till Kung!. Maj:t. Frågan

var i det fallet, huruvida eu inskränkning i rösträtten skulle gälla för kommunerna
eller endast for de enskilda vaghallmngsskyldiga. Sedermera väcktes mo°
vld19t\3 riks sa satt att utskottet hänvisande till den pågående utredningen angående ny vä^-ag. Slutligen väcktes motioner aven vid 1921 års riksdag, vid vilkas behandling
man emellertid jämväl hänvisade till den nya väglagen.

-..■V?,/4 V Vä.11 allf fal1 % givet. att frågan om eu ny väglag, där dessa
förhållanden icke skulle hava någon betydelse, icke under de närmaste åren

ä? Kd T^n(^r< rik]sdaff„ens Provning, och då kan jag icke anse annat, än att det
=1 H ! 1 m-1 0CH V0**? att denna fråga ånyo upptages till prövning. Utiottet
har icke velat ga sa långt som motionärerna utan stannat vid att hemstaila
om en skrive se till Kungl. Maj:t i denna fråga, och jag ber herr talman
att fa yrka bifall till utskottets hemställan. ° ’ talman,

Herr Bosén: Jag är fullt överens med herr Sederholm därom, att det är
ganska naturligt, att majoriteten av de väghållningsskyldiga böra segra vid
vagstammorna men förhållandet ar det, att detta^knappaft är möjhgt med
nu gällande bestämmelser. För icke sa länge sedan hände det, att befolkingen
i en norrländsk adal hade begärt att få en vägundersökning. De voro

grant°Vv[dnSsf0m’ ^ VllJ? ¥ya Vä?en framdra£en, och man samlades man dfl

onn d+ 1 infinn0!1 ^ dnva sm menin.g igenom. Menl med omkring
00,000 roster mot 30,000 beslöt stämman, att vägen skulle hava en annan sträck”

mng. Majonteten utgjordes av tre personer, och minoriteten av 900 personer
av vilka senare 700 avgavo en skriftlig reservation till protokollet. Detta är

ren^tSfnlk ^ °n? lfft förhållande, och jag vågar försäkra den ärade talaren
a.tt befolkningen har mycket svart att förstå, att det ligger något sunt förnuft
i en sådan bestämmelse som den nu gällande.

är d?f ‘Ä detta avseende kunna omnämna flera andra exempel. I regel
ar det sa, att ombuden för en sörre socken samt bolagens ombud och i vifsa

danaah£ Skir of+:Td 1°K av, domänstyrelsens bemyndigande avgöra så atf„°Ä

S5ÄÄ Z;

« hXng“»st im de» s“a'' *" “ ** ** «*» » *“ ** Nh»
Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan.

°Ferr ®ederholm: Ja£ medger, att det kan finnas vissa missförhållanden i
sadana kommuner, som ensamma utgöra ett väghållningsdistrikt. Detta har
genthgen icke åberopats i motionen, utan den håller sig mera i sådana fall
ar detta representativa system verkligen kommer till tillämpning. Men riks
agen har ju tva gånger förut skrivit till Kungl. Maj:t, utan att detta medL

Alu).

rösträtten vill
väg stämma.
(Forts.)

Nr 27. 4

Oasdagen den 9 april f. m.

Ang.

rösträtten vid
vågstämma.
(Forts.)

fört något resultat. Kungl. Maj:t har icke kunnat finna lampliga yagar för
att lösa denna fråga. Yad tjänar det då till att skriva till Kungl. Maj:t allenast
för det fåtal väghållningsdistrikt, som utgöras av en enda kommun i i or
övrigt föreligger till riksdagens prövning och kommer antagligen att tillstyrka-a
av utskottet förslag om att sådana väghållningsdistrikt må kunna förena sig
till ett med gemensam väghållning. Sålunda skulle även för dessa distrikt
detta representativa system komma till tillämpning. Det synes^ mig i varje
fall att när man icke kan skriva och ange några direktiv för fragans lysning
och''föregående skrivelser icke heller kunnat föranleda någon lösning, är^ det
icke någon anledning att nu igen skriva till Kungl. Ma-jrt, utan att ange nagra
direktiv.

Jag vidhåller mitt yrkande.

Herr Iiigeström: Jag kan icke finna annat än att det är synnei ligen egendomligt
av herr Sederholm att säga, att Kungl. Maj:t icke kunnat finna någon
lösning för dessa missförhållanden. Kungl. Maj:t har ju framlagt förslag till
ny väglag, i vilket förslag dessa omröstningar icke förekomma. Da kan man
väl icke begära, att Kungl. Maj:t på samma gång skall framlägga ett sadant har
förslag.

Herr Rooth: Herr greve och talman! Jag her att fa instämma med herr
Sederholm. Jag förmenar, att det icke är någon anledning eller något behov
att nu skriva till Kungl. Maj:t i denna fråga, och det ar alldeles uppenbart,
att i det förslag till ny väglag, som kommer, den fragan blir föremal för undersökning.

Jag skall be att få instämma med reservanterna.

Herr Johansson, Johan Bernhard: Jag ber också att få instämma i det av
herr Sederholm gjorda yrkandet. Man måste vara försiktig, da man reformerar
på detta område, så att man inte åstadkommer reformer, som verka i ett

motsatt syfte mot det man önskar främja. , T

Här har anförts exempel på stora kommuner, dar rostratten enligt herr Jngeströms
mening skulle hava missbrukats, men jag kan också anföra exempel
på stora kommuner inom väghållningsdistrikt, där inom kommunen samtliga eller
åtminstone de allra flesta av de väghållningsskyldiga bestå av småbönder och
andra mindre hemmansägare och skattskyldiga. Skulle nu, såsom har framhållits
i åtskilliga gjorda uttalanden en begränsning av kommunens röstetal till
en tiondel äga rum, betyder detta, att i sådana störa kommuner mango, små vaghållningsskyldiga
skulle — i olikhet med vad som blir fallet i små kommuner —
bli beskurna från möjligheten att genom ombud på vägstämman utöva sill tulla
rösträtt i väghållningsdistriktets angelägenheter. Det skulle sålunda bil en antidemokratisk
reform, om icke den sidan också beaktades. Jag tror, att det kr
riktigt att gå den väg, som herr Sederholm anvisat, nämligen att gorå distrikten
större, att sålunda genom sammanslagning av kommuner åstadkomma

en bättre organisation. , . .

Jag ber, herr talman, att i likhet med herr Sederholm fa yrka avslag pa utskottets
hemställan.

Sedan överläggningen ansetts härmed slutad, gjorde herr
därunder förekomma yrkanden propositioner, först pa bifall till samt vidare pa
avslag å vad utskottet i det nu föredragna utlåtandet s

herr talmannen, efter att hava upprepat propositionen pa bifall till utskottets
hemställan, sig finna denna proposition vara med overvagande ja besvarad.

Onsdagen den 9 april f. m.

5 Nr 27.

Herr Sederholm begärde votering, i anledning varav uppsattes, justerades och
anslogs en så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad jordbruksutskottet hemställt i sitt utlåtande nr 25,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, avslås utskottets hemställan.

Vid slutet av den häröver anställda omröstningen befunnos rösterna hava utfallit
sålunda:

Ja — 78;

Nej — 37.

Föredrogs ånyo första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 3,
i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungi. Maj:t i fråga om beredande
av bättre vård i vissa fall åt barnsängskvinnor och nyfödda barn.

Uti en inom första kammaren avgiven och till dess första tillfälliga utskott
hänvisad motion, nr 202, hade fröken Hesselgren hemställt, att riksdagen ville
i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att det påbörjade utredningsarbetet angående
åtgärder för beredande av bättre vård i vissa fall åt barnsängskvinnor
och nyfödda barn måtte återupptagas och av utredningen föranlett förslag i
ärendet med snaraste föreläggas riksdagen.

Utskottet hade i det nu ifrågavarande utlåtandet på anförda skäl hemställt,
att förevarande motion icke måtte till någon första kammarens åtgärd föranleda.

. Reservation hade anmälts av fröken Hesselgren, som dock ej antytt sin mening.

Fröken Hesselgren: Herr greve och talman! Fn liknande motion, som

den nu föreliggande väcktes också i andra kammaren och avslogs av denna
liksom av första tillfälliga utskottet i denna kammare, och ändå utmynna dessa
båda motioner i en blygsam begäran om att få en utredning återupptagen, med
vilken man hållit pa i 8 ar, utan att den blivit färdig, och som dödades i den
allmänna kommittéslakten. Det gäller frågan om åtgärder för beredande av
bättre vård i vissa fall åt barnsängskvinnor och nyfödda barn. Anledningen
tillatt denna utredning från början kom upp var ett par motioner, som väcktes
i bada kamrarna ar 1914. Dessa motioner tillstyrktes av båda kamrarna, vilket
gav anledning till att riksdagen skrev till Kungl. Ma,] :t och begärde en utredning
i fragan. I denna skrivelse sade riksdagen — att det vore riksdagens
mening, att detta vore ett stort fält för verksamhet från statens sida, i vars intresse
det givetvis måste ligga att söka åstadkomma en tillfredsställande och
snar lösning av hithörande utan tvivel mycket betydelsefulla fråga. — Denna
utredning, ehuru ej avslutad, har i alla fall åstadkommit insamling av en hel
del material. ^Jag* skall icke trötta kammaren med att uppräkna några siffror
ur detta material, jag vill endast saga, att det visar att den känsla, man då hade
att något måste göras på detta område, va,r fullt berättigad.

Nu har man sagt, att dessa siffror äro gamla och alltså inte gälla längre. Men
barnmorskornas årsböcker för år 1921 tala samma språk; de visa att 9.257 fall
eller 10 % av alla havandeskap visat ett dåligt resultat. Om man nu till detta

Ang.

rösträtten vid
väg stämma.
(Forts.)

Om bättre vård
åt barnsängskvinnor
och
nyfödda barn

Nr 27. 6

Onsdagen den 9 april f. m.

Om bättre vård
åt barnsängskvinnor
och
nyfödda barn.
(Forts.)

lägger, att man måste räkna med att i vårt land ungefär 7- ä 8,000 nyföddabarn
varje år do inom första levnadsåret och att 40 % av dessa barn do redan
under den första månaden, får man givetvis en känsla av att här är det ett beklagligt
och oförsvarligt slöseri med människomaterial, och man har mycket
svårt att förstå den optimism, som framskymtar i andra kammarens andra tillfälliga
utskotts motivering till sitt avstyrkande. Detta utskott säger, att man
skall för allt i världen icke göra någonting, därför att frågan gått så framåt,
att man åtminstone ej för närvarande behöver sysselsätta sig med densamma.
Man skall lämna saken åt landstingen och åt den lyckliga utveckling, som ägt
rum sedan denna fråga kom upp. Vad är det då som skett? Jo, en hel del
landsting ha verkligen ordnat barnbördsanstalter i samband med sina länslasarett.
Det är alldeles utmärkt bra, att så har skett. Vi hava 18 ä 20 sådana
anstalter över hela riket. De äro ofantligt nödvändiga och mycket använda.
Det visar till exempel ett enda fall från förra året, då en anstalt som har möjlighet
att bereda plats för 50 fall, hade ansökningar om plats från 250. Detta
åter visar, att kvinnorna börja förstå betydelsen av att under dessa tillfällen
få en noggrann och god vård. Men det hjälper icke med bara dessa anstalter.
Vi hava norr om Dalälven fyra — säger fyra — sådana anstalter.

Det är inte heller dessa stora sjukvårdsliknande anstalter, man avsett med
denna motion, utan en utredning om hur man skall kunna åstadkomma möjlighet
att nå kvinnorna ute i bygderna på landet och i de stora industrisamhällena.
Det är i första hand små anstalter det gäller, som kunna ordnas i varje kommun
med ett eller två rum i samband med barnmorskornas bostäder till exempel.
Staten understödjer ju barnmorskeverksamheten. Det måste således ligga i statens
intresse, att barnmorskornas arbetskraft kan utnyttjas så mycket som möjligt.
Det skulle vara en ofantlig lättnad för en barnmorska att ha tillgång till
ett sådant rum, där hon kunde lägga in en barnaföderska, som behöver mera
vård och tillsyn än vad hon kan ge på ett enda besök. En sådan anstalt har
funnits i Jonsered i Göteborgstrakten ända sedan 1908. Den bestod av ett rum
under det första året och under de senare åren av två rum i samma hus, som
barnmorskan bor. Jonsered är ett samhälle på 2,000 personer, för vilket denna
lilla anstalt visat sig vara tillräcklig. Två tredjedelar av alla barnaföderskor
ligga på anstalten för en mycket billig kostnad, och man har icke haft något
fall av barnsängsfeber, som man sagt att sådana små anstalter skulle kunna
riskera att få. Det har också på ett par andra håll gjorts liknande försök av
husmodersföreningar. Nu pekar andra kammarens andra tillfälliga utskott pa
detta och säger att här gjorts så mycket på enskild väg och att man bör vänta på
donationer etc. Men de små anstalter, som man lyckats åstadkomma, hava
åstadkommits just därför att man väntat på att denna utredning skulle ge något
resultat, så att man skulle kunna få hjälp och stöd från staten.

Röda korset har haft denna sak i åtanke och skickat ut en uppmaning till
sina avdelningar att söka verka för den. Men detta betyder icke att de kunna
ordna saken på egen hand. Föreningens ordförande prins Carl har med anledning
av motionen skrivit och påpekat, vilken betydelse Röda korset med statens
medverkan skulle kunna få på detta område på samma sätt som med sjukvårdsfrågan
i ödemarkerna. Det behöves ett stöd åt föreningen, för att resultatet
skall bli gott.

Nu är det inte heller främmande för andra kammarens andra tillfälliga_ utskott,
att staten skulle behöva ingripa på detta område och göra^ någonting.
Tvärtom säger utskottet, att det för sin del tycker att det vore rimligt och riktigt,
men att man icke bör göra någon utredning nu, därför att man därigenom
skulle kunna väcka förhopningar, som man icke bör väcka. Det där om att
man inte bör väcka förhoppningar tog andra kammaren ad notam och avslog
motionen. Man skall för allt i världen inte väcka några förhoppningar!

Onsdagen den !) april t. in.

7 Nr 27.

Första kammarens törsta tilllälliga utskott har också avslagit motionen, men
jag måste säga, att det är på betydligt mildare sätt. Utskottet säger, att det för
sin del anser detta krav vara mycket berättigat, att utskottet instämmer i att
här är en angelägenhet, som staten bör sysselsätta sig med, och att utskottet
för sin del inte skulle ha någonting emot en utredning. Men, säger utskottet,
eftersom frågan redan är fallen i andra kammaren, vill utskottet för sin del
också avslå saken.

Nåja, om utskottet stannat vid detta, skulle jag kanske kunnat nöja mig och
icke tagit kammarens tid i anspråk för att hålla något anförande i frågan. Men
det lägger till någonting, som gör att jag faktiskt icke kan godtaga betänkandet,
nämligen att utskottet avstyrker utredningsförslaget även på den grund,
att statens finanser omöjligen kunna tillåta, att staten för närvarande gör någonting
i denna sak. Det är ju vad utskotten alltid säga numera, och det ha de
ju till en viss grad rätt i: statens finanser äro bedrövliga. Men man kan ha rätt
olika, åsikter om var man skall placera de små belopp, man har att disponera.
Och jag tycker att just detta är ett område, där det är oriktigt att avslå kravet
på en utredning, därför att man tror att den skall väcka förhoppningar om
hjälp. De länder, som deltagit i världskriget, ha minsann icke någon ekonomi
att skryta med, men just under de senaste åren ha de ivrigare än någonsin tagit
upp arbetet på denna punkt. De kanske lättare förstå betydelsen av människoliv
och räkna med människovärdet som någonting större, än vi göra. När vi
levde i världskrigets skugga år 1914, då förstodo vi också den saken; då framhölls
det i riksdagens skrivelse, att detta var en så viktig fråga, att den borde
komma till en snar lösning. Hur viktig man ansett frågan i andra länder,
framgår också av att det år 1922 hölls en internationell konferens i Paris för
att diskutera vad.man skulle kunna göra för att få bättre förhållanden på detta
område. Frankrike, som för närvarande har så svåra ekonomiska förhållanden
men också en mycket liten nativitet, har tagit upp detta arbete på det allra
kraftigaste sätt. Nu är det så, att Sverige står ungefär i paritet med Frankrike,
då de gäller nativitet, och det kan ju tänkas, att det därför vore skal också
för oss att verkligen ta i tu med denna fråga. Det är väl inte så mycket antalet
barn, som komma till världen, som betyder något för en nation, utan beskaffenheten
av det folkmaterial, som växer upp och det sätt, varpå man sköter
barnen.. Därför har också en kommitté, tillsatt av Svenska läkaresällskapets
pediatriska sektion i en skrivelse till Kungl. Maj :t sagt: »I vårt land är ännu
alltför litet åtgjort för de ännu icke födda barnen och deras mödrar. Behovet av
åtgärder vitsordas hos oss som överallt av det stora antal barn, som födas för
tidigt, som visa medfödd svaghet, som före födelsen, vid födelsen eller i första
månaden avlida. I var och en av dessa klasser röra vi oss med sjukdomsorsaker,
som till en del kunna med sakkunnig hjälp undanröjas. Detta har ock såsom
nämnts utomlands lett till bildande av mottagningar för väntande mödrar,
oftast i samband med barnavådseentral. En sådan mottagning borde även
hos oss å varje barnavårdscentral anordnas.» De peka också på andra åtgärder,
som behöva göras på detta område. Det är icke endast små förlossningshem
utan även andra anordningar, som behövas för ett gott resultat, och det är just
en utredning om vilka olika positiva åtgärder, man på detta område skulle kunna
komma fram till, som behöver göras så snart som möjligt.

Nu vet jag. ju mycket väl, att ett instämmande här av första kammaren icke
betyder att vi få göra en utredning, men det skulle betjMa en opinionsyttring,
som skulle vara synnerligen nyttig för möjligheten att återkomma till frågan.
Jag. tror också för min del, att så intresserat som första kammarens första tillfälliga
utskott är för frågan, skulle det inte heller beklaga, om kammaren i
detta fall ginge emot vad utskottet hemställt.

På grund härav ber jag, herr talman, att få yrka bifall till min motion.

Om bättre värd
åt barnsängskvinnor
och
nyfödda barn.
(Forts.)

Nr 27. g

Onsdagen den 9 april f. m.

Om bättre vård
åt barnsängskvinnor
och
nyfödda barn.
(Forts.)

Herr Borell: Herr greve och talman! Fröken Hesselgren har själv påpekat,
att sedan den tidigare motionen i detta ärende väcktes i kammaren, har
åtskilligt gjorts för att förbättra förhållandena för den verksamhet, som nu är
i fråga. Den utredning, som verkställts på grund av 1914 års motion, visar således,
som andra kammarens andra tillfälliga utskott påpekat, inte hur ställningen
är nu, utan ställningen har i väsentlig mån förbättrats, kanske mer än det föreföll
mig att fröken Hesselgren ville erkänna. Det har gjorts ganska mycket, särskilt
av kommunerna och i all synnerhet av landstingen. Mycket har också
gjorts på privat initiativ. Jag är dock den förste att erkänna, att det ännu
återstår mycket att göra på detta område, innan förhållandena kunna anses tillfredsställande,
och jag erkänner gärna, att det intresse, som motionären lägger
i dagen för denna sak, är synnerligen berömvärt och syftet synnerligen behjärtansvärt.

Emellertid ligger ju denna fråga nu så, att man icke kan göra något mer än
en opinionsyttring, om man fattar ett beslut, motsatt utskottets. Frågan har
redan fallit i andra kammaren, och således kan ett bifall av första kammaren
icke föranleda någon skrivelse till Kungl. Maj :t.

Men det föreligger också ett sakskäl, som fröken Hesselgren alldeles underkänt,
nämligen det som andra kammarens utskott framhållit, då det säger, att
i det nuvarande finansiella läget vore det bäst, att frågan finge vila ännu någon
tid. Man får väl ändå inte alldeles underkänna detta motiv. Ty det är ju så,
att staten för närvarande får indraga och minska understöd även för ändamål,
som staten redan börjat bisträcka medel till och som äro lika behjärtansvärda
som detta. Då ligger det ju ett ganska starkt skäl i det uttalandet, att för närvarande
får man — hur behjärtansvärd saken än är — underlåta — om ock
med svidande hjärta — att gå in för statsunderstöd på nu ifrågavarande område.
Vid sådana förhållanden och i det läge, jag förut påpekat att frågan nu befinner
sig, tillåter jag mig att yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Rune: Herr greve och talman! Jag kan icke neka till att jag med
förvåning läst detta utskottsbetänkande. Jag beklagar verkligen, om riksdagen
utan vidare skulle gå in på en sådan motivering, som däri förekommer. Jag
för min del kan inte förstå, varför det skall vara nödvändigare att stat och
landsting sörja för sjukvård åt personer, som blivit tillfälligt sjuka på annat
sätt, än här är fråga om. Det anses rimligt, att staten ingriper för beredande
av vård åt krymplingar och personer, som på annat sätt kommit i trängande
behov av vård och att staten bygger anstalter för vård av sinnessjuka, men då
det gäller vård åt nyfödda barn och deras mödrar, då säger man, att för sådan
vård får den enskilda välgörenheten sörja.

Jag får säga herrarna, att jag har en viss erfarenhet i denna sak, ty vi ha
just fått en barnbördsanstalt färdig, som tillhör vårt landsting i norra Kalmar
län. Behovet har varit verkligt trängande i många år; det väcktes förslag i
landstinget och i Västerviks stadsfullmäktige om en sådan anstalt, men man
ansåg sig icke ha råd. Att vi slutligen fingo den, berodde på att det donerades
150,000 kronor till ändamålet. Hade icke detta skett, så hade helt visst vår
ort ännu i dag saknat denna högst nödiga och nyttiga anstalt.

Nu menar jag, att man kan väl ändå inte rimligtvis påräkna, att den enskilda
offervilligheten skall träda emellan annat än rent tillfälligtvis i detta
avseende, och jag måste säga, att jag känner det fullkomligt upprörande, att man
skall anse att med denna frågas lösning kan anstå så länge, tills den enskilda
välgörenheten träder emellan. Det förhållandet, att så många anstalter kunnat
anordnas utan lagstiftning eller statsingripande, bevisar väl i alla fall, mina
herrar, att det i detta avseende verkligen förefinnes ett mycket trängande behov,
och när detta behov blir konstaterat, kan jag inte finna det rimligt, att man i

Onsdagen den 9 april f. in.

9 Nr 27.

detta fall säger sig icke ha råd att tillgodose det. Det är väl ändå lika viktigt
att använda penningar för att vårda barnen från deras födsel som att ta hand
om dem, då de sedermera genom vanvård eller sjukdom bli urståndsätta att reda
sig själva. Jag tror att detta t. o. m. kan anses ekonomiskt fördelaktigt.

Ehuru denna motion, som motionären nämnde, endast avser att utreda, hur
detta på enklaste vis skall tillgå, hur man skall kunna lösa frågan på ett
praktiskt och enkelt sätt, utan att det kräver så förfärligt stora belopp, anser
man sig icke ha råd att låta denna utredning fortgå, trots att det stora behovet
är konstaterat, utan drar sig undan och säger, att man icke har råd och att den
enskilda välgörenheten får taga hand om saken.

Herr greve och talman! Då jag anser det ovärdigt riksdagen att fatta ett
sådant beslut, och då jag icke kan stillatigande vara med om att något sådant
får passera, ber jag att få instämma med motionären och yrka bifall till motionen.

Herr Rootli: Herr greve och talman! Jag skall för denna gång icke göra
något yrkande, men jag ber att likväl få säga några ord.

Det finns i vårt land oändligt många hem, där man numera icke har råd
att ha tjänarinnor. Jag tänker särskilt på hemmen i avlägsnare delar av landsbygden,
där makan och modern redan under normala förhållanden har mycket
tunga och allvarliga plikter att fylla. Vid sådana förhållanden, som det nu
är fråga om, behöva modern och barnet otvivelaktigt bättre vård än i de flesta
fall nu kan ges. Jag menar alltså, att motionären fört oss in på ett område, som
förtjänar att uppmärksammas.

Herr von Koch: Det yttrande, herr Rooth nyss hållit, tror jag talar ur en
ganska stor erfarenhet om de rådande förhållandena, och jag ber att på det
livligaste få understryka, att det förhåller sig så som han sagt. Det är nog
på det viset, att i en hel del fattiga hem finns ingen möjlighet för närvarande att
bereda modern och det nyfödda barnet en tillfredsställande vård. Det måste
göras någonting, men det är inte säkert, att detta behöver ske med de stora
medel och den stora apparat, man i andra kammarens utskott tänkt sig. Jag
får uppriktigt saga, herr talman, att när jag tog del av andra kammarens
behandling av denna fråga, fick jag det intrycket, att utskottsutlåtandet och
även i stor utsträckning diskussionen leddes av en läkare, som helt naturligt
såg på sjukvårdssynpunkterna. Det är ingen anmärkning mot honom1; det är
ganska naturligt att han tänkte sig stora byggnader, avdelningar av lasarett
och dylikt. Han såg inte, att denna fråga delvis är av annan art, nämligen
en socialhygienisk fråga, att å ena sidan i vårt lands avlägsna delar, som ha
långt till lasarett och dylikt, böra anordnas smärre mödrahem, förlossningshem,
där kvinnorna kunna vistas under en kortare tid, och å andra sidan —
vilket jag tror har lika mycken betydelse — möjlighet bör beredas för mödrarna
att på det sätt, herr Rooth nyss antydde, vid dessa tillfällen kunna få tillräcklig
hjälp.

_ Jag skulle vilja påpeka, att i den utredning, man tidigare ifrån riksdagens
sida beslutat, har man också framhållit dessa synpunkter, nämligen nödtvånget
att se saken från den sociala sidan, särskilt för landsbygdens del. Det är för
våra industrisamhällen och andra trakter, som icke kunna få någon nytta av
de stora anstalterna, som lämpliga åtgärder skola vidtagas. Enligt min uppfattning
svävar man i en viss ovisshet om hur denna sak bör ordnas. Jag har för
min egen del ofta fått förfrågningar, om det icke skulle vid våra ålderdomshem
kunna inrättas ett s. k. förlossningsrum. Det har jag för min del alltid tillstyrkt,
ehuru man onekligen anfört vissa betänkligheter och sagt, att det vore

Om bättre vård
åt barnsäng 8-Icvinnor och
nyfödda barn.
(Forts.)

Nr 27.

10

Onsdagen den 9 april f. m.

Om bättre vård bättre om detta kunde förläggas i närheten av barnmorskans bostad, i samband
”kvinnofoeh med sjukstugan eller dylikt. Nu menar jag, att det vore önskvärt att på detta
nyfödda barn. område, som verkligen är mycket behjärtansvärt, få en plan, hur frågan skall
(Forte.) lösas under olika förhållanden. Att intresse finnes, har fröken Hesselgren
redan antytt. Röda korset är villigt att biträda med utlåning av vissa inventarier,
och vissa enskilda föreningar ha försökt lämna hjälp genom att ställa
s. k. hemsystrar till förfogande som biträden, då mödrarna måste vara hemifrån.
Det finns i själva verket ett så stort intresse, att det inte är säkert,
att det skulle behövas några ofantliga belopp, som skulle bli för staten mycket
betungande.

Jag förstod icke utskottets ordförandes yttrande, att det skulle vara de
ekonomiska synpunkterna, som vore avgörande. Jag tror han tillmäter den
synpunkten alltför stor vikt. Min övertygelse är, att här måste göras någonting
för de fattiga hemmens del, och ehuru jag förstår, att ett enhälligt uttalande
från riksdagen i detta fall kanske icke kan förekomma, hemställer jag
likväl till kammaren, om det icke vore lämpligt att såsom uttalande från första
kammarens sida om behövligheten av åtgärder på detta område antaga det förslag,
som av fröken Hesselgren framställts, genom ett instämmande i hennes
motion.

Jag ber på dessa grunder, herr talman, att få ansluta mig till detta yrkande.

Herr Petrén, Alfred: Herr greve och talman! Jag kan inte underlåta att
göra ett par randanmärkningar till det utlåtande, som andra kammarens utskott
har avgivit. Det synes mig nämligen, att det är ett ganska egendomligt skäl
för avslag, utskottet anfört, när det säger, att det synes utskottet vara av stor
vikt, att icke några åtgärder vidtagas från statsmakternas sida, som! kunde
verka hämmande på det hittills så lyckligt verksamma initiativet på ifrågavarande
område från kommuner och enskilda. »Men», tillägger utskottet, »en
sådan verkan torde icke vara utesluten, om den förevarande motionen bifalles.
»

Med andra ord: Här yrkas avslag på utredningskravet, för att inte utvecklingen
på detta område skall hämmas. Men å andra sidan säger utskottet längre
ned, att det för sin del icke vill avvisa tanken — det är ju vackert så •— på
statens understöd åt anstalter och åtgärder med i motionen avsett syfte. Men
är man av den uppfattningen, att det icke kan bli någon tillfredsställande lösning
av denna fråga utan statsbidrag, så är det klart, att innan det kan bli
någon tillfredsställande lösning, måste utredningen slutföras. Ty det är väl
ingen, som tror, att det kommer att beviljas statsbidrag till detta ändamål
utan föregående utredning, som klargör de riktlinjer, efter vilka man bör arbeta
på detta område.

Beträffande den utveckling, som hittills ägt rum är det att märka, att den
huvudsakligen består uti att man i de större städerna har ordnat förlossningsanstalter
och att på vissa lasarett inrättats en barnbördsavdelning, och jag får
instämma med den siste talaren, att det framgår tydligt, att den som författat
andra kammarens utskottsutlåtande, har tänkt sig, att ett fortgående efter dessa
linjer vore den önskade lösningen i frågan. Jag får emellertid säga, att det
synes mig vara alldeles uppenbart, att frågan icke kan lösas endast genom:
anordnande av barnbördsavdelningar vid lasaretten eller av förlossningshem i
de större städerna, ty de är klart, att om icke andra anordningar göras, komma
anordningarna icke en stor del av landsbefolkningen till godo. Givet är nämligen,
att icke den stora mängden av barnaföderskor kommer att fara så långa
vägar från hemorten, om det icke finnes goda kommunikationer. Skall be -

Onsdagen den 9 april f. m.

11 IVr 27.

tolkningen i sin helhet verkligen få gagn av att anordningar vidtagas, behövs
det, förutom barnbördsavdelningar vid lasaretten, även anordningar i den riktning
som den siste talaren antydde. Jag gissar, att det är åtskilliga ledamöter
av kammaren, som ha varit i tillfälle att bevittna en förlossning. Och
de herrar, som gjort det, torde också få erkänna, att hemmet under inga förhållanden
är den rätta platsen för en förlossning, utan att en sådan bör äga
rum^på en särskild plats, där allt är ordnat på lämpligaste sätt, där frid och
ro råder. Därför är det av vikt, att det ute i bygderna anordnas förlossningsrum
med nödig utrustning för ändamålet. Det synes också från andra synpunkter
vara önskvärt, att utvecklingen går i den riktningen, ty det är ju icke
lämpligt, att förlossningarna koncentreras på ett fåtal anstalter, då det i alla
fall är i lag föreskrivet, att det skall finnas barnmorskor inom de olika distrikten,
och då skola väl också dessa barnmorskor få tillfälle att utöva sin verksamhet.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till motionen, i den förhoppningen att
första kammaren bär ville göra en opinionsyttring i frågan.

Efter det överläggningen förklarats härmed slutad, gjordes i enlighet med
de yrkanden, som därunder framkommit, propositioner, först på bifall till vad
utskottet i det under behandling varande utlåtandet hemställt, samt vidare därpå
att kammaren skulle med avslag å utskottets hemställan bifalla den i ämnet
väckta motionen; och förklarades den senare propositionen vara med övervägande
ja besvarad.

Jämlikt § 63 riksdagsordningen skulle detta beslut genom utdrag av protokollet
delgivas andra kammaren.

Föredrogos ånyo bevillningsutskottets betänkanden:

nr 30, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående vissa ändringar
i den vid förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande
varor fogade tulltaxa;

nr 31, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av
en mellan Sverige och Schweiz träffad provisorisk handelsöverenskommelse;
samt

nr 32, i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till förordning
angående transitering av införselförbjudna varor m. m.

Vad utskottet i dessa betänkanden hemställt bifölls.

Föredrogos ånya första lagutskottets utlåtanden:

nr 19, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om
ändrad lydelse av 2 § i lagen den 26 maj 1909 om tjänstgöringen i Kungl. Maj ds
lagråd; och

nr 20, i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag om ändrad
lydelse av andra stycket av slutbestämmelserna i lagen den 19 juni 1917
angående ändring i vissa delar av lagen den 1 juli 1898 om de svenska lapparnas
rätt till renbete i Sverige.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.

Om bättre värd
åt barnsängs -kvinnor och
nyfödda barn.
(Forts.)

Nr 27.

12

Onsdagen den 9 april f. m.

Om

ändringar i
lagen angående
handelsregister
m. m.

Föredrogs ånyo första lagutskottets utlåtande nr 21, i anledning av väckt
motion med förslag till lag om ändrad lydelse av 17 och 18 §§ i lagen den 13
juli 1887 angående handelsregister, firma och prokura.

Uti en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 274,
vilken behandlats av första lagutskottet, hade herr Österström hemställt, atff
riksdagen måtte antaga i motionen infört förslag till lag om ändrad lydelse av 17
och 18 §§ i lagen den 13 juli 1887 angående handelsregister, firma och prokura.

De ändringar i nämnda lag, som med ifrågavarande motion avsågos, inneburo,
att uti lagens 17 och 18 §§ skulle införas förpliktelse för enskild näringsidkare
resp. handelsbolag att vid firmaanmälan uppgiva, förutom vad paragraferna
i sin nuvarande lydelse därom innehöllo, huvudkontorets eller, om anmälan
avsåg avdelningskontor, dettas postadress. Vidare skulle, såsom övergångsstadgande,
införas förpliktelse för tidigare till handelsregistret anmäld
firma, att, då efter den nya lagens ikraftträdande anmälan första gången
skedde om ändring i förhållande, varom uppgift införts i registret, vid ansvar
uppgiva firmans postadress.

Utskottet hade i det nu föredragna utlåtandet på grund av vad däri anförts
hemställt, att ifrågavarande motion måtte av riksdagen bifallas.

Reservation hade anförts av herr Hederstierna, som på åberopade grunder
hemställt om avslag å motionen.

Herr Hederstierna: Jag nämnde för några dagar sedan för kammarens

ledamöter, att det hände någon gång i andra, kammaren, när herr Engberg och
jag höllo ihop, att vi lyckades besegra första lagutskottets majoritet. Till de
frågor, vari vi firade en sådan seger, hörde just denna, och det var förmodligen
förvåningen över, att vi höllo ihop, som föranledde andra kammarens avslag!

Meningen är ju här att införa förpliktelse för den, som anmäler till handelsregistret
sin firma, att jämte övriga uppgifter, som han enligt lagen skall lämna,
även lämna uppgift på sin postadress. Denna adress skall lämnas till bolagsregistret
och föreningsregistret och sådana saker. Däri ligger ingen rättslig
betydelse, men det har åtminstone den betydelsen, att de myndigheter, som skola
övervaka dessa bolag, veta adressen, vart de skola skicka sina meddelanden. Men
i fråga om handelsregister och firma ha staten och dess myndigheter icke något
intresse av att få veta, var de hava sin postadress, utan frågar man sig vad meningen
skulle vara med det, så finnes såvitt jag vet inget annat intresse för det
än hos handelsresande. Handelsresande vilja skriva brev till en firma och bjuda
ut sina varor och föreslå affärer, och för dem är det då bekvämt att veta, var
de skola kunna träffa på firman. Nu vill jag först och främst ifrågasätta, om
det är lämpligt, att staten på det sättet hjälper handelsresande i deras förvisso
mycket lovliga näring, då de kunna skaffa sig adresser å annat sätt Och dessutom,
tro herrarna verkligen, att handelsresande vilja besvära sig med att söka.
reda på en firmas adress genom att gå till posttidningen eller länsstyrelsen och
be att få se handelsregistret? Det är en synnerligen ovig apparat, så vitt jag kan
förstå. Det är mycket enklare att taga till telefonkatalogen eller handelskalendern.
Det borde vara det lämpligaste sättet. Nu vill man emellertid hjälpa;
dessa handelsresande, och därför skall man för framtiden passa på, när man
anmäler en ny firma, att samtidigt anmäla adressen, och gamla firmor skola
också, så fort de byta adress, anmäla detta. Gorå de icke det, få de bota. Jag
hemställer, om det verkligen kan vara lämpligt, att staten på detta sätt går
personer till hända i deras rent privata angelägenheter. Staten har ju icke något
intresse av det här, och ändå skall här lagstiftas. Jag tycker, att vi leva under

Onsdagen den 9 april f. in.

13 Nr 27.

ett lagstiftningsraseri, som är alldeles ohyggligt: detta är ett gott exempel därpå.
Därför, herr talman, yrkar jag avslag på utskottets hemställan.

Herr Klöf beck: H err talman! Jag skall be att i stället få yrka bifall till

utskottets hemställan.

Jag vill gärna medgiva, att den här föreliggande frågan är av mycket liten
betydelse. Men jag tror, att den i alla fall har någon. Det framhölls år 1918,
när denna fråga var före, att särskilt med hänsyn till Norrland var den av en
viss betydelse. Där hade befolkningen ökats i avsevärd grad i landskommunerna,
och det fanns kommuner, inom vilka det fanns förlagda icke mindre än 20 poststationer
och därutöver. Och detta medförde, att det var vissa svårigheter att
komma i förbindelse med en del firmor. Nu säger vice ordföranden i utskottet,
att man kan tillmötesgå önskningarna genom att tillhandahålla telefonkataloger
och handelskalendrar, och det hjälper ju, så vitt jag förstår, för personer, som
heta Hederstierna eller hava något annat säreget eller ovanligare namn. Men
om en firmas innehavare heter Andersson, så kan det vara rätt besvärligt att
veta, inom vilket av dessa 20 poststationers områden man skall söka ifrågavarande
person.

Så vill jag bara påpeka, att riksdagen 1918 uttalade sig för en sådan här
lagstiftning och att av de ämbetsmyndigheter, som yttrat sig i frågan, tillstyrka
de allra flesta med undantag av länsstyrelserna i Uppsala, Kalmar och Malmöhus
län. Och när departementschefen avlät propositionen 1920, uttalade han sig
i samma riktning.

Så vill jag till sist påpeka, hurusom, när ärendet var före, första kammaren
med väldig majoritet antog förslaget, varemot det föll i andra kammaren med
blott 6 röster. Jag skall därför hemställa om bifall till utskottets förslag.

Efter härmed slutad överläggning gjorde herr talmannen enligt föreliggande
yrkanden propositioner, först på bifall till samt vidare på avslag å vad utskottet
i det nu ifrågavarande utlåtandet hemställt; och förklarade herr talmannen,
sedan han upprepat propositionen på bifall till utskottets hemställan,
sig anse denna proposition vara med övervägande ja besvarad.

Herr Hederstierna begärde votering, i anledning varav uppsattes, justerades
och anslogs en omröstningsproposition av följande lydelse:

Den, som bifaller vad första lagutskottet hemställt i sitt utlåtande nr 21,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, avslås utskottets hemställan.

Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hava utfallit sålunda
:

Ja — 87;

Nej — 26.

Föredrogs ånyo första lagutskottets utlåtande nr 22, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 4 § i lagen den
13 juli 1887 angående handelsregister, firma och prokura m. m.

Vad utskottet i detta utlåtande hemställt bifölls.

Om

ändringar i
lagen angående
handels
register in. m
(Forts.)

Sr 27.

14

Onsdagen den 9 april f. m.

Om

konungamaktens

avskaffande
m. m.

Utskottet hade i det nu förevarande utlåtande anfört:

»Utskottet hyser den uppfattningen, att skäl saknas att till övervägande upptaga
frågan om en förändring av statsskicket.

Utskottet får alltså hemställa, att förevarande motion icke måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda.»

Reservationer hade avgivits

1) av herrar Larsson i Västerås, Strömberg, G. TF. Hansson, Larsén, Engbcrg,
Borg, Karlsson i Vadstena och Fast, vilka gjort följande uttalande:

»Inom utskottet ha vi i anledning av förevarande motion yrkat på en skrivelse
till Kungl. Maj:t med hemställan, att Kungl. Maj:t måtte utarbeta och
för riksdagen framlägga förslag till sådan lag om allmän folkomröstning, som
i R. F. § 49 mom. 2 och R. O. § 1 mom. 2 sägs, angående den ärftliga konungamaktens
avskaffande och införande av ett republikanskt statsskick. Detta vårt
yrkande har icke vunnit utskottets bifall, vadan vi i kraft av R. O. § 38 sakna
möjlighet att i reservation till utskottets betänkande framföra detsamma. Vid
sådant förhållande och då kravet på republikanskt statsskick synes oss vara av
beskaffenhet att till vägledning för statsmakternas ställningstagande böra hänskjutas
till allmän folkomröstning, ha vi, som i likhet med motionärerna äro
anhängare av ett republikanskt statsskick och följaktligen instämma i motionens
syfte, nödgats avstå från att formulera någon hemställan.»

2) av herrar Ljung gren och Bäckström, som ansett, att utskottets utlåtande
bort hava följande lydelse:

»Då frågan om statsskickets förändring för närvarande icke kan anses äga

aktualitet utanför motionärernas egen krets, får utskottet hemställa, att----

föranleda»; samt

3) av herr Reuterskiöld, som beträffande motiveringen anfört:

»Då efter svensk statsrätt kronans bärare saknar rätt både att för sin person
abdikera och att på annat sätt frånträda ansvaret för riket, kan icke på
grundlagsenlig väg en förändring av det svenska statsskicket genomföras därhän
att konungadömet avskaffas — lika litet som ett avskaffande på grundlagsenlig
väg av riksdagen låter sig genomföra.. Med hänsyn härtill och då
ingen som helst motivering för utskottets avstyrkande i denna självklara sak
varit behövlig eller ens bort förekomma, har jag yrkat, att utskottet skulle begränsa
sitt yttrande till följande: Utskottet hemställer, att förevarande motion
icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.»

Herr Winberg: Herr talman! Jag hoppas, att man numera, till och med
i denna ärade församling, nått den politiska mognad och sinnenasj jämvikt, att
man nu skall kunna behandla även en fråga som denna, utan att man skall
behöva befara några »politiska slaganfall». Jag säger detta närmast med anledning
av vad som passerade för tolv år sedan, när jag hade tillfälle närvara,
då detta ärende första gången behandlades i riksdagen. Jag måste säga, att
det nervösa sätt, varpå man upptog frågan då, vittnar sannerligen icke om någon

Föredrogs ånyo konstitutionsutskottets utlåtande nr 17, i anledning av väckt
motion om avskaffande av den ärftliga konungamakten och införande av republik.

I en inom andra kammaren väckt motion, nr 359, hade herr Spångberg m. fl.
hemställt, att riksdagen måtte besluta uttala sig för avskaffande av den ärftliga
konungamakten och införande av republik samt hos regeringen begära förslag
till de ändringar i grundlagen, som på grund av detta beslut erfordrades.

Onsdagen den 9 april f. in.

15

Nr -J7.

större politisk mognad, detta till och med hos personer som representera så
kallade demokratiska åsikter. När frågan då framfördes 1912, hemställde konstitutionsutskottet,
att ifrågavarande motion matte av riksdagen lämnas utan
avseende. Till ifrågavarande utlåtande var fogad en reservation av herr Branting,
som slog ned på det Jormlösa sätt, på vilket motionen tillkommit, och som,
ehuru han förklarade sig vara »principiellt republikan», yrkade avslag på ifrågavarande
motion.

Vidare var det en reservation av herr Hellberg i Karlstad, som också deklarerade
en viss förkärlek för republikanskt statsskick, men ansåg, att förhållandena
här i vårt land ännu icke kommit dit hän, att frågan kunde på allvar
tagas upp.

_ 1 år har utskottet kort och gott föreslagit, att motionen icke måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda. Redan detta år ju språkligt sett en liten framgång,
ty förut hette det, att riksdagen skulle lämna saken utan avseende. Och nu
har man kommit så långt, att förslaget icke skall föranleda någon åtgärd från
riksdagens sida! Jag skall icke uppehålla mig vid den omständigheten, att konstitutionsutskottet
har behandlat denna sak så kortfattat som på 4 rader. Det
är ju nästan litet vanvördigt, när det rör sig om en så pass viktig institution
som det i alla fall här gäller. Men antagligen får man tolka det så, att konstitutionsutskottet
har ansett denna sak så viktig och helig, att utskottet inför
densamma alldeles förstummats, och under sådana förhållanden måste man kanske
ursäkta utskottet!

Till utskottets utlåtande i år har ävenledes fogats reservationer, vilka samtliga
emellertid utmynna i samma yrkande som utskottets. I den första reservationen
av herr Larsson i Västerås m. fl. heter det: »Inom utskottet ha vi i anledning
av förevarande motion yrkat på en skrivelse till Kungl. Majrt med hemställan,
att Kungl. Maj :t matte utarbeta och för riksdagen framlägga förslag
till sådan lag om allmän folkomröstning, som i R. F. § 49 mom. 2 och R. O. § 1
mom. 2 sägs,, angående den ärftliga konungamaktens avskaffande och införande
av ett republikanskt statsskick.» Det har emellertid icke varit möjligt att framställa
något yrkande därom i utskottet. Ja, jag är naturligtvis synnerligen
tacksam för detta principiella ståndpunkttagande till frågan, som ägt rum från
socialdemokraternas sida. Om jag å ena sidan ser på herr Brantings reservation
från^ 1912 och å andra sidan tittar på denna reservation, har jag nämligen
också här anledning påpeka ett betydelsefullt framsteg. Jag tager då för givet
att, med den principiella ställning socialdemokraterna intagit till denna fråga,
det endast gäller sättet, på vilket avgörandet skall förberedas, i vilket fall sosi.
aldemokraterna äro.av den åsikten, att det bör företagas allmän folkomröstning,
^och då väntar jag naturligtvis såsom en given konsekvens, att man från
det hållet så fort sig göra låter och givetvis redan nästa riksdag kommer att
motionera i sådan riktning, ty i annat fall skulle det enligt min uppfattning
uppstå den meningen, att det här blott är en så kallad kringgående rörelse, som
gjorts för att komma från ett obehagligt ämne, en obehaglig situation; och jag
hoppas, att socialdemokraterna icke låta något sådant komma sig till last. jag
väntar mig således såsom en logisk följd från det hållet en motion om att en
dylik folkomröstning skall komma till stånd, och då har man kommit en bit
framåt på vägen därvidlag.

Så, har vid utskottets utlåtande fogats en annan reservation, den mest märkvärdiga
i hela detta märkvärdiga utskottsutlåtande, en reservation av herrar
Ljunggren och Bäckström, som ansett, att utskottets utlåtande bort hava följande
lydelse: »Då frågan om statsskickets förändring för närvarande icke

kan anses äga aktualitet utanför motionärernas egen krets, får utskottet hemställa»
etc. Jag skulle vilja fråga de ärade reservanterna, hur de ha kunnat
få så klar uppfattning om hur ställningen är inom alla andra kretsar än mo -

Om

konungamaktens

avskaffande
in. m.
(Forts.)

Nr 27.

16

Onsdagen den 9 april £. m.

Om

konungamaktens

avskaffande
m. m.
(Forts.)

tionärernas egen krets. Jag tror, att det kanske är litet för tvärsäkert yttrat
av de ärade liberala reservanterna. Jag frånser den skarpa anklagelse, som
detta uttalande innebär, t. ex. mot de socialdemokratiska reservanterna här.
Jag föreställer mig nämligen, att de liberala reservanterna icke i »motionärernas
egen krets» inräkna jämväl socialdemokraterna. Alltså hava de liberala reservanterna
här högtidligt förklarat, att det icke finnes något intresse för denna
fråga utanför motionärernas krets, under det att de socialdemokratiska reservanterna
ha förklarat, att de hava intresse för frågan och vilja hava folkomröstning
i densamma, men av tekniska och konstitutionella skäl har detta nu i alla
fall icke kunnat åstadkommas. Det skulle vara intressant, om de två reservantgrupperna
inbördes ville klara upp den motsägelse, som ligger i båda dessa uttalanden
från olika grupper. Men så är det en annan sak jag skulle vilja beröra
litet närmare. Det är rätt märkvärdigt, att man på liberalt håll är så tvärsäker,
att det icke finnes någon människa utanför motionärernas lilla grupp, som är intresserad
i frågan. Jag skulle vilja bringa i de ärade reservanternas åtanke en
sak, som inträffade för tio år sedan, då jag personligen sammanträffade med
icke så få liberala personer inom detta parlament, som uttalade — om icke, höll
jag på att säga, rätt så revolutionära, ty det vore ju litet för mycket sagt, när
man talar om liberaler, men i alla fall — ganska utpräglat republikanska åsikter
vid det tillfället. Men så är det alltid, när man gör i liberal politik! Det
berodde på den rent tillfälliga stämning, som då var rådande. Det var nämligen
så, att det inträffat en hel del saker här i landet från konungamaktens sida, som
icke tilltalade liberalerna, framför allt var det riktat mot en eller flera av de
liberala ledarna; och vid det tillfället, när det var någon som vågade röra vid
en liberal ledare, då inträffade det annars fullkomligt otroliga, att en stor del
av liberalerna blevo republikaner, d. v. s. man fattades vid ett ögonblick av och
manifesterade en viss republikansk stämning. Jag räknar emellertid inte med dessa
tillfälliga hugskott, som naturligtvis liberala människor likaväl som alla andra
kunna falla för; men jag skulle vilja säga de ärade reservanterna, att de nog
tagit betydligt fel, när de påstå, att frågan såsom sådan rörande statsskickets
förändring här i landet icke har något intresse »utanför motionärernas egen
krets». Jag tror, att det är ett alltför orättvist omdöme till och med om liberalerna
såsom sådana, ty jag tror till och med, att det icke är alldeles omöjligt,
att bland det fåtal liberaler, som finns kvar här i landet, det finnes en och
annan, som verkligen har kvar republikansk uppfattning och som till och med
anser, att det är en fråga, som icke är alldeles utan betydelse.

Medan jag nu håller på att behandla reservanterna, kommer jag så till den
sista gruppen. Den består, såsom man ser, av blott en, men ett lejon, nämligen
av professor Reuterskiöld! Och jag måste säga, att det är svårt för mig, som
icke är statsrättslärd, att diskutera frågan med en sådan expert som professor
Reuterskiöld, och därför skall jag naturligtvis icke gå in i detaljer i detta
avseende. Men det må ursäktas mig, att när jag genomläste herr Reuterskiölds
reservation, jag företedde bilden av ett enda stort frågetecken. Jag frågade
mig nämligen: kan det vara möjligt, att en så samhällsbevarande person, en
person som besitter en sådan lagkunskap och samhällsbevarande anda i alla
avseenden, att en sådan person verkligen, åtminstone indirekt, vill driva revolutionär
propaganda? Ty det är just vad i stort sett denna rättens representant,
denne statsrättslärde, gör i sin reservation. Han talar om för en förut ovetande
mänsklighet att: »Då efter svensk statsrätt kronans bärare saknar rätt.både att
för sin person abdikera och att på annat sätt frånträda ansvaret för riket, kan
icke på grundlagsenlig väg en förändring av det svenska statsskicket genomföras
därhän att konungadömet avskaffas — lika litet som ett avskaffande på
grundlagsenlig väg av riksdagen låter sig genomföras.» Ja, det är nog ofta .sa,
att det finns personer, som äro mera konungsliga än konungen själv, och jag

Onsdagen (lön 9 april £. in.

17

Nr 27.

undrar, om icke de som representera monarkien bär i landet skulle hava anledning
att mot professor Reuterskiölds uttalande använda det gamla kiinda uttrycket:
Gild bevare oss för våra vänner, våra fiender klara vi nog själva! Ty i alla
fall skulle det vara sorgligt, om det vore så, att trots alla förutsättningar i övngt
som kunde föreligga för en omläggning av grunden för vårt regeringssluck,
trots folket i sin helhet vore övertygat om nödvändigheten av eu omläggning,
trots representanterna för monarkien vore benägna för att en uppgörelse
i all sämja skulle ske på denna punkt, skulle en sådan ändring i alla
fal vara omöjlig att genomföras på s. k. laglig väg. Men. därav blir det naturligtvis
ingen annan konklusion att draga, än att för alla dem — och de äro
icke så fa, det böra vi komma ihåg — som anse en omläggning i detta avseende
nödvändig och ofrånkomlig, allt efter som utvecklingen skrider framåt, för alla
dessa återstå! ingenting annat än att inrikta sig på att genom revolution åstadömma
den omändringen. Och jag undrar, vad min gamle vän, reservanten
från 191.., herr Hellberg i Karlstad, har för uppfattning om den saken. Jag
undrar, om han under sådana förhållanden fortfarande har kvar sin kärlek
för republikanskt statsskick. Nog är det en tröstlös bild för hans vidkommande,
om till och med han, för genomförande av den princip, som han finner vara riktig
skulle få lov att slå sig på revolutionära mått och steg; det är ett rent
förskräckligt perspektiv, vår professor här öppnar för alla dem, som vilja komma
någon vart^i detta hänseende. Nu få vi väl emellertid trösta oss med, att
utvecklingen gar sin gilla gång, ehuru störa, män här i världen mena, att de
kunna inverka på utvecklingen. Lyckligtvis är det så, att utvecklingen i alla
fall har sm säkra gång, t. o. m. om en så stor man som professor Reuterskiöld
soker fora fragan fram efter av honom anvisade linjer, ty det är inte alltid så
säkert, att utvecklingen följer dessa fingervisningar. Det är detta vi ha att till
sist trösta oss med inför det i övrigt mörka perspektiv, som innefattas i herr
Keuterskiölds lagtolkning.

. Jag skall nu icke mer uppehålla mig vid reservationerna utan skall med
nagra ord beröra själva sakfrågan. Möjligen kan man här säga, att frågan naturligtvis
icke är avgörande eller grundläggande för huru samhällsskicket i
övrigt skall byggas. Alltså är clet icke en av de mest vitala frågorna, icke
den mest aktuella av dem, som vi för närvarande ha under behandling. Sålunda
skulle vi tills vidare kunna lämna saken därhän, och det finnes ingenting som
hindrar att vi, även innan en omläggning å denna punkt sker, kan följa utvecklingen,
da fråga blir om samhällsförhållanden i övrigt. Jag erkänner, att det
linnés många minst lika viktig-a frågor som denna, men det är knappast någon
isolerad fråga, som i och för sig egentligen konstituerar en sådan samhällsordning,
som de mer avancerade bland den demokratiskt sinnade delen av befolkningen
önskar sig. Mot varje fråga, om den tages isolerad, kan resas samma invändm?n
här, då det är fråga om här förevarande moment av samhällsskicket
i vart land. Men alla dessa enskildheter, alla dessa frågor tillsammans
bilda ett komplex, som är grundläggande för våra samhällsförhållanden
Uch lika omöjligt som det förefaller mig att ordna ett förnuftigt, tidsenligt
och i verklig mening demokratiskt samhällsskick samtidigt med att man på
vissa Övriga områden har kvar en lagstiftning, som egentligen grundar sio- på
eu mer eller mindre utpräglad medeltida uppfattning, lika omöjligt är det att få
till stånd en verkligt modern, demokratisk samhällsreform, så länge man har
kvar den gamla ärftliga monarkien här i landet. Saken har naturligtvis sin
betydelse, clet lärer icke kunna förnekas, och det är nog allmänt erkänt men
man uppehåller sig vid ett och annat mera psykologiskt moment. Man finner
det obehagligt att röra vid denna sak, man vill ej stöta sig på högre ort genom
vad man här i frågan kan andraga, men det förefaller mig, som om sådana
Första kammarens protokoll 192J,. Nr 27. o

Om

konunga -in aktens
avskaffande
m. in.
(Forts.)

Nr 27.

18

Onsdagen den 9 april f. in.

Om

konungamaktens

avskaffande
m. m.
(Forts.)

synpunkter icke borde ligga till grund tör behandlingen av frågan i parlamentet.

I övrigt har jag tillräckligt erinrat om att åtskilligt inträffat sedan fragan
senast var före till behandling i det svenska parlamentet vid vilket tillrälle
man åtminstone i denna ärade församling icke sade ett enda ord det har inträffat
sådana saker som på alldeles särskilt sätt slagit benen undan professor
Reuterskiölds argumentering. Det som närmast gör det bör väl vara fallet i
Grekland, där det visade sig, att man utan någon revolution i vanlig bemärkelse
kunnat genomföra en dylik ändring, som professor Reuterskiöld förklarar icke
lian göras på fullt laglig väg. Jag vill icke ingå i detalj på hur man möblerat
om i vår världsdel och på fragan om de omvälvningar, som rörande de med
monarkien i sammanhang stående förhallandena ägt rum under de tolv ar, som
förflutit sedan frågan sist var före. Men jag vill erinra om det. som synes mig
vara det mest utslagsgivande, att bland alla de nya Statsbildningar, som tillkommit
efter det stora världskriget, man icke kan erinra sig en enda, som lågt
sig till med monarkisk styrelseform, och att en sådan icke ens kunnat genomföras
i Finland, där dock så starka krafter voro i rörelse därför. Detta är tillräckligt
för att bevisa, att allt efter som förhållandena utvecklas, måste man dock i
denna punkt, huru obehagligt det än kan falla sig för många, upptaga frågan
till avgörande. Det ä.r en erfarenhet man gjort länge och det är den att det visat
sig vara nästan det värsta problem mänskligheten haft att göra med att anpassa
vissa institutioner, som samhället använt såsom instrument för sammanlevnaden
under gångna tider, oaktat utvecklingen skrider dithän, att de numera icke kunna
fylla, sin uppgift såsom de skulle göra och i viss man även gjorde vid den tidpunkt,
då de kommo till stånd. Jag vill icke ett ögonblick förneka, att konungadömet
såsom sådant under en viss tidsperiod måhända kan hava varit den lämpligaste
formen för de mänskliga samhällena. Jag bortser härvid från den gamla
mera religiösa uppfattning, som återfinnes i vår religionsurkund, där det heter,
att människorna fått kungarna för sina synders skull. Det tycker jag är en rätt
så hård dom, men det ligger naturligtvis något däri. Däremot tycker jag man
kan vara överens om den meningen, att då man, trots utvecklingen på alla övriga,
områden, ännu i denna dag i en massa samhällen vidhåller och^dras med denna
antikverade statsform, är det ett bevis, kanske icke så mycket på^ mänsklighetens
syndfullhet, som fast mera på mänsklighetens dumhet. Under sådana förhållanden
kan man icke längre komma från den meningen, att ^ denna detalj i fråga
om samhällsförhållanden och vad däri innefattas maste pa allvar upptagas, till
behandling även i parlamenten, d. v. s. såvida man icke vill gå den visserligen
bekväma, men enligt min mening farligare väg, som herr Reuterskiöld anvisar.
Men om icke någon annan lösning kan komma till stånd, får man göra en ren
omstörtning i en eller annan form. Vill man icke gå denna vägen — och det
förefaller mig, att majoriteten i denna församling har så mycket större anledning
härtill — bör man undersöka, om icke frågan kan lösas på en mer hygglig
väg än som revolutioner i regel bruka erbjuda..

Jag skall icke närmare inlåta mig på, vilken inverkan konungamakten sår
som sådan haft på samhällsförhållandena i allmänhet. Det finnes olika exempel
på denna sak. I vissa länder har konungamakten endast en representativ
ställning, utan att i något avseende ha möjlighet att ingripa på rent politiska
förhållanden. Emellertid har i alla länder bildat sig omkring de kungliga och
kejserliga tronerna en anda av sådan art och beskaffenhet, att den medvetet
eller omedvetet kommer att verka mången gång rent av folkfientligt. I varje fall
representerar denna institution, konungamakten, de besittande i samhället, och
man kan väl icke tänka sig något så onaturligt som att personer, tillhörande den
besittande klassen, i någon mån skulle försöka att förneka sina egna intressen och
sålunda i verklig mening kunna representera det stora, folkets flertal. Jag skall

Onsdagen den 9 april f. in.

Nr 27.

11)

icke uppehålla mig vid orimligheter, som i detta avseende föreligga, såsom t ex

nino-S 1^-ff resknvet’ r* tillhörande dynastien, måste lida inskränk-''

ingar i sitt personliga liv; de kunna sålunda icke gifta sig med kvinnor utanför
de lurstliga husen Det linnés en massa saker, som borde verka upprörande på
de personer det galler och i alla fall icke borde existera i våra dagar. Jag vill

P11 deSSa c]å dct nU icke ar fråga om eu rekonstruering av

monarkien, men annars skulle det tyckas, att de herrar som icke äro med om dess
avskaffande, skulle hava ett Öppet öga för dessa orimligheter och skulle vilja vara
med om en rekonstruering, sa att åtminstone i någon mån, i vissa detaljer de i
avseende a det monarkiska styrelsesättet gällande författningarna komma att
bättre svara mot var tids uppfattning.

Herr talman, jag vill icke plåga herrarna längre, då, såsom saken ligger det
antagligen icke a;r någon överväldigande utsikt att få majoritet för det yrkande
som . framställts i motionen men jag anser i alla fall, att vi börja få en viss
träning i att behandla det har momentet och att, om icke annan verkan åstadmmes,
det dock skall, när vi fa halla på med denna fråga några gånger göra att
man ser mer lidelsefritt pa saken så att man inte behöver få sådana nervchocker
av fragans upptagande till behandling, som jag bevittnade för 12 år sedan.
Emellertid, da jag ånger det krav, som framföres i motionen, fullkomligt motiverat
pa grund av utvecklingen inom vårt land och i världen för övrigt samt
,Äli!rfa! fU Sä0 6t icke med ett enda ord sökt förklara, varför det anser det
onodigt att vidtaga ändring pa ifrågavarande område såsom motionären föreslagit,
hemställer jag om avslag på utskottets förslag och bifall till den i
ärendet vackta motionen.

sätJnde^r^m tillkännagav’ att ansla- utfärdats till sammanträdets fort -

Herr von Gei jer: Herr greve och talman! Under åberopande av de skäl
yrka bTunSirrÄLraE/5'' Si" hemB‘äll“’ bw * *» f” ” « »

“ raori,i8'' *“ia* m b5r

1 QlöVä’ kramhållit, eu bestämd skillnad i stämningen år

unoLnÖP^ 19+4i Årn Vackt-0 de$ förslag’ som tlå framställdes, verkligt
talman, lidelserna gmgo högt och stämningen inom partiledningen
helt enkelt desperat. Man kunde icke lidelsefritt se på frågan såsom ett''
egenngsmaktens problem under det att vi behandla så många, andra föirfatt rffrVU

anidet Vai’ S°m °m man lagt en brottsli£ känd på det heligaste
om milbT^nf Jen ffemcnsamma störa fördummelsen, ty så snart det är fråga
om mditansm eller monarkism, da är det som om man skulle drabba den mest

dS^ättet lill^tt \i0^ets knorra och tillvaro. Saken har nu gått framåt på
det sattet, till^ att börja med, att da förra gången, år 1912, hela högern var

Smn01denttt“K!fu-1Cke ST 6 vackas’ så/tar nu herr Reuterskiöld ensam kvar
sm om den ståndaktige soldaten pa denna front. Vidare voro socialdemokraterna
da ense med de andra ledamöterna i utskottet, att frågan icke förtjänade avseende,
det var nästan beskare skal som anfördes från socialdemokratisk sida ty
man ansag att fragan saknade all aktualitet, och man uttalade särskilt att det
vore rent enfaldigt att begära av konungen, att lian skulle avsätta sig själv
Liberalerna säde ungefär detsamma som herr von Geijer nu. Det var” endast
herr Jfauntz Hellberg från Karlstad, som stod som en fyrbåk i det stora natt
svarta mörkret, men denna stråle nådde ändå icke fram till motionens kläm, ty

Om

konungamaktens

avskaffande
in. in.
(Forts.)

Nr 27.

20

Onsdagen den 9 april £. in.

Om

konungamaktens

avskaffande
m. m.
(Forts.)

den befann sig så långt borta från den dåvarande politiska horisonten, att den
fick sköta sig själv alldeles ensam mitt ibland bränningarna. _

Vad är det som åstadkommit denna förändring? Det ar val, herr talman,
bland annat världskriget och revolutionerna i det störa tärmngsspelet om kronorna
som gjort att vi små skandinaviska stater här sta kvar mera såsom kringskurna
kungar, herr talman, och runt omkring på alla sidor rycka upp nya författningar,
som sannerligen icke heller aro idealet för normala demokratiska
författningar, ty detta problem är lika olösligt som cirkelns kvadratur, men det
har dock varit ett steg, ett tuppfjät på mänsklighetens törnestig, pa vägen till
mänsklighetens andliga frigörelse, i vår strävan att tillägna oss allt större mandom,
i avskuddandet av de former, som förbjuda oss att framrycka pa den andliga
verklighetens mark. Nu ha socialdemokraterna en särskild reservation som
går ut på anställandet av en folkomröstning rörande denna fråga. A la bonne
heure! Det är mycket bra; jag vill också ha folkomröstning, jag har hemställt
om en folkomröstning huruvida folket vill vara med om afristning eller icke.
Det talas nu om allt möjligt i pressen, men oin den folkomröstning, som jag ioreslagit
i fråga om vilken första kammaren givit mig tillstånd att interpellera,
därom tiger hela pressen, t. o. in. Karlstadstidningen. Genom denna socialdemokratiska
reservation, som går ut på folkomröstning, har dock anyo kommit en
liten svag fläkt i folkomröstningsseglet, så att skutan kan röra sig framåt,
åtminstone i någon mån, några tum på detta århundrade! Detta tror jag också
skulle vara ett bra sätt. Jag kan därför icke forsta, att, da man vill ha en
opinionsyttring och anser, att frågan har aktualitet, man icke gatt längre, men
det är väl därför att reservanterna råkat i den olyckliga ställningen att de aro i
minoritet och därför icke ha initiativrätt, från vilken olyckliga stallning herr
Winberg lovade att nästa riksdag befria reservanterna. Men varför icke da lika
gärna yrka bifall till motionen såsom en opinionsyttring? Det kunde da vara
argumentet från 1912 som återupprepades och skådespelet från 1915 och 191b
som här dyker upp ånyo: man kan nämligen petitionera till regeringen om. åt -ting — man skulle petitionera till regeringen och icke Kungl. Maja, vilket tor
resten är detsamma — man kan petitionera om allting men dock icke om ändring
i författningen på denna punkt. Det sades då: man kan icke begära av konungen
att han skall avskaffa sig själv! Men det är också, ett tidens tecken,
att man icke kan tro, att någon självövervinnelse kan åstadkomma», utan att
här behövliga förändringar måste ske genom våldsamma åtgärder, som ock
professor Reuterskiöld med en ärlig konklusion oförblommerat kom till. De,
argumentet användes också förra gången, då man tänkte sig möjligheten av åt,
göra det på frivillig och vänlig väg; det kunde man icke heller da vara med om,
ty det var stridande mot människonaturen att övervinna sig själv, och darior
kunde man icke gå till regeringen, där konungen var ordförande, med ett krav,

sådant som detta! . . .. T -n

Såsom sagt, världskriget är det som gjort denna sak aktuell. Jag vill nu
icke åberopa det skäl, som gjorde frågan aktuell redan år 1912 Men jag
tillägger att nu föreligger det aktuella skälet för monarkiens avskattande, att
det är en del av avrustningsproblemet, ty frågan gäller här icke monarkien i
och för sig, och jag talar här icke om monarkerna, ty de fylla i allmänhet samvetsgrant
den roll, som författningen anvisat dem, och göra det på ett hyggligt
"sätt — utom när det gällde bondetåget; ty den frågan kan det vara olika
meningar om — annars uppträder konungamakten mycket hyggligt. Men jag
säger °att själva institutionen är en krigsinstitution, den är ett nedärvt stycke
författning från medeltiden, då konungarna voro »krigsherrar». Vi se också,
att kungliga prinsar icke på något sätt få bekläda civila ämbeten, men militära
befälhavare få de vara, och leda arméer vid viktiga tillfällen, det få de. gorå!
Såsom bekant förklarade även en kunglig prins här i Sverige: kriget är mitt

Onsdagen den 9 april f. in. 21

yrke. Därför se vi också vid högtidliga tillfällen att kungliga personer uppträda
i militär uniform, under det att vi fordra att vår högsta makt skall vara
en civil myndighet, som visar sig för folket i civil klädedräkt. Monarkien är alldeles
oförenlig med nutidens strävanden för folkens avväpning, det är ett stycke
militärväsen, vars avskaffande ingår även i de krav som jag varit med om
att väcka vid denna riksdag, då jag motionerat om krigsväsendets avrustning.
Det är fråga icke blott om avrustning av militärväsendet, utan också att den
militära monarkien skall bliva avrustad. Yi kunna aldrig avrusta krigsmakten
utan att också få de militära monarkierna avrustade.

Nu får jag säga, att jag fått en mera humoristisk syn på dessa problem än,
jag hade förra gången, ty jag har upptäckt, att en genomförd monarkism finnes
överallt, inom alla sammanslutningar, från de största till de minsta. Ty där
bara tre personer finnas sammanslutna, finnes det också en monark, en person,
som tager ledningen, och där det finnes flera personer som sammansluta sig, är
det genast en person, som blir ledare, det blir ett hov och en första och en andra
kammare — och så hela eländet, detta icke minst inom partiväsendet. Men härtill
kommer även, att den militära monarkien är ärftlig! Genom den uppfostran
som dynastiens medlemmar på detta sätt erhålla, måste rasen slutligen gå unjder,
och det leder till de mest sorgliga förvecklingar. Detta gör emellertid, att1
en sådan här monarki är mer förkastlig och i högre grad förtjänt av avskaffande
än den andra, och den andra kan aldrig avskaffas, ty den är byggd på den gamla
Adam och allas vår ofullkomlighet, och då kanske blir det demokratiska problemet
för alla tider olösligt. Hur vi än rycka fram, se vi alltid och allestädes
monarker, för vilka det krusas, liksom monarker i alla tider hava stått i spetsen
för samhällena. Herr talman, med hänsyn till avrustningen, och då förslaget
i motionen innebär avskaffande av den farligaste monarkien, instämmer jag
i motionens syfte, och såsom en opinionsyttring yrkar jag därför bifall till den i
ämnet väckta motionen.

Överläggningen ansågs härmed slutad, varefter i enlighet med de därunder
förekomna yrkandena gjordes propositioner, först på bifall till vad utskottet
i det nu föredragna utlåtandet hemställt samt vidare på bifall till den i ämnet
väckta motionen; och förklarades den förra propositionen, vilken förnyades,
vara med övervägande ja besvarad.

Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden:

nr 35, i anledning av Kungl. Ma j ds proposition angående gäldande av kostnaderna
för anskaffande av valkuvert m. m.;

nr 36, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående anslag till ortopediska
institutet;

nr 37, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående utsträckning av
tiden för anmälan om inlösen av skattefrälseräntor;

nr 38, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående anslag för verkställande
av undersöknings- och försvarsarbeten å områden, som äro eller kunna
varda för kronans räkning inmutade, m. m.;

nr 39, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående rätt för bergmästaren
Carl Oskar Norelius att övergå å den för bergsstaten nu gällande avlöningsstaten;
samt

nr 40, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående efterskänkande i
vissa fall av kronans rätt till danaarv.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.

Nr 27.

Om

konungamaktens

avskaffande
m. m.
(Forts.)

Nr 27. 22

Onsdagen den 9 april f. m.

Föredrogs ånyo samt företogs punktvis och momentvis till avgörande bankoutskottets
utlåtande nr 32, i anledning av vissa framställningar rörande elfte
huvudtiteln, innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna.

Om pension åt Punkten 1.

^sköterskan I en inom första kammaren av herr Alfred Petrén järnte två av kammarens
Hulda Sofia Övriga ledamöter väckt motion, nr 41, hade hemställts, att riksdagen måtte medHennerberg.
giva., att f. d. sjuksköterskan Hulda Sofia Hennerberg skulle av styrelsen för
statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. tillerkännas ett årligt
understöd av femhundra kronor, att utgå från och med den 1 juli 1924 under
hennes återstående livstid.

Utskottet hade i den nu föredragna punkten på åberopade grunder hemställt,
att förevarande motion 1:41 icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Herr Petrén, Alfred: Jag skall endast be att få säga några ord med anledning
av den motion, som jag och ett par andra kammarledamöter väckt och
som blivit avstyrkt av utskottet. Anledningen till att denna motion kommit
fram är, att den sköterska, för vilken i densamma begärts pension, hade i ett
. tillstånd av börjande sinnessjukdom begärt avsked från den tjänst hon innehade
vid Falu lasarett. Därigenom har hon nu kommit i den situationen, att
hon icke har någon pensionsrätt. Hade hon i stället begärt tjänstledighet för
sjukdomen och alltså kvarstannat i tjänsten, hade hon, när sjukvårdspersonalen
vid lasarettet något senare fick inträde i statens anstalt för pensionering av
folkskollärare m. fl., också blivit deltagare i denna pensionsanstalt, och hon
hade då erhållit pension. Jag ansåg därför, att i detta fall förelågo synnerligen
ömmande omständigheter, då hon givetvis, på grund av det sjukliga tillstånd,
i vilket hon befann sig, då hon begärde avsked, icke kunde överblicka
betydelsen av denna sin handling.

Bankoutskottet har nu emellertid enhälligt avstyrkt denna motion, och vid
sådant förhållande anser jag det lönlöst att yrka bifall till densamma. Det vore
naturligtvis under sådana förhållanden önskvärt, om i stället landstinget skulle
kunna taga upp denna fråga.

Jag har intet yrkande att göra.

Efter härmed slutad överläggning bifölls vad utskottet i förevarande punkt
hemställt.

Punkterna 2—15.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 16.

Mom. a.

Lädes till handlingarna.

Mom. b—d.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Föredrogos ånyo första lagutskottets utstånden:

nr 23, i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 6 § 8 mom. i lagen den 9 december 1910 om kyrkofond;

Onsdagen den 0 april f. in.

23 Nr 27.

nr 24, i anledning av väckt motion om ändring av 22 § i lagen den 12 augusti
1910 om aktiebolag; samt

nr 25, i anledning av väckt motion om ändring av 10 § i lagen den 10 jnars
1923 med vissa bestämmelser rörande hyra in. m.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.

Vid förnyad föredragning av andra lagutskottets utlåtande nr 13, i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag om ägostyckning inom
vissa delar av Kopparbergs län m. m., bifölls vad utskottet i detta utlåtande
hemställt.

„ Anmäldes andra lagutskottets förslag till riksdagens skrivelse, nr 92, till ''
Konungen i anledning av Kungl. Maj.ds proposition med förslag till lag om
ägostyckning inom vissa delar av Kopparbergs län m. m.

Skrivelseförslaget godkändes under förutsättning att även andra kammaren
bifölle vad andra lagutskottet hemställt i sitt utlåtande nr 13.

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande nr 8, angående regleringen för budgetåret
1924—1925 av utgifterna under riksstatens åttonde huvudtitel, innefattande
anslagen till ecklesiastikdepartementet.

På framställning av herr talmannen beslöts att utlåtandet skulle företagas till
avgörande punktvis och, där så erfordrades, momentvis.

Punkterna 1—16.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 17.

Lades till handlingarna.

Punkterna 18—22.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 23.

Lades till handlingarna.

Punkten 24.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 25.

Lades till handlingarna.

Punkterna 26—32.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 33.

Lades till handlingarna.

Nr 27. 24

Onsdagen den 9 april f. m.

Punkterna 34—36.

Yacl utskottet hemställt bifölls.

Anslag till
rasbiologiska
institutet -

Punkten 37.

Lacles till handlingarna.

Punkterna 38—54.

Yad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 55.

Lades till handlingarna.

Punkten 56.

Kungl. Maj :t hade föreslagit riksdagen att till upprätthållande av verksamheten
vid rasbiologiska institutet för budgetaret 1924 1925 anvisa ett extra

reservationsanslag av 55,000 kronor, att utgå från statsverkets fond av rusdrycksmedel
och disponeras enligt, av Kungl. Maj:t fastställda grunder.

I samband härmed hade utskottet till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr A. Petrén m. fl. (nr 16)
och den andra inom andra kammaren av herr B. Holmgren m. fl. (nr 22), däri
hemställts, att riksdagen ville höja det till upprätthållande av verksamheten
vid rasbiologiska institutet för budgetåret 1924—1925 äskade extra reservationsanslaget
av 55,000 kronor till 60,000 kronor, att utgå från statsverkets
fond av rusdrycksmedel.

Utskottet hade i den nu ifrågavarande punkten av angiven orsak hemställt,
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å berörda i ämnet väckta motioner, i vad desamma skilde sig från Kungl. Majrts
förslag, till upprätthållande av verksamheten vid rasbiologiska institutet för
budgetåret 1924—1925 anvisa ett extra reservationsanslag av 55,000 kronor, att
utgå från statsverkets fond av rusdrycksmedel och disponeras enligt av Kungl.
Maj :t fastställda grunder.

Reservation hade avgivits av herr C. J. G. Swartz, som likväl ej antytt sin
åsikt.

Herr Petrén, Alfred: Som kammaren torde erinra sig, rådde fullständig

enighet angående inrättande av det rasbiologiska institutet, vars anslagsfråga
nu föreligger. Alla veta ju också, att det är synnerligen viktiga och invecklade
problem, som detta institut har att lösa, men det ligger i sakens natur,
att skall detta arbete kunna utföras på ett fullt tillfredsställande sätt, är det
nödvändigt, att institutet också har erforderliga medel till sitt förfogande. Jag
vill erinra om att i det ursprungliga förslaget, som uppgjordes för institutets
verksamhet, upptogs förutom lön till chefen ett extra anslag på 82,750 kronor.
Detta belopp blev, när anslag första gången beviljades till institutet, nedsatt
till 60,000 kronor. Sedermera har detta anslag vid förra riksdagen nedsatts
till 55,000 kronor. Styrelsen för institutet hade nu i en skrivelse till Kungl.
Maj:t närmare utvecklat, hurusom det visat sig, att denna nedsättning av anslaget
medfört avsevärda svårigheter och inskränkningar i institutets vetenskapliga
verksamhet. Styrelsen begärde därför, att anslaget skulle höjas till

70,000 kronor, vilket också tillstyrktes av universitetskanslern. Motionärerna

Onsdagen den 9 april f. m.

25

lia emellertid nöjt sig med att yrka på ett anslag å 60,000 kronor eller samma
belopp, som utgick, innan riksdagen förra året nedsatte anslaget till 55,000
kronor.

Då nu den reservant inom utskottet, som yrkat bifall till motionen, tyvärr
är frånvarande, skall jag i stället tillåta mig att på de grunder jag bär anfört
och med hänvisning till vad som framhållits av institutets styrelse yrka bifall
till motionen.

Herr Bergqvist: Då riksdagen förra året behandlade frågan om anslag till
rasbiologiska institutet, fann den skäl nedsätta detta anslag med 5,000 kronor.
Denna nedsättning skulle huvudsakligen belöpa sig på det för resor beräknade
beloppet och motiverades med att resekostnaderna hade nedgått. Samma skäl,
som förelåg för 1923 års riksdag att stanna vid 55,000 kronor, föreligger även
nu. Institutet får ju arbeta inom den begränsade ram, som riksdagen tills vidare
anvisat åt detsamma. När gynnsammare finansiella förhållanden inträda, kan
det ju bli på tiden att tänka på utvidgningar av institutets verksamhet.

Jag anhåller därför, herr greve och talman, att få yrka bifall till utskottets
förslag.

Herr Petrén, Alfred: Jag vill endast erinra om, att det särskilt framhållits
i motionen, att det har visat sig vara förenat med svårigheter på grund av den
vidtagna nedsättningen i anslaget att företaga tillräckligt med resor och hurusom
en del av verksamheten just består i att på ort och ställe inhämta material.
Jag förstår mycket väl, att det är svårt att i dessa tider få bifall till ett yrkande
om höjning i av Kungl. Maj :t begärda anslag, men jag vill erinra om, att detta
anslag utgår av statsverkets fond av rusdrycksmedel, och vid sådant förhållande
har jag förmenat, att det icke skulle vara så farligt att vara med om det högre
anslaget. Jag vidhåller alltså mitt yrkande.

Sedan överläggningen ansetts härmed slutad, gjordes enligt därunder framkomna
yrkanden, propositioner, först på bifall till vad utskottet i den under
behandling varande punkten hemställt samt vidare på bifall till utskottets hemställan
med den ändring, som föranleddes av bifall till de i ämnet väckta motionerna;
och förklarades den förra propositionen, som upprepades, vara med
övervägande ja besvarad.

Punkterna 57—75.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 76.

Lades till handlingarna.

Punkterna 77—-100.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 101.

Lades till handlingarna.

Nr 27.

Anslag till
rasbiologiska
institutet.
(Forts.)

Punkten 102.

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 27. 26

Onsdagen den 9 april f, m.

Anslag till
byggnadssakkunnigt
biträde
hos skolöverstyrelsen.

Punkten 103.

Lades till handlingarna.

Punkterna 104 och 105.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 106.

. Kungl. Maj :t hade föreslagit riksdagen att till arvode åt byggnadssakkunnigt
biträde hos skolöverstyrelsen anvisa för budgetåret 1924—1925 ett extra
anslag av 4,800 kronor.

I en av herr K. J. Ekman inom första kammaren väckt motion (nr 23) hade
hemställts, att riksdagen ville avslå Kungl. Maj:ts förslag om anvisande till
arvode åt byggnadssakkunnigt biträde hos skolöverstyrelsen av ett extra anslag
å 4,800 kronor.

_ Utskottet hade i den nu förevarande punkten på anförda skäl hemställt, att
riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag å herr
Ekmans berörda motion, till arvode åt byggnadssakkunnigt biträde hos skolöverstyrelsen
anvisa för budgetåret 1924—1925 ett extra anslag av 4,800 kronor.

Herr Ekman, Karl Johan: Herr greve och talman! Jag har i en motion

yrkat avslag på Kungl. Maj:ts framställning i denna punkt. Jag har gjort det
på den grund, att jag ansett, att det icke längre kan vara behövligt att ha ett
byggnadssakkunnigt biträde i skolöverstyrelsen, helst då man ju har kungl.
byggnadsstyrelsen, som mycket väl kan avgiva utlåtanden i de jämförelsevis
få frågor, som det här gäller att handlägga inom överstyrelsen, och då byggnadsstyrelsen
såsom ett särskilt ämbetsverk intar en mera självständig ställning
till frågorna än en tjänsteman inom skolöverstyrelsen måhända kan göra.

Som herrarna finna av utskottets motivering på sidan 60, uppges det där,
att de ärenden, i vilkas handläggning jag i första hand föreställde mig, att det
byggnadssakkunniga biträdet skulle deltaga, icke äro synnerligen många. Utskottet
säger: »Antalet ärenden av detta slag utgjorde, enligt vad utskottet inhämtat,
16 år 1922 och 13 under år 1923.» Men därefter talar utskottet om
en andra grupp av ärenden, nämligen framställningar om granskning av ritningar
till skolanläggningar; och utskottet säger, att sådana ansökningar från
kommunerna hava visat tendens till ökning. Det förhåller sig nämligen på
så sätt, att församlingarna för att vara säkra om, att det icke efteråt blir anmärkningar
mot ritningarna, gärna vända sig till överstyrelsen genom att antingen
skicka in ritningarna för granskning eller anhålla om hjälp till upprättande
av ritningar till skolhus och lärarebostäder. I sådana fall har då
den ifrågavarande arkitekten att stå till tjänst med att meddela dylika anvisningar,
granska de ritningar, som insändas, eller upprätta ritningar.

Utskottet uppger vidare, att det finns ytterligare en grupp av ärenden inom
skolöverstyrelsen, som på sista tiden börjat bli talrik. När församlingarna
begära tillstånd att få upptaga lån för skolhusbyggnader eller lärarbostäder,
remitteras nämligen ansökningen till skolöverstyrelsen. Härom säges på sidan
61 i utlåtandet: »Till nästan alla ärenden om upptagande av skolbyggnadslån
infordras numera av skolöverstyrelsen de uppgjorda ritningarna, och överstyrelsens
prövning av låneärendena är synnerligen ingående och omsorgsfull.» Vid
denna granskning biträder naturligtvis arkitekten.

Emellertid förhåller det sig på det sättet, att skolöverstyrelsen, såvitt jag
förstår, egentligen icke har med upprättandet av ritningar till skolhus och

Onsdagen den !) april f. in.

27 Nr 27.

lärarbostäder all göra. Det är kommunernas sak att bygga. Sedan det blivit Anslag till
i skolreglementen etc. bestämt, vilka skolor som skola finnas och hur de skola h''.m beskaffade, är det kommunerna som själva ombesörja uppförandet av träde los skålskolhusen.
Emellertid är det ju såsom villkor för utfående av statsbidrag överstyrelsen.
stadgat, att byggnaderna skola vara uppförda i överensstämmelse med vad (Forte.)
därom stadgas. Detta skall tillses av folkskolinspektörerna. Finna dessa, att
byggnaderna icke äro tillfredsställande, avstyrka de tilldelande av statsbidrag,
och det är ju en mycket allvarsam sak för en kommun. Det är därför ganska
förklarligt, att församlingarna i förväg gå in till skolöverstyrelsen och begära
att få ritningarna granskade och godkända eller att få ett råd med avseende
å ritningarna. Även när församlingarna vilja upptaga lån för skolhusbyggnader
eller för lärarbostäder har, såsom jag nämnde, skolöverstyrelsen
tagit sig före att infordra ritningarna för att granska dem. På deras beskaffenhet
beror då, förmodar jag, i rätt stor utsträckning, huruvida skolöverstyrelsen
tillstyrker lånet eller icke.

Oaktat skolöverstyrelsen icke har någon befogenhet att fastställa ritningar
eller godkänna sådana, har skolöverstyrelsen på detta sätt utvidgat sin maktbefogenhet
till att omfatta även detta, som enligt lagstiftningen helt och hållet
tillkommer kommunerna själva. Det är naturligtvis de tvångsmedel, som man
har i hotet om indragning av statsbidraget samt i möjligheten att förorda eller
avstyrka beviljandet av skolbyggnadslån, som göra, att skolöverstyrelsen på
detta sätt kan tillskansa sig en makt, som lagstiftningen icke tillerkänner överstyrelsen.

Jag har velat fästa uppmärksamheten på den mycket intressanta redogörelse,
som här lämnats för hur det verkligen går till. Den visar, hur skolbyråkratien
sträcker ut sina tentakler för att samla all makt hos sig.

Nu säges här i utlåtandet, att den byggnadssakkunniges verksamhet leder
till besparingar för kommunerna. Ja, stundom! Det vill jag icke förneka.

Men jag har följt med en liten smula i Svensk lärartidning och fått det intrycket,
att besparingarna ifrågakomma egentligen, när det gäller stora miljonbyggen.

I närheten av Stockholm förekom härom året ett dylikt miljonbygge. Där föreslog
arkitekten en inskränkning i byggnaderna, som medförde en rätt avsevärd
besparing. Men detta var, förmodar jag, framkallat av en viss fruktan inom
skolöverstyrelsen för att bygget skulle framstå för den allmänna meningen såsom
alltför dyrbart. Kostnaderna för skolväsendet stiga ju alldeles oerhört, så
att man kan förstå, att skolöverstyrelsen fann det angeläget att nedbringa kostnadema.
_ Men då det däremot är fråga om de små församlingarna ute i landet,
har jag icke i de utlåtanden jag har sett märkt, att man särskilt ömmat för att
spara, utan där gäller det att få byggnaderna så stora och utmärkta som möjligt,
särskilt för lärarpersonalen.

Till belysande av beskaffenheten av de uppdrag, som tillkomma det byggnadssakkunniga
biträdet i skolöverstyrelsen, vill jag här ur tillgängliga besvärsakter
återgiva ett par fall.

Det första gällde Tiavads församling med 369 invånare. Skolrådet i församlingen
anhöll i skrivelse den 9 december 1921 hos Kungl. Maj:t om tillstånd
att vid uppförande av ett för två läraravdelningar avsett skolhus förlägga
två tjänstebostäder för kvinnliga tjänstinnehavare över skollokalerna. Det hade
utrönts, att den golvyta, som bleve erforderlig för de två tjänstebostäderna, icke
komme att överstiga, vad som behövdes för de i nedre våningen liggande skollokalerna.
Följaktligen skulle bostädernas förläggande i skolhuset icke medföra
någon utvidgning av husets grund och uppenbarligen ej heller av dess tak.

Den av skolrådet önskade anordningen skulle sålunda bespara församlingen åtskilliga
kostnader. Och för en så liten församling som Tia-vad betydde detta
mycket.

Nr 27. 28

Onsdagen den 9 april f. m.

Anslag till
bygqnadssakkunnigt
biträde
hos skolöverstyr
elsen.

(Forts.)

Vederbörande folkskolinspektör tillstyrkte på de av skolrådet anförda skälen
bifall till skolrådets anhållan.

Skolöverstyrelsens byggnadssakkunniga biträde hördes och avgav till skolöverstyrelsen
följande yttrande:

»I anledning av Tiavads skolråds anhållan att få i skolbyggnad med två
salar inrymma tvenne bostäder på övre våningen får jag härmed vördsamt anföra
följande. Då skolrådet anfört som skäl för sin anhållan, att skolans och
bostädernas sammanbyggande blir avsevärt billigare, är en undersökning av
detta förhållande av intresse. Bygges skolan såsom föreslagits med två salar
i bottenvåningen samt två bostäder ovanpå, måste övervåningen få rätt höga
sidoväggar, möjligen t. o. m. av full rumshöjd, för att ge stadgat rum åt bostäderna
och deras uppgångar. Denna byggnad kan beräknas med en antagen
kostnad av 30 kronor pr kbm. för skolutrymmena och 35 kronor pr kbm. för
bostäderna gå till 39,000 kronor. Antages skolan i stället byggd med en folkskola-
och en småskolesal av vanliga mått, blir den c:a 9,5 X 18,5 i plan, och
om den tänkes med endast ett flackt tak, torde denna enkla byggnad kosta med
ett antaget pris pr kbm. av 30 kronor 22,500 kronor. Bygges i en särskild
byggnad på nedre botten folkskollärarinnebostad och på övre småskollärarinnans
såsom vindsvåning, allt med stadgade mått, torde denna byggnad kosta,
med ett antaget pris av 35 kronor pr kbm., 14,875 kronor. Alltså kostar hela
anläggningen 37,375 kronor. Skulle skolbyggnaden ges en högre takresning,
så att vinden kan ordnas till gymnastiksal och ev. utrymme för slöjd» — undervisning
i slöjd samt gymnastik har icke varit vid skolan ifrågasatt — »ökas
kostnaden för skolbyggnaden till c:a 30,000 kronor, och hela anläggningen går
till 44,875 kronor. Skulle prislägena vara andra på byggnadsplatsen, blir dock
förhållandet mellan kostnaden för de olika alternativen samma, procentuellt.
Av här anförda torde framgå, att föreslagna en byggnad för skola, och bostäder
ej blir billigare än förläggandet av samma lokaler i skilda hus, men att samma
byggnad blir billigare än två byggnader, där skolan i vind inrymmer även
gymnastik- och eventuellt även slöjdrum. Dessa lokaler åstadkommas dock
för en synnerligen blygsam merkostnad i detta fall. Stockholm den 3 mars
1922.» (Underskrift.)

Skolöverstyrelsen yttrade i detta ärende, att då det icke visats, att tjänstebostäderna
icke lämpligen kunde förläggas till särskilt hus, avstyrktes bifall till
skolrådets ansökan. Denna blev också av Kungl. Maj:t avslagen.

Det andra fallet är följande. I underdånig ansökan den 10 augusti 1921 hade
Lycksele församling anhållit, bland annat, om nådigt medgivande att, utan
hinder av bestämmelserna i boställsordningen för lärarpersonalen vid folk- och
småskolorna, få vid uppförande av beslutat folkskolehus i Hedlunda förlägga
tjänstebostad om tre rum och kök i skolhuset över skollokalen. Anledningen var,
att befolkningen önskade en manlig lärare, för att undervisning i manlig
slöjd måtte kunna anordnas vid skolan. Församlingen stod inför
nydaning av sitt skolväsende och hade att under den närmaste
framtiden bygga skolhusbyggnader för eu beräknad kostnad av 70,000
kr., och dock berördes därav endast ‘/A av distriktets skolpliktiga barn.

Vederbörande folkskolinspektör tillstyrkte ansökningen.

Skolöverstyrelsens »byggnadssakkunniga biträde» hördes och avgav till skolöverstyrelsen
följande yttrande, vid vilket fogats däri omnämnda ritningar:
»Anmodad yttra mig över Lycksele församlings ansökan att få uppföra lärarbostad
i övre våningen i planerat skolhus i Hedlunda får jag anföra följande.
Församlingen anför såsom huvudskäl för sin ansökan, att en stor ekonomisk
vinst ernås, om skolbyggnaden får uppföras på begärt sätt. För att kunna bedöma,
huruvida detta är riktigt, har utförts närslutna ritningar 220—223, vil -

Onsdagen den 9 ajiril f. in.

29 Nr 27.

ka dels (220, 221) visa skollokaler och bostad, vardera i ett envåningshus, dels
(222, 223) skola och lärarebostad sammanbyggda, i ett hus, men förlagda vid
sidan av varandra samt i vindsvåningen, respektive slöjdsal och ett bostadsrum.
Dessutom kunna skola och bostad sammanbyggas enligt planer, som å ritning
220, 221. Dessa olika alternativ, noga kostnadsberäknade i samma prisläge,t
ställa sig sålunda:

Det av församlingen föreslagna.............................. 43 700 kr.

Skola och bostad i skilda envåningshus, enligt ritning 220, 221 .... 40,800 »
Skola och bostad i en våning sammanbyggda med planer enligt ritning
220, 221.............................................. 45,500 »

Skola och bostad sammanbyggda men lagda vid sidan av varandra,

enligt ritning 222, 223 .................................... 39,100 »

Byggnadens utseende anföres som ett andra skäl, varför begärda husform önskas.
Byggnaden torde på grund av skollokalernas höjd även som envåningshus
och med ett resligt valvtak fa så pass höjd och drag av monumentalitet över
sig, att det far ett tilltalande utseende och gentemot kringliggande byggnader
gör sig tillräckligt gällande. Stockholm den 14 december 1921.» (Underskrift.)

Skolöverstyrelsen förklarade sig hysa den uppfattningen, att en tjänstebostach,
som vore avsedd för familj, icke utan särdeles tvingande skäl borde förläggas
över skollokal, då störande inverkningar av. ett dylikt grannskap kunde bliva
till men för arbetet i skolan som trevnaden i bostaden. Utredningen i föreliggande
fall syntes.icke heller gåva vid handen, att man av ekonomiska skäl hade
Ho äcklig anledning att frångå gällande bestämmelser rörande förläggningen av
ifrågavarande lokaler. Pa grund härav hemställdes, att ansökningen, i vad den
avsåge rätt för Lycksele församling att vid uppförande av folkskolebus i Hedlunda
förlägga tjänstebostad om tre rum och kök över skollokal, icke måtte av
Kungl. Maj.-t bifallas. Det blev också Kungl. Maj:ts beslut.

Av ett i akten befintligt brev från kyrkoherden i Lycksele inhämtas, att församlingen
sedermera, med avstående från undervisningen i manlig slöjd, uppfört
skolhuset med tjänstebostad om tva rum och kök (för lärarinna) i övre våningen.

Huset kostade färdigt 16,890 kronor, vartill kommer, att byamännen i Hedlunda
kostnadsfritt släppte till 300 timmer, vars värde torde kunna skattas till

So oonerer h°?st 3,000 k1ronor på Platsen- Således gick kostnaden icke till
z0,000 kronor lör samma hus, som arkitekten beräknade skola kosta 43,700 kronor,
endast minskat med ett rum på vinden.

Det förefaller ganska egendomligt, att sadana utlåtanden kunna avgivas och
som herrarna, förstå härav, synes tendensen alls icke vara, att man därvidlag
skall kunna spara, utan tendensen vid begagnandet av arkitektens biträde i skolöverstyrelsen
är uppenbarligen, såvitt jag kan förstå, att man vill ha skolorna
sa byggda och anordnade, som skolöverstyrelsen och inspektörerna önska. Det
begagnas, som jag nämnt, ett slags tvångssystem för att på det sättet få skoloverstyrelsen
att bliva den bestämmande även på detta område, där det enligt
lagstiftningen tillhör kommunerna själva att bestämma.

J ag har bara velat påpeka detta i mitt tycke mycket anmärkningsvärda maktbegär,
som besjälar de ledande inom skolbyråkratien. I själva saken har jag
intet yrkande for denna gång. B

heinställtlärmed överläggning bifölIs vacl utskottet i förevarande punkt

Punkterna 107—111.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Anslag till
by g g nåda sakkunnigt
biträde
hos skolöverstyrelsen.

(Forts.)

Nr 27.

30

Onsdagen den 9 april f. m.

Om ändrad
benämning å
vissa låroverkslärare

m. fl.

Punkten 112.

I en inom första kammaren av herr M. Hellberg väckt motion (nr 19) hade
hemställts, att riksdagen ville förklara sig icke hava något att invända mot att
föreskrift utfärdades därom, att i författningar rörande de allmänna läroverken
— och med dem jämförliga läroanstalter — den nuvarande tjänstetiteln lektor
utbyttes mot förste lektor och den nuvarande titeln adjunkt mot lektor.

Utskottet hade i den nu föredragna punkten på åberopade grunder hemställt,
att herr Hellbergs berörda motion icke måtte av riksdagen bifallas.

Enligt en vid punkten avgiven reservation hade herrar O. U. B. Olsson, H. F.
Lamm, J. G. Walles, E. A. Hallin, F. L. Lindqvist och •/. Jönsson i Revinge
ansett, att utskottet bort till en början i sitt utlåtande intaga motiveringen till
motionen samt därefter anföra och hemställa följande: •

»Den fråga, som nu ånyo bragts nå tal, finner utskottet värd att beaktas, och
har utskottet intet att erinra mot bifall till motionärens förslag. Utskottet, som
anser frågan kunna lösas oberoende av den förestående omorganisationen av de
allmänna läroverken, har ansett sig böra fästa avseende vid den så gott som enhälliga
opinionsyttring, vilken i denna fråga föreligger från adjunktkårens
åida, och jämväl i övrigt funnit så starka skäl tala för en ändrad benämning å
ifrågavarande lärargrupper, att utskottet tillstyrker, att åtgärder må vidtagas
för tillgodoseende av motionärens förslag.

Utskottet hemställer alltså, att riksdagen må, i anledning av herr Hellbergs
ovanberörda motion, förklara, att från riksdagens sida hinder icke möter, att av
Kungl. Maj:t utfärdas föreskrift därom,

dels att vad i gällande författningar rörande de allmänna läroverken, högre
lärarinneseminariet, folkskoleseminarierna, de tekniska elementarskolorna, de
tekniska fackskolorna och de tekniska gymnasierna finnes stadgat i fråga om
lektor skall gälla förste lektor; och

dels att vad i gällande författningar rörande de allmänna läroverken och folkskoleseminarierna
är föreskrivet i fråga om adjunkt och adjunkt å övergångsstat
skall avse lektor.»

Herr Olsson, Oscar: Herr talman! Egentligen borde jag börja med en passande
förklaring, att det icke är så riktigt att upptaga kammarens^tid med en
så pass obetydlig fråga som denna, allra helst efter utgången av frågan i inedkammaren.
Det är ju ganska förklarligt och ganska sympatiskt, att folk i allmänhet
tycker, att det är löjligt att diskutera titelfrågor, för så är det naturligtvis.
Men i vårt land finns det ett titelväsen, som på många punkter är ganska
löjligt, och det egendomliga är, att när någon vänder sig mot en särskilt löjlig
titelhistoria här i landet, är det rätt svårt för honom att undgå något av det gläd!-jeskimmer, som annars borde vara förbehållet åt den titelsjuka, emot vilken han
vänder sig.

I detta fall ligger saken så, att en hel kår här i landet har förklarat, att den
känner otrevnad på grund av den allmänt erkänt löjliga titel, som tillkommer dess
medlemmar. Detta har nu väckt mycken glädje bland opponenterna mot denna titels
avskaffande, ehuru det är svårt att förstå, att löjligheten skulle drabba den
kår, vilken med mycket goda skäl begärt att bliva befriad från en titel, som ingen
av herrarna vill använda, ingen av de herrar här i kammaren, som komma
att rösta för titelns bibehållande. Det är väl ändå rätt komiskt. Det är ingen
av de herrar, som gå mot denna titelförändring, som anser, att det tillhör hans
uppfostrade vanor att använda den titel, mot vars avskaffande han bär kommer
att rösta. Bara det, tycker jag, borde ju vara alldeles tillräckligt för att.
visa, vad det bär är fråga om.

Onsdagen den 9 april f. m.

•n Nr 27.

Jaff känner mig fullt solidarisk med kåren, fastän jag sluppit ifrån den titeln
och p.g vänder mig mot den titeln, fastän jag aldrig skulle lm känt något obehag
av att la bara den. Det är nämligen på det sättet, att jag är skåning och
vi skamngar ha eller ha i alla fall haft en helt annan uppfattning i denna fråga
än svenskarna lör övrigt, ehuru gudnås så visst den svenska seden i detta fall
nog har smittat av sig ned åt Skåne också. Under min skoltid i Skåne sade vi
alltid adjunkt till våra adjunkter, och adjunkterna funderade inte alls på att få
någon annan titel, och under min studenttid på samma sätt. Men när jag kom
upp till motionarens stad under min första tjänstgöring och helt vänligt gav äldste
adjunkten denna titel under ett samtal med honom, fick jag höra, att det inte
gick an, ty sa säde ingen bildad människa här uppe i Sverige, utan man sade
doktor i stallet. Det ar just däri det vidriga ligger. Hela denna kår pådyvlas
eu titel* som den icke har något berättigat anspråk på. Här skall en hel kår gå
och slita under den svenska titelsjukan på ett så odrägligt sätt som att de skola
vara tvungna att lata vem som helst av herrarna här använda en titel som vederbörande
icke har rätt till.

Varför aro herrarna sa ängsliga för att avskaffa denna titel? Vad kan det
ha tor konsekvenser? Det är åtskilliga sådana som ställts i utsikt. Man har
sagt. vad skall man kalla de kommunala mellanskolornas lärare’ Vad skall
man gorå, om folkskollärarkåren vill ha en finare titel o. s. v. Jag säger - kalla
dem vad in vill, men det är inte den frågan, som föreligger här. Den fråo-a
som föreligger har ar, att alla de personer, som ha adjunktstiteln skola få en*titel,
som överensstämmer med deras verksamhet. Så enkel är saken. Kommer
det nagra svårigheter sedan, så få väl herrarna lösa dem då

1.hlr Tf8’ {ast ''?Ft är att ta detta på allvar, att här skulle en annan
kar förfördelas nämligen lektorerna. Deras sociala titel skulle få minskat
värde genom titelns utsträckande till adjunkterna. Skulle inte herrarna vilja
ata ektorerna sjalva ha det bekymret? Det tycker jag skulle vara ganska
lämpligt Jag har inte bort någon lektor opponera sig på denna punkt. Det
ar möjligt att det finns något enstaka undantag, ty undantag finnas alltid, men
jag tror inte, att lektorerna som kar skulle anse sig kränkta eller skulle anse att
deras sociala värde pa något sätt nedsättes, om den allmänna lärartitel de ha
utsträcktes till Övriga utövare av samma yrke vid läroverken.

Slutligen ha nagra ljushuvuden funderat ut, att detta skulle kunna medföra
svara ekonomiska konsekvenser, ty riksdagen skulle, när det gäller löner icke

Ja Pa f°rSte \*?rt<,rer °r.ch lektorer> ^an riksdagen skulle kunna råka
«iva lektorerna samma lön som förste lektorerna. År det någon här i kammami,
som någonsin förnummit, att det har varit svårt att bestämma löner åt förste
‘ o^ aktuaner och att dessa någon gång blivit sammanblandade?

oavitt jag törstar aro alla skäl, som anförts mot den förändring, som motionären
pa göda grunder föreslår, endast svepskäl. Det finns naturlivs folk
kanske till och med i denna högst upplysta församling, som anser, att hela denna
kar ar förfallen till en löjlig titelsjuka, men det folket tar jag verkligen icke
någon hänsyn till Da det således, herr talman, här är fråga om att avskaffa
eu titel, som i stort sett icke användes av någon här i landet, och att i stället in
fora en titel, som kan användas, och detta icke skulle medföra några som helst
otrevhga konsekvenser åt något håll, ber jag att få yrka. bifall till den reser\
eif lön, som vid denna punkt är avgiven.

Om ändrad
benämning ä
vissa lärovcrkslärare

m. fl.
(Forts.)

Herr Kerga vi st: Herr talman! Denna fråga är prövad av riksdagen så

anser iäeahelD?’ °n förhållande.n ha sedan dess icke inträffat Jag

anser icke heller, att fragan, aven om ett visst fog skulle kunna förefinnas för

JaTSnemv1ua fr” tiU löSnin!? T Den är icke tillräckligt utredd,

ag skulle vilja fråga herr Olsson om en sak: hur skulle herr Olsson själv ti -

Nr 27.

Om ändrad
benämning å
vissa läroverlcslärare

m. fl.
(Forts.)

g2 Onsdagen den 9 april f. m.

tuleras efter de nya bestämmelserna? Skulle herr Olsson heta förste lektor eller
skulle herr Olsson heta lektor? Vid seminarierna finns ju endast ett slags lektorer.
Skulle herr Olsson heta förste lektor? Ja, det vore något oegentligt,
eftersom inga andra lektorer finnas vid hans undervisningsanstalt. Skulle herr
Olsson däremot heta bara lektor, bleve herr Olsson deklasserad, och det vore val
ej så angenämt. På samma sätt är det med lektorerna vid t. ex. tekniska gymnasier
oTs. v. Jag skulle vidare vilja fråga herr Olsson, om han tror, att någon
skulle komma att titulera en förste lektor för förste lektor. Han komme att
heta lektor, han såväl som den som blir lektor från att vara adjunkt. För att
man skulle kunna beräkna, att titeln för den högre ställda lektorn verkligen
skulle kunna användas, finge man möjligen kalla honom »överlektor» i stil med
överlantmätare, överingenjör o. s. v. »Förste lektor» tror jag däremot knappast,
att någon kommer att säga vid tilltal. .

Jag vill också påpeka, att fråga nu föreligger om omorganisation av vara
läroverk, och det är väl lämpligt, att denna sak vilar, tills den kan tagas u p P i
det sammanhanget. Någon skada kan jag verkligen inte finna, att man behöver
befara av uppskovet med den ifrågasatta reformen.

Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Herr Olsson, Oscar: Jag är mycket tacksam mot den föregående talaren,

som gav ett så briljant skolexempel på det sätt att argumentera, som är det
vanliga hos motståndarna till denna fråga. Som herrarna märkte lag argumenteringens
huvudpunkt däri, att jag liksom övriga nuvarande lektorer skulle bil
deklasserad i titelavseende, ifall man införde lektorstiteln över lag. Jag var
ju något inne på den frågan i mitt första anförande men ville i^te
såra kammarens ledamöter genom att upphålla mig vid den synpunkten, därför
att — ja, jag skall inte använda några ord, som. eventuellt kunna bil
sårande för den föregående talaren. Då kommer emellertid just detta upp som
ett huvudargument mot mig. Jag säde,. att den sorgen borde man kunna
överlåta åt lektorerna själva, och när ingen opinionsyttring kommit från
lektorerna på den punkten, kunde man få slippa höra den argumenteringen.
Eftersom den föregående ärade talaren ansåg, att det skulle vara så generande
för mig att bliva deklasserad genom att tituleras ^ med samma titel som
även användes för de nuvarande adjunkterna, ber jag få förklara, att varken
jag eller någon annan lektor i Sverige känner några bekymmer för den saken.
Jag ber också att få förklara, att, såvitt jag förstår, det icke blir någon, som
vid tilltal kommer att använda titeln förste lektor, utan dessa lärare bliva verkligen,
såsom den föregående ärade talaren sade, lektorer allihopa vid dessa läroanstalter.
Jag kan icke förstå, vad det skulle vara för ont i den saken, när
ingen av dem, som hava lektorstiteln nu, opponerar sig emot det; åtminstone
hava de icke opponerat sig så pass, att det kan talas om någon allmän opposition
däremot. Nu vill jag säga, att de, som hava ett så djupt bekymmer för de
nuvarande lektorernas sociala ställning i titelhänseende, kunna känna sig lugna
i det hänseendet, ty de nuvarande lektorerna kunna kallas för doktorer, vilken
titel i gengäld kommer att få högre social klang än den har nu, när den användes
oberättigat på så många håll. .

Herr talman! Den argumentation, som användes gentemot motionen pa detta
sätt, kan jag icke anse kunna tillmätas det värde, att jag för den sakens skull
kan’föranledas frånfalla min tillstyrkan av reservationen.

Herr Hellberg: Herr talman! Det skulle väl tydas såsom bristande in tresse,

om jag icke sade några ord i denna fråga, då jag själv väclkt motionen.
Det är väl kanske i medvetande om, att det lider mot slutet av min parlamentariska
bana, som jag i år varit nog så oförvägen i fråga om de motioner jag

Onsdagen den 0 april f. in.

33 Nr 27.

väckt. I detta fall skedde det dock av önskan att tillmötesgå en hel kårs önskningar,
då denna kår vände sig till mig i sista stund och kanske hade haft svårt
att annars få sina önskningar framförda för riksdagen.

Men jag får ju bekänna, att det för övrigt är mig ganska främmande att göra
så mycken affär av en titelfråga. Det har här varit tal om deklassering i titelväg,
och då erinrade jag mig, att jag själv genomgått en sådan deklassering:
när jag blev tidningsman, förlorade jag nämligen den lilla anspråkslösa akademiska
titel, som jag hade rätt att bära, och jag kallades rätt och slätt för »herr».
Jag minns, att jag då ganska smärtfritt tröstade mig med en vers av Heidenstam
i hans »Hans Alienus», där han säger:

Om ändrad
benämning d
vissa läroverkslärart -

in. fl.
(Forte.)

»Sörj ej för titeln, mången bär en värre.
Den tillkom fordom män i kungaskrud.
Den tillhör göteborgare och Gud.

H ans Alienus’ titel den är herr e.»

Men det hände mig en gång, sedan jag fått den titeln, att jag bliv föreställd
lör en extralärare vid läroverket och vi blevo presenterade för varandra såsom
herr Hellberg och doktor Andersson, fastän vi voro filosofie kandidater båda två.
Då tyckte jag, att det var mycket mer ledsamt för honom att bära en titel, som
han inte hade rätt till än för mig att avvara en, som jag hade rätt att bära. Det
var det första intrycket av denna sociala vantrevnad, som jag i min motion kallat
den, varunder en hel kår lider, och motionen har tillkommit för att om möjligt
avlägsna den. Jag får uppriktigt bekänna, att jag är alldeles oförmögen att begripa,
varför riksdagen skall — om uttrycket tillåtes, herr talman — illfänas att
ålägga dessa personer en titel, när de be att av barmhärtighet bliva förskonade
ifrån den.. Jag tycker, att det vore en akt av enkel mänsklig medkänsla att befria
dem ifrån den, då det kan ske genom ett enda penndrag. Och jag kan inte
se, att det skulle komma att medföra några farliga konsekvenser. Detta har
en föregående ärad talare också påvisat gentemot de menliga påföljder, som min
ärade vän på Norrbottenslänsbänken vinkade med.

Det har i utskottsbetänkandet anförts såsom ett huvudskäl, att man inte ännu
borde i denna detalj gorå någon förändring, utan att man borde bida läroverksreformen,
och det har ju också utskottsavdelningens ordförande för sin del upprepat.
Ja, det är ju litet underligt med konsekvensen ibland. Vi komma snart
till ett ärende -— jag syftar på det, som rör privatläroverken —- där det inte har
mött några ledsamheter att vidtaga detaljförändringar, fastän man där, tjmker
jag, kunde haft samma anledning att bida läroverksreformen. Där var emellertid
det skädet av ingen betydelse. Men då det gäller en sådan fråga som att tillmötesgå
en enkel begäran från några adjunkter, då hette det: »Vi måste vänta
på läroverksreformen. Det går inte an att göra något nu, det skulle vara betänkligt!» Jag

förstår naturligtvis, att sedan andra kammaren redan fattat sitt beslut,
frågan är fallen. ^ Men nog tycker jag, att det kunde hedra första kammaren,
om den i denna fråga ville gå samma väg som den nyligen gick, då den följde
fröken Hesselgren i hennes yrkande om bifall till hennes motion. Då så många
nu äro frånvarande och de till en votering instämmande i regel följa utskottet,
så är dock inte mycket att vänta, men jag vågar i alla fall yrka bifall till motionen.

Herr förste vice talmannen: Jag står på denna punkt bland reservanterna,
på grund därav att några adjunkter hava vänt sig till mig och anhållit, att jag
måtte föra fram samma synpunkter, som den förste ärade talaren här framfört.
Emellertid har jag ansett mig ej böra uppträda i denna fråga med något vidare
anförande, då den ju redan fallit genom att andra kammaren beslutat i motsatt
Första hammarens protokoll lÖSJf. Nr 27.

3

Nr 27. 34

Onsdagen den 9 april f. m.

Om ändrad
benämning å
vissa läroverkslärare

m. fl.
(Forts.)

riktning. Det, som då gav mig anledning att taga till ordet, var ett yttrande,
som biskop Bergqvist här fällde, då han säde, att frågan icke var utredd. Det
är ett argument, som jag böjer mig för, så mycket mera som det gäller även för
en annan fråga, i vilken biskop Bergqvist och jag hava olika meningar. Därför
vill jag stryka under, att jag finner argumentet vara för mig så bärande, att jag
avstår ifrån att göra något yrkande och böjer mig för ordföranden i utskottets
fjärde avdelning.

Herr Bergqvist: Jag är smickrad över, att de skäl, som jag framdragit,

hava haft en så kraftig verkan på herr förste vice talmannen, och jag får
väl taga under övervägande, huru jag skall handla, då vi komma till den
punkt, som han syftade på, och då den fråga, som det där gäller, blir aktuell.

Yad beträffar herr Hellberg, så vore det egendomligt, om detta skulle bliva
något slags politiskt testamente i samband med hans i utsikt ställda avgång
från den politiska skådebanan, vilket han här ville ge oss. Jag vill minnas,
att det icke är första- gången herr Hellberg motionerar i titelfrågor. En gång
var det fråga om att avskaffa greve- och friherretitlarna i kammaren och, om
jag icke minns orätt, var det herr Hellberg, som även den gången motionerade.
Nu är det för läroverksadjunkternas räkning, som herr Hellberg motionerar.
Jag vill icke klandra någondera motionen, men icke tycker jag, att
denna såsom något slags slutspurt på den politiska banan, om jag så får säga,
kan anses såsom synnerligen betydande.

Jag tänker i alla fall, att ingen lider något större men, om denna fråga
vilar, till dess den stora läroverksreformen företages. _ Kanske man kan hitta
på någon lämpligare titel än förste lektor och lektor till dess.

Herr Winberg: Herr talman! Det skall icke falla mig in att underkänna
betydelsen av den fråga, som här föreligger, vare sig ur synpunkten av vanlig
demokratisk framgång eller ännu mindre beträffande proletariatets befrielsekamp,
men eftersom det nu ser ut, som om man icke skulle kunna få denna
ärade församling att i något avseende intressera sig för sådana här större frågor,
skulle jag vilja föreslå en annan lösning. Om jag icke visste, att såväl motionären
som en del andra personer här hava en bestämd aversion mot allt,
som kan ha ryskt ursprung, så skulle jag vilja föreslå, att, tills man förr
eller senare kommit till klarhet i denna titelfråga, man kunde använda det ryska
tilltalsordet »tavaritsch», som på ett behändigt sätt löser titelfrågan och ger
uttryck åt den fulla jämlikhetsprincipen.

Herr Hellberg: Herr talman! Jag vet inte vad adjunkterna skulle såga,

om de ställdes i valet mellan att få titeln adjunkt eller tavaritsch. Det blir
deras sak att avgöra, jag törs inte svara på deras vägnar, men de komma kanske
att taga upp den saken till omprövning, så att den kan föreligga utredd
till ett annat tillfälle, ty vi lära väl få behandla frågan flera gånger._

Jag vill säga min vän biskopen i Luleå, som det numera heter i kyrkomötet,
att det aldrig varit min avsikt att framställa detta förslag som något
politiskt testamente; jag sade bara, att det var i känslan av det snara slutet
på min parlamentariska bana och i medvetande om, att man då just inte vidare
har mycket att vare sig vinna eller förlora, som jag i år tillåtit mig några
oförvägna motioner, som jag kanske annars skulle hesiterat mera för. Vad
sedan beträffar den tidigare motion, som den ärade talaren syftade på, den jag
väckte vid min första riksdag, vid mitt inträde på den parlamentariska banan,
då jag också var något oförvägen, så avsåg den inte. att avskaffa greve- och
friherretitlarna, utan det var bara fråga, om, att första kammaren för en -

Onsdagen den 9 april f. in.

35 Nr 27.

hetlighetens skull skulle följa det föredöme, som andra kammaren givit, att
inte vid de parlamentariska överläggningarna begagna dessa titlar. Så var det
med den saken.

Vad sedan beträffar frågan om utredning i ärendet, skall jag endast erinra
de herrar, som åberopa det skälet, att denna fråga en gång framlagts för riksdagen
av Kungl. Maj:t; sålunda faller anklagelsen på Kungl. Maj:t, som skulle
varit nog lättsinnig att framlägga den outredd. Jag tror inte, att man med
vidare framgång kan fasthålla den beskyllningen.

Jag vidhåller alltså mitt yrkande.

Om ändrad
benämning ä
vissa läroverkslärarc -

m. fl.
(Korts.)

Efter det överläggningen förklarats härmed slutad, gjorde herr talmannen
jämlikt föreliggande yrkanden propositioner, först på bifall till vad utskottet
i den förevarande punkten hemställt samt vidare på bifall till den i ämnet
väckta motionen; och förklarade herr talmannen, sedan han upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan, sig finna denna proposition vara med
övervägande ja besvarad.

Herr Olsson, Oscar, begärde votering, i anledning varav uppsattes, justerades
och anslogs en så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad statsutskottet hemställt i sitt utlåtande nr 8 punkten
112, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, bifalles den i ämnet väckta motionen.

Vid slutet av den häröver anställda omröstningen befunnos rösterna hava.
utfallit sålunda:

Ja — 75;

Nej — 39.

Punkten 113. 0m anslag m

Kungl. Maj :t hade i förslaget till riksstat för budgetåret 1924—1925 upp - l^issa^Uro
fört det ordinarie reservationsanslaget till de allmänna läroverken med oför- a verhslärart
ändrat belopp, 7,651,377 kronor.

I en av herr V. Rydén inom andra kammaren väckt motion (nr 95), hade emellertid
hemställts, att riksdagen ville besluta att i riksstaten för budgetåret
1924—1925 under det ordinarie reservationsanslaget till de allmänna läroverken
åter upptaga anslagsposten till resestipendier åt lärare i främmande levande
språk och att för detta ändamål höja samma anslag med 15,000 kronor, från i
statsverkspropositionen beräknade 7,651,377 kronor till 7,666,377 kronor.

Utskottet hade i den nu ifrågavarande punkten av angivna orsaker hemställt,
att riksdagen måtte

a) i riksstaten för budgetåret 1924—1925 uppföra det ordinarie reservationsanslaget
till de allmänna läroverken med oförändrat belopp, 7,651,377 kronor;

b) i anledning av herr Rydéns berörda motion medgiva, att under budgetåret
1924—1925 finge från reservationerna å förberörda anslag användas intill

15,000 kronor till resestipendier åt lärare i främmande levande språk vid de
allmänna läroverken.

Vid förevarande punkt hade reservation anmälts av herrar S. H. Kvarnzelius,

A. C. Lindblad, H. F. Lamm, E. A. Hallin, A. R. Rooth, I. Bergman i Tännäs,

Nr 27. 36

Onsdagen den 9 april £. m.

Om anslag till./ 21. Novwictu och P- M. Olsson i Hlädinge, vilka ansett, att utskottet bort

resestipendier hemställa att riksdagen måtte
åt masa laro- ,

verkslärare. a) (= utskottet;

(Forts.) b) avslå herr Rydéns berörda motion.

Herr förste vice talmannen: I denna punkt har jag jämte ytterligare några
ledamöter av denna kammare och av andra kammaren avgivit en reservation,
som avstyrker den av herr Rydén i denna fråga väckta motionen. Innan jag
går att motivera mitt yrkande på avslag i denna punkt, ber jag få säga några
ord om huvudtiteln i dess helhet.

När denna huvudtitel återkom från den förberedande behandlingen i fjärde avdelningen,
voro väsentliga förändringar föreslagna i densamma. Det var ökningär
på många håll och kanter, och motioner, som blivit väckta,, hade tillstyrkts.
Skillnaden utgjorde, vill jag minnas, omkring en halv miljon kronor.
Men en del av ändringen var vunnen på det sättet, att det var en tillstrypning
gjord med hänsyn till anslagen till statsunderstödda privatläroverk. Nu har
jag den uppfattningen, att man bör hålla sig närmast till den budget som förefinnes.
Det anser jag vara en skyldighet med hänsyn till den ekonomiska situationen
Jag har även den uppfattningen, att nämnda tillgång var vunnen på
ett i grunden oberättigat sätt, och jag fick tillfälle att i utskottet föra fram denna
min uppfattning, såsom jag gör det här. Jag sade vid det tillfället, att det
var åtskilliga punkter, mot vilka jag ville göra invändning. Först avsag jag da
anslagen till resestipendier för lärare vid allmänna läroverk, kommunala mellanskolor
och privata läroverk, tillsammans anslag till ett belopp av 27,500 kronor
Dels hade jag en avvikande mening angående anslaget till stipendier ior
elever vid folkskoleseminarier, som blivit höjt med 25,000 kronor Vidare hade
jag även avvikande mening i fråga om anslaget till stipendier för elever vid tolkhögskolor
och till populära vetenskapliga föreläsningar, som även var höjt och
till slut jämväl beträffande anslaget till arvodesförhöjnmg åt lärare vid tortsättningsskolan,
som utgör en ganska väsentlig summa. Då nu huvudtiteln omfattar
nära 250 olika punkter, var det nödvändigt att framgå med något sa nar
skyndsamhet, och jag sade då, att om jag ej reserverade mig på alla dessa av
mig nu angivna punkter och endast på den punkt, som här föreligger, jag dock
förbehöll mig i allt fall att med hänsyn till de yrkanden, som jag gjort ia i
kammaren ha min fria yttranderätt. Jag tar detta som inledning till denna

fråo-a '' •

Vad beträffar denna fråga, så är det på det sättet, att på övrigahuvudtitlar,
som beröra tekniska områden, jordbruket m. fl. har man ansett sig utav rent
ekonomiska skäl ej böra upptaga anslag till resestipendier, och jag kan ior min
del icke inse, att det finns något skäl, som gör det mera berättigat pa denna punkt
än på någon annan punkt att ge anslag till resestipendier. Naturligtvis ligger
det något gott i det, och det vill jag icke neka till. Det ar icke därior, att jag
anser själva anslaget vara av den art, att det icke kan vara önskvärt, som jag
uppträder mot det, utan det är av budgetära skäl, av rent finansiella skal; och
■jag anser mig så mycket mer berättigad att avstyrka detta anslag, som precis
liknande anslag på övriga huvudtitlar icke ha förekommit och således icke vant
underkastade prövning av riksdagen. Jag har därför icke ansett, att det vore
något berättigat att just här, på grund av att det föreligger en motion, bevilja

^ JaglaerTåledes, herr talman, för min del att i fråga om denna punkt få yrka
bifall till reservationen.

Herr Olsson, Oscar: Herr talman! Det är rätt roligt att, när denna huvudtitel
behandlas, höra de rent ekonomiska skälen anföras, i all synnerhet som vid

Onsdagen den !) april f. m.

37 Nr 27.

ett senare tillfälle vi få höra, att den ärade reservanten kommer att opponera
sig mot Kungl. Maj:t genom att yrka, att man med 112,000 kronor må höja ett
annat anslag, som redan förut kastat sin skugga framför sig vid denna debatt.
Det är naturligtvis en liten skillnad på de intressen, som ligga bakom det ena
eller andra anslagskravet, men att åberopa rent ekonomiska skäl i fråga om detta
anslag är så mycket mera anmärkningsvärt från en annan synpunkt, nämligen
den, att beviljandet av detta anslag icke medför ett dugg större budgetsvårighet,
för den händelse det beviljas. Det är nämligen så, att utskottet har förklarat,
att om icke reservationen på anslaget räcker till för detta ändamål, får icke
ändamålet nås genom att anslaget höjes. Följaktligen står saken på det sättet,
att utskottet i detta fall har bestämt anslagsbeloppet med hänsyn till det förhållandet,
att penningar finnas, varför anslaget inte behöver höjas. Man kan ju
säga: ja, men man skall icke hugga eu reservation, ty det är ingen trevlig åtgärd.
och jag ger dem rätt, som säga, att det skall man icke göra utom i nödfall.
Kung!. Maj:t har nu gjort det i andra fall, och då är frågan, om det ej
föreligger här ett sådant fall, att det är försvarligt att taga reservationen i anspråk.
Kungl. Maj :t har för resten tagit i anspråk en del av reservationen på
just detta anslag.

Vidare anförde herr förste vice talmannen ytterligare ett gott skäl. Han sade,
att vi förut ha haft liknande anslag på andra huvudtitlar, och dessa ha nu icke
beviljats. Jag skulle vara glad att få höra, vad det är för anslag till språklärare
på andra huvudtitlar, som icke ha beviljats av riksdagen. Jag har inte
hört talas om några språklärarstipendier på de andra huvudtitlarna. Hade det
varit fråga om några, skulle jag nog ha yrkat bifall till dem också, just på
grund av vikten och betydelsen av, att språklärare få tillfälle att besöka det
land, i vilket det främmande språket talas.

Frågan ligger således på detta sätt: är det av ett verkligt allmänt intresse,
att språkstipendier beviljas eller ej? Jag vill härpå svara: det är ett livsintresse
för språkundervisningen. Jag kan icke förstå de personer som säga, att
det icke är ett livsintresse för språkundervisningen, att lärarna i främmande
språk få tillfälle att höra och tala det språk, i vilket de undervisa. Med det
ökade internationella utbytet på alla områden just i dessa tider tror jag, att man
har ytterligare skäl att stryka under, att det är av synnerligen stor vikt för vårt
land, att vår språkundervisning står högt. Men språkundervisningen kan icke
stå högt här i landet, om icke lärarna få tillfälle till utrikes resor.

Följaktligen ligger saken så, att detta anslag är synnerligen motiverat. Det
gäller ett livsintresse för den språkliga undervisningen i våra skolor. Ett bifall
till motionen om dessa resestipendier ökar icke budgetsvårigheterna ett
grand. Således tala alla skäl för ett bifall till utskottets hemställan, och det
finns inga bärande skäl, som tala däremot.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr statsrådet Beskow: Herr greve och talman, mina herrar! Det torde
nog förhålla sig så, som herr förste vice talmannen redan anfört, nämligen att
denna huvudtitel efter att först av regeringen vid budgetens uppgörande ha fått
en synnerligen välvillig behandling också inom statsutskottet behandlats mycket
välvilligt. Statsutskottets förslag har ju visserligen icke någon fullständigt
revolutionerande innebörd, vilket man möjligen skulle ha kunnat vänta sig
med anledning av den hårda blåsten under remissdebatten, men givet är, att åtskilliga
av de höjningar av anslag, som här äro föreslagna, borde ha kunnat underlåtas.
Särskilt om utskottet hade tagit litet mera hänsyn till penningvärdets
förändringar, hade det nog kunnat komma till ett annan resultat.

Ett bevis på, huru välvilligt behandlad denna huvudtitel är, utgör just den
punkt, som vi nu tala om. Det har ju redan förut av herr förste vice talman -

Om anslag till!
resestipendier
åt vissa lärvverfc8lärare.

(Korta.)

Nr 37. 38

Oasdagen den 9 april f. m.

Om anslag till nen anförts, att på alla andra huvudtitlar dylika resestipendier icke utgå. De
åTTissaUro- ulgingo ju icke heller i fjol, utan sista gången sådana utgingo var under 1921
verlcslärare. och 1922, och den föregående regeringen strök dem av sparsamhetsintresse. Den
(Forte.) nu sittande regeringen har icke ansett, att situationen i år är gynnsammare än
den var föregående år, och har därför, liksom då skedde, konsekvent strukit alla
anslag till resestipendier. Jag skall be att få räkna upp några sådana på olika
huvudtitlar. På fjärde huvudtiteln utgingo 1922 i dylika anslag till lantförsvaret
31,500 kronor. Arméförvaltningen har i år begärt 31,500 kronor plus
6,500 kronor just för språkstudier, sammanlagt 38,000 kronor. Detta har icke
upptagits i budgeten. Sjöförsvaret har tidigare haft sådana anslag på 34,000
kronor. Detsamma är begärt i år, men det har heller icke upptagits i budgeten.
Förste provinsialläkare och civila läkare ha haft resestipendier på sammanlagt
5,000, respektive 5,250 kronor. Dessa ha icke upptagits. Stipendier
ha vidare utgått åt läkare för studier i tuberkulossjukvård, åt ordinarie läkare
vid länslasarett, åt medlemmar av väg- och vattenbyggnadskåren. Inga av dessa
förekomma i årets budget. Under tionde huvudtiteln ha förekommit reseunderstöd
åt personer, som ägna sig åt bergshantering och vilja förvärva ökad skicklighet
och insikt i denna hantering. Detta anslag har i år av kommerskollegium
föreslagits till 6,000 kronor. Det har vidare av kollegium begärts ett
anslag till stipendieresor i utlandet för arbetare på 15,000 kronor, ett anslag
till idkare av hantverk på 18,000 kronor, till verkmästare och förmän på 5,000
kronor och slutligen ett anslag till teoretiskt och praktiskt bildade tekniker,
som icke ägna sig åt bergshantering, på 10,000 kronor. Intet av dessa anslag är
nu upptaget, och i och med att riksdagen fattat sina beslut beträffande alla dessa
huvudtitlar, finns ingen möjlighet att häri åstadkomma någon ändring.

Jag behjärtar i mångt och mycket de skäl, som av herr Olsson anförts om
nyttan av dessa stipendieresor. Men som finansminister tycker jag, att det är
min skyldighet att påpeka, att riksdagen icke handlar konsekvent, ifall den
låter detta anslag gå ut framför andra. Det är visserligen sant, att det även på
åttonde huvudtiteln finnes resestipendier, som, om statsutskottets förslag går
igenom, icke komma att gå ut. men det ökar ännu mera karaktären av det nu
ifrågavarande anslaget som ett speciellt undantagsfall. Sådana motiv äro väl i
alla fall icke förebragta, att man kan anse, att dessa resestipendier äro mera
betydelsefulla än några av alla dem, som jag här förut anfört. Anslaget på
tionde huvudtiteln till tekniker är enligt min mening minst lika betydelsefullt,
ja, snarare mera betydelsefullt än det här förevarande. För min personliga del
har jag en gång åtnjutit ett sådant stipendium, och jag vet, att det gagn, som
svensk industri har haft av detta anslag, är synnerligen betydande. Konsekvensen
fordrar alltså, såvitt jag kan förstå, att ifrågavarande anslag icke utgår.

Men nu har ju anförts av herr Olsson, att nu ifrågavarande anslag icke är
så farligt, därför att de 15,000 kronorna gå in i reservationsanslaget. Jag förstår
absolut icke det resonemanget, ty det är väl ändå meningen, att de 15,000
kronorna skola utbetalas, om riksdagen beslutar i enlighet med utskottets förslag,
och således lämna statskassan. Den omständigheten, att de icke synas i
själva budgeten, förändrar ingenting i detta avseende.

Herr Bergtrast: Herr statsrådets och chefens för finansdepartementet yttrande
ger mig först och främst en kärkommen anledning att göra ett allmänt uttalande
om åttonde huvudtiteln.

Det har skrivits och talats mycket om, att denna huvudtitel helt och hållet
blivit omstuvad och att den icke längre skulle vara ecklesiastikministerns utan
någon annans. Men det talet är mycket överdrivet, och det är mig kärt att
nu få här tillbakavisa det. De avvikelser, som skett, äro jämförelsevis små.
Om man beräknar, hur det skulle ställa sig, ifall utskottets förslag ginge ige -

Onsdagen den 9 april f. in.

39 Nr 27.

nom helt och hållet, finner man, att det skulle bli en ökning av 550,250 kronor
och en minskning av 382,500 kronor, alltså en absolut ökning av 167,750
kronor. Dessutom skulle ur rusdrycksmedelsfonden tagas ett merbelopp av
35,500 kronor och av reservationer 117,300 kronor, detta på en huvudtitel som
går till 120 miljoner kronor. Dessa ökningar äro alltså relativt små och kunna
under inga förhållanden ge anledning till det omdömet, att det skett en omstuvning
av budgeten. Denna är tvärt om behandlad på sådant sätt, att huvudtiteln
fortfarande är ecklesiastikministerns. De motioner, som beröra denna,
begära, såvitt jag i hastigheten kan räkna ut det, i runt tal 2,350,000 kronor.
Man ser sålunda, att det är en mycket ringa bråkdel av motionerna, som av
statsutskottet tillstyrkts.

Vad sedan denna punkt beträffar, behöver jag naturligtvis icke begå någon
indiskretion, om jag säger, att.det nog från flera håll mött tvekan att bifalla
motionen vid denna punkt. Den har ju icke heller blivit bifallen i sin ursprungliga
form, ty där var det fråga om ett direkt anslag till resestipendier
för språklärare vid läroverk. Utskottet har icke velat lämna dessa medel i
form av anslag utan i form av ett medgivande från riksdagens sida, att Kungl.
Maj:t må kunna använda intill 15,000 kronor av förefintliga besparingar för
ifrågavarande studieresor, men därvid har utskottet också sagt: »Dock förutsätter
utskottet, att den disposition av reservationerna, som utskottet sålunda
anser sig böra förorda, ej må ske, därest andra viktiga undervisningsändamål
därigenom skulle komma att åsidosättas.» På detta sätt blir det således Kungl.
Maj:t, som får pröva, huruvida de medel, om vilka här är fråga, skola tagas i
anspråk eller icke.

Under sådana förhållanden har jag också låtit förmå mig att gå med på
denna sak. Jag tycker, att dessa resor äro nyttiga. Jag vill medgiva, att
våra språklärare numera äro mycket skickliga, och det är ett nöje att komma
in på språklektioner och höra på. Men jag kan också bära vittnesbörd om,
att man kan få höra lektioner, där det icke är så trevligt. Jag var för en
tid sedan inne i en klass, där det undervisades i tyska. Där förekom bland
annat ordet »Jahreszeit», och jag erinrar mig särskilt, att läraren uttalade detta
med ett brett svenskt uttal utan en tillstymmelse till sinne för prononciationen.
När man hör sådant, blir man inte glad. Dylika lärare behöva komma i kontakt
med det levande språket för att lära sig det riktiga uttalet. Nu har det
varit ett par år, då möjligheter därtill icke funnits, och det vore lyckligt, om
dessa resor kunde upptagas igen.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Hallin: Herr greve och talman, mina herrar! Jag har behov av att
i denna punkt deklarera, att det varit mig ganska motbjudande att gå med
på en hel del av de anslag, som’ i de föregående punkterna på grund av utskottets
hemställan redan av kammaren blivit godtagna. De ha i många fall
varit föranledda av enskilda motioner, och det har ju resulterat i, att denna
huvudtitel har kommit att svälla ut över vad Kungl. Maj:t begärt på ett rätt
så avsevärt sätt. Nu sade visserligen andra avdelningens ärade ordförande,
att slutsumman av vad som begärdes i dessa motioner uuugick till 2 V4 miljoner
kronor och att därav hade utskottsavdelningen tillstyrkt 20 %. Men jag
får säga, att man tagit till nog så ordentlig prutmån, innan man gått fram
med sina petita, och det har ju visat sig därigenom, att man fått igenom
så mycket som 20 % av vad man begärt. De andra huvudtitlarna ha behandlats
mycket hårdare, och vad som för mig ställer sig synnerligen, jag
måste säga osympatiskt, är, att man här har dragit in på en punkt, som vi
framdeles komma att få behandla, nämligen den om anslag till privata läroverk.
Det komma vi till vid behandlingen av utskottets utlåtande nr 34. Vad

Om anslag till
resestipendier
åt vissa läroverkslärare.

(Forts.)

Nr 27. 40

Onsdagen den 9 april f. m.

Om anslag till
resestipendier
åt vissa läroverJcslärare.

(Forts.)

särskilt denna punkt om anslag till resestipendier angår, har redan herr statsrådet
och chefen för finansdepartementet utvecklat, att det skulle vara en besynnerlig
konsekvens, om man vid behandling av åttonde huvudtiteln skulle gå
in för beviljande av anslaget till resestipendier, när man tills dato konsekvent
hållit igen vid beviljandet av dessa anslag, och herr statsrådet räknade därpå
upp alla de huvudtitlar, varest anslag till resestipendier utgått men alltsedan
budgethalvåret 1923 dragits in.

Det är givet, att jag icke kan ha något att invända mot, att dessa läroverkslärare
såväl som lärare vid kommunala mellanskolor och privata läroverk, som
vi sedan komma till och vilka punkter givetvis hänga ihop med denna, komma
ut i främmande länder och få friska upp sina språkkunskaper. Det är icke
tu tal om, att det icke verkar välgörande på deras lärargärning. Men när
det nu här i allt fall i riksdagen är nödvändigt att se till, om man icke skall
kunna i någon punkt göra någon besparing, synes det mig verkligen, att här är
en sådan punkt, där man skulle kunna göra en besparing.

Nu sade herr Olsson, att det skulle vara rentav ett livsintresse att bevilja
detta anslag. Men det är väl ändå att gå alltför långt. Det skulle vara ett
livsintresse, att dessa lärare i främmande språk komme ut och finge komma
i kontakt med sina kolleger i utlandet. Men nog tror jag, att vi kunna leva
några år framåt, utan att vi behöva riskera något, om vi nu vila litet på dessa
anslag.

Nu vill jag också säga, vilket även herr finansministern var inne på, att
det är givetvis en fullkomlig chimär, när man säger, att då här finnes en
reservation, så är det i själva verket ingen utgift som det är tal om; ett bifall
till motionen rubbar icke de budgetära svårigheter som vi ha. Men det är
alldeles givet, att det icke kan finnas någon skillnad mellan gamla och friska
pengar, när det är fråga om att bedöma denna fråga.

Men det är, som sagt, en fullkomlig inkonsekvens man här begår, och det
är alldeles givet, att om riksdagen skulle bevilja detta, vore det omöjligt att i
framtiden, ett kommande år, hålla, igen på de andra huvudtitlarna. Man öppnar
ovillkorligen, såvitt jag förstår, dörrarna på vid gavel, för att vi skulle
gå in för resestipendier över hela linjen, och det torde väl vara ganska svårt
för var och en, som vill argumentera för resestipendier, att på denna punkt säga,
att detta anslag har ovillkorligen större nytta med sig än det stipendieanslag
på femte huvudtiteln, som herr finansministern talade om, eller t. ex. anslaget
till stipendier för våra läkare.

Utskottet har ju också föreslagit, att de reservationer, som nu finnas och
som skulle komma att disponeras, icke skulle få användas, därest andra viktiga
undervisningsändamål därigenom skulle komma att åsidosättas. Det förefaller
mig då vara lagt i vederbörandes hand en synnerligen svår uppgift, nämligen
att bedöma, vilka undervisningsändamål i jämförelse med andra äro så betydande,
att det ena skall gå framför det andra.

Andra kammaren har redan vid behandlingen av denna punkt med en majoritet
av 25 röster, nämligen 101 mot 76, bifallit den vid punkten fogade reservationen,
till vilken jag, herr greve och talman, med vad jag nu har anfört,
ber att få yrka bifall.

Herr Pauli: Herr talman! Eftersom detta är en fråga, som jag kan anses
ha en smula personlig erfarenhet av, hoppas jag, att kammaren tillåter mig att
några ögonblick upptaga kammarens tid med ett inlägg.

Det argument, som från reservanternas och herr finansministerns sida här
ständigt har förts i elden mot utskottets yrkande, är, att man icke, såsom motionären
förmenar, skulle kunna ställa detta anslag i en särklass i jämförelse med
anslagen till andra resestipendier. Jag betvivlar icke, att det är så, som herr

Onsdagen den 9 april f. in.

41

finansministern påpekade, att det finns resestipendier, som man icke liar kunnat
bevilja anslag till, men som också äro synnerligen behjärtansvärda. .Tåg
ber emellertid att, till den kraft och verkan det hava kan, få intyga om de här
ifrågavarande resestipendierna, att de verkligen äro ytterst nödvändiga för en
tillfredsställande skötsel av språkundervisningen vid våra läroverk och andra
här med dem jämställda undervisningsanstalter. Det är nämligen så, att vi här
i landet äro ganska illa ställda i jämförelse med många andra länder, när det
gäller just denna sak. Vi hava på det hela taget ganska stora avstånd till utlandet
och långa avstånd inom Sverige. Detta gör, att resorna bli dyra, och
omöjliggör här något sådant, som jag fann vid ett besök vid ett läroverk i Paris,
där jag fick bevittna, hurusom en klass kom tillbaka från England, dit den haft
sällskap med sin lärare. Det är naturligtvis enkelt att där åstadkomma något
sådant, men det möter betydande svårigheter för oss, som bo i en avkrok, att anordna
sådant.

Man tycker kanske, att då en språklärare under sin studietid fått inhämta en
grundlig insikt i det främmande språket, i dess uttal och fraseologi, så bör denna
kunskap kunna utan vidare vidmakthållas. Eu är det emellertid för det första
så, att våra för det mesta ganska fattiga språkstuderande vid universiteten i regel
icke ha råd till några utländska resor under sin studietid, och de medel, som
finnas anslagna från offentligt eller enskilt håll till sådana resor, äro mycket
ringa. Och vidare är det, tyvärr, långt ifrån så, att den en gång förvärvade
kunskapen i detta fall är något, som håller sig oförändrad. Tvärtom finnes det
väl knappast någon kunskap, som lättare förflyktigas än just kännedomen om
ett främmande språks uttal och fraseologi. Den är mera utsatt för tidens och
glömskans gnagande tand än något annat, och därför behöves det såväl, att insikterna
upprätthållas genom tillfällen till förnyad träning.

Det är dessutom^ en annan omständighet, som här förtjänar tagas i betraktande.
För några år sedan fanns det ett statsanslag till kurser inom landet för
läroverkslärare och lärarinnor, i Strängnäs och på andra platser, kurser i franska,
engelska och tyska, men detta anslag har också indragits. Det är redan ett
par år sedan denna indragning skedde. Därigenom ha språklärarna berövats
även denna resurs att hålla sina insikter fullt aktuella.

Det förefaller vara en missuppfattning, när den siste ärade talaren menade,
att det icke kunde vara något livsintresse för språklärarna att resa till utlandet
och komma i kontakt med sina kolleger där. Det är naturligtvis icke alls något
sådant, som det här i första rummet gäller. Det är icke fråga om att de skola
komma i kontakt med sina kolleger utan i kontakt med det levande språket.
Han uttryckte den förmodan, att våra språklärare utan några större risker skulle
kunna leva ytterligare några år utan dessa stipendier. Men det som det här är
fråga om är om fortlevandet av deras språkkunskap, och jag är faktiskt rädd
för att det i längden kunde bli skadligt, om vi skulle vänta med att bevilja anslag
till dessa stipendier ända till den lyckliga dag, då den dåvarande finansministern
anser sig kunna rekommendera alla de nu avlivade stipendiernas återuppståndelse.

.Tåg ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Kvarnzelius: Herr greve och talman! Jag vill för min del icke förneka,
att statsutskottets behandling av åttonde huvudtiteln måste betecknas
som åtminstone någon nyans välvilligare än beträffande de andra huvudtitlarna.
Och i likhet med herr Lamm gjorde jag i början av utskottets behandling av
denna huvudtitel en deklaration, däri jag förbehöll mig rätt att eventuellt få
gå på nedsättning av vissa anslag, men i likhet med honom ville jag icke belasta
betänkandet med en massa reservationer. Om jag nu avstått från att
göra yrkande i en del fall, där jag ansett att man möjligen skulle kunna göra

Nr 27.

Om anslag till
resestipendier
åt vissa läroverkslärare.

(Forte.)

Nr 27. 42

Onsdagen den 9 april £. m.

Om anslag till
resestipendier
åt vissa låroverkslärare.

(Forts.)

någon nedsättning, så beror det icke därpå, att jag är övertygad om, att vad
utskottet föreslår är nödvändigt, utan det är med hänsyn till det i allmänhet
fridsamma sinnelag, som jag besjälas av. Dessutom förhåller det sig ju så.
att det är mindre tacksamt att vara sparsam på denna huvudtitel, som avser
kulturbudgeten, än på andra huvudtitlar. Kanske också det är riktigt, att man
är något mera rundhänt, när det gäller kultur budge ten än annars.

En av anledningarna till att statsutskottets behandling av huvudtiteln varit
så välvillig, är givetvis att söka i den omständigheten, att en före detta ecklesiastikminister
har varit i tillfälle att i mycket hög grad sätta sin prägel på
handläggningen av de olika ärendena och med de stora insikter och den starka
vilja han har, är det alldeles tydligt, att det icke varit möjligt annat än att
detta skall märkas på många anslagsposter.

På den punkt, som nu föreligger, har jag emellertid ansett mig höra reservera
mig jämte några andra, därför att vi anse, att man i någon mån skall
vara konsekvent. Det är ju så, som herr statsrådet och chefen för finansdepartementet
påvisade, att vi på alla andra huvudtitlar strukit samtliga anslag
till resestipendier, och då skall det vara mycket större skäl till för att
göra avvikelse i detta fall än det, som har anförts av dem, som pläderat för
uppförandet av dessa anslag. Det är alldeles tydligt, att detta anslag är nyttigt.
Alla resestipendier äro säkerligen till nytta för dem, som komma i åtnjutande
av dem, och de äro sannolikt mycket väl motiverade under normala
förhållanden. Det är klart, att det även för språklärare är nyttigt, ifall de
få komma ut och höra de språk, de skola undervisa i, talas i länder, där de
äro förhärskande. Men det är ju på många områden, som behovet av studier
i utlandet gör sig gällande. Och jag är ej alldeles säker på, att exempelvis
den lärare, som biskop Bergqvist varit i tillfälle att höra och som han ej
tyckte hade det rätta uttalet, hade kommit i åtnjutande av ett dylikt stipendium,
även om det funnits. Det är väl mycket sannolikt, att han icke befunnits
så pass kvalificerad, att det varit värt att kosta på honom denna resa.
Eör övrigt behöver man ej gå utom landet för att konstatera en viss skillnad
i uttalet. Det låter icke alldeles på samma sätt om en skåning uttalar
en mening som om en norrlänning uttalar samma mening, och det finnes många
andra delar av vårt land, där uttalet skiljer sig rätt avsevärt från vad som kan
anses som rikssvenska.

Jag tror därför icke, att det är synnerligen stor anledning att här vara tveksam,
utan man kan säkerligen med trygghet avslå det förslag, som framförts
motionsvis av herr Rydén.

Jag kan omöjligt tillägna mig den nationalekonomiska synpunkt, som herr
Oscar Olsson gör sig till tolk för, när han säger, att det ej är fråga om ett
anslag, därför att man tager av en reservation. Ja, det är ju statsmedel i
alla fall, som utgå, ifall man ej giver ut penningarna, har man dem ju kvar.
Det är likadant som med de penningar, jag har i min portmonnä; ger jag
ut dem, finnas de ej längre kvar i portmonnän. Det är i detta fall samma förhållande
med statens medel som med de enskildas.

Jag anhåller således att få yrka bifall till reservationen.

Herr Olsson, Oscar: Herr talman! Jag har naturligtvis den största veneration
för den föregående ärade talarens synpunkter och erfarenhet i språkfrågor,
men det torde ändå ursäktas mig, om jag tillmäter lektor Pauli större vitsord i
detta fall på grund av den kompetens, han otvivelaktigt här sitter inne med, såsom
varande en synnerligen förtjänt språkman. Jag tycker också, att det efter
hans anförande borde vara synnerligen klart för alla i kammaren, som över huvud
bry sig om sakkunskap, att resor för språklärare till främmande länder äro ett

Onsdagen ilen It april f. in.

43 Nr 27.

livsintresse för, såsom lektor Pauli uttryckte sig, eu tillfredsställande språkundervisning.
Den saken skall jag emellertid ej längre uppehålla mig vid.

Däremot var det den stora auktoritet, med vilken herr finansministern vände
sig mot mig i ett yttrande, som sedan underströks av statsutskottets ärade ordförande,
jag tänkte komma något in på. Jag är uppriktigt glad, att icke herr
ecklesiastikministern är här närvarande, utan att jag i stället för herr ecklesiastikministern
fick mottaga den uppsträckning, herr finansministern gav. Annars
hade herr ecklesiastikministern liksom stått litet i vägen för det hugget, och
det tycker jag ej hade varit så roligt för honom. Den synpunkt, herr finansministern
och statsutskottets ordförande i statsfinansiellt hänseende framförde
mot mig, innebar, för att använda det uttryck finansministern begagnade, att
dessa penningar ju skulle ges ut ändå. Ja, det har jag aldrig betvivlat, men om
vi se på statsverkspropositionen och på ecklesiastikministerns ställning till dessa
penningar ur reservationsanslaget, finna vi, att ecklesiastikministern har samma
enfaldiga uppfattning som jag. Jag kan verkligen ej hjälpa det. Jag har icke
haft något att göra med skrivandet av denna proposition. Kanske herr finansministern,
ledsamt nog, ej sett upp med den motivering, som ecklesiastikministern
givit. Där talar han om, varför han går till reservationen. På sidan 260 förklarar
han, varför han gör detta, och försvarar det med att i det nuvarande ekonomiska
läget en del av detta reservationsanslag kan tagas i anspråk. Om det
över huvud är någon mening med vad regeringen skriver i statsverkspropositionen,
betyder det väl, att i det nuvarande ekonomiska läget det icke är så farligt
att taga av reservationerna, när sådana finnas, som att begära nya medel? Men
det är kanske en lapsus: i statsverkspropositionen, och i så fall förfaller ju min
argumentering. Annars tycker jag, att det ligger något sunt och förståndigt i
vad ecklesiastikministern säger, att när det är svårigheter för att höja anslaget
under ett år, klarar man sig bättre genom att använda reservationer, som man
redan har, för ändamål, som äro synnerligen behjärtansvärda och som böra tillgodoses,
så vitt penningar finnas. Jag tycker, att denna ecklesiastikministerns
logik är ganska god, men det är tydligt, att herr finansministern i detta fall har
sakkunskapen på sin sida, varför jag ej vidare vågar urgera den ståndpunkten.
Under alla förhållanden anser jag detta anslag vara av den stora vikt och betydelse,
att riksdagen verkligen bör bifalla statsutskottets hemställan.

Herr Hallin: Herr greve och talman! Blott några få ord. Herr Pauli

gjorde gällande, att jag gjort mig skyldig till en missuppfattning, när jag sagt,
att jag icke trodde det vara ett livsintresse för dessa språklärare att komma ut
och komma i kontakt med sina kolleger i utlandet. Jag hade verkligen ej trott,
att det var det mest essentiella i detta, ty jag hade trott, att det huvudsakliga
för derå, när de kommo ut, var att få kännedom om just nya undervisningsmetoder.
Jag anser nämligen, att om de äro så litet inne i språken eller hava ett
sådant språkuttal, som av biskop Bergqvist framhölls — han hade ju varit vittne
därtill vid någon lektion — är det litet sent för vederbörande att komma ut för
att få den språkliga defekten, om jag så får uttrycka mig, tillrättalagd. Det
var just för att påvisa dessa, stipendiers betydelse i denna del, nämligen som ett
medel att bringa kännedom om nyare metoder på detta område, som jag framhöll,
att dessa stipendier kunde ha sitt stora berättigande.

När jag nu har ordet, vill jag vidare påpeka, att det ju på huvudtiteln finnes
ett anslag, som i viss mån, kan man säga, kompenserar bortfallandet av dessa
resestipendier, nämligen i punkten 122, som vi framdeles komma till, där utskottet
hemställer om ett anslag på 5,000 kronor för anordnande genom infödda
lärare av undervisning i tyska och engelska vid de allmänna läroverken med flera
läroanstalter för budgetåret 1924—1925. Man giver således därigenom ett tillfälle
för våra svenska språklärare vid olika läroverk att komma i just den kon -

Om anslag till
resestipendier
åt vissa läroverkslärare.

(Forte.)

>''r 27. 44

Onsdagen den 9 april f. m.

Om anslag till takt med sina utländska kolleger, som jag anser vara det måhända viktigaste för

resestipendier • flotta, avseende. Jag vidhåller mitt yrkande.
åt vissa laroverkslärare.

(Forts.) Herr Bergqvist: Vid denna punkt har jag ingen anledning att gå utöver

vad jag redan sagt. Men med anledning av herr Kvarnzelius’ anförande anser
jag mig böra säga några ord.

Det är mycket riktigt, att det förhöll sig så, att när åttonde huvudtiteln
började föredragas i utskottet, det blåste mycket skarp nordanvind från ordförandestolen,
och det kom korsvindar från sidorna också. Himlen var mulen,
och vi tänkte, att det skulle bli en mycket svår dag, men allteftersom förhandlingarna
fortgingo, bedarrade stormen, himlen klarnade och ansiktena ljusnade.
När det blev omröstning, och vi skulle resa oss upp eller bli sittande, konstaterade
jag med stor tillfredsställelse, att utskottets ärade. ordförande reste
sig mest vid alla punkter på samma gång som andra avdelningens ledamöter.
Se vi på utlåtandet, finnes han icke heller som reservant på mer än denna
enda punkt, om jag frånser privatskolorna. Men det är ett gammalt program,
efter vilket åttonde huvudtiteln behandlats i statsutskottet. Det är tradition,
åtminstone alltsedan jag blev ordförande i andra avdelningen, att när man
kommer till denna huvudtitel, man mötes av en svår motvind i början, men
när man slutar, är det vanligt, såsom det skett i år, att varenda punkt är
bifallen. Därför tror jag ej, att det där att man säger, att_man förbehåller
sig att yttra sig och uttalar missnöje på vissa punkter, har så stor betydelse,
när man ser saken i stort.

Den andra punkt, utskottets ordförande framhöll, var den, att den förre
ecklesiastikministern, som sitter i utskottet, naturligtvis tryckt sin prägel på
huvudtitelns behandling. Ja, det har han nog gjort, och jag vill säga det för
vem det vara må, att herr Rydén är en mycket värdefull kraft att ha i utskottet,
ty han är kunnig i dessa saker. Men jag vill också tala om och ej
fördölja, att herr Rydén fått hålla till godo även han med att ge vika på
flera punkter, som för honom icke voro så kära att gå med på, så att vi kunna
räkna med en viss reciprocitet mellan honom och de övriga. Han är ensam
och en tungviktare. Vi andra äro fem, och slå vi oss tillsammans alla fem, bli
vi icke alldeles utan inflytande.

Jag har bara velat giva denna lilla förklaring.

Herr statsrådet Beskow: Herr talman! Den ärade ordföranden^på andra

avdelningen i utskottet uttalade den förhoppningen, att det skulle gå i år liksom
tidigare, att vad avdelningen har föreslagit och utskottet sedan kommit
till kamrarna med skulle gå igenom i var punkt. Jag uttalar den förhoppningen,
att så icke skall bliva fallet, i varje fall icke på denna punkt.

Jag blev mycket orolig, när herr Olsson pekade på sidorna 259 och 260
i statsverkspropositionen under åttonde huvudtiteln. Jag kom ej precis ihåg
vad som stod på de sidorna, utan jag fick lov att skaffa mig propositionen, ty
.jag var rädd, att min vän ecklesiastikministern skulle sagt något i en hastig
vändning, som icke var så lämpligt. Men när jag fick se vad som står på
sid. 259 och 260, blev jag fullkomligt lugn. Där förekommer endast följande:
Här är fråga om anslag till extra lärare vid läroverken, ett anslag, som måste
gå ut. Var skall man taga penningarna? Jo, här finnes en reservation, och
den kan man använda. — Men icke kan man begagna det resonemanget för att
säga, att här finnas reservationer, och på den grund kunna vi komma med
vilket nytt anslagskrav som helst. I detta sammanhang vill jag fästa herr Olssons
uppmärksamhet på att detta anslag står i paritet med vissa andra anslag
till resestipendier bl. a. till lärare vid kommunala mellanskolor, och på dessa

Onsdagen den i) april f. m.

45 Nr 27.

punkter gäller de! förslagsanslag, så att det är ej minsta tvivel om att det
betyder en ökning även formellt i budgeten.

Här har också sagts av herr Bergqvist, att det icke är absolut nödvändigt
för Kungl. Maj:t att giva ut dessa 15,000 kronor, utan Kungl. Maj:t skall väga
detta krav gentemot andra anslagsäskanden, när sådana komma fram. Men
jag undrar, hur den ecklesiastikminister skulle se ut, som, därest han står inför
denna motivering i utskottets utlåtande, verkligen skulle vilja neka att betala
ut anslag till resestipendier för lärare, när de komma med ansökan därom.
En utgift för statskassan i detta fall på 15,000 kronor kan man ej komma ifrån,
därest utskottets förslag bifalles.

Herr Olsson, Oscar: Jag är mycket tacksam för herr finansministerns senaste
yttrande. Jag vill emellertid fästa uppmärksamheten på att jag visst
ej anser, att vilka nya anslagskrav som helst skola tillgodoses genom reservationer.

Vad sedan hänvisningen till kommunala mellanskolorna beträffar, vill jag
påpeka, att summan icke är så stor där, ehuru finansministern otvivelaktigt har
rätt i att de 3,500 kronorna kunna komma att utgå, även om förslagsanslaget
skulle höjas, men det är en mycket blygsam summa, dessa 3,500 kronor.

Herr Åkerman: Herr talman! Blott ett par ord. En föregående talare

sade, att vi få väl försöka att även utan dessa 15,000 kronor leva några år.
Ja, det förstås, men vilket liv! Jag må säga, att jag finner det underbart, att
det gives språklärare, som ej kunna tala det språk, som de undervisa i. Det vore
väl ändå dit vi skulle sträva att komma. Herr Kvarnzelius nämnde, att skåningarna
tala franska och tyska på sitt sätt och västgötarna på sitt sätt, men
det är just det vi skola försöka undvika genom att skicka ut dessa herrar, som
skola undervisa i språk, så att de lära sig att tala dem åtminstone någorlunda
ordentligt.

Jag vill även framkasta ett annat spörsmål i detta sammanhang. Jag anser
nämligen, att en hel del av våra läroböcker i utländska språk äro ganska
bedrövliga. Herr Bergqvist anförde ett exempel på prononciation, som han
upplevat. Med herr talmannens tillåtelse skall jag omtala en annan sak, som
jag varit vittne till. För några år sedan var jag på besök i en familj, där man
hade en pojke i skolåldern. Han hade läxa i tyska och visade mig den bok,
han hade. Där var det särskilt en sats, som vållade honom huvudbry. Kan
herrarna tänka sig vad där stod? Jo, där stod, »Erlasset mir den Schuss!» Jag
undrar just i vilken situation i det mänskliga livet en människa behöver säga:
»Erlasset mir den Schuss!» Förmodligen Wilhelm Tell, som ej tyckte det var
trevligt att behöva skjuta äpplet från sin sons huvud. En sådan liten sats anser
man lämplig att sätta in i en lärobok, för att barnen skola lära sig sådant, men
allt det, som hör till vardagslivet få de icke reda på, utan i stället skola de sitta
och översätta sådant högtidligt tal, ledda av lärare, som ofta icke själva veta, hur
språket skall uttalas.

Därför vill jag säga, att allt bör göras, som bidrager till att dessa herrar,
som hava ett sådant ansvarsfullt uppdrag som att undervisa i levande språk,
åtminstone själva kunna lära sig tala det språk, som de undervisa i. För några
dagar sedan hade vi här i kammaren en debatt angående ett världsspråk, och
då talades det om, att det skulle komma att låta, som om det vore en massa
barn i en barnkammare, när man på internationella kongresser talade ido eller
esperanto. Då invändes däremot, att det snarare nu låter som i en barnkammare,
då folk samlas på internationella kongresser och försöka tala franska,
tyska eller engelska. Det kunde bli betydligt bättre härvidlag, om det för våra

Om anslag till
resestipendier
åt vissa läraverkslärare.

(Forts.)

Nr 27. 46

Onsdagen den 9 april £. m.

Om anslag till lärare sattes såsom kompetensvillkor, att kunna tala det språk, som de skola
resestipendier undervisa i, och därför tycker jag, att det är beklagligt att man nu vill taga ett
åt Vissa lära- gt • ra^t motsatt riktning och ytterligare förminska möjligheterna för språk verkslarare.

^ ^ utomlands.

'' '' Jag ber därför att få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr Kvarnzelius: Jag begärde ordet, herr greve och talman, med anled ning

av början av herr Åkermans anförande. Han tyckte det var underligt,
om det skulle finnas lärare i främmande språk, att man icke ville bereda dem
tillfälle att lära sig tala dessa språk. Jag trodde verkligen icke, att det var
någon, som blev utnämnd till lärare i främmande språk utan att vara kompetent
att fylla denna lärarebefattning. Jag förmodar, att t. ex. herr Pauli, eftersom
han är lärare i främmande språk, fyllde det måttet av kunskaper, innan han fick
den platsen, och det är väl icke meningen, att vederbörande först skola bliva
lärare i främmande språk och därefter fara ut och ^ lära sig språket, för att
sedan komma igen och göra rätt för lönen. Sa har åtminstone icke jag fattat
saken, men det kanske beror på att jag endast har vanlig folkskolebildning och
icke känner till, hur det går till inom den högre undervisningen. Emellertid
tycker jag, att mitt sunda förnuft säger mig, att^lärarna måste hava kompetens
att kunna undervisa, innan de få fullmakt på en sådan befattning. Om denna min
uppfattning är riktig, så tycker jag icke, att man behöver blåsa upp behovet
av det anslag, varom nu är fråga, till sådana dimensioner, som vissa talare här
ha gjort.

Herr Pauli: Ja, mina herrar, debatten har på sistone kommit^ in pa en

linje, som berör språklärarna på ett synnerligen intimt sätt, och jag får ju säga,
att herr Åkermans anförande, hur stor den sympati för det ifrågavarande anslaget
än var, som talade ur detsamma, icke var riktigt smickrande för läro verkslärarna.

. .

Jag vill gentemot herr Kvarnzelius säga, att jag tror, att vi i allmänhet tryggt
kunna utgå ifrån, att språklärarna här i landet fylla de nödvändiga kvalifikationerna,
då de utnämnas till sitt ämbete. Men jag har redan förut tagit mig friheten
påpeka, att språkkunskap, särskilt då det gäller uttal och fraseologi, icke
är något, som man kan lägga undan som pengar i en kassakista, utan snarare är
något som likt en flyktig essens dunstar av en smula med tiden, om den icke
spädes på på nytt, och det är med hänsyn till denna, om jag sa får saga, språkliga
avdunstning, som inträder med årens lopp och som kräver ny paspädning
efter något årtionde, som jag anser, att dessa stipendier äro synnerligen nyttiga
och nödiga. Jag hoppas emellertid, att kammaren icke skall, om den beviljar
detta anslag, därmed anse sig ha givit något slags underbetyg åt våra språklärare.

Efter härmed slutad överläggning gjorde herr talmannen enligt de därunder
förekomna yrkandena propositioner, först på bifall till vad utskottet i den nu
föredragna punkten hemställt samt vidare på antagande av det förslag, som
innefattades i den vid punkten avgivna reservationen; och förklarade herr talmannen,
sedan han upprepat propositionen på bifall till utskottets hemställan,
sig anse denna proposition vara med övervägande ja besvarad.

Herr förste vice talmannen begärde votering, i anledning varav uppsattes,
justerades och anslogs en omröstningsproposition av följande lydelse.

Den, som bifaller vad statsutskottet hemställt i sitt utlåtande nr 8 punkten
113, röstar

Ja;

Onsdagen den 9 april f. in.

47 Nr 27.

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som innefattas i den vid punkten
reservationen.

Om anslag till
resestipendier
åt vissa läro avgivna

verkalärar''-

(Forts.)

o Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hava utfallit
sålunda:

Ja — 37;

Nej — 83.

Punkterna 114—117.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 118.

Kungl. Maj :t hade föreslagit riksdagen att

dels minska det ordinarie förslagsanslaget till undervisning i slöjd vid de
allmänna läroverken från dess nuvarande belopp, 42,500 kronor med 21 500
kronor till 21,000 kronor;

dels ock medgiva, att såsom bidrag till arvode åt manlig lärare i manlig slöjd
vid de allmänna läroverken finge från och med den 1 juli 1924 från nämnda
anslag utgå 42 kronor 50 öre för veckotimme, under villkor att vederbörande
kommun för ändamålet tillsköte minst samma belopp.

Anslag till
slöjdundervisning
vid de
allmänna
läroverken.

I samband härmed hade utskottet till behandling förehaft en av herr O. II.
Waldén inom andra kammaren väckt motion (nr 109), däri hemställts, att
S”a^en matte till undervisning i manlig slöjd vid de allmänna läroverken
för budgetåret 1924—1925 bevilja ett ordinarie förslagsanslag av 42,500 kronor.

Utskottet hade i den nu förevarande punkten på anförda skäl hemställt, att
|Jägen måtte, med bifall till Kungl. Haj:ts förslag och med avslag å herr
Waldéns berörda motion, i vad den skilde sig från Kungl. Maj:ts förslag,

a) minska det ordinarie förslagsanslaget till undervisning i slöjd vid de allmänna
läroverken från dess nuvarande belopp, 42,500 kronor, med 21 500 kronor
till 21,000 kronor;

b) medgiva, att såsom bidrag till arvode åt manlig lärare i manlig slöjd vid
de allmänna läroverken finge från och med den 1 juli 1924 från nämnda anslag
utgå, 42 kronor 50 öre för veckotimme, under villkor att vederbörande kommun
för ändamalet tillsköte minst samma belopp.

Reservation hade avgivits av herrar A. C. Lindblad, O. U. B. Olsson, J. G.
Inalles, F. L. Lindqvist, A. Anderson i Råstock, K. V. Rydén, O. H. Waldén,
E. Anderson i Prästbol, S. J. Karlsson i Nynäshamn och P. C. Jonsson i
Eskilstuna, vilka ansett, att utskottet bort till en början intaga motiveringen till
motionen samt att utskottets eget yttrande bort hava den lydelse, reservationen
visade och sluta med en hemställan, att riksdagen måtte, med avslag å Kungl.
Maj:ts förslag, i vad det avsåge villkor om bidrag från vederbörande kommun,
och med bifall till den i ämnet väckta motionen, i riksstaten för budgetåret
1924—1925 uppföra det ordinarie förslagsanslaget till undervisning i slöjd vid
de allmänna läroverken med oförändrat belopp, 42,500 kronor.

Herr Olsson, Oscar: Herr talman! Här hava vi en punkt, i vilken riks dagen

redan förut gått litet vårdslöst fram, särskilt emot timlärarna och i
fråga om den manliga slöjden vid våra allmänna läroverk. I år är det nu fråga

Nr 27.

48

Onsdagen, den 9 april £. m.

Anslag till om, att vi skola sänka anslaget till slöjden vid våra allmänna läroverk till half
slöjdunder. ten’ f)et är dock icke så, att man egentligen vill komma åt slöjden något mera
V‘SailZinLde nu än man förut velat göra, men det är så, att man föreslår, att kommunerna
läroverken, skola få betala hälften av vad staten förut betalat till detta ändamål Det ar
(Forte.) ett litet anslag, säger man, och det gäller en nedprutning med bara 11,500 kronor,
och det kunna mycket väl kommunerna bära i fråga om den frivilliga undervisningen
vid statens läroanstalter. Det skulle glädja mig mycket, om kammaren
även på andra punkter, som icke äro av så stor principiell betydelse som
denna, senare i dag går in för den principen. ...

Den här saken är emellertid av principiell betydelse. Det är nämligen tiar
fråga om att avvika ifrån den ståndpunkt, som staten alltid intagit, nämligen
att undervisningen vid statens egna läroanstalter icke skall göras ^beroende av
kommunala anslag. Det är den principen, som man nu ber oss gå ifrån på den
här punkten. Jag får då säga, att, om vi gå ifrån en sådan princip utan en
^rundlig utredning, tycker jag det är litet vårdslöst. Men det är väl en del av
herrarna här, som tycka, att det i detta fall icke behövs någon vidare utredning
för ett avsteg från principerna. Från min synpunkt sett skulle det nästan hava
varit väl så bra, om staten vårdat sig så pass om denna princip, att vederbörande
hellre hade försökt den gamla metoden, att denna undervisning icke fatt något
statsanslag alls utan att man avskaffat den. Det kan emellertid icke gå för
sig ty det är alldeles omöjligt av rent pedagogiska skäl. Man kan icke bara
sig åt på det sättet, och det är fullkomligt omöjligt att komma fram pa den vao-en.
Följaktligen står saken nu så, att riksdagen i denna fråga inbjudits att
på kommunerna överflytta kostnaden för en undervisning, som staten kraver av

dessa skolor. ,,

Man kan nu säga, att det icke är nödvändigt för kommunerna att ataga sig
detta ty kommunerna kunna avskaffa denna undervisning eller begränsa den till
hälften. Den är frivillig, så att om någon kommun icke vill giva något anslag
därtill, så få lärarna gå. Ja, det är icke så många lärare det gäller, för allt i
världen, men det få de i så fall göra, och så får ämnet i nödfall försvinna vid
läroverken. Jag tycker icke, att det är lämpligt, allra helst som den summa det
rör sig om icke är större än 21,500 kronor och följaktligen icke kan spela eu
alltför dominerande roll ur statsfinansiell synpunkt. _ o „

Jag anser det icke lämpligt, att riksdagen i en hastig vändning gar med pa
den här saken, och jag ber därför, herr talman, att ia yrka bifall till reservationen.

Herr Bcrgqvist: Någon djupt ingripande princip rubbas icke genom ett

bifall till utskottets förslag, som också är Kungl. Maj :ts förslag. Det är sant,
att vad undervisningen angår, denna hittills i regel bekostats med statsmedel,
men det är väl att märka, att det här är fråga om ett ämne, som är frivilligt
och som visst icke förekommer vid alla läroverk. Därför kan jag icke heller riktigt
följa herr Oscar Olsson, då han säger, att det har galler en undervisning,
som staten kräver. Nej, det gör icke staten, utan staten har beträffande detta
övningsämne överlämnat till frivilligt bedömande vid läroverken, huruvida de
vilja införa undervisning däri eller icke. Det är en mycket liten sak det har
gäller, så att jag anser icke, att det är mycket att diskutera om. De anslag, som
vederbörande kommuner kunna behöva giva till denna undervisning, bil sa små,
att jag tror, att det icke blir en enda kommun, i vilken läroverk linnés, som kan

falla på den tanken, att vägra ett sådant bidrag

Jag anhåller, herr talman, att fa yrka bifall till utskottets hemställan.

överläggningen ansågs härmed slutad, varefter i enlighet med de yrkanden,
som därunder framkommit, gjordes propositioner, först pa bifall till vad ut -

Onsdagen den 9 april f. m.

49 Nr 27

Sgan1eiateideTfö^Wallinff pu.nk1ten 1,emställt samt vidare på an- Anslag m

tionen ■ noll f- ni Si°in iniiefattades i den vid punkten avgivna reserva- al°.idunder ••

'' furklarades den forra propositionen, vilken förnyades, vara med

övervägande ja besvarad.

Punkterna 119—122.

Vad utskottet hemställt bifölls.

läroverken.

(Forts.)

Punkten 123.

t , Anslag till

1 denna punkt hade utskottet, med tillstyrkande nv T^nnn-l • •• , de allmänna

framlagda förslag hemställt att T; Porla or, ^ ° tvungl. Maj.ts i amnet läroverkens

efter Kungl MaSs berövande n T ff matte fas,?m bidrag till täckande, tf*- och red S iilisassisssss här,

ty man har förändrat pff onolon. r ° r- i ^ ar ^a^a .om en anslagsändring1
Detta anslag kom till under kristiden for®la£san?]a|?. tj11 reservationsanslag.

»It lämna bidrag till ljus oå ''o 1 SSThtT® f‘ ™?

vant uppe i 600.000 kronor. Aren 1918’och j haJ feil“ tillfiillurt

från de fattiga hemmen skulle havf detta skydd silleri TT?’ a? p10jkaTna

feifcS

kronor till denna kassa P '' ama lfran de kattlgaste hemmen betala 25

SS «*.Wd för barnen frän

nor om det icke skulle rå ihou förTv^^^ nodfas k?taIa mera än 25 kro utgifter

Kuna-1 Ma i-Tf™=T or °yri?t med ljus''- och vedkässäns tillgångar och

rowrk Me är niSfara t'' Z‘ S‘nPr0pos‘Ä,n med Z del "d * Ä»

nor för denna del och det är fn J^ÄSfÄrS^f bo mien

i de städer, där detta icke s-år för a,''n. aT ,a1* hora. ^Men for de fattiga hemdet
snarare varit av behovet påkallat att^Knno-f 1.ieke sa.religt. Jag tycker, att
kronor, även om armCTsomifjol va“„SfnS V“kt ~ 25

höjas med några tusen kronor. '' ’ ^ kronor, skulle hava behövt

skeda ^^“TiäjSag—f°LskgItars\uhTkPå att icke mera änl 3,500 kronor
godo, där avgiften ä^äsenÄ^reÄteor &"?*» tiU

pa ett eller tvåtusen kronor eller vad det kan bli förtal l Ia besparing

begränsningen. Jag anser det icke vara fuUt r tkf A^T611 att stlVka
ffl.rt för saken, sä att kammarens ififfÄttflXtÄ
1 orsta kammarens protokoll 1924 Nr 27 g inneDar,

4

Sr 27. 50

Onsdagen den 91 april £. m.

Anslag till
de allmänna
läroverkens
Ijas- och vedkassor.

(Forts.)

men utskottet har tydligen utgått ifrån den synpunkten, att när det icke var något
annat förslag avgivet på denna punkt och utskottet icke velat begapa sm
motionsrätt, det icke behövdes. Jag anser emellertid, att det behovs att kammarens
uppmärksamhet riktas på saken, och jag tror också att det skulle vara synnerligen
nyttigt och synnerligen behövligt just för de fattiga familjerna har
Sverige, vilkas barn gå i allmänna läroverk, att kungl. Maj :t sage till att fo
framtiden en begränsning av denna avgift kunde uppnäs, sa att den komme under
25 kronor i stället för över. ... ... ,

Jag kan, herr talman, icke göra något yrkande, pa vilket proposition kan

framställas, och därför måste jag nöja mig med dessa erinringar.

Efter härmed slutad överläggning bifölls vad utskottet i förevarande punkt
hemställt.

Punkten 124.

Lades till handlingarna.

Punkterna 125 och 126.

"Vad utskottet hemställt bifölls.

Om anslag till Punkten 127.

resestipendier d kt

akmZunala måtte, i anledning av en av herr V. Rydén inom andra kammaren vackt momellanskolor.
tion nr 96, medgiva, att under budgetaret 1924—192o finge från det ordinarie
förslagsanslaget till kommunala mellanskolor utgå högst 3,500 kronor till resestipendier
åt lärare i främmande levande språk vid kommunala mellanskolor.

Herr förste vice talmannen: Med anledning av den utgång, som förslaget
om stipendier för läroverkslärarna fått, ber jag att få yrka avslag även pa denna
punkt.

Sedan överläggningen ansetts härmed slutad, yttrade herr talmannen, att i
avseende på den nu föredragna punkten annat yrkande ej förekommit, an att
vad utskottet hemställt skulle avslås.

Därefter gjordes propositioner, först nå bifall till utskottets hemställan samt
vidare på avslag därå; och förklarades den senare propositionen vara med övervägande
ja besvarad.

Punkten 128.

Mom. a).

Utskottets hemställan bifölls.

Om anslag till Mom. b).

resestipendier y d tt moment både utskottet av angivna orsaker hemställt, att riksdagen
“Sf måtte i anledning av en inom andra kammaren av herr V. Rydey.äckt motion

verk. rr 97, medgiva, att av förefintliga reservationer a namnda anslag Unge utgå

för budgetåret 1924—1925 ett belopp av högst 9,000 kronor till resestipendier åt
lärare i främmande levande språk vid privatläroverk.

Herr förste vice talmannen: Med åberopande av vad jag nyss anfört ber

jag att få yrka avslag å mom. b) under denna punkt.

Onsdagen den 9 april f. m.

51 Nr 27.

åt lärare vid
jirivatläroverk.

(Forts.)

Efter det överläggningen förklarats härmed slutad, yttrade herr talmannen Om anslag till
heLstälTskulTavslåskatS ^ ^ utsk°ttet 1 det nu '' frågavarande momentet \^mnditr

Sedermera gjordes propositioner, först på bifall till samt vidare på avslag å
VanilllaZÄ": f°rkl”adM dC" S“Ure vara med Svar Punkterna

129 och 130.

Lädes till handlingarna.

Punkterna 131—135.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 136.

„ Anslag till

Kungl. Maj:t både föreslagit riksdagen att för beredande av höjda stipendier T”''
åt elever vid folkskoleseminaner anvisa för budgetåret 1924—1920 eif v !! Z
reservationsanslag av 50,000 kronor. 8 ^ 1920 ett extra

1 samband härmed både utskottet till behandling förehaft en inom andra kammaren
av herr /. Osterström m. fl. väckt motion (nr 124), däri h^mstäffts Ttt
riksdagen för beredande av höjda stipendier åt elever vid folkskoleseminårier
kronor”V1Sa °T budgetaret 1924—1925 ett extra reservationsanslag av 100,000

Utskottet hade i den nu föredragna punkten på anförda skäl hemställt att
riksdagen matte, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och den i ämnet väckta
motionen, för beredande av höjda stipendier åt elever vid folkskoleseminårier
anvisa for budgetaret 1924—1925 ett extra reservationsanslag av 75,000 kronor.

Ä ftX.-''-D-Normm’vilte" •* «***

Herr förste vice talmannen: Med anledning av vad jag yttrade vid debat äfpMr11

J°m w "f0 havudti.teln. får jag fästa uppmärksamheten på att utskottet
har bär hojt^ Kungl. Maj :ts förslag med 25,000 kronor.

Jag anser mig på grund av de budgetskäl som jag anfört redan vid börian av
debatten, böra yrka bifall till Kungl. Maj:ts proposition i denna punkt ''

Herr Bergqyist: Ja, jag ber att, med hänsyn till det förhållandet att

manga elever vid vara seminarier äro obemedlade och under sin studietid många

Saigiäm0nttaS VldkannaS umbäranden, hemställa om bifall till utskottets för

fsiSuT °far:n ?iU d? fånord utskottsavdelningens ärade ordförande

hålW--1 detta ärende vill jag endast lagga det, att den motivering, som från olika
hall forebragts for sänkande av anslaget, icke är hållbar.

etr *agts’att V1 ha överflöd på lärare och att det därför icke behövs några
stipendier för att uppmuntra pojkar att komma till seminarierna. Detta resonemang
betyder i sak att det icke behövs några stipendier för att möjliggöra för
lattiga pojkar att fa komma till seminarierna. Den skuldsumma, sonfen folkskollärare
maste sätta sig i för att taga sin examen, är verkligen så stor att det
icke ar berättigat att har yrka pa en nedsättning med hälften av stipendierna för
seminariernas elever. Da därtill kommer det skäl jag nyss anförde, ett skal, som

Nr 27.

Onsdagen den 9 april f. m.

52

Anslag till jag tycker särskilt i dag skulle hava förmått väcka eu viss anklang hos mango
höjda superi- ay kammarens ledamöter, nämligen att man icke sa dar utan utredni: g
dlZtaL tr tig vändning skall göra det svårare för fattiga studerande an det har vant förut,
•äSSI■ det & ratt god» skäl som aatörts för kbehellaade av semmanst

(Ports.) stinendieanslaget vid den nivå, pa vilken det nu befinner sig. Det kan aldrig va
riktigt även ifall det skulle bliva överflöd på lärare, att ordna saken pa deti sattet
åt just de fattigaste skola avstängas och fa det hållare an de förut haft det.
Det tillvägagångssättet får allt ett betänkligt utseende av, att man vill gynna de
burmare hemmen på de fattigare hemmens bekostnad. Da jag icke vill vara
med därom, ber jag herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Efter härmed slutad överläggning gjorde herr talmannen jämlikt därunder
förekomna yrkanden propositioner, först på bifall till vad utskottet i den unde
behandling farande punkten hemställt samt vidare därpa att kammaren skulle
med avslag å utskottets hemställan, såvitt den skilde sig från Kungl. Maj ds i
ämnet gjofda framställning, bifalla denna framställning oforandrad och förklarade
herr talmannen, sedan han upprepat propositionen pa bifall till utskottets
hemställan, sig finna denna proposition vara med overvagande ja besvarad.

Herr förste vice talmannen begärde votering, i anledning varav uppsattes,
justerades och anslogs en så lydande omröstmngsproposition:

Den, som bifaller vad statsutskottet hemställt i sitt utlåtande nr 8 punkten
136, röstar

J a;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej avslås utskottets hemställan, såvitt den skiljer sig från Kungl.
Maj :ts i ämnet gjorda framställning, och bifalles denna framställning oforandrad.

Vid slutet av den häröver anställda omröstningen befunnos rösterna hava utfallit
sålunda:

Ja — 54;

Nej — 63.

På framställning av herr talmannen beslöt nu kammaren att den fortsatta
behandlingen av förevarande utlåtande skulle uppskjutas till aftonsammanträdet.
______

Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till riksdagens skrivelse,
nr 10 A, till Konungen i anledning av vissa av Kungl. Maj :ts J statsverksnronositionen
gjorda framställningar rörande utgifterna for budgetaret 1924
1925 under riksstatens tionde huvudtitel, innefattande anslagen till handelsdepartementet.
__

Anmäldes och godkändes andra lagutskottets förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 90 i anledning av väckt motion om upphävande av legostadgan, och

nr 91,’ i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med anhållan om riksdagens
yttrande angående vissa av internationella arbetskonferensen aren 1922 och 1923

fattade beslut. ''_

Onsdagen den 9 april f. m.

53 Nr 27.

Anmäldes och bordlädes statsutskottets utlåtanden:

nr 41, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt provisorisk
giltighet av avlöningsreglementet den 29 juni 1921 för officerare och underofficerare
samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid armén
och marinen;

nr 42, i anledning av väckt motion om rätt för vissa marinintendenter att såsom
tjänstetid tillgodoräkna sig viss tjänstgöring;

nr 43, i anledning av väckta motioner angående tjänstårsberäkningen för den
personal, som deltagit i yachten Fidras världsomsegling;

nr 44 i anledning av väckt motion om viss ersättning utöver redan utbetald
gottgörelse till byggmästaren Jean Johanson för vattenarbeten vid Dämmans
fyrplats;

nr 45, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående uppförande av
paviljonger för oroliga sjuka vid Östersunds hospital, dels väckt motion angående
anordnande av en anstalt å Hultsfreds lägerplats för svårskötta, obildbara
smnesslöa;

nr 46, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning av statsmedel
för handräckning i vissa fall enligt 72 § i lagen den 14 juni 1918 om
fattigvården;

nr 47, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utförande av vissa
fiskehamnar;

nr 48, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående införande av värmeledning
i östra flygelbyggnaden till Gävle slott m. m.;

nr 49, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anordnande av vissa
lokaler i förutvarande straffängelset i Stockholm åt riksarkivet och statens historiska
museum;

nr 50, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående avskrivning av
visst av postsparbanksmedel felaktigt utbetalat belopp ;

nr 51, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inköp för postverkets
rakning av tomt i Umeå;

nr 52, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående rörelsekapital för
telegrafverket; samt

nr 53 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anläggande av ett
statens kraftverk vid Norrforsen i Ume älv.

Justerades protokollsutdrag för detta sammanträde, varefter kammaren åtskildes
kl. 4,02 e. m.

In fidem
G. H. Berggren.

Nr 27. 54

Onsdagen den 9 april e. m.

Anslag till
parallellavdelningar

m.m. vid vissa
folkslcoleseminarier.

Onsdagen den 9 .april e. in.

Kammaren sammanträdde kl. 8 e. m.

Fortsattes föredragningen av statsutskottets utlåtande nr 8, angående regleringen
för budgetåret 1924—1925 av utgifterna under riksstatens åttonde huvudtitel,
innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.

Punkten 137.

Kungl. Maj :t hade under punkt 129 av åttonde huvudtiteln i statsverkspropositionen
föreslagit riksdagen att till anordnande av studentkurser vid folkskoleseminarierna
i Strängnäs, Växjö, Stockholm och Kalmar, av parallellavdelningar
vid folkskoleseminarierna i Linköping, Skara, Landskrona, Umea, Karlstad
och Luleå samt av preparandkurs vid folkskoleseminariet i Lulea anvisa
för budgetåret 1924—1925 ett extra reservationsanslag av 240,000 kronor.

I samband härmed hade utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren (nr 36)
av herr E. P. Vrång m. fl. och den andra inom andra kammaren (nr 106) av herr
J W Billqvist m. fl., i vilka motioner hemställts, att riksdagen måtte, med
avslag å Kungl. Maj:ts förslag om indragning av första parallellavdelmngen
vid Skara seminarium, för anordnande av sådan avdelning anvisa ett belopp av
10 500 kronor utöver det anslag å 240,000 kronor, som av Kungl. Maj :t begärts
under punkt 129 av åttonde huvudtiteln i statsverkspropositionen;

dels ock en inom första kammaren av herr A. Pers väckt motion (nr 57) dan
hemställts, att riksdagen ville besluta, att från och med kust 1926—1927 vid
folkskoleseminariet i Skara skulle anordnas en tvåårig utbildningskurs for småskollärarinnor
för förvärvande av kompetens till lärarbefältning vid egentlig
folkskola.

Utskottet hade i den nu ifrågavarande punkten på åberopade grunder hemställt,

a) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å herr Vrängs m. fl. och herr Billqvists m. fl. berörda motioner, till anordnande
av studentkurser vid folkskoleseminarierna i Strängnäs, Växjö, Stockholm och
Kalmar, av parallellavdelningar vid folkskoleseminarierna i Linköping, Skara,
Landskrona, Umeå, Karlstad och Luleå samt av preparandkurs vid folkskoleseminariet
i Luleå anvisa för budgetåret 1924—1925 ett extra reservations -

anslag av 240,000 kronor;

b) att herr Pers omförmälda motion måtte anses besvarad med vad utskottet
förut under denna punkt anfört.

Reservation hade avgivits av herr G. A. Johanson i Hallagården, vilken anfört
följande:

»Med hänsyn till den både för läroanstalten och lärarutbildningen önskvarda
kontinuiteten i nu rådande undervisningsförhållanden har jag ansett, att de av

Onsdagen den 9 april e. in.

55 Nr 27.

liorr Gråtig in. fl. och borr Billqvist in. fl. väckta motionerna bort av utskottet Analog till
tillstyrkas.» parallell avdelningar Herr

Vrång: Herr greve och talman: Vi skaraborgare ba — med rätt eller ™ JölklkolT°
orätt, det vill jag lämna osagt — fått det ryktet om oss, att vi ej skulle vara så ^minarier.
särdeles intresserade för folkskoleväsendet. När vi nu väckt en motion, som på (Forts.)
ett otvetydigt sätt ådagalägger, att detta tal icke har grund i verkligheten, så
både man vågat hoppas, att motionen skulle vunnit någon större framgång hos
utskottet, än vad som nu skett. Emellertid bar utskottet, på en enda reservant
nar avstyrkt motionen, och det synes därför vara fåfängt att bär strida för den.

JJock skall jag pa gängse sätt beledsaga den med ett requiescat.

Jag vill då till en början säga, att den sak, varom här är fråga och som på
grund av att motionärernas flertal är från Skaraborgs län, skulle kunna anses
vara allenast ett skaraborgsmtresse, ingalunda uteslutande så är, utan det är ett
intresse, som omfattar hela västra Sverige. Det har redan i motionen påpekats
att Skaraseminariets rekryteringsområde omfattar Bohuslän och Dalsland,

V astergotland och Halland, Värmland och Närke samt delvis Östergötland och
omaland. ra detta stora och tätt bebyggda område inom Sverige förefinnes enligt
skolöverstyrelsens utredning lärarebrist. Det faller då av sig självt, att
om det skulle bli endast ett enkelseminarium i centrum av detta område, ett
seminarium, som endast kunde utsläppa 25 eller 30 lärare om året, en sådan
läroanstalt skulle få alltför ringa kapacitet.

. M-en. det är ju också naturligt, att det krav, som nu framföres, måste vara av
icke ^ ringa intresse för skaraborgarna, och det är också lika naturligt, att det
ar sa i alldeles särskild grad för Skara stad. Jag skall i detta sammanhang
meddela,, att Skara stad för att få sitt dubbelseminarium i gång sådant som
^ ^a. kontanta utgifter på 113,300 kronor och dessutom en del andra

+ i S-°m -i1 u!19, samma ej äro medtagna. I allt beräknar man, att Skara

stad tor sitt dubbelseminarium fått vidkännas en utgift på åtminstone 120 000
kronor.

Pet lär icke kunna bestridas, att västra Sverige nu och framgent behöver ett
tillskott av lärarekrafter för folkskolan i den utsträckning, som dubbelseminariet
i Skara kan ge. Som jag nyss nämnde är lärarebristen i västra Sverige vitsordad
^av skolöverstyrelsen, och denna lärarebrist kommer utan tvivel att för
varje ar ge sig alltmer till känna, i den mån skolförhållandena i denna del av
raket som vad skolformerna angår nu är bland de lägst stående, utveckla sig.

Erfarenheten har givit vid handen, att lärareämnena, de blivande folkskollärarna,
gärna komma från de trakter, som äro belägna omkring seminarierna,
och erfarenheten har också givit vid handen, att det är en fördel för de bygder
som ligga omkring seminarierna, att de lärare, som äro utgångna från’ dessä
bygder, återbördas till dessa. Om lärarna vuxit upp i de trakter, till vilka de
sedermera få sitt livsverk förlagt, äro de på ett helt annat sätt förtrogna med
och intresserade för de förhallanden, vid vilka deras livsverk skall knytas.

Det kan icke bestridas, att Skaraseminariet har de bästa förutsättningar att
vara ett dubbelseminarium, detta såväl på grund av sitt centrala läge som ock
pa grund av, att det har sitt rekryteringsområde i en av landets rikaste och
tätast befolkade bygder. Dessutom skulle bibehållandet av dubbelseminariet
i Skara pa ett nyttigt och rättvist sätt framför allt utjämna fördelningen av de
kvinnliga statsseminarierna pa de olika delarna av landet. Skulle Skaraseminariets
karaktär av dubbelseminarium försvinna, så bleve denna fördelning icke
J^-mn till förfång för lärarna—- och en orättvisa mot Skaraseminariet.

Därför synes det mig vara den gynnsammaste utvägen att tillgodose västra
Sveriges behov av lärarekrafter att i enlighet med motionärernas förslag bibehålla
parallellavdelningarna vid Skara seminarium vid deras nuvarande karak -

Nr *27. 56

Onsdagen den 9 april e. m.

Anslag till
parallellavdelningar

m.m. vid vissa
folkskoleseminarier.

(Forts.)

tär, det vill säga alltifrån grunden fyra år. Man hade då de största förutsättningar
för att vid seminariet få in ett elevmaterial, som med hänsyn till skolförhållandena
i de av lärareproduktionen vid detta seminarium särskilt intresserade
landskapen vore det önskvärda, nämligen en tillräckligt stor procent elever,
kommande från hem på den egentliga landsbygden och från barndomen förtrogna
med landsbygdens befolkning och förhållanden.

Naturligtvis måste jag med tacksamhet och glädje konstatera det intresse, som
statsutskottet visat seminariet genom att ha det i åtanke för den kurs till utbildande
av småskollärarinnor, som här ifrågasättes genom annan motionär, till
vilken jag begagnar tillfället framföra min tacksamhet. Och icke mindre blir
min tacksamhet för att statsutskottet tydligt sagt ifrån, att det vill ha denna
fråga så snart som möjligt avgjord, så att, som det står, den nya dubbelkursen
från och med 1926 skall komma till stånd. Men icke förty finner jag mig dock,
av hänsyn icke minst till den landsdel, för vilken jag här tillåtit mig föra talan,
och av hänsyn till de motionärer, som jämte mig undertecknat motionen, böra
tillstyrka, att herr Gr. A. Johansons i Hallagården vid utskottsbetänkandet fogade
reservation måtte av kammaren bifallas.

Herr Bergqvist: Herr greve och talman! Jag skänker naturligtvis herr

Vrång allt mitt erkännande, för att han velat bevaka Skaraseminariets intressen
genom sin motion och genom sitt anförande här. Jag vill också ge herr Vrång
rätt i, att seminariet i Skara har de bästa förutsättningar att vara dubbelseminarium.
Men när man skall ordna med seminarieundervisningen, jnåste man ta
hänsyn till den på alla områden gällande grundsatsen, att tillgång och efterfrågan
måste stå i något så när god proportion till varandra.

Herr Vrång har säkerligen observerat, att i den kungl. propositionen meddelas,
att om lärareutbildningen skall fortgå i den fart, varmed den nu sker,
vi redan 1927 ha kommit därhän, att av de då utexaminerade icke mindre än
200 stycken beräknas icke omedelbart kunna vinna anställning. På grund av
detta förhållande har man måst tänka på att något begränsa seminariernas omfång.
Det seminarium, som därvid i första hand kommit i åtanke, är Landskrona.
Därnäst har kommit Skara. Vad Skaraseminariet beträffar, har det att
påräkna en kompensation genom det förslag, som är tillstyrkt av statsutskottet
och som avser att på sätt herr Pers föreslagit förlägga en utbildning av småskollärarinnor
till folkskollärarinnor till Skara. Jag är viss om, att den tanken
kommer att förverkligas, och jag hoppas, att representanterna för Skaraborgs
län skola finna sig nöjda därmed.

Beträffande bristen på lärare i västra Värmland är det ju möjligt, att eu sådan
nu förefinns, men i samma mån som det i riket i dess helhet blir överskott
på lärare, komma naturligtvis de, som inte kunna få plats på andra håll, att
söka sig dit, och jag vet, att redan nu eu transport till dessa trakter börjat
ske, till och med från översta Norrbotten. Så långt som från Jockmock vet
jag, att folkskollärare sökt sig ned till Värmland. Jag är därför förvissad
om, att för framtiden ingen lärarebrist skall behöva uppstå i västra Sverige.

Med hänsyn till dessa omständigheter och med allt behjärtande av herr Vrangs
synpunkter vill jag, herr greve och talman, yrka bifall till utskottets förslag* i
ärendet.

Sedan överläggningen ansetts härmed slutad, gjordes enligt de yrkanden, som
därunder framkommit, propositioner, först på bifall till vad utskottet i den nu
föredragna punkten hemställt samt vidare på bifall till utskottets hemställan
med den ändring, som föranleddes av bifall till de av herr Vrång in. fl. och herr
Billqvist in. fl. i ämnet väckta motionerna; och förklarades den förra propositionen,
som upprepades, vara med övervägande ja besvarad.

Onsdagen den 9 april e rn.

57 *Nr *27.

Punkterna 138—141.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkterna 142 och 143.

Lades till handlingarna.
Punkten 144.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 145.

I denna punkt hade utskottet på anförda skäl hemställt, att riksdagen måtte,
med bifall till Kungl. Majrts under punkt 136 av åttonde huvudtiteln i statsverkspropositionen
framlagda förslag och med avslag å en inom första kammaren
av herrar C. A. Carlsson och N. S. Norling väckt motion (nr 66),

a) bestämma, 1 :o), att extra ordinarie ämnes- och övningsskollärare vid statens
småskoleseminarier i Haparanda och Murjek skulle, i likhet med vikarierande
ämnes- och övningsskollärare vid samma seminarier, äga åtnjuta avlöning
till belopp av 2,800 kronor för år för manlig lärare och 2,400 kronor för år för
kvinnlig lärare; 2:o) att extra ordinarie lärare och vikarie å tillfälligtvis ledig
befattning vid nämnda seminarier skulle under tjänstledighet för styrkt sjukdom
äga åtnjuta dem eljest tillkommande arvode med avdrag av ett belopp, motsvarande
en tredjedel av den på ledighetstiden belöpande delen av arvodet'' samt
3:o) att extra ordinarie ämnes- och övningsskollärare vid ifrågavarande seminarier
skulle äga uppbära, utöver läraren eljest tillkommande arvode, ett särskilt
lönetillägg av 200 kronor för år,

b) minska det ordinarie reservationsanslaget till statens småskoleseminarier
nu 138,475 kronor, med 8,475 kronor till 130,000 kronor.

Anslag till
statens
småskoleseminarier.

I herrar C. A. Carlssons och N. S. Norlings berörda motion hade hemställts,
att riksdagen måtte göra följande ändring i vad Kungl. Maj:t under ovannämnda
punkt i statsverkspropositionen föreslagit, nämligen

dels bestämma, att lärarpersonalen vid statens småskoleseminarium i Hagaström
skulle i avlöning åtnjuta i motionen närmare angivna avlöningsförmåner;
samt att arvodet till vikarierande rektor vid seminariet skulle utgå med det belopp
och på det sätt, Kungl. Maj:t för varje särskilt fall förordnade;

dels föreskriva, att för åtnjutande av de avlöningsförmåner, som sålunda föreslagits
för ordinarie befattningshavare vid seminariet i Hagaström, skulle i tilllämpliga
delar gälla de bestämmelser, som innehölles i kungörelsen den 22 juni
1920 (nr 542) angående avlöningsförmåner för lärarpersonalen vid statens småskoleseminarier
i Haparanda och Murjek m. m.;

dels förklara, att en var, som med eller efter ingången av juli månad 1924 tillträdde
befattning vid statens småskoleseminarium i Hagaström, skulle vara
pliktig underkasta sig ovannämnda villkor och bestämmelser;

dels medgiva, att de av Kungl. Maj:t föreslagna ändringarna i kungörelsen
den 22 juni 1920 (nr 542) måtte i tillämpliga delar komma att gälla även seminariet
i Hagaström;

dels ock vid bifall till detta förslag höja det under åttonde huvudtiteln uppförda
ordinarie reservationsanslaget till statens småskoleseminarier från av
Kungl. Maj:t föreslagna 130,000 kronor till 164,900 kronor.

Nr 27. 58

Onsdagen den 9 april e. m.

Anslag till
statens
småslcoleseminarier.

(Ports.)

Herr Norling: Herr greve och talman! Som kammaren finner, har statsutskottet
i fråga om småskoleseminariets i Hagaström överförande på ordinarie
stat utan någon motivering anslutit sig till Kungl. Maj :ts uppfattning och sålunda
avstyrkt den av mig och herr Carlsson, i Gävle väckta motionen i detta
ämne.

Det framgår även av föreliggande handlingar i frågan, att Kungl. Maj:ts
ståndpunkt företrädesvis baserar sig på ett uttalande av statskontoret, som
har ansett, att ett betydande överskott av lärarkrafter, utbildade för tjänstgöring
i småskolan, är att förvänta inom den närmaste framtiden. I betraktande
härav har statskontoret uttalat, att lämpligheten av att upptaga ytterligare ett
småskoleseminarium på ordinarie stat kunde starkt ifrågasättas. När det gäller
att bedöma en fråga som denna ur statsfinansiella synpunkter, måste naturligtvis
statskontorets omdöme tillerkännas vitsord framför varje annan myndighets,
men nu finner man, att den finansiella synpunkten i själva verket skjutits
i bakgrunden i statskontorets yttrande, vilket i själva verket är ganska
naturligt, eftersom den utgiftsökning, som kunde ifrågakomma vid ett bifall
till den väckta motionen, skulle inskränka sig till ett mycket blygsamt belopp.
I stället har statskontoret upptagit ett organisatoriskt problem till bedömande.

Nu måste det väl sägas, att när frågan bedömes ifrån dylika synpunkter,
bör skolöverstyrelsens mening tillerkännas vitsord framför statskontorets. Det
är ganska anmärkningsvärt, att skolöverstyrelsens svar på statskontorets uttalande
icke refereras i propositionen utan där endast helt kort omförmäles.
Detta uttalande innehåller dock en sakligt mycket stark argumentering emot
statskontorets uttalande till förmån för den åtgärd, som i ett tidigare uttalande
hade förordats av överstyrelsen. Det heter i överstyrelsens senare uttalande
bland annat, att överstyrelsen ämnar vidtaga åtgärder i syfte att såvitt möjligt
är reglera tillgången av lärare efter behovet, men enligt överstyrelsens
uppfattning kunna härvid inga åtgärder tänkas ifrågakomma, som på något
sätt beröra seminariet i Hagaström. Det framgår i detta sammanhang bland annat,
att seminariet i Hagaström är det enda statsseminarium av denna typ,
som är beläget i den sydligare delen av landet. Jag tillåter mig ännu en gång
betona, att skolöverstyrelsen måste anses äga större förutsättningar än någon
annan myndighet för att bedöma denna sida av saken.

Om man väger mot varandra de skäl som tala för och de skäl som tala mot
den i motionen föreslagna åtgärden, så måste det erkännas, att skälen för äro
starkare, och i varje fall måste det anses bestyrkt, att seminariets överförande
till ordinarie stat icke skulle medföra några olägenheter för statsverket. Vad
som framför allt talar för en sådan omflyttning är, att lärarpersonalen därigenom
skulle vinna en mera tryggad ställning, vilket fördelaktigt måste inverka
på möjligheterna att tillförsäkra seminariet goda lärarkrafter. Det måste ju
för övrigt anses innebära en verklig orättvisa, att lärarna vid just detta seminarium
år efter år bibehållas vid en ekonomiskt ofördelaktigare ställning, än
förhållandet är med deras kolleger vid andra staten tillhörande seminarier av
denna typ, detta i all synnerhet som det uppenbarligen aldrig kan bli tal om att
indraga detta seminarium.

Ja, herr talman, det är icke min avsikt att yrka någon ändring i vad utskottet
här föreslagit. Jag har endast velat begagna mig av detta tillfälle att
uttala en förhoppning, att Kungl. Maj :t, när statsverkspropositionen nästa gång
skall förberedas, måtte ägna ett förnyat övervägande åt de skäl för Hagaströmsseminariets
överflyttande till ordinarie stat, som utvecklats i skolöverstyrelsens
sista uttalande i ämnet.

Herr Bergqvist: Herr greve och talman! Jag skall be att helt kort få

yttra några ord i anledning av den siste ärade talarens anförande.

Onsdagen den 9 april e. m.

59

Nr 27.

Staten har fyra småskoleseminarier, nämligen i Haparanda, Murjek, Hagaström
och Lycksele. Seminarierna i Haparanda och Murjek äro gamla och
stå på ordinarie stat. Seminarierna i Hagaström och Lycksele äro tämligen
nya som statsseminarier. Nu kan icke gärna Lyckseleseminariet uppföras på
ordinarie stat, förrän bygget där blivit färdigt, och då har det ansetts, att
dessa båda seminarier böra tagas i ett sammanhang.

Jag måste litet g-rand beriktiga, vad herr Norling sade om, att lärarna vid
Hagaström äro i en ofördelaktigare ställning än vid andra statsseminarier. De
äro alldeles likställda med lärarna vid Lycksele seminarium, som också är ett
statsseminarium.

Jag vill icke heller instämma i det uttalandet, att Kungl. Maj:t nödvändigt
nästa år bör komma med förslag att överföra Hagaströms seminarium på ordinarie
stat. Blir Lycksele seminarium vid den tiden så färdigt, att det kan
överföras, har jag ingenting emot, att Hagaströms seminarium kommer med,
men dessa båda seminarier böra komma i ett sammanhang, och därför yrkar
jag bifall till statsutskottets förslag.

Herr Norling: Jag är fullt belåten med den mening, som här uttalats av

herr Bergqvist beträffande frågan om tidpunkten för seminariets överförande på
ordinarie stat. Jag vill emellertid påpeka, att allting synes tala för, att om
statskontorets uttalade mening med avseende på lämpligheten av att möjligen,
indraga ett av statens seminarier skulle vinna beaktande, sa torde först och
främst Lyckseleseminariet därvidlag komma i betraktande.

Efter härmed slutad överläggning bifölls vad utskottet i förevarande punkt
hemställt.

Punkterna 146—148.

Yad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 149.

t I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
Y. J. F. Almkvist (nr 166) och den andra inom andra kammaren av herrar C.
Sehlin och R. Wagnsson (nr 231) hade hemställts, att riksdagen ville till allmänna
fortbildningskurser för lärare vid egentliga folkskolor och småskolor för
budgetåret 1924—1925 anvisa ett extra reservationsanslag av 75,000 kronor.

Utskottet både i den nu föredragna punkten av angivna orsaker hemställt, att
herr Almkvists samt herrar Sehlins och Wagnssons berörda motioner icke måtte
av riksdagen bifallas.

Enligt en vid punkten avgiven reservation hade herrar J. G. Walles, I. Bergman
i Tännäs och F. L. Lindqvist på anförda skäl föreslagit, att riksdagen med
anledning av motionerna nr 166 i första kammaren och nr 231 i andra kammaren
måtte till allmänna fortbildningskurser för lärare vid egentliga folkskolor
och småskolor för budgetåret 1924—1925 anvisa ett extra reservationsanslag
av 50,000 kronor.

Herr Walles: Herr talman! Vid denna punkt har jag jämte ett par andra
ledamöter av utskottet avgivit en reservation till förmån för den i ämnet väckta
motionen. Vi ha nämligen ansett, att motionären haft goda skäl för sitt förslag
och att det icke skulle vara synnerligen lyckligt, om en längre tids uppskov
med dessa för vår undervisning så nödvändiga kurser skedde.

Då motionären i första kammaren själv kommer att här närmare utveckla
skälen för sin motion, har jag endast att yrka bifall till den avgivna reservationen.

Anslag till
statms
småskoleseminarier.

(Forts. 1

Om anslag till
fortbildningskurser
för
folkskollärare
m. fl.

Nr 27.

60

Onsdagen den 9 april e. in.

Om amlag till Herr Belglist: Jag vill på denna punkt av diskussionen icke ingå i någon
f0kurlstrlföf'' närmare utveckling av statsutskottets mening utan ber helt kort att få yrka
folkskollärare bifall till utskottets hemställan.
m. fl.

(Forts.) Herr Almkvist: Herr greve och talman, mina herrar! De kurser, som det

här är fråga om, fyllde på den tid, de kunde anordnas, en rätt stor uppgift. Intresset
för dem var också i alla delar av landet mycket stort. Detta framgår
bland annat därav, att till en kurs i Göteborg anmälde sig icke mindre än 357
deltagare, av vilka endast 80 kunde antagas, till en kurs i Umeå anmälde sig 164,
av vilka endast 37 kunde antagas, och så vidare. Då anslaget senast utgick,
anordnades med hjälp därav icke mindre än 46 kurser med sammanlagt över
2,200 deltagare. Det vitsordades också av såväl skolråden som av inspektörer, att
den praktiska handledning, som de äldre lärarna och lärarinnorna fingo vid dessa
kurser och som gav dem större möjlighet att tillämpa de bestämmelser, som den
nya undervisningsplanen innehöll, hade en synnerligen gynnsam inverkan på
skolarbetet och höjde undervisningsresultatet.

Då detta anslag föll, strökos också samtidigt en hel serie djdika anslag, som
utgått under en längre följd av år och som man på grund därav hade lärt sig
att betrakta såsom i det närmaste permanenta eller vad man nu vill kalla det.
Det betonades dock, att dessa anslag icke skulle vara för all tid uttagna ur budgeten,
utan man hoppades kunna upptaga dem igen, då den värsta depressionstiden
var över. Statsutskottet har icke ansett tidpunkten nu vara inne att infria
detta löfte, men det ha däremot tre reservanter gjort och på så sätt tillstyrkt
motionen, att ett anslag av 50,000 kronor förordats i stället för begärda 75,000
kronor. Den minskning, som reservanterna sålunda företagit, har man ansett
sig kunna nå därigenom, att vissa av kurserna, till exempel de i sång och talteknik
samt de i gymnastik, lek och idrott, tillsvidare åtminstone icke upptagits.

Jag är givetvis för min del synnerligen tacksam mot reservanterna för den
ståndpunkt de intagit, och ber att få yrka bifall till deras förslag, även om jag
icke hyser något hopp, att ens detta skall av riksdagen i frågans nuvarande läge
bifallas. Det vore emellertid av synnerligen stor betydelse, hurudan utgången
vid detta tillfälle än blir, att så småningom ett och annat av de mest behjärtansvärda
av de anslag, som måste strykas under den värsta kristiden, åter kunde få
komma till sin rätt. Jag yrkar bifall till reservanternas förslag.

Herr Bergkvist: Jag vill instämma i den föregående ärade talarens uppfattning
om nyttan av ifrågavarande kurser och önskvärdheten av, att de må
kunna upptagas så snart som möjligt. Då statsutskottet avstyrkt motionen, har
det icke skett därför, att utskottet undervärderat dessa kurser, ty så har alls
icke varit fallet. Det är inte heller statsutskottets mening, att ifrågavarande
anslag skall för alltid vara uteslutet ur budgeten. Man torde kunna hoppas, att
när tiden är inne att återinföra det, Kungl. Maj:t skall veta att föra fram äskande
därom.

Den ärade talaren sade, att han var tacksam mot reservanterna. Det torde
väl innebära, att han inte är tacksam mot utskottet, men jag vill erinra herr
Almkvist, att utskottet likvisst talar om endast ett kortare uppskov, och ett sådant
uttryck bör ju innebära en liten ljuspunkt även för motionären.

Jag ber, herr greve och talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Efter det överläggningen förklarats härmed slutad, gjordes i enlighet med
föreliggande yrkanden propositioner, först på bifall till vad utskottet i den under
behandling varande punkten hemställt samt vidare på antagande av det förslag,
som innefattades i den vid punkten avgivna reservationen; och förklarades
den förra propositionen, vilken förnyades, vara med övervägande ja besvarad.

Onsdagen den 9 april e. in.

(il

Nr U7.

Punkten 150.

I förslaget till riksstat för budgetåret 1924—1925 hade Kungl. Ma,j:t under
åttonde huvudtiteln upptagit det ordinarie förslagsanslaget till avliining m. m.
åt folkskoiinspektörer med oförändrat belopp, 330,000 kronor.

I en inom första kammaren väckt motion (nr 3) hade herr K. J. Ekman hemställt,
att riksdagen ville besluta att vid anslagen till folkskoleväsendet och särskilt
till folkskolinspektionen foga såsom villkor,

dels att Kungl. Maj:t ville ombesörja en revision av boställsordningen för
lärarpersonalen vid folk- och småskolorna ävensom av motsvarande författningar
för andra vid folkundervisningen anställda lärare till närmare överensstämmelse
med riksdagens år 1918 fattade beslut i ämnet och med uttryckliga
bestämmelser om rätt till klagan över beslut rörande byggnad och underhåll
av de i dessa boställsordningar avsedda lägenheter; och

dels att Kungl. Maj:t ville förständiga skolöverstyrelsen och vederbörande
folkskolinspektörer att vid handläggningen av frågor rörande skolhusbyggnader
och lärarbostäder tillse, att sträng sparsamhet iakttoges och att alla onödiga utgifter
undvekes.

Vidare hade herr K. J. Ekman i en inom första kammaren väckt motion (nr 5)
hemställt, att riksdagen vid anslaget till folkskoleväsendet och särskilt till folkskolinspektionen
ville foga det villkor, att Kungl. Maj:t måtte, efter verkställd
utredning, vidtaga den ändring i § 10 folkskolestadgan och övriga tilläventyrs
därmed sammanhängande författningsbestämmelser, att i de i nämnda paragraf
avsedda ärenden domkapitlets beslut skulle bliva lagligen gällande vare sig det
ginge folkskolinspektören emot eller icke, så att ändring i beslutet icke skulle
kunna ske utan besvärstalans fullföljd i vanlig ordning.

Utskottet, som av angivna orsaker ansett sig böra till behandling upptaga
sagda motioner i samband med det ordinarie förslagsanslaget till avlöning m. m.
åt folkskolinspektörer, hade i den nu ifrågavarande punkten på åberopade grunder
hemställt, att riksdagen måtte, med avslag å herr Ekmans berörda motioner,
nr I: 3 och 5, i riksstaten för budgetåret 1924—1925 uppföra det ordinarie
förslagsanslaget till avlöning m. m. åt folkskolinspektörer med oförändrat belopp,
330,000 kronor.

Vid förevarande punkt hade reservation anmälts av herrar C. P. V. Nilsson i
Gränebo och G. A. Johanson i Hallagården, vilka dock ej antytt sin mening.

Herr Ekman, Karl Johan: Herr greve och talman, mina herrar! Som her rarna

finna, har utskottet i denna punkt yttrat sig över två motioner av mig,
vari jag hemställt dels om en revision av boställsordningen för lärarpersonalen
vid folkskolorna, dels om rätt till klagan över folkskoleinspektörs syn vid boställslägenheter
för lärare, dels att riksdagen måtte uttala sig för och hos
Kungl. Maj :t begära instruktion om en strängare sparsamhet vid handläggning
av frågor, som röra skolhusbyggnader och lärarbostäder, och dels slutligen att
vissa bestämmelser i folkskolestadgan, som röra fastställandet av skolreglementen,
måtte ändras. Jag nödgas vid denna punkt till protokollet anmäla min protest
mot det sätt, varpå utskottet avfattat sitt betänkande i vissa delar. Det
har nämligen insmugit sig felaktigheter, som äro ägnade att vilseleda och som
synas ha utövat ett visst inflytande på bedömandet av mina motioner.

Jag ber herrarna slå upp sidan 90 i betänkandet, där det talas om mina yrkanden
rörande boställsordningen. Såsom både i denna kammare och i medkammaren
flera gånger anmärkts, föreföll vid utfärdandet och publiceringen av
boställsordningen vissa oegentligheter. Det var 1918, då den stora skolreformen

Ang. bo ställ aordningen
för
lärarpersonalen
vidfolkoch
småskolor
m. vi.

Jfr 27.

62

Onsdagen den 9 april e. m.

Ang. boställe- förelåg, som det för riksdagen även framlades förslag om vissa bestämmelser
ordningen for r nalenvidfolk-vissa, ändringar i det framlagda förslaget. När författningen sedermera utfäroch
småskolor dades, var den icke överensstämmande med vad riksdagen sålunda beslutat, utan
m. m. den var skarpt till förmån för lärarpersonalen, men till nackdel för församlin(1’orts.
) gärna, som därigenom kommo att åläggas en väsentligt drygare byggnadskostnad,
än som hade varit riksdagens mening. Det är denna sak, som beröres på
sidan 90, och utskottet säger där: »Något förslag beträffande antagandet av

boställsordning framlades icke» — vid 1918 ars riksdag. Utskottet fortsätter:
»I den skrivelse, vari riksdagen anmälde sina beslut i anledning av Kungl.
Maj :ts då framlagda löneregleringsförslag, upptog emellertid riksdagen spörsmålet
angående lärarpersonalens naturaförmåner och framhöll bland annat, att
riksdagen delade den uppfattningen, att det syntes vara lämpligt att giva nu
förevarande stadganden en mot nutida förhållanden bättre svarande avfattning.
Ett reglerande av dessa frågor genom en särskild boställsordning hade riksdagen
funnit sig böra godtaga. Vid prövning av det härutinnan framlagda
förslaget hade riksdagen ansett sig kunna biträda de huvudgrunder, på vilka
detsamma vore fotat; dock ansåg riksdagen de erinringar, som av löneregleringskommittén
framställts, vara förtjänta av närmare beaktande, och liade desamma
jämväl vunnit anslutning från riksdagens sida.» Det var vad riksdagen
yttrade i sin skrivelse. I nästa stycke anför utskottet ytterligare, att i anledning
av att riksdagen, på sätt angivits, upptog frågan om boställsordning för
lärarpersonalen, bemyndigade Kungl. Maj:t vissa personer att utarbeta en sådan
förordning.

Nu faller det ju genast i ögonen för var och en, som är något förtrogen med
riksdagens arbetssätt, att det är en högst besynnerlig sak, att riksdagen skulle
i en skrivelse på eget initiativ upptaga en fråga, soin inte var framlagd av
Kungl. Maj:t eller i motionen. Någon motion .förekom ju inte här. Vid justeringen
om inte annat måste, föreställer jag mig, utskottsledamöternas uppmärksamhet
hava fästs vid, att något förslag till boställsordning icke framlagts.
I betänkandet säges: »I den skrivelse, vari riksdagen anmälde sina beslut i anledning
av Kungl. Maj:ts då framlagda löneregleringsförslag, upptog emellertid
riksdagen spörsmålet.» Men i den anförda riksdagsskrivelsen heter det:
»Vid prövning av det härutinnan framlagda förslaget hade riksdagen ansett sig
kunna» etc. Redan av skrivelsens ordalydelse framgår sålunda, att ett förslag
var framlagt. Icke dess mindre upprepas senare i utskottets betänkande, att
»i anledning av att riksdagen, på sätt aneivits, upptog frågan» etc. _ Denna
uppfattning av vad som faktiskt förekommit är något egendomlig och jag kan
icke förklara den. Det hade ju, föreställer jag mig, varit ganska lätt för den
ledamot av utskottet, som 1918 var ecklesiastikminister och då framlade ifrågavarande
förslag, att här åstadkomma rättelse genom att påpeka det misstag,
som är begånget i utskottsbetänkandet. Herrarna finna ju av själva skrivelsen,
hur orimligt ifrågavarande uttalande av utskottet är; men jag skall närmare
redogöra för hur det gick till 1918.

Då framlades ett förslag till löne- och pensionsreglemente för lärarpersonalen
vid folkskolor och småskolor genom Kungl. Maj:ts proposition nr 260. I statsrådsprotokollet
uttalade dåvarande ecklesiastikministern, herr Värner Rydén,
att han vid framläggande av sitt förslag följde den uppställning, som förelåg
i löneregleringskommitténs utlåtande. Saken hade nämligen förut^ behandlats
dels av en lönenämnd och dels efter denna av löneregleringskommittén, som i
nämndens förslag gjort vissa ändringar. Nu säger departementschefen, att han
»vid framläggande av sitt förslag» följde den uppställning, som förelåg i löneregleringskommitténs
utlåtande. Där äro ämnena grupperade under olika avdelningar,
och statsrådet genomgick i sitt anförande till statsrådsprotokollet

Onsdugon doa 9 april e. in.

Nr 127.

G 3

(Forts.)

dessa avdelningar. Han kom så till avdelningen »folk- och småskolläraros yI".V bostälhnaturaförmåner».
Diir redogjorde lian, precis som i alla de föregående avdel- urarverso^
ningarna, först för lärarlönenämndens förslag till boställsordning, som blev nalen vidfolkordagrant
intaget i lians anförande. Därefter omnämndes löneregleringskom- och småskolor
mittens utlåtande över förslaget med av denna kommitté föreslagna ändringar.

När departementschefen på detta sätt gått igenom alla de olika avdelningarna,
yttrade han om alltsammans: »Till det förslag, som av löneregleringskommittén
framlagts i fråga om lönereglering för lärarpersonalen vid folk- och småskolor,
anser jag mig i det stora hela böra uttala min anslutning.» Sedan fortsätter
statsrådet: »I avseende å de olika punkterna i kommitténs förslag har jag i

några hänseenden ansett mig böra avvika från kommittén» och därefter följa
särskilda yttranden i de punkter, där statsrådet var skiljaktig från kommittén,
men bland dessa punkter nämnes icke boställsordningen, utan om den gäller
det allmänna uttalandet, att han i det stora hela uttalar sin anslutning till kommitténs
förslag. På sådant sätt var det, som boställsordningen av Kungl. Maj:t
framlades för riksdagen.

Riksdagens skrivelse nr 394 innehåller i hithörande del följande: »För närvarande
äro med folk- och småskollärarkårens kontanta avlöning förenade vissa
naturaförmåner, vilka delvis äro uppställda såsom villkor för statsbidrags utgående
till den kontanta avlöningen.» Därefter redogöres i skrivelsen för lärarlönenämndens
förslag och löneregleringskommitténs ändringar under samma avdelningar,
som Kungl. Maj:t upptagit, och därefter heter det: »I sitt anförande
till statsrådsprotokollet har departementschefen under uttalande av sin anslutning
i stort sett till kommitténs förslag i dess helhet, icke närmare berört hithörande
spörsmål.» Det hade han icke gjort därför -— såsom herrarna hörde —
att han icke närmare berört andra punkter än där han hade en från löneregleringskommittén
avvikande mening. Riksdagens skrivelse fortsätter därefter:
»Riksdagen delar den uppfattningen, att det synes vara lämpligt att giva nu
förevarande stadganden en mot nutida förhållanden bättre svarande avfattning.
Ett reglerande av dessa frågor genom en särskild boställsordning finner
sig riksdagen böra godtaga.» Det var således icke från riksdagens sida något
initiativ, som utskottet säger, utan det står, att riksdagen fann sig »böra godtaga»
förslaget. »Vid prövning av det härutinnan framlagda förslaget» — säges
det — »har riksdagen ansett sig kunna biträda de huvudpunkter, på vilka
detsamma är fotat» etc. Det är ju alldeles klart, att här ej kan avses något
annat än det av Kungl. Maj :t framlagda förslaget, ty riksdagen kan ej upptaga
till prövning och beslut något annat än vad som i stadgad ordning är framlagt
för riksdagen, genom motion eller genom Kungl. Maj :ts proposition. Detta
sistnämnda hade här varit fallet.

Vidare har jag yrkat, att man skulle få rätt att överklaga syn, som enligt den
utfärdade författningen skall hållas av folkskolinspektör. Härom uttalar sig utskottet
på sid. 92—94. Nederst på sidan 92, erinrar utskottet om författningens
bestämmelse, att »av- och tillträdessyn skall förrättas av vederbörande statens
folkskolinspektör eller lämplig person, som skolöverstyrelsen efter framställning
av inspektören därtill förordnar, i närvaro av ombud för skolrådet samt avoch
tillträdande lärare eller deras ombud». Förrättningsmannen skall enligt
denna författning vid synen föra protokoll och däri göra anteckning om behövliga
reparationer; och så finnes det närmare föreskrifter om protokollet. Härefter
heter det, att »folkskolinspektören skall vid inspektion, som förrättas närmast
efter ett år från syneförrättningen, tillse, att vid synen anmärkta reparationer
blivit verkställda».

Nu säger utskottet längre ned på sid. 93 om detta, att »någon besvärshänvisning
finnes i kungörelsen angående lärarpersonalens boställsordning icke intagen,
och detta av den anledning, att syneförrättaren icke här äger någon som

Nr 27.

64

Onsdagen den 9 april e. m.

vitter, boslällsordningen
för
lärarpersonalen
vidfolkoch
småskolor
m. m.
(Forts.)

helst befogenhet att besluta eller meddela föreskrifter av ekonomisk innebörd.
Då i författningen stadgas, att folkskolinspektören skall tillse, att vid synen anmärkta
reparationer blivit verkställda, är detta ett åliggande för inspektören,
som sammanfaller med hans allmänna befogenhet att tillse, att skolhus och lärarbostäder
äro för sitt ändamål lämpliga.»

Nu är det riktigt, att den syn, som omtalas i boställsordningen, icke har samma
karaktär som den syn, som omtalas t. ex. i den ecklesiastika boställsordningen
för prästerna. Men därmed är icke sagt, att ej synen har sina rättsverkningar.
Så att det går ej an att avfärda denna saken med att säga, att föreskriften
om syn här är att fatta bara såsom en föreskrift om, att man skall göra en
anteckning om ett faktiskt förhållande eller dylikt. Här har verkligen folkskolinspektören
makt att påsyna förbättringar, och han har också makt att sedermera
tillse, att dessa förbättringar bli fullgjorda, vid äventyr att, om han
underkänner byggnaden, han kommer att vägra att tillstyrka utbetalning av
statsbidrag. Det är således en högst betydande rättsverkan en sådan syn som
denna har, och det är mer än välbehövligt, att man får en viss trygghet mot
folkskolinspektörernas makt härutinnan.

Utskottet försöker reda upp saken med det, att utskottet på mitten av sid. 94
säger: »Då^ motionären i sin ifrågavarande motion nr 3 påkallar en revision av

boställsordningen för lärarpersonalen, yrkar motionären på en uttrycklig bestämmelse
om rätt till klagan över beslut rörande byggnad och underhåll av de i boställsordningen
avsedda lägenheter. Sådana bestämmelser finnas redan, i det
vederbörande lagar och författningar medgiva rätt till besvär över kyrkostämmas,
skolråds, länsstyrelses och domkapitels beslut. Frånsett Kungl. Maj:t är
icke åt någon annan myndighet än de nu nämnda befogenhet medgiven att besluta
i fråga om byggnad och underhåll av ifrågavarande lägenheter.
» Ja, det är en sanning med modifikation, ty här är dock i
en kunglig författning medgivet, att inspektören får påbjuda reparationer,
förbättringar, tillbyggnader o. s. v. Nu är det visserligen sant, att
ett sådant stadgande av folkskolinspektör icke kan omedelbart bringas till verkställighet
såsom en dom, utan det tillkommer, som utskottet här säger, kyrkostämma
att besluta om medel för att verkställa vad inspektören har påsynat,
och i fråga om kyrkostämmas beslut att bevilja medel därtill har man naturligtvis
klagorätt. Det har utskottet rätt i. Men, mina herrar, om någon folkskolinspektör
har påbjudit en sak, låt oss säga en påbyggnad på ett lärarbostadshus,
och kyrkostämman sedan beviljar medel till att utföra dessa påsynta förbättringar
och man sedan klagar, såsom utskottet här ger anvisning på, över
kyrkostämmans beslut för att få detta upphävt, hur går det då? De klagande
gorå gällande — i enlighet med utskottets här lämnade anvisningar — att folkskolinspektören
icke haft någon befogenhet att påsyna tillbyggnaden, varför
yrkas att kyrkostämmans beslut om medel till detta företaget skall upphävas.
Jag är ganska viss om, att myndigheterna komma att säga, att eftersom tillbyggnaden
är påsynad vid en i författningsenlig ordning hållen syn av folkskolinspektören,
så kan den prövande myndigheten icke annat än godkänna
stämmans beslut att härtill bevilja medel. Påsyningen är i laga ordning tillkommen.
Det tillkommer således församlingen att betala. Den klagorätt, som
utskottet förmenar förefinnas, är således en mycket egendomlig klagorätt, som
vederbörande säkerligen ej alls äro betjänta av. Vad som är nödvändigt är, att
man får in en rätt att klaga över själva synebeslutet.

Jag har vidare yrkat, uti motionen nr 5, att man skulle hemställa hos Kungl.
Maj :t om en sådan ändring i paragraf 10 i folkskolestadgan och övriga därmed
sammanhängande bestämmelser, att i de i denna paragraf avsedda ärenden, domkapitels
beslut skall bli lagligen gällande, vare sig det går folkskolinspektören
emot eller icke, så att ändring i beslutet icke måtte kunna ske utan besvärsta -

Onsdagen den 9 april e.

G 5 Nr 27.

lans fullföljd i vanlig ordning. Jag liar förut i dag. da det var fråga om skol- Ang. boställe
överstyrelsens byggnadstekniska biträde, påvisat, huru skolöverstyrelsen på ordninfen !<>r
omvägar har berett sig en långt starkare maktställning, än som lagstiftningen JZnZZk
bär tillämna!, densamma och hur skolöverstyrelsen på omvägar har lagt sig till och småskolor
med en maktfullkomlighet, som egentligen borde tillhöra kommunerna. Här mär
ett annat sådant utslag av skolöverstyrelsens maktbegär. Det förhåller sig (Forts.)
nämligen sa. att när ett skolreglemente skall fastställas — och i skolreglementet
förekomma ju skolformerna, skoltyperna, lärotiderna med mera sådant som
kostar pengar så skall förslag därtill uppgöras av skolrådet, och detta försiag
overlamnas med folkskolinspektörens yttrande till domkapitlet för faststalielse
Men domkapitlet äger numera icke att fastställa detta reglemente,
därest förhållandet skulle vara. att på någon enda punkt domkapitlet är av
.meninff /rån folkskolmspektören. Således: om domkapitlet lydigt
vill råtta sig efter folkskolmspektören, då får domkapitlet utöva sin lagliga rätt
att fastställa reglementet, men däremot, i fall domkapitlet skulle råka hysa
en annan mening än folkskolinspektören, då tages avgöranderätten från domkamtlet
och forlagges till skolöverstyrelsen — med den påföljd naturligtvis
åt, sko overs yreisen i alla frågor har möjlighet att avgöra frågorna så, som

folk,skolinspektören v,llL .Det “ en oerhörd maktutveckling, som på det sättet

kostnad111^ skooverikyrcsen till del På de eljest beslutande myndigheternas be i

^od®a?i denna.punkt konstatera, att även här uti utskottets utlåtande
har inkommit felaktigheter, som äro av beskaffenhet att fullständigt vilseleda
kammaren vid dess omdöme. Hur det kan ha varit möjligt, det vill jag ej säga

heterna hest”1 ko^S£atera förhållandet; och jag skall nu uppvisa, varuti oegentlig„terna
bestå. Saken förekommer pa sid. 95 i utlåtandet. Det är ganska märk aTsit^nthit

Ut?k°ttet 71S&t ^ sådan fullständig brist på kritik vid avfattandet

melse i Sftt fn har T:t fllet'' Utskattet återger först gällande bestämmelse
i folkskolestadgan, och sedan säger utskottet nederst på sid. 95 att dessa

SrT Ser "h undc}\ åverkan från riksdagens sida. ’ Man vill

således låta påskina, att riksdagen skulle hava godkänt den nuvarande anordningen
vilket emellertid ar ett fullkomligt misstag. Sedan utskottet sagt, att dessa

påStföliSideesättllk0Tllnithin p följande satt. »I samband med det förslag, som Kungl. Maj:t föreläde 1913

det 6n Cent/al ]ednin^ en överstyrelse — för folkskoleväsen det

i riket, utvecklades av föredragande departementschefen i det vid Kungl
Maj :ts proposition i amnet fogade statsrådsprotokollet området för den nya över Det

V «**. M«„v Berg. .om då va, eddSSister,
såvitt jag icke missminner mig. »Därvid angavs», säger utskottet
»bland annat överstyrelsens tilltänkta befattning med de i folkskolestadgan föreskrivna
skolreglementena. Vad av departementschefen då anfördes står i full
oveiensstammelse med innehållet i ovanberörda stadgebestämmelser Beträffande

SaTflUSlade ^ S-fTera ^ författningstexten utformade anordningen förarade
riksdagen, pa satt framgar av dess skrivelse den 30 maj 1913 nr 8 att
riksdagen endast velat uttala, att i det fall, då reglementsförslaget på’ grund av
meningsskiljaktighet mellan inspektören och domkapitlet underställes överstyreisens
Provning, överstyrelsen bör före ärendets avgörande inhämta vederbörande
okolrads yttrande i saken.» Utskottet fortsätter: »Den anordning, vilken av riksdagen
ar 1913 i berörda hänseende godtogs, finner utskottet praktisk och ändamulsenhg
och har icke ansett skäl föreligga att härutinnan förorda någon ändAv
detta uttalande kan man, om man icke känner förhållandena, icke
a någon annan uppfattning an att nu gällade stadganden härutinnan till alla de
lar godkants av riksdagen år 1913 och att det sålunda icke finns någonan ledning
Första kammarens protokoll 1924. Nr 27. _ ’

>r 27.

66

Onsdagen den 9 april e. m.

Ang. boställsordning
en för
lärarpersonalen
vid folk -och småskolor
m. m.
(Forte.)

att o-öra någon ändring, utan att såsom utskottet säger; »Vad av departementschefen
då anfördes står i full överensstämmelse med innehållet i ovanberorda
stadgebestämmelser.» Det är alls icke förhållandet. _ Tvärtom. Vore det st .
gande som antogs år 1913, nu gällande, hade jag ingen invändning att gorå
däremot, men så är det icke utan en väsentlig förändring har försiggått, som

icke bort hava undgått utskottets uppmärksamhet.

Jao- skall tillåta mig redogöra för detta förhållande. Saken ar högst beklaglig-
tv det är alldeles uppenbart, att bär ligger enligt utskottets mening det verkliga
skälet till avslag på min motion. I riksdagens skrivelse den 30 maj 1913,
nr 8 som av utskottet åberopas yttrade riksdagen: »Dragan om det reglemente,
som enligt gällande folkskolestadga skall finnas för varje skoldistrikt, samt weistvrelsens
befattning härmed har departementschefen ansett hora losas pa följande
sätt. Reglementet uppgöres såsom för närvarande, etter vederbörliga -slut av kyrkostämma och efter lärarpersonalens hörande av skolrådet I reglementet
intages dock alltid den för skoldistriktet avsedda läroplanen. Skolrådet
insänder förslaget till vederbörande inspektör, som bär att med eget yttrande
överlämna detsamma till vederbörande domkapitel. Domkapitlet underkasta! de.
prövning och äger jämväl att giva det stadfästelse utom i det fall, att inspektor
och domkapitel äro av olika mening beträffande sadana bestämmelse} . som enlig
kommitténs förslag skola innefattas i en särskild undervisning sörpling. T sistnämnda
fall skall, innan reglementet i sin helhet fastställes, den fråga, meningsskiljaktigheten
gäller, underställas överstyrelsens avgörande. — De av domkapitlet
fastställda reglementena skola alltid insändas till överstyrelsen för kännedom
Riksdagen har beträffande denna anordning endast velat uttala, att i det tall de
reglementsförslaget på grund av meningsskiljaktighet mellan inspektören och domkapitlet
underställes överstyrelsens provning styrelsen bor före ärendet, avgörande
inhämta vederbörande skolråds yttrande i saken.»

Således, vad riksdagen skrev den 30 maj 1913 var, att domkapitlet alltid skid e
fastställa reglementet, men att beträffande vissa särskilda frågor skulle desamma
om meningsskiljaktighet uppstode. hänskjuta* till skolöverstyrelsen och s -dan överstyrelsen beslutat i saken, skulle domkapitlet fastställa reglementet i dess
helhet Yilka voro dessa särskilda frågor? Det var endast frågor, som rorde
den inre anordningen inom skolorna, själva undervisningens bedrivande, icke
andra frågor. Den åsyftade kommittén, som i riksdagens skrivelse åberopades
hade nämligen uttalat att det som skulle understallas överstyrelsen vore endast
frågor som innefattades i den av kommittén föreslagna undervisning sordning en.
Denna kommitté — folkundervismngskommitten — hade nämligen i sitt utlutande
föreslagit, att folkskoleväsendet i kommunerna skulle ordnas genom tva särskilda
urkunder och icke såsom nu genom ett enda skolreglemente nämligen dels
ett reglemente och dels en undervisning Bördning. Reglementet skulle innehålla
stadganden angående skolväsendets allmänna anordning (skolformer m. m.) och
lärotider: undervisningsordningen skulle innehålla stadganden av mera pedagogisk
natur (om undervisningens bedrivande mm.), kommittén hade föreslag ,
att reglementet skulle, efter förslag av skolrådet, slutgiltigt fastställa* av domkapitlet
Vad åter undervisningsordningen beträffar, skulle skolrådets _ förslag
därtill allenast insändas till domkapitlet för yttrande varefter undervisningsordningen
skulle överlämnas till överstyrelsen för fastställelse Over bagge förslagen
skulle alltid folkskoleinspektören höras. — Kommittén hade sålunda föreslagit
ett åtskiljande av frågorna. Beträffande alla frågor rörande skolformer oc
lärotider skulle domkapitlet hava full rätt att bestämma och fastställa reglemen;
tet. men undervisningsordningen skulle överstyrelsen fastställa. Detta fors ag
godkändes icke oförändrat av departementschefen h ridtjuv Berg. För att undvika
dubbla urkunder föreslog han, att bägge grupperna av bestämmelser skulle
införas i en enda urkund, benämnd skolreglemente, och att detta reglemente skulle

Onsdagen den 9 april e. in.

0 7

Nr 27.

lästställas av dom kapitlet; men i .1-1. fall att inspektör cell domkapitel voiv av Ang. bomu.
nka mening beträffande sadana bestämmelse!-, som enligt kommitténs förslag ordnin9en för
•skotat inne! åt tåg i deri särskilda undervisningsordningen, skulle Överstyrc-Rm 1 l?arpTf°n

.. , Lu'' ue-Ksa ri ks unge ris Beslut.

1 överensstämmelse härmed utfärdade Kung], Maj it den 21 november 1913
kungörelse angående ändrad lydelse av $ 10 i folkskolestadgan. Där stadgade*

håll! nThr t ^ ^ ° ,ett reglemente. Reglementet skulle inne’

) J^e®lamniej;®€r angående skolväsendets allmänna anordning inom di S

der otlfdTkt tyP,Gr ''“i m/}’ h) bestämmelser angående

lärotider och dylikt, c) fullständig laroplan, d) bestämmelser i övrigt angående

ordning och tukt in m e) bestämmelser angående lärares åligganden och f) bestammelser
angående tillsyningsman och skolnämnder. Vidare stadgades i 55 10->>Skolrade ,s förslag till reglemente skall jämte i ärendet förda protokoll över-''
sandas till vederbörande statens folkskolinspektör, som bar att med eget yttrande
o\ er lämna detsamma till vederbörande domkapitel för prövning och o-odkannande;
dock att, därest domkapitel och inspektör ej enat sig beträffande
sadana bestämmelser, som avses i någon av punkterna c), d) e) eller f) i detta
moment, den fråga, meningsskiljaktigheten gäller, skall, innan reglementet i dess
helhet faststalRs,. understallas folkskoleöverstyrelsen, som bar att efter veder
börande skolråds börande besluta angående den underställda fråe-m På ,.r,n

Ä Äf®? riindn,,s 1 *< wää

Det ar en

laude nM T mfdverkat- I)en var sålunda tillkommen med riksdagens giff
lande. Men dessa bestämmelser gällde icke längre än till år 1919 Då^tfärda
des nämligen pa föredragning av dåvarande statsrådet Värner Rydén en
SSU”än?rr’ «* » 8 f olkskolestadgam Vid detta

Ivfetc S V* hetr; ,n*resse" «n

c gore veterlig!, att Vi, pa förslag av skolöverstyrelsen funnit orrft för
ordna etc.» och dessa nya bestämmelser av 1911). som SuedöTebe SfiS''
kanda av riksdagen, mnehålla, att domkapitlet visserligen skall i reS f,°i

S Z\ SäSSÄÄÄ
:£sr Sä

eoU^Än&ÄrhSowÄ8- DefrSin1^"

om han ville ställa sig i en viss opposition till b -r, v * ??0nbl,lck
gona dennes störa verk genom bffSör a''ItoLlton
genom en förordning den 25 sentember 1Q9n V , JJetta skedde

ring i § 10 folkskolestadgan MeStärr Mai S” 7,"1 *.•"■» «*!-oktober samma ar bad! staÄ^LÄg^ärÄ^"
utfärdades en ny kungörelse vanVprmm 101 q ° 1 ji , Sn. . ^ oktober

folkskolestadgan Sedermera’ barmP7ill fSÄwSe defm,hvt “fördes i
1921 utfärdats, och i den^a nya stadga är be«t ^ ^ fi>«^olestadga år
gen såsom den lydde år 1919 dvs (tomt ^meken i § 10 ävenledes inta -

m. m.
(Korts.)

Nr 27. 68

Onsdagen den 9 april e. m.

Ang. boställe tigt, såsom utskottet säger, att vad vederbörande departementschef år 1913 anordningen
får för(je [ full överensstämmelse med innehållet x nu gällande bestämmelser.

Mrarperso- j haj åyigat att detta uttalande icke är riktigt, och det är svart att tor™hns%LLlor
klara, huru detta felaktiga uttalande har kunnat inkomma i utskottets utlatan«.
de då man ju tydligen haft riksdagens skrivelse framme och bult observera

(Forts.) ra{ta förhållandet. Nu kan man mycket val forsta, att en ledamot av utskottet
möjligen velat rentvå sig för anmärkningar, som upprepade gånger riktats mot
honom. Det är mänskligt. Men att utskottet på detta sätt lana! sm medverkan
till en så egendomlig rentvagningsprocedur, det kan jag icke finna vara riktigt.
Det beror naturligtvis på ett förbiseende eller ett misstag, men för mig såsom
motionär är det högst obehagligt, och det minskar i hog grad tilltron till uppgifterna
i utskottets utlåtande och den prestige, som bor åtfölja detsamma.

8 Vidare har jag i motionen nr 3 yrkat, att Kungl. Maj:t ville förständiga skolöverstyrelsen
och vederbörande folkskolinspektörer att vid handläggningen avfrågor
rörande skolhusbyggnader och lärarbostäder tillse, att sträng sparsam e
iakttaga och att alla onödiga utgifter undvikas. Detta yrkande maste anses
ganska väl motiverat, då man står inför en ständigt vaxande folkskolebud„et
och då man finner, att för icke så länge sedan från ecklesiastikdepartementet
utfärdats normalritningar för uppförande av skolhusbyggnader och lararbosta
der vilka äro av beskaffenhet, att om man skulle följa dem bleve kostnaoerna
yttermera högst väsentligt förökade. Nu säger utskottet, att dessa normalritningar
endast äro framlagda till ledning för församlingarna, om någon församling
skulle vilja bygga efter dem. Men jag ber att fa erinra om att dessa ritningar
betecknas såsom normalritningar, som sålunda måste anses amnade att i
vanliga fall följas. Att de också i stor utsträckning följas torde vara ratt allmänt
bekant. Nu säger utskottet om detta mitt yrkande, att efter vad utskottet
inhämtat har skolöverstyrelsen haft ett sådant förständigande, varom har ar
fråga sedan hösten år 1920, och hava folkskolinspektörerna genom överstyrelsen
likaledes erhållit direktiv i denna riktning. — Men vad utskottet därefter sager
visar, att detta förständigande icke haft den åsyftade verkan. Utskottet sager
nämligen, att överstyrelsens verksamhet på detta område koncentrerar sig förnämligast
på granskning av de ansökningar om medgivande av ratt att ior
skolbyggnader upptaga lån, som från skoldistrikten til Kungl. Maj :t ingivas.
— Således, hela det sparsamhetssträvande, som anbefalldes ar 19-0, lian koncenterats
på att något litet hejda kommunernas skuldsättning i och för skolhusbyggnader.
I vissa fall, där skolöverstyrelsen har yttrat sig over laneansokningar
särskilt då det gäller större nybyggnader, har styrelsen föreslagit inskränkningar,
det skall jag medge, men det är något helt annat an vad som
åsyftas i min motion. Utskottet säger vidare, att »vad angar motionarens yrkande
om vädjan till iakttagande av all sparsamhet, ar utskottet villigt erkänna
att kostnaderna för skolväsendet i många kommuner vant betungande, men
är’ utskottet övertygat därom att under nuvarande förhållanden all
tänkbar sparsamhet på detta område iakttaga även utan särskild uppmaning
från Kungl. Maj:t. Utskottet har följaktligen icke ansett sig
kunna tillstyrka de i förevarande motion nr 3 gjorda yrkandena.» _ J ag
tillåter mig högeligen betvivla vad utskottet här sa förhoppningsfullt
uttalar, nämligen att man skall av sig sjalv komma! att iakttaga »ali
tänkbar sparsamhet». Jag tror, att eu uppmaning att iakttaga sparsamhet
skulle komma ganska väl till pass, och jag tillåter mig derför, herr greve och
talman föreslå, att det stycke, som förekommer i motiveringen pa sid. 95 och
som börjar med orden: »Men är utskottet övertygat» t. o. m. »gjorda yrkande»
måtte utgå ur motiveringen samt i stället införas orden: »varför utskottet förväntar
att Kungl. Maj :t ville förständiga skolöverstyrelsen och vederbörande
folkskolinspektör att vid handläggningen av frågor rörande skolhusbyggnader

Onsdagen den 9 april e. in.

C9 Nr 27.

och lärarbostäder tillse, att sträng sparsamhet iakttaga och att alla onödiga utgifter
undvikas.

, Jag hemställer, att denna förändring i motiveringen måtte göras, och vrkar
bifall härtill.

Herr Ilergdvist: Du jag nu gar att besvara den föregående ärade talarens

anförande far jag från början beklaga, att jag icke kan gå fram med den
grundlighet, som han gjort. Jag är nämligen van att röra mig på de stora vidrlerna,
och dar far man icke så länge uppehålla sig på varje punkt. Herr Karl
Johan Ekman gick nästan grundligare till väga än en landsfiskal, som är ute
och synar vägarna, men jag måste se litet mera summariskt på saken.

Herr Ekman har nästan förbryllat statsutskottet med sina många motioner
av principiell innebord. Vi hava dock inom utskottet sökt skänka dem all möjlig
uppmärksamhet. Herr Ekman sade, att han ansåge sig hava rätt att bliva
sakligt bedömd. Ja, det har utskottet verkligen försökt göra så långt möjligt
har vant men jag kan icke fördölja för kammaren, att herr Ekmans motioner
hava lidit av betänkliga formella brister, varigenom det varit nästan omöjligt
att komma tillråt ta med dem. Nästan varje motion har varit så formulerad att
den skulle knytas såsom villkor till ett visst anslag. Men icke nog med detta
de anslag, som herr Ekman åsyftat, hava icke varit angivna med den rubrik’
varunder de förekomma i huvudtiteln. Utskottet har sålunda haft mycket huvudbry,
huru utskottet vid behandlingen skulle tillrättalägga dessa motioner.

Nu nästan skrämde herr Ekman mig med att skarpt protestera mot det sätt
varpa utskottet behandlat hans motioner. Om jag icke kände herr Ekman så väl
och visste, att han är den frommaste och snällaste man, som man gärna kan
tänka sig, skulle jag hava blivit förskräckt, men jag känner honom och vet därior,
att man icke behöver taga hans protest såsom något allvarligt hot. Jag
»lönn11 y.tterliåare luSnad> seclan jag tagit del av dechargebetänkandet från
a,r Herr Ekmans huvudsakliga anmärkning går ut på, att vederbörande

statsråd har utfärdat författningar, som icke stå i överensstämmelse med vad
riksdagen beslutat. Det är en konstitutionell anmärkning till sin reella innebord.
llet är således en anmärkning, som bort upptagas i konstitutionsutskottet
ar ma. 1 detta utskott satt då herr Ekman, och jag har gått igenom utskottets
utlåtande och alla reservationer men icke varit i stånd att upptäcka, att
herr Ekman pa något sätt da satte i fråga att göra en anmärkning mot vederbörande
statsråd. Detta förhållande har ytterligare lugnat mig i fråga om denna
protest.

Jag skall icke gå in på något närmare bedömande av den verkliga lämpligheten
av den boställsordning, som blivit utfärdad. Så mycket kan man emellertid
säga, att genom densamma fn viss reda bragts å bane i förhållanden, som
förut vant oordnade. Men i fråga om den syneförrättning, om vilken herr
Ekman talade, kunde jag icke följa honom. Här är det verkligen icke fråga
om en syn i den legala mening, som till exempel en ecklesiastik syneförrättning
har. Det är endast föreskrivet, att vederbörande folkskolinspektör skall hålla
av- och tillträdessyner vid dessa lärarboställen, och därvid skola närvara representanter
för vederbörande skoldistrikt samt den tillträdande och den avträdande
iararen Vid dessa syner skall naturligtvis konstateras, huruvida den avträdande
lararen må hava genom eget förvållande på något sätt skadat bostaden,
varigenom lian kan befinnas ersättningsskyldig. Vidare skall det konstateras,
huruvida bostaden befinner sig i lagenligt skick eller ej. Men det är icke en
sådan syn som eo lpso ålägger församlingen att utföra vissa reparationer, utan
detta ar en sak, som måste bliva föremål för kyrkostämmans handläggning
Med anledning härav är ju otvivelaktigt den besvärsrätt, som herr Ekman talade
om, fullt garanterad åt församlingens medlemmar.

Ang. boställsordning
en för
lärarpersonalen
vid folieoch
småskolor
m. m.
(Forts.)

Nr 27. 70

Onsdagen den 9 april e. m.

Ang. boställe- Beträffande § 10 i folkskolestadgan, angående fastställande av reglementen
ordningen för j>ör s]t0}01) anser herr Ekman, att domkapitlet under alla förhållanden, även om
r^envidfolk- det går folkskolinspektören emot, bör äga rätt att fastställa dem. Ja, för all del,
och småskolor jag för min del som ordförande i ett domkapitel kali naturligtvis inte ha någonm.
m. ting emot ett sådant yrkande, men å andra sidan får jag säga, att det inte vore

(Forts.) gä synnerligen mycket vunnet med en ändring av denna bestämmelse, ty i prak tiken

ställer sig saken ganska enkel. Om t. ex. ett skoldistrikt kommer med ett
förslag till reglemente och folkskolinspektören i sitt yttrande säger sig godkänna
reglementet i det stora hela, men på vissa punkter icke kunna gorå detta
utan där gör vissa yrkanden, så tar inte ett domkapitel ögonblickligen och
skickar reglementet till skolöverstyrelsen och säger: var så god och fastställ
det, utan då vänder domkapitlet sig till församlingen och frågar, huruvida den
icke med hänsyn till vad folkskolinspektören yttrat vill ändra reglementet.
Ofta nog sker då detta. Vägrar församlingen, vänder man sig till folkskolinspektören
och frågar, om han icke kan nöjas med vad församlingen gått in på,
och i regel får man saken klar på detta sätt. Det är i ytterst fa ^fall i min
praktik, där man behövt gå till skolöverstyrelsen, och jag har ändå. rätt stor
erfarenhet i fråga om fastställande av reglementen. Jag tror därför ej, att man
behöver påtala detta så mycket.

Det är klart att fastställandet, formellt sett, i fall av tvist, sker av reglementet
i dess helhet i överstyrelsen, men realiter sker det endast, beträffande den
fråga eller de frågor, om vilka tvist yppat sig. Därför anser jag, att man icke
behöver hålla så strängt på denna distinktion..

Slutligen har ju herr Ekman velat förmå riksdagen att skriva till Kung!.
Maj :t med begäran om en uppmaning till sparsamhet. Ja, tendensen är mycket
lovvärd, och utskottet har ju också medgivit detta. Nu säger herr Ekman, att
fastän utskottet sagt, att man kan förutsätta att sparsamhet kommer, att iakttagas
utan särskild erinran från Kungl. Maj :ts sida, han dock betvivlar, att
man av sig själv iakttar sparsamhet. Är detta yttrande riktat mot vederbörande
församlingar, då tror jag inte alls, att det är riktigt. Nog försöka församlingarna
iakttaga all sparsamhet. Är det riktat mot skolöverstyrelsen, sa
undrar jag ändå, om det har något verkligt fog för sig, ty finner skolöverstyrelsen,
att en församling vill iakttaga, sparsamhet, så tror jag knappast skolöverstyrelsen,
så vilt det inte länder till men för skolväsendet, sätter sig emot
detta strävande. Och det var med denna motion som med den andra, att det
av formella skäl var svårt att gå herr Ekmans önskan till mötes. o

Jag skall icke nu upptaga tiden längre. Jag vill skänka allt erkännande åt
herr Ekmans goda avsikt, men man skall inte gå för långt och söka uppkonstruera
svårigheter, som i det verkliga livet knappast förekomma. Om man
söker taga saker och ting praktiskt, går. det bättre, än man kan tänka sig.

Jag anhåller, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Nilsson, Petrus: Som herrarna torde finna har jag vid detta utlåtande
avgivit en blank reservation. Jag har visserligen i själva huvudfrågan inom
utskottet icke haft något annat yrkande än utskottsmajoriteten enär
jag ej ansett mig kunna yrka bifall till herr Ekmans motion, vilket han
ju numera icke ens själv ansett sig kunna göra, da det icke gärna är möjligt att
vid ett sådant här anslags utgående knyta ett villkor om en allmän revision av
författningarna angående folkskolväsendet eller om att Kungl. Maj :t skulle
vidtaga en del utredningar i visst syfte. Det är huvudsakligen emot utskottets
motivering, som jag i någon mån vänt mig, och jag vill därför betona, att jag
anser, att när man skall gå fram med reformer på detta område, bör man tillämpa
samma principer, som under de senare åren följts, nämligen att vidtaga

Onsdagen den 9 april o. m.

71 Nr 27.

partiella förändringar och förbättringar såväl i boställsordningen som i en del An,J-. boställsandra
författningar, som beröra folkskolväsendet. °rlärår‘ersl''^

.lag skall nu endast uppehålla mig nugot vid en punkt i hosta 1 Isordningen, nale^mdfolknämligen
syneförfarandet. Det är ju så, att dessa syner förrättas av och småskolor
lolkskolinspektörcn och att därvid skola närvara ombud för vederbörande skol- m- mråd
samt vederbörande lärare. Men dessa personer skola endast närvara såsom (Forts.i

ombud, och alltså är det folkskolinspektören ensam, som är syneförrättare och
ålägger skoldistriktet de förbättringar, som skola utföras, och de kostnader,
som skola nedläggas på bostaden.

Nu säger visserligen utskottet, att denna syn icke är att i rättsligt avseende
likställa med exempelvis den i ecklesiastika boställsordningen föreskrivna avoch
tillträdesssynen och att den till sina rättsliga verkningar ej heller kan jämföras
med en dylik syn, emedan vederbörande skoldistrikt icke kan åläggas
något vite och ej heller de förbättringar, som påsynats, kunna utföras på distriktets
bekostnad. . Men se vi pa de straffpåföljder, som folkskolinspektörerna dock
kunna ålägga distrikten, torde dessa till sina ekonomiska verkningar vara minst
jämförliga med vad som vid en sådan syn kan förekomma. Folkskolinspektören
skall vid sina allmänna syneförrättningar se till, att påsynade brister bli vederbörligen
avhjälpta.. Sker ej så, kan han hos länsstyrelsen göra framställning
om statsbidragets innehållande. Det ä„r således ett ganska skarpt instrument,
som.en folkskolinspektör har i sin hand mot skoldistrikten och som till sina ekonomiska
verkningar kan bliva rätt sa kännbar. Nu kunde jag visserligen icke
inom utskottet göra något yrkande om ändring rörande syneförfarandet, eftersom
icke någon motion därom väckts, men jag tror, det skulle vara lyckligt,
om vid denna syn, liksom vid en hel del andra syner tillgår, tvenne opartiska
personer biträdde folkskolinspektören, deltoge i beslutet och vore för detsamma
ans\ariga, t. ex. tva nämndemän eller tva pa området byggnadssakkunniga personer.
Jag tror detta skulle vara ganska lämpligt. Dessutom, anser jag, att
vederbörande administrativa myndigheter böra gå fram på ett varsamt sätt vid
genomförandet av^ förändringar inom folkskolväsendet. Detta uttalade också
riksdagen 1918, då den sade sig särskilt erinra om den varsamhet, som syntes
vara av nöden, då det gällde meddelande av erforderliga övergångsbestämmelser
på detta område.

Det kan verkligen ifragasättas, om skolmyndigheterna iakttagit en sådan
varsamhet under de senaste åren, ty den opposition, som dock tyvärr har rests
pa åtskilliga håll ute i landet, vittnar nog om, att detta ej alltid varit fallet, när
det gällt att ålägga skoldistrikten byggnadsskyldigheter m. m. Visserligen
kan det ju sägas, att folkskolinspektörerna icke kunna ålägga kommunerna
nagra utgifter men genom den möjlighet, de ha i sin hand att hota med statsbidragets
innehållande, kan ett sådant tryck på kommunerna åstadkommas, att
inspektörerna maste sägas ha en ganska stor makt.

Det är huvudsakligen dessa synpunkter, som jag nu velat framhålla, och jag
liar sålunda velat betona önskvärdheten av, att i fortsättningen den yttersta
varsamhet iakttages, såväl när det gäller ålägganden av ekonomisk natur som i
andra hänseenden.

Jag har på denna punkt, herr greve och talman, icke något yrkande.

Herr Ekman, Karl Johan: Herr greve och talman! Jag skall först be att
få tacka herr Bergqvist för de vänliga ord, han sade om min person. Det är ju
glädjande, att debatten kunnat föras utan bitterhet.

Herr Bergqvist nämnde, att jag skulle talat om svårigheter, som icke förekomma.
Jag ber då blott att få hänvisa till den allmänna folkrörelse, som uppstått
just i följd av dessa svårigheter. Det är verkliga och icke uppdiktade svårigheter,
som orsakat en sådan rörelse.

Sr 27.

72

Onsdagen den 9 april e. m.

Ang. boställsordningen
för
lärarpersonalen
vidfolkoch
småskolor
m. m.
(Forts.)

Att jag icke nu yrkat bifall till mina motioner i vidare man, än jag nyss gjorde,
beror dä.rpå, att det, som bekant, är ganska svart att vinna någon ändring
gentemot ett enhälligt utskott; men jag lovar att komma tillbaka med dem ett

annat år. _ _

Vidare har herr Bergqvist anmärkt mot att jag framställt mina yrkanden såsom
villkor vid anslagens beviljande. Jag behöver ju inte påpeka för herr
Bergqvist, att sådana villkor stundom uppställas av. statsutskottet och riksdagen.
Det är inte alls ovanligt; och det förvånar mig ganska mycket, att det
ansetts så svårt att finna plats för mina yrkanden. Jag har begärt, att dessa
villkor skulle fogas vid anslagen till folkskoleväsendet och särskilt vid anslaget
till folkskolinspektionen. Och, mycket riktigt, yrkandena äro upptagna vid anslaget
åt folkskolinspektörerna. Det tycks således inte ha berett någral svårigheter
att placera dem. Värre svårigheter tror jag herr Bergqvist har övervunnit
inom utskottet.

Men så sade herr Bergqvist, att jag skulle ha anmärkt mot att år 1918 dåvarande
statsrådet utfärdat en författning av annan lydelse, än riksdagen beslutat.
Jag har blott omtalat faktum. _ i

Herr Bergqvist sade, att en sådan anmärkning mot ett statsråd skulle ha gjorts
år 1919 i deehargebetänkandet. Därpå vill jag svara, att med den oerhört vidlyftiga
granskning, som konstitutionsutskottet har, då nämligen alla statsrådsprotokoll
skola genomgås, alla regeringshandlingar under ett helt år granskas,
ä,r det icke möjligt att fästa sig vid varenda detalj. Och det har aldrig varit vanligt,
att man behövt granska, att utfärdade. författningar varit i överensstämmelse
med vad riksdagen beslutit. Så långt i detalj brukar icke utskottet gå och
behöver icke gå. Ty det har mig veterligen aldrig förut förekommit, att regeringen
icke lojalt utfärdat förekommande författningar sådana slom riksdagen beslutat
dem. Därpå behöver icke konstitutionsutskottet i allmänhet. inrikta sin
granskning, och man trodde icke, att det behövdes 1919 heller. Vad jag anmärkte
på var statsutskottets uppgift, att riksdagen skulle på eget initiativ upptagit
frågan om eu boställsordning för lärarepersonalen. Den upptogs på initiativ av
dåvarande regeringen. Jag förstår mycket väl, att herr Rydén vill ^ värna herr
Rydén, men att utskottet velat lämna sin medverkan härtill, det förstår jag icke.

Emellertid hoppas jag, att vi träffas igen på dessa punkter nästa år.

Herr Almkvist: Herr greve och talman, mina herrar! Jag hade icke tänkt
deltaga i denna debatt, därför att den till väsentlig del berör den kår, jag själv
tillhör, men efter herr Nilssons i Gränebo anförande skall jag be att få yttra
några ord.

Jag vill då först beträffande riksdagens behandling av folkundervisningsfrågor
på grund av motioner saga, att det torde vara något tämligen enastående
i den svenska riksdagens historia, att en statens tjänstemannakår på detta sätt
år efter år framställes såsom en samling personer, som på allt möjligt sätt söka
skaffa sig en obehörig maktställning. Jag ber att få tillbakavisa detta påstående
med en hänvisning till det enkla faktum, att folkskolinspektörerna i sin
tjänsteutövning äro bundna av de föreskrifter, som äro av Kungl. Maj :t utfärdade.
Om dessa föreskrifter i ett eller annat avseende äro av den beskaffenheten,
att riksdagen icke gillar dem eller att någon enskild ledamot av riksdagen
anser sig böra yrka ändring däri, synes det mig vara den rätta vägen att med
påvisande av dessa författningars brister föreslå den författningsändring, som
kan anses önskvärd.

Nu är det, som jag nämnde, icke förhållandet, att inspektörerna i fråga om
skollokaler och tjänstebostäder tillskansat sig en obehörig maktställning — motionären
använder det uttrycket i en av sina motioner — utan så, att författnin -

Onsdagen den 9 april e. m.

73 Nr 27.

garna föreskriva, att inspektörerna bland annat skola se till, att skollokalerna Ang. boställsbefinna
sig i ett sådant skick, att de motsvara sundhetens krav ocli att tjänste*
bostäderna äro lämpliga för sitt ändamål. Vid utövandet av dessa tjänsteålig-rutten vid folkganden,
liksom beträffande fullgörandet av andra tjänsteplikter, är det helt och småskolor
naturligt, att inspektören i vissa fall anser sig nödsakad att framställa sådana m- myrkanden
eller anmärkningar, som icke kunna tilltala alla inom ett skoldistrikt. (Forts.)
Det torde vara huvudsakligen på grund härav, som den folkrörelse, herr Ekman
talar om, uppkommit. Den är t5^dligen direkt riktad mot folkskolinspektörerna
och deras sätt att utöva sin tjänst.

Då det talas om, att skolförbunden äro liktydiga med eu allmän folkrörelse,
vill jag med bestämdhet framhålla, att så icke är fallet. Det finns stora delar
av vårt land, som ännu äro fullständigt oberörda av denna rörelse, och även i de
trakter, där den finns och har organiserat sig, finns det representanter, talrika
och ivriga sådana för en rent motsatt åskådning, fastän de ännu icke organiserat
sig. Det kan ju hända, att denna rörelse mot folkundervisningens utveckling
kommer att taga sådana former, att den påkallar eu motorganisation. Dess bättre
är så ännu icke fallet.

För att bevisa, att inspektörerna ha obegränsad makt med avseende å boställsordningens
tillämpning hänvisar man bl. a. till de syneförrättningar, som inspektörerna
äro förpliktade att utföra. Påståendet att inspektörerna därvid bruka
ålägga församlingarna dyrbara reparationer och förändringar har redan under
debatten_ förut bemötts. Men jag .ber att få särskilt framhålla, att dessa syneförrättningar,
som ledas av inspektören, äro att betrakta som ett samråd med
representanter för församlingen i närvaro av deri lärare, som skall till- eller avträda
tjänstebostaden. Vid detta samråd kommer man till vissa resultat. Dessa
sammanfattas i ett protokoll, som skrives av inspektören och överlämnas till
vederbörande skolråd för att därefter behandlas på kyrkostämman, om det gäller
arbeten, för vilkas utförande anslag krävas. Einner kyrkostämman sig icke
kunna bifalla, vad dessa ombud samt inspektören eller endera parten framställt
och yrkat, avslår stämman förslagen. Bifallas framställda krav på förbättringar,
men det finns någon i församlingen, som är missnöjd därmed, kunna klagomål
över besluten i vanlig ordning anföras. Det är sålunda fullkomligt felaktigt,
då man tror, att inspektören har någon som helst exekutiv makt. Jag föreställer
mig också, att Sveriges samtliga folkskolinspektörer känna sina åligganden
så pass väl, att de icke i nu förevarande avseende taga sig någon sådan
myndighet och att de icke heller i övrigt i sin tjänst göra sådana fullkomligt
obefogade ålägganden, om vilka skrivits i motioner och talats i debatter vid
mångfaldiga tillfällen och senast nu.

När man vidare säger, att det icke iakttages nödig varsamhet och sparsamhet
beträffande skolutgifterna, kan jag i viss mån instämma däri. Det finns
utan tvivel fall, då kommunerna själva uppfört allt för dyrbara skolbyggnader,
och sannolikt har ock en och annan inspektör varit allt för ivrig att påyrka nybyggnader,
_ men vad överstyrelsens och folkskolinspektörernas ställning i
allmänhet till denna frågan beträffar, skall jag be att få erinra om några enkla
fakta. Åren 1915, 1918 och 1920 utfärdade statsrådet och chefen för finansdepartementet
cirkulär till vederbörande kommuner med uppmaning att nödig
sparsamhet skulle iakttagas i fråga om byggnadsverksamheten, och cirkuläret
1920 innehöll särskilt en maning till vederbörande kommuner att icke påbörja
uppförande av byggnader, för vilka lån skulle begäras, innan låneförhållandena
voro ordnade. Med anledning av detta cirkulär utfärdade också skolöverstyrelsen
en erinran till folkskolinspektörerna, att dessa för sin del skulle i förekommande
fall göra vad på dem ankomme, för att skolhusbyggnader icke påbörjades,
innan rätt att upptaga erforderliga byggnadslån erhållits. Som bevis på

74

Onsdagen den 9 april e. in.

Nr 27.

Ang. boställsordningen
för
lärarpersonalen
vid folkoch
småskolor
m. m.
(Forts.)

inspektörernas makt därvidlag vill jag nämna, att flera kommuner, trots inspektörens
avrådande satte i gång med skolhusbyggnader, innan lånefrågorna
ordnats.

Vidkommande skolöverstyrelsens ställning till inspektörerna med hänsyn till
byggnadsfrågor, blev den klarlagd vid ett möte, som skolöverstyrelsen höll
med inspektörerna redan 1919. De tre första föredragen vid detta möte rörde
just inspektörernas verksamhet under den rådande kristiden. Från inspektörernas
eget håll manades därvid till synnerligen stor varsamhet i fråga om framställningar,
vilka kunde kräva större och betungande utgifter. Att skolöverstyrelsen
allvarligt framhöll vådan av att gå bröstgänges till väga, torde knappast
behöva betonas. Huruvida uppmaningarna av inspektörerna togos ad
notam eller icke, framgår bland annat av den undersökning, som skolöverstyrelsen
med anledning av en motion i andra kammaren år 1921 hade anledning att
på detta område verkställa. I sitt yttrande till riksdagen säger skolöverstyrelsen
biand annat, att undersökningen givit vid handen, att överstyrelsen
icke i något fall bestämt kunnat peka på att någon folkskolinspektör överskridit
sin befogenhet eller gått för bryskt till väga. Men däremot kunde överstyrelsen,
av det insamlade materialet att döma, vitsorda att inspektörerna i allmänhet
gått fram med stor varsamhet i förhållande till det verkliga behovet.

Då ett sådant resultat framgått av en undersökning, där anförda fakta kunna
tagas fram till verkligt sakkunnig granskning, synes det mig vara tämligen onödigt
att på detta sätt år efter år upptaga kammarens tid.

Jag har, herr greve och talman, intet yrkande.

Herr Nilsson, Petrus: Dess bättre är nog så förhållandet, att folkskolinspektörerna
icke i allmänhet ålägga skoldistrikten allt för tunga bördor vid verkställda
syneförrättningar, men det är icke däremot, jag har vänt mig. Jag har
vänt mig emot själva syneförfarandet. Så som det enligt gällande författningar
skall anordnas kan man fråga sig, om enligt denna anordning skoldistriktens
intressen bliva tillbörligt tillgodosedda. Folkskolinspektören, som är syneförrättare
och, så vitt jag kan fatta enligt denna författning, därvid ensam bestämmande,
då de andra båda närvarande endast äro ombud för vederbörande
parter, kan ju ha möjlighet att vid synen ålägga skoldistriktet rätt så betungande
bördor. Han kan påsyna brister, som kanske, om det verkligen varit mer än
en person, som deltagit, icke skulle ha blivit påsynade. Det är folkskolinspektören,
som avgör, huru synen kommer att utfalla. Det är närmast däremot jag
vänt mig och vill ifrågasätta om det ej vore lämpligt att en ändring i detta avseende
företoges.

Herr Yemiersten: Herr greve och talman! Jag hade icke tänkt besvära

kammaren i denna fråga, men då en ärad talare nyss varnade för att år efter år
återkomma med sådana förslag som det, vilket nu ar föremål för debatt, måste
jag säga, att jag undrar ändå, om icke den ärade motionären trots de formella
brister i förslaget som äro påpekade, satt fingret på eu sjuk punkt. Det nämndes
av den ärade talaren jag nyss åsyftade, herr Almkvist, att olika finansministrar
i cirkulär nödgats vända sig till vederbörande kommuner för att mana
dem till största möjliga sparsamhet, och vi må alla erkänna — vi behöva icke
skjuta skulden på varandra — vi måste erkänna, att vi alla mer eller mindre
hava skuld till förfaranden, som lett till ett alltför dyrbart och spatiöst byggande.
Det lär vara en svensk svaghet, som måhända i viss grad sammanhänger med de
klimatiska förhållandena i vårt land. Men jag kan icke neka till, att då herr
Ekmans motion framkom, fann jag i den åtskilligt beaktansvärt, och jag tillät
mig också att från denna plats vid remissen av den kungl. statsverkspropositio -

Ousdageu den 9 april e. in.

75 Nr 27.

nen påpeka, att i denna motion fanns något att taga vara på, när det gäller genomförande
av rationell sparsamhet över hela linjen.

Jag har, herr talman, ansett mig skyldig att säga dessa ord.

Efter härmed slutad överläggning yttrade herr talmannen, att därunder förekommit
yrkanden dels beträffande utskottets i den nu föredragna punkten gjorda
hemställan, dels ock beträffande utskottets motivering, till vilka senare yrkanden
herr talmannen ville återkomma efteråt.

I fråga om utskottets hemställan, fortsatte herr talmannen, hade endast yrkats
att densamma skulle bifallas.

På gjord proposition bifölls vad utskottet i förevarande punkt hemställt.

I avseende å motiveringen, yttrade nu vidare herr talmannen, hade yrkats dels
att utskottets uttalanden skulle godkännas, dels ock, av herr Ekman, Karl Johan,
att utskottets uttalanden skulle godkännas med den ändring, att de å sid. 95
i det tryckta utlåtandet förekommande orden »men är utskottet övertygat därom,
att under nuvarande förhållanden all tänkbar sparsamhet på detta område iakttages,
även utan särskild uppmaning från Kungl. Maj:t. Utskottet har följaktligen
icke ansett sig kunna tillstyrka, att de i förevarande motion nr 3 gjorda yrkandena»
utbyttes mot ett uttalande av följande lydelse: »varför utskottet förväntar,
att Kungl. Maj :t ville förständiga skolöverstyrelsen och vederbörande
folkskolinspektörer att vid handläggningen av frågor rörande skolhusbyggnader
och lärarbostäder tillse, att sträng sparsamhet iakttages och att alla onödiga
utgifter undvikas».

Sedermera gjorde herr talmannen propositioner enligt dessa båda yrkanden
och förklarade sig anse propositionen på godkännande av utskottets uttalanden
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Ekman, Karl Johan, begärde votering, i anledning varav uppsattes,
justerades och anslogs en så lydande omröstningsproposition:

Den, som i avseende å motiveringen i statsutskottets utlåtande nr 8 punkten
150 godkänner utskottets uttalanden, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, bifalles herr Karl Johan Ekmans under överläggningen därom
framställda yrkande.

Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hava utfallit sålunda: Ja

— 59;

Nej — 4G.

Punkterna 151—154.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 155.

Lades till handlingarna.

Punkterna 156 och 157.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Ang. boställeordningen
för
lärarpersonalen
vid folkoch
småskolor

m. 77i.

(Forts.)

Nr 27.

Om arvodesförhöjning
åt
lärare vid
fortsättningsskola.

7G

Onsdagen den 9 april e. m.

Punkten 158.

Lades till handlingarna.

Punkterna 159—165.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 166.

I en inom första kammaren väckt motion, nr 21, hade herr J. P. Johansson
hemställt, att riksdagen till arvodesförhöjning i enlighet med av 1921 års riksdag
bestämda grunder åt lärare vid fortsättningsskola under tiden 1 juli 1924
—30 juni 1925 ville för budgetåret 1924—1925 bevilja ett extra förslagsanslag
av 475,000 kronor.

Vidare hade i en inom andra kammaren av herr K. J. Söderberg väckt motion,
nr 184, föreslagits, att riksdagen måtte besluta, dels att arvodet till lärare vid
fortsättningsskola och ersättningsskola, som upprättats efter av 1918 års riksdag
angivna grunder, samt för undervisning i manlig och kvinnlig slöjd och
ämnet arbetskunskap vid dylik skola skulle utgå efter de grunder, som fastställts
av 1921 års riksdag, dels ock att för beredande av denna arvodesförhöjning
anvisa på extra stat för budgetåret 1924—1925 ett anslag av 600,000
kronor.

Utskottet hade i den nu föredragna punkten på anförda skäl hemställt, att
riksdagen, i anledning av herr J. P. Johanssons och herr Söderbergs berörda
motioner, måtte

a) medgiva, att arvodet till lärare i fortsättningsskola och ersättningsskola,
som upprättats efter av 1918 års riksdag angivna grunder, finge under budgetåret
1924—1925 utgöra för undervisningstimme i fortsättningsskola minst 2
kronor 75 öre och för undervisningstimme i ersättningsskola minst 1 krona 65
öre, dock att dels arvodet för undervisning i manlig eller kvinnlig slöjd skulle
för samma tid utgöra minst 1 krona 95 öre för undervisningstimme i fortsättningsskola
och 1 krona 40 öre i ersättningsskola samt arvodet för undervisning
i hushållsgöromål minst 11 kronor för arbetsdag, omfattande minst fem undervisningstimmar,
dels ock arvodet för undervisning i ämnet arbetskunskap i fortsättningsskolan
till lärare, som förklarats därtill berättigad, skulle under likaledes
samma tid utgå med minst 3 kronor 25 öre för undervisningstimme; med
rätt för Kungl. Maj :t att utfärda de närmare'' bestämmelser i fråga om dessa
arvodens åtnjutande, som kunde befinnas erforderliga;

b) för beredande av arvodesförhöjning åt lärare vid fortsättningsskola i enlighet
med under a) angivna grunder anvisa för budgetåret 1924—1925 ett extra
förslagsanslag av 237,500 kronor.

Enligt en vid punkten avgiven reservation hade herr J. D. Norman ansett, att
utskottet bort hemställa om avslag å de i ämnet väckta motionerna.

Herr statsrådet Beskow: Herr greve och talman, mina herrar! Eftersom

det icke finnes någon reservant i kammaren vid denna punkt, skall jag tillåta mig
att med några ord beröra de skäl, som legat till grund för Kungl. Maj :ts förslag
att stryka tilläggsarvodena till lärare vid fortsättningsskolorna. Jag gör det
därför att denna fråga verkligen har en ganska stor statsfinansiell betydelse; det
gäller ju här ett belopp av 237,500 kronor, med vilket statsutskottet har höjt det
anslag som Kungl. Maj:t begärt. Den ojämförligt största delen av statsutgifterna,
i varje fall de utgifter, som vi ha på själva budgeten, utgå i form av lö -

Onsdagen den 9 april e. in.

77

Nr 27.

ner och arvoden, och det är ju alldeles särskilt fallet på åttonde huvudtiteln. Vill Om arvode*
man då åstadkomma en besparing i statens utgifter, och det anse ju alla finskvärf,
liar man egentligen bara två vägar att gä: antingen att söka minska antalet fortsättning
befattningshavare eller också sänka lönerna, resp. arvodena. Den första vägen, skola.
den veta vi bur svår den är att komma fram på, och även den andra medför (Forts.)

utomordentligt stora svårigheter. Men så långt äro vill dock alla eniga, att man
bör försöka anpassa löner och arvoden något så när efter penningvärdets förändringar,
och särskilt borde det finnas anledning att göra en sådan anpassning, när
det gäller de arvoden, som utgå såsom biförtjänster till en del personer, som i
övrigt äro avlönade med statsmedel.

Nu bär det visserligen gjorts gällande, och det gör också utskottet i sitt utlåtande,
att arvodet för lärarna vid fortsättningsskolorna, timarvodet således, bör
sta i visst förhållande till det arvode, som man kan räkna ut såsom ersättning
för en vanlig folkskolelektion, om man lager hänsyn till vad folkskollärarna ha i
lön och till den tid de undervisa, och därvid räknar med icke bara lönerna utan
också med övriga förmåner. Man har därjämte ansett, att en lektion i fortsättningsskolorna
är något mer ansträngande och kräver mer förberedelse än vanlig
folkskolelektion, och man har därför i princip förklarat, att dessa arvoden borde
utgå med något högre belopp. Detta har deklarerats av olika kommittéer, av
skolöverstyrelsen och av olika departementschefer. Men i praktiken har det ställt
sig ganska annorlunda. År 1918, när dessa fortsättningsskolor fingo en fast
organisation,. förklarade departementschefen, att arvodet skulle vara 2 kr. 50 öre.

Det hade tidigare utgått med 87 öre. »Ett arvode av 2 kr. 50 öre var lämpligt
och torde komma att», såsom han säger, »stå i lämpligt förhållande till den avlöning
som vid en blivande lönereglering kunde väntas bli fastställd för folkskolans
lärare». Detta uttalande gjorde departementschefen i en proposition, som
var daterad den 15 februari 1918. Redan efter en månad, eller närmare bestämt
den 22 mars, lade departementschefen fram ovan antydda förslag till avlöningsreglering,
och det är denna reglering som fortfarande gäller. Det torde väl med
andra ord betyda, att departementschefen då var av den åsikt, att med nu gällande
bestämmelser rörande folkskollärarnas löner 2 kr. och 50 öre torde vara
tillräckligt för nu ifrågavarande ^arvoden. .Tåg vill också framhålla, att då denna
sak behandlades i riksdagen år 1921, var man inne på andra synpunkter än
enbart en avvägning mellan arvodena vid fortsättningsskolorna och vanliga folkskolor,
och jag skall be att få citera en del av utskottets utlåtande, som kan vara
belysande för fragan. Det heter sålunda: »den år 1918 beslutade proportionen
mellan avlöningen för undervisningen i folkskolan och fortsättningsskolan har än
mer rubbats till fortsättningsskola.ns nackdel genom de dyrtidstillägg som utgå
till folkskolans lärare. Riksdagen finner i anledning härav skäl tala för något
högre ersättning åt fortsättningsskolans lärare än vad nu är fallet. Dock anser
riksdagen det finansiella läget mana till särskild försiktighet i avseende å anslagsökningar
av sådan storlek som den ifrågavarande och har därför ansett att
eu nedsättning med hälften av vad Kungl. Maj :t föreslagit bör vidtagas i avseende
å den del av förslaget, som avser arvodets förhöjning åt ifrågavarande lärare.
Vidare.anser riksdagen det vara mindre lämpligt att under nuvarande förhållanden
definitivt fastsla det av Kungl. Maj :t för arvodesförhöjning föreslagna
beloppet. Fastmer synes detsamma böra tills vidare erhålla en provisorisk karaktär,
och .torde utvecklingen under den närmaste tiden komma att visa, i vad
män en definitiv reglering i angivna hänseende bör vidtagas. Den ifrågasatta
anslagsförhöjningen synes därför i stället böra utgå såsom ett tillfälligt förstärknmgsanslag
å extra stat.» Detta översätter nu statsutskottet i år med följande:

»Då riksdagen år 1921 beslöt medgiva ifrågavarande arvodesförhöjning, var det
uppenbarligen riksdagens avsikt att låta densamma snart ersättas av en definitiv
reglering. Riksdagen hade icke tänkt sig, att denna arvodesförhöjning skulle helt

» 27. 78

Onsdagen den 9 april e. m.

Om arvodesförhöjning
åt
lärare vid
fortsättningsskola.

(Forts.)

bortfalla.» I varje fall, då man tolkar statsutskottets utlåtande år 1921 — och
det är ju det som åberopas —• kan jag omöjligt begripa, huru man kommer till det
resultat som statsutskottet år 1924 kommer till. Utan jag tillåter mig vidhålla,
att det var andra synpunkter som voro avgörande än just awägningssynpunkten
och att riksdagen har tagit hänsyn till sådana saker Som dyrtidsitillägg, den
statsfinansiella situationen och mera sådant vid fastställande av arvodena.

Ser man efter vad som verkligen kan vara skäligt såsom arvode i nuvarande
stund, måste jag till en början framhålla, att år 1918 arvodet fastställts till 2 kr.
och 50 öre alldeles bortsett från att det samtidigt kom till lönereglering. Då var
levnadskostnadsindexen vid början av januari nämnda år 192 och den steg sedan
ganska hastigt. I varje fall låg den vid tiden för riksdagens fattande av beslut
betydligt över 200, under det att nuvarande levnadskostnadsindex ju är 176. Det
vill med andra ord säga, att arvodesbelopp av 2 kr. 50 öre, såsom Kungl. Maj:t
nu föreslår, utgår med ett högre realvärde än enligt beslutet av 1918. Gorå vi
en jämförelse med våren 1921, då arvodet fastslogs till 3 kr. och räkna med den
levnadskostnadsindex, som gällde då riksdagen fattade sitt beslut eller ungefär
250 — vilket är snarare för lågt än för högt — så finner man, att arvodet för
närvarande då index är 173, om det skulle utgå med samma realvärde som år
1921, borde fastställas till ett belopp av 2 kr. 10 öre. Kungl. Maj:t har föreslagit
2 kr. 50 öre, och statsutskottet föreslår 2 kr. 75 öre. Sett ur dessa synpunkter
torde en sådan nedsättning, som Kungl. Maj:t gör, vara väl så befogad.

Jag begagnar tillfället att samtidigt framhålla, att det torde finnas skäl för
nedsättning av detta arvode redan ur den synpunkten, att vanligt arvode för folkskoleundervisning
under tiden har minskats genom att dyrtidstilläggen minskats.
Den reduktion med 25 öre, som här föreslås, står icke alls i proportion till den
reduktion, som ersättning för vanlig folkskoleundervisning lidit genom den relativt
kraftiga beskärningen av dyrtidstillägget.

Nu kan möjligen invändas, att det bleve svårt att få lärare för ändamålet, om
arvodet sättes för lågt. Till detta vill jag först och främst säga. att om det var
möjligt att räkna med att få lärare för 3 kr. år 1921, är det självklart, att det nu
skall vara lättare att få denna undervisning utförd för 2 kr. 50 öre, dels på grund
av penningvärdets förändring och dels på grund av den överhuvud taget mycket
större tillgången på personer, som1 verkligen äro villiga att åtaga sig dylik undervisning.
Vid bedömandet av denna fråga får även tagas hänsyn till, att den
allra största delen av denna undervisning bedrives av vanliga folkskollärare. Enligt
sist erhållna uppgifter hava 4,300 lärare vid fortsättningsskolorna samtidigt
varit lärare vid folkskolor, och endast något mer än 400 hava varit lärare enbart
vid fortsättningsskolan. Det vill med andra ord säga, att endast 10 procent avlagar
na varit sysselsatta enbart vid fortsättningsskolorna. I själva verket är det
nog så, att på landet är det ju regeln, jag kan säga undantagslöst, att arbetet
i fortsättningsskolorna bedrives av vanliga folkskollärare, men även i städerna
försöker man nog att ordna det så, att vanliga folkskollärare skola kunna taga
hand om denna undervisning, och de äro sannerligen ganska tacksamma för att få
tillfälle till den biförtjänst som här är i fråga. Jag tror alls icke, att det skall
uppstå svårigheter för kommunerna genom nedsättningen av arvodet. Visserligen
kan de ju tänkas att på ett och annat håll — jag tänker här närmast nåStockholm,
där förhållandena ligga annorlunda än i övriga delar av landet: allting
är ju här mycket dyrare — det kan ju tänkas att det här blir något svårare
att få lärare för denna ersättning. Jag har nog klart för mig att det kanske icke
lyckas, men såsom jag redan påpekat, kan det icke dock vara svårare att åstadkomma
detta nu med ett arvode av 2 kr. 50 öre än det var med det år 1921 beslutade
3-kronors-arvodet.

För min del skulle jag därför tro att det vore riktigt att i detta fall följa
Kungl. Maj :ts förslag. Jag är alldeles övertygad om att man därmed icke begår

Onsdngen (i<*n !) april e. in. 7;)

någon som helst orättfärdighet, och det iir ju dock cn besparing av icke ringa
betydelse.

Jag är även i tillfälle att meddela, att andra kammaren fattat beslut i den
riktning, att den avslagit vad utskottet föreslår och alltså bifallit Kungl. Maj:ls
förslag i denna punkt.

Herr Widcll: Herr statsrådet och chefen för finansdepartementet började
sitt anförande med att konstatera, att det icke fanns någon reservant från denna
kammare vid den nu föredragna punkten. Hade jag haft tillfälle att vara närvarande
i. statsutskottet, så hade mitt namn icke saknats såsom reservant. Tyvärr
har jag.emellertid på grund av arbete i försvarsutskottet varit förhindrad
att deltaga i behandlingen av åttonde huvudtiteln. De skäl, som bestämma
mitt s.tåndpunktstagande till den föredragna punkten, behöver jag icke vidare
utförligt gå in på, då statsrådet nyss så klart utrett, varför den tillfälliga
förhöjning, som beviljades år 1921, nu bör bortfalla, Jag vill endast erinra om,
att det icke på något håll kunnat påstås, att det ursprungligen bestämda arvodet
av 2 kr. 50 öre i timmen skulle i och för sig, i flertalet fall vara dåligt. Utan
vad man fäst sig vid var att man ansett, att riksdagen och myndigheterna skulle
från början hava satt ett bestämt förhållande mellan dessa timarvoden och den
normala folkskollärarenen. Herr statsrådet har visat grundlösheten i denna uppfattning.
Detta framgår alldeles tydligt av förhandlingarna vid 1921 års riksdag,
och utöver vad herr statsrådet härvid anförde, erinrar jag om att 1921 års
riksdag nedsatte det av Kungl. Maj:t begärda beloppet och således fullt medvetet,
frångick den princip, som man ansett var fastslagen. Det vore väl egendomligt,
om 1921 års riksdag skulle hava gjort detta, om den fasthöll vid en
sådan princip. Kör övrigt kan ifragasättas, om någonsin en sådan princip av
riksdagen godkänts. Det var dock samma riksdag år 1918, som bestämde detta
arvode av 2 kr. 50 öre i timmen, som antog den nya löneregleringen för folkskollärarna,

För min del. anser jag så starka skäl tala för att återgå till förhållandena
1918, att jag vill, herr talman, på denna punkt yrka avslag på såväl utskottets
hemställan som den väckta motionen.

Herr Olsson, Oscar: Jag skall söka i någon mån belysa den »rättfärdighetskänsla»,
som utmärker finansministern och den siste ärade talaren, när de så stolt
och öppet förklara att det icke kan vara tal om orättfärdighet i den ersättning,
som här är fråga om. Det är icke blott folkskollärarna som man i dag har att
fatta beslut om, utan också andra lärare, vilka ha sin tjänstgöring som timlärare
såsom biförtjänst. Det är visserligen så att den nu föreliggande frågan gäller
endast en grupp av timlärare, som äro folkskollärare, och det gör ju alltid en
viss skillnad. Men då den siste ärade talaren funderade på om riksdagen någon
gång egentligen fastslagit principen, att det bör lämnas högre ersättning för
tjänstgöringen vid fortsättningsskolorna, såsom varande mer fordrande och ett
mer kvalificerat arbete än den övriga tjänstgöringen, ber jag att få hänvisa till,
att det gjorde, riksdagen första gången så tidigt som år 1877, då den uttalade]
att undervisningen i fortsättningsskolorna såsom mer krävande än undervisningen
i folkskolorna uppenbarligen borde medföra en något högre ersättning än
den senare. Det.tycker jag är ett ganska otvetydigt uttalande.
o Gå vi sedan till de andra uttalandena, som finansministern bagatelliserade,
så finna vi, att dessa äro gjorda av alla utredningsmyndigheter, som sysslat
med denna sak och även av Kungl. Maj:t och riksdagen otvetydigt år 1918, ty
1918 års lagtima riksdag beslöt i överensstämmelse med den utredning som då
förelädes densamma. Jag kan icke förstå, att någon kan påstå, att icke riksdagen
här fattat ståndpunkt i fråga om principen, lika litet som jag kan förstå.

Nr ‘27.

Om arvodesJörliöjning
åt
lärare vid
för t sättning sskola.

(Forts.)

Nr 27.

80

Onsdagen den 9 april e. m.

Om arvodesförkejning
åt
lärare vid
fortsättningsskola.

(Forts.)

att här är fråga om något annat än att, utan någon som helst utredning, fa riksdagen
att gå ifrån en princip, som fastslogs första gången år 1877 och sedan
gång på gång vid andra tillfällen, da det talats om ersättningen till fortsättningsskolornas
lärare. Jag tycker, att även när det gäller folkskolans lärare, man
bör försöka se till att de lämnade uppgifterna äro sådana, att ^de ha något fog
för sig. Både finansministern och den siste ärade talaren ansågo att 1921 ars
riksdag har frånfallit den av utskottet anförda uppfattningen. Vad sade då
riksdagen år 1921? Den sade, att år 1918 var proportionen mellan avlöningen
för undervisning vid fortsättningsskolan och folkskolan än mer rubbad till
fortsättningsskolans nackdel genom de dyrtidstillägg, som utgingo till folkskolans
lärare. Detta tolkar herr finansministern utan vidare på det sätt, att
eftersom dyrtidstilläggen nu kommit in i resonemanget, skulle riksdagen på något
sätt ha frånfallit uppfattningen, att det bör vara en viss relation mellan arvodena
på grund av det högre kvalificerade arbetet^vid fortsättningsskolorna.
Jag har ingen snabb uppfattningsförmåga eller på något sätt framstående uppfattningsgåvor,
men för mig är det fullkomligt omöjligt att fatta ett sådant resonemang
som det att, därför att förhållandena hava ännu mera rubbats genom
dyrtidstilläggen, riksdagen har uppgivit en förut hävdad princip. Det är fullkomligt
underbart med en sådan tolkning.

Ser man sedan efter varför riksdagen 1921 icke kan gå med på^ Kungl. Maj ds
förslag och vad det då är, som i allra första hand står angivet såsom anledning
därtill, så finner man, att det är följande: »Dock anser riksdagen det finan siella

läget mana till särskild försiktighet.» Det är tydligen huvudsaken, såvitt
jag kan utläsa, ty det är detta skäl, som riksdagen sätter först i sin skrivelse,
och eftersom det är huvudsaken, så kan jag icke alls förstå, hur man kan försöka
förklara, att riksdagen har frångått den principiella hållning, som riksdagen
förut intagit i fråga om rättvisan, då det gäller relationen mellan det ena
slagets undervisning och det andra.

Det skäl, på vilket finansministern nu lade själva tyngdpunkten, var, att detta
är en biinkomst. Man brukar annars anse — när man kräver ut ett mera
kvalificerat arbete av en person än vanligt och när detta arbete skall utföras
på övertid — att den personen bör vara berättigad till åtminstone samma ersättning
och i allmänhet till högre ersättning än för det lägre kvalificerade arbete,
som han utför på vanlig arbetstid. Jag tror, att det är ganska lämpligt
att låta den principen gälla även i fråga om folkskollärarna. Hade det nu varit
på det sättet, att sådant övertidsarbete som detta kan betraktas såsom biinkomst
och som därför med tacksamhet skall mottagas av den som får det, varför har
man icke gjort de besparingar, som kunde komma i fråga, beträffande andra
timlärare? I morgon få vi ju behandla en fråga rörande andra timlärare, för
vilka levnadsomkostnaderna också hava sjunkit precis lika mycket som för folkskollärarna,
men det har icke ansetts riktigt att i det sparsamhetens tecken, i
vilket man låtit denna punkt gå, begära nedsättning i timlärararvodet för den
gruppen av lärare.

Bland de skäl, som skulle kunna framletas ur det anförande, som finansministern
här hade, skulle ett väl vara det, som herr Widell uppehöll sig vid, nämligen
att det icke är någon, som påstått, att ett arvode av 2 kronor 50 öre
per timme för denna undervisning i och för sig har varit en för låg ersättning,
fastän riksdagen ansett, att det borde höjas på grund av den relationsprincip,
som riksdagen fastslagit och tidigare hållit på. Jo, jag skall be att få säga, att
jag har hört det uttalandet många gånger även i statsutskottet vid behandlingen
av detta ärende vid föregående tillfällen. Jag har hört det uttalandet av en av
de lärare, som hade sådan tjänstgöring, och han liksom åtskilliga andra i statsutskottet
höll förfärligt starkt på Kungl. Maj ds förslag utan prutning i statsutskottet
vid det tillfälle, då statsutskottet ansåg, att främst det statsfinansiella

Onsdagen den 9 april e. in.

8 1 Nr 27.

s 1 agi tf1C De t r* sant fltttidimr v-°rJfi g°A- fdellögt) som Kungl. Maj.-t före- Om arvodes■

sättning av 87 öre per timme*5 M.n* Vld fortsalfningsskola hatt en er- fejning åt

i- , . „'' u. I’LI timme. Men det var pa, den liden Oå in„fini„ r n i i lärare vid

lärare hade lör sitt skolarbete en ersättning ( a . ’ .de.ts lolkskol- fortsättnings således,

då folkskollärarnas lön var 000^™ °° ° T om arot: den tiden skola.

timme för undervisning i fortsättningsTkolan. DeTvaTfu mwkfThW''T (F#rK’
skollararna, när deras lönereglering genomfördes men rW ^ -i f a ^or
gon människa, som vill påstå att ieke den, p? ’ , det ar val knappast na är

väl ändå icke meningen att'' iidSlTÄ""® 7ar nödvändig. Det
herrarna säga, att man bör tana hinsvnfill t C''°fa högre kvalilicorade arbete,

som folkskollärarna hade på dm tiden då de både 000 k 1SV a un/loj.''betaItli^,
tjänstgöring hela året om? erKattmn» för sil1

att jag anser, att det icke kan kallas’för rättfärdig -o? *\nansnnni&tern, säga,
ståndpunkt, som riksdagen efter moo-et övp™- J skara ,ned ~ emot den
nehaft - afl skära ned nritt ® ga?--6 f0rut Vndor fonden in har

den lägsta läraravlöningen Sfi kRZ SiT f1?^’ S°m d°ck
torde vara rätt svårt att få majoritet i denna’kQlfg ^ 1lledvct®11 °m att det
jag anser ändå, att ett försök bör göras att få rdsT1''6 for,f1.ln1 uppfattning, men
na lärargrupp försöka tillämpa Sno tL-ksdagen att,lcke 1 fråSa om dennär
det har gällt andra lärare med timnvki ? perk S0la ,loko vant ifrågasätta,
möjligt att få lärare under de*sa hårda tid er^ tf t -tV1V]ar lc¥ pa att det ar
utan jag tror visst att det är månfn t o i tpinstf>ra för nedpressade löner,
loge bort hälften av denS deraTS låta *T’ även 0m ma»

fieerade arbete skulle kunna tvinnas att ,...Ä:ältning för detta deras mera kvali S

It är 1918»-»»** SaMat

Herr talman, jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

StääiSSSa mo“t "iSK&SÄ iMtVH f 1878
av vad de nu äro. ararnas loner voro da endast en bråkdel

1921 års riksdag, men det förefaller mio-frn ?daa höjde.-, denna avlöning vid
utlåtandet, att det var närmast det dT få fr" &+r UPiPenbart. av utskotts framkallade

denna höji alg^HeloIsS 1r„!!ig‘ h5j1 JV‘Mlä8«!et, so,»
som jag ledamot av Statsutskottet ]på d"„tiién 3 bin Ti“t1”»; lik''

görande frågan. Dä^te Ilades di? Äfej. Det J». *• •»-dyrtidstilläggen voro i alla fall avgörande nnb Jo*/8 ° lönereglering, men

sknves av riksdagen: »Den i, ÄS Sä.*Ä

* orsta kammarens protokoll 1924. Nr 27. °

6

Onsdagen den 9 april e. in.

Nr 27.

Om arvodesförhöjning
åt
lärare vid
fortsättningsskola.

(Forts.)

82

för undervisningen i folkskolan och i fortsättningsskolan har än mer rubbats
till fortsättningssk olans nackdel genom de dyrtidstillagg som utgå till folkskolans
lärare. Riksdagen finner i anledning härur skal tala for något högre
ersättning åt fortsättningsskolans lärare, än vad nu ar i atlet.»

Det förefaller mig uppenbart, att man här närmast syftar pa dyrtidstillaggen
Nu hava dessa gått ned i synnerligen hög grad och aro nu icke högre an da

man år 1918 fattade det första beslutet. ° ....

Herr Olsson opponerade emot det yttrande jag fällde, att ingen pastntt, att en
lön av 2 kronor och 50 öre per timme är för låg i och for sig. Herr Olsson säde
att han ofta hört detta yttrande under riksdagsarbetet. Ja, det har jag också
hört Jan hörde det år 1921 i statsutskottet och aven i kamrarna, men hurudant
var förhållandet då? DS häda vi „ prisnivå sa**«''

nuvarande vilket finansministern nyss också visade, att 3 kronor ar i''J-1 icke
på långt när motsvarade vad 2 kronor och 50 ore motsvara nu. och jas: talat
om hur det är nu och icke om hur det var ar 1921. Jag tror, som sagt, att det
är mycket goda grunder för att göra denna inskränkning. Det lar icke med
något sken av berättigande kunna göras gällande, att den skulle innebära en
njugghet emot folkskollärarna. Jag tror icke. att man kan med råtta gorå gällande
att riksdagen är njugg eller varit njugg mot lararna vid folkskolorna.
Deras löner hava ökats så betydligt under de senare aren, att jag tror man maste
erkänna att riksdagen varit mycket frikostig och mycket välvillig.

Jag vidhåller, herr greve och talman, mitt tidigare framstallda yrkande.

Herr Bergavist: Det är nog flera än jag inom utskottet, som kant sig tveksamma
inför motionerna, och det huvudsakliga skalet darfor har vant. att, som
herr finansministern anförde, detta anslag har eu stor finansiell betydelse.
Fastän det endast gäller eu ersättning, som motsvarar 2o ore i tmnnen för forh
sättningsskolans lärare, så gör det dock ett belopp av 237,oUU kronor. Da jag
emellertid för min del gick med på detta anslag, så var det darfor att jag verkligen
hade fått den uppfattningen, att en viss relation både blivit fastslagen såsom
princip mellan folkskollärarnas avlöning och kramas i fortsattnmgsskolorna
arvoden* Nu yttrade herr finansministern, att det icke alls var säkert, att
det vid 1918 års lönereglering var de gamla lönerna i folkskolan som lago till
grund utan att det kanske tvärtom var det då projekterade nya löneförslaget,
som sedermera antogs av riksdagen. Ja. det är litet svart att yttra sig om
detta De”vågar lag icke göra, men ett är alldeles säkert nämligen att departementschefen
år 1921 gick ut ifrån att fortsättmngssko lärarnas arvoden voro
fastställda med hänsyn till den lön som fulkskollararna ^e före ar 1919, odi
denna lön uträknad i timpenning utgjorde 2 kronor pr timme. Da sattes lort
sättnino-sskollärarnas arvode till 2 kronor 50 öre för att deras arvoden skulle
vara något över folkskollärarnas, enär deras undervisning ansags vara mera
kvalificerad. Detta var departementschefens resonemang da, och han yttrade,
att han framställde detta nya förslag för att återställa den proportion, som
förut varit rådande. Att sedan riksdagen år 1921 jamkade pa det av Kung!
Mait be-ärda beloppet, innebar nog icke i själva verket något rubbande av princ
p n så”mycket mindre som riksdagen då förklarade, att detta icke skulle b -traktas såsom något definitivt utan såsom ett provisorium tills vidare och att
sedan*utvuckJingen finge visa, huru man skulle ställa sig vid en definitiv reglering.
huruvida denna reglering skulle ga uppåt eller nedåt, därom segel ri ,
da u.fTÄ™n flö Eftersom jag hade fatt den uppfattningen, att man hade velat
ÄÄifcngsSäraim ett något drygare arvode pr timme .nät föttSkollärarna
men att denna proportion hade rubbats, sa ansag jag, att det nu
kälke icke ^riktigt och rättvist att alldeles taga bort detta extra tillägg.

Onsdagen den 9 april e. m.

83 Nr 27.

som beslutats år 1921. Det är ju även att märka, att dyrtidstillägg utgår på
folkskollärarnas löner men icke på fortsättningsskollärarnas arvoden.

Det var också en annan synpunkt, som bidrog till att bestämma mitt ståndpunktstagande
till frågan, och det var just det av finansministern berörda förhållandet,
att det i vissa fall kan bli svårt att få fortsättningsskollärare för det
av riksdagen anslagna arvodet.

. 1)134 var Ju sa> att förutsättningen, när de obligatoriska fortsättningsskolorna
inrättades, var, att de icke skulle kosta vederbörande skoldistrikt något. Staten
skulle betala arvodena, och de lokaler, som nyttjades av folkskolan, skulle också
nyttjas för fortsättmngsskolan. Alltså skulle det bliva en undervisning, som
icke skulle belasta kommunerna. I det fallet att en folkskollärare icke kan
åtaga sig denna undervisning utan man måste anskaffa särskilda lärare därför,
är det uppenbart, att man icke kan fa dem för ens det belopp, som utskottet
nu föreslagit, utan att det fordras rätt avsevärt tillskott från kommunernas
sida. Från den synpunkten ansåg jag för min del, att man hade skäl att
icke skära ned anslaget för häftigt. Herr finansministern sade, att om det år
1921 gick att få fortsättningsskollärare för det då utgående arvodet, så bör det
ga, nu också. Därvid är väl att märka, att man år 1921, då timarvodet utgjorde
2 kronor 50 öre, i alla fall fann sig föranlåten att höja arvodet för det följande
aret, och vidare var det icke så många fortsättningsskolor inrättade av den nya
typen då, som nu är fallet. Förhållandena hava nog sålunda ändrats åtskilligt.

Herr finansministern påpekade också, att det är lämpligt att arvodet nedskäres
för fortsättningsskollärarna, eftersom dyrtidstillägget sjunkit för folkskollärarna.
Nu vill jag icke riktigt underskriva, vad herr Widell sade, att den
höjning med femtio öre, som beslöts ar 1921, skulle vara en kompensation för
folkskollärarnas dyrtidstillägg, utan huvudsynpunkten därvidlag var nog denna
relation, som herr statsrådet talade om, fastän dyrtidstilläggen under diskussionen
kommo att spela en viss roll, därför att man framhöll, att det var så mycket
större skäl att de fingo förhöjning, som folkskollärarna även hade dyrtidstillägg
pa sin avlöning. Detta dyrtidstillägg har nu sjunkit, säger herr finansministern,
och därför bör också arvodet till fortsättningsskollärarna nedskäras. Ja,
(let kan i viss mån vara riktigt, jag vill icke bestrida det, men utskottets förslag
innebär ju också en nedskärning med hälften från innevarande läsår.

Jag har velat framhålla dessa synpunkter för att motivera mitt ståndpunktstagan.
de
fall till utskottets förslag.

Om arvodesförhöjning
åt
lärare vid
for Isättning a -s kola.

(Forts )

Herr statsrådet Beskow: Ja, herr talman, det var ett uttalande av den

ärade ordföranden i utskottets andra avdelning, som uppkallade mig. Han
tycktes hava missuppfattat ett yttrande av mig. Han gick nämligen ut ifrån
a_tt jag skulle hava sagt, att, om det var möjligt att få lärare i fortsättningsskolorna
för ett arvode av 2 kronor och 50 öre per timme år 1921. så borde det
vara möjligt att fa dem nu för 2 kronor och 50 öre. Nej, jag sade, att om det
var möjligt att år 1921 räkna med att få lärare för ett belopp av 3 kronor i
timmen, borde det nu vara åtskilligt lättare att få dem för ett belopp av 2 kronor
50 öre. Det resonemang, som ligger bakom, när han sedan sade, att det
icke gick att få.dem för 2 kronor och 5.0 öre i timmen år 1921 och att det föranledde
en höjning, är icke riktigt hållbart.

Jag vill vidare understryka det uttalande, som gjordes år 1918 av dåvarande
departementschefen. Jag skall be att få läsa upp det igen. Det lyder: »Arvodet
torde komma att sta i lämpligt förhållande till den avlöning, som vid en
blivande lönereglering kan väntas bliva fastställd för folkskolans lärare.» Detta
yttrande avgavs en månad tidigare än förslaget om löneregleringen lades fram
i riksdagen. Detta tycker jag dock mycket klart ger vid handen, att riksdagen

Nr 27. 84

Onsdagen den 9 april e. m.

Om arvodesförhöjning
åt
lärare vid
fortsättnings -skola.
(Forts.)

egentligen menade, att detta arvode borde utgå med 2 kronor 50 öre under
förutsättning att folkskollärarna hava den avlöning, som de nu hava. Detta
yttrande är klarare än det rätt diffusa uttalandet, att timarvodet bör sättas
något högre för fortsättningsskolorna än det arvode som utgår vid folkskolorna.
Ty riksdagen har aldrig tagit ståndpunkt till på vilket sätt arvodet för folkskolelektionerna
skall uträknas. Det har visserligen gjorts vissa beräkningar
av skolöverstyrelsen, men resultatet av dessa beror i rätt hög grad på hur många
timmar man vill räkna med för folkskolekurserna. En sak är absolut klar, och
det är att ungefär samtidigt, som man beslöt den nu gällande avlöningen för
folkskollärarna, så fastställde man detta arvode till 2 kronor 50 öre per timme.

Här har det också sagts, att det är orimligt att begära, att man skulle arbeta
på övertid för ett belopp, som icke är högre än det^som utgår vid mera normala
arbetsförhållanden. Saken ligger icke precis till på det sättet, ty jag förmodar,
att kurserna icke äro så lagda att det blir tal om att läsa pa samma dag i både
fortsättnmgsskola och folkskola, utan det vanliga är väl, att fortsättningsskolorna
läggas in på ferierna. Vi få väl i alla fall erkänna, att folkskollärarna
hava långa ferier och att de torde hava en ganska god förmån i dessa. Såvitt
jag vet, uppgå deras terminer icke till större veckoantal än 34 1/2.

Herr Olsson, Oscar: Jo, det händer allt, att fortsättningsskolan har sin

undervisning med ett par timmar förlagd till samma dagar, som folkskolans
undervisning pågår, och detta händer i icke sa fa fall. Följaktligen har hen
finansministern fel i sin förmodan, att icke sadana fall skulle kunna uppvisas.

Vad herr Widells uttalande beträffar, att jag måste gå tillbaka till år 1876
för att finna motivet för det arvode, som det här är fråga om, så beror detta
herr Widells yttrande tydligen på en missuppfattning. Jag gick icke tillbaka
till 1876 för att finna skäl för avlöningen och arvodet, utan jag gick tillbaka
till 1877 års riksdag för att visa, när riksdagen första gången fastslog den princip,
som sedan gång på gång ånyo har fastslagits. Riksdagen har sedan ar
1877 stått på denna principiella ståndpunkt, och gör det än i dag,. åtminstone
till dess ett nytt beslut har fattats. Då herr finansministern hänvisar till, att
det åtminstone är klart, att riksdagen beslöt ett arvode av 2 kronor 50 öre för
undervisningen i fortsättningsskolan, samtidigt som den nya löneregleringen för
folkskollärarna genomfördes, vill jag i detta avseende erinra, att vederbörande
statsråd tog fel på vad riksdagen ansåg skäligt såsom ersättning åt folkskolläraren
för hans vanliga undervisning, och det var därpå det berodde, att ersättningen
för fortsättningsskolan kom att sättas lägre. Det är hela detta resonemang,
vilket också utskottsavdelningens ärade ordförande var inne på, som gar
igen i överstyrelsens yttrande och i Kung!. Maj:ts proposition till följande riksdag.
För att ytterligare åberopa den riksdag (1921), vars motivering herr
Widell ansåg vara avgörande i fråga om principen, vill jag fästa uppmärksamheten
på att, hur man än lägger läsarten, står det ändock tydligt, att riksdagen
anser, att en arvodesförhöjning bör förekomma, fastän den under nuvarande
förhållanden icke definitivt bör fastslås. Vad som anförts av den riksdag
till vilken herr finansministern och herr Widell hänvisa, går alltså ut pa
ett uttalande för en löneförhöjning just i överensstämmelse med den princip,

vi ha talat om. . . ... ,... ,

Det finns, herr talman, ingen anledning för mig att icke vidhålla mitt torut

framställda yrkande.

Herr förste vice talmannen: Jag ber att få fästa uppmärksamheten på att
utskottet här på grund av en enskild motion föreslagit en anslagsökning,
som går upp till 237,500 kronor. När detta ärende behandlats i statsutskottet.
hade jag i min hand den utredning, för vilken herr finansmi -

Onsdagen den 9 april e. in.

85 Nr 27.

nistern här har redogjort, och jag yrkade inom utskottet avslag på ifråga- (>m arv°desvarande
motion. Denna punkt var bland dem som jag tog mig friheten
nämna i mitt första anförande, rörande detta utskottsbetänkande, då jag yttrade,
att jag vant tämligen ensam i statsutskottet beträffande mina yrkanden skola.

och att jag därför ansett mig icke böra reservera mig men att jag förbehållit (Forts.)

mig rätt att i kammaren yrka avslag. Nu har jag låtit åtskilliga av dessa
ärenden passera utan att framställa något yrkande. Då emellertid på denna
punkt redan yrkats avslag, ber jag att få instämma i detta yrkande. Jag hör
till min tillfredsställelse, att andra kammaren har gått på den linjen.

Herr Hallin: Herr greve och talman! Jag ber att få åberopa det uttalande,
som jag- gjorde vid behandlingen av punkten 113 i utskottsutlåtandet, då jag
tillät mig göra en allmän reservation mot en hel del av de höjningar av anslag
under åttonde huvudtiteln, som utskottet har företagit i Kungl. Maj:ts förslag.
Jag nämnde, att jag icke hade aktat nödigt att reservera mig i alla dessa punkter,
men när huvudtiteln föredrogs i utskottet, röstade jag emot en hel del
av dessa anslagsökningar. Det gjorde jag även på denna punkt. Jag anser
mig- därför nu oförhindrad att anhålla att få till kammarens protokolli antecknat,
att jag icke i utskottet har röstat för och icke heller kommer att vid
en blivande votering här i kammaren rösta för detta anslag.

Med instämmande i de. synpunkter, som ha förfäktats av chefen för finansdepartementet
och herr Widell, ber jag, herr greve och talman, att få yrka avslag
pa saväl motionen som utskottets förslag.

Överläggningen ansågs härmed slutad, varefter herr talmannen jämlikt därunder
forekomna yrkanden gjorde propositioner, först på bifall till samt vidare
pa avslag å vad utskottet i den nu ifrågavarande punkten hemställt; och förklarade
herr talmannen, sedan han upprepat propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig finna denna proposition vara med övervägande ja besvarad.

. Herr förste vice talmannen begärde votering, i anledning varav uppsattes,
justerades och anslogs en omröstningsproposition av följande lydelse:

Den, som bifaller vad statsutskottet hemställt i sitt utlåtande nr 8 punkten
166, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, avslås utskottets hemställan.

Vid slutet av den häröver anställda omröstningen befunnos rösterna hava utfallit
sålunda:

Ja — 34;

Nej — 62.

Punkterna 167—174.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 175. ■ Qm understöd

i- två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr M. musikskolan
Hellberg (nr 70) och den andra inom andra kammaren av herrar I. Vennerström i Arvika.
och N. Svensson i Långelanda (nr 247), hade hemställts, att riksdagen till folkliga
musikskolan i Arvika för en minst 20 veckor lång kurs verksamhetsåret
1924—1925 ville bevilja ett anslag av 5,000 kronor.

Nr 27.

86

Onsdagen den 9 april e. m.

Om understöd
åt folkliga
musikskolan
i Arvika.
(Forte.)

Utskottet både i den nu förevarande punkten på åberopade grunder hemställt,
att herr Hellbergs samt herrar Yennerströms och Svenssons berörda motioner
icke måtte vinna riksdagens bifall.

Vid denna punkt hade reservation anförts av herr O. U. B. Olsson, som likväl
ej antytt sin åsikt.

Herr Olsson, Oscar: Herr talman! Jag har på denna punkt avgivit en

reservation utan angivet yrkande. Den ståndpunkt jag försökte hävda inom
vederbörande avdelning i utskottet var, att vi borde tillstyrka bifall till motionärens
förslag. I och för sig anser jag, att detta hade varit den riktigaste
vägen, men jag fann det dock fullkomligt utsiktslöst att försöka driva fram
ett bifall till ett förslag av enskild motionär om anslag till ett nytt ändamål.

Nu är det ju så, att riksdagen på åtskilliga sätt har engagerat sig för den
uppfattningen, att det är av en synnerligen stor betydelse att sprida musikkultur
i de breda folklagren. För detta ändamål bär riksdagen beviljat anslag
till orkesterföreningar och för samma ändamål har riksdagen frikostigt
understött utgivandet av Nils Anderssons samling av folkmusik. Den folkliga
musikskola, för vilken statsunderstöd här föreslagits, är en nyhet i så
måtto, att den vill försöka sprida en verklig musikkultur även på landsbygden;
den är således ett försök att återuppliva en gammal god kulturtradition bland
de breda massorna av vårt folk ute på den svenska landsbygden. Man kan
icke heller säga, att det är ett oprövat företag, det här gäller, eftersom förberedelser
äro gjorda i form av kurser, understödda av bland annat den Längmanska
kulturfonden, vilka kurser givit ett synnerligen gott och lovande resultat.
Det anslag, som denna skola behöver, är synnerligen blygsamt. Den
ekonomiska grundval, på vilken skolan bygger, är i alla fall, såvitt man kan
döma av de erfarenheter, som gjorts, och de resultat, som hittills vunnits, så
pass sund, att det icke är något tvivel om att utvecklingen skulle vara säkerställd
med det lilla anslag, som här begärts.

Det kan icke, herr talman, falla mig in att nu försöka att här i kammaren
plädera för att kammaren skulle gå med på en skrivelse till Kungl. Maj :t, men
jag hoppas, att Kungl. Maj :t i alla fall skall hava uppmärksamheten riktad på
den möjlighet, som denna skola erbjuder för vinnande av ett kulturmål, som
riksdagen visat sig behjärta i andra hänseenden, och till vilket riksdagen därvid
lämnat jämförelsevis rikliga anslag.

Jag har således, herr talman, icke något yrkande.

Efter härmed slutad överläggning bifölls vad utskottet i den nu föredragna
punkten hemställt.

Punkterna 176—192.

Vad utskottet hemställt bifölls.

P unlden 193.

Lades till handlingarna.

Punkterna 194—202.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 203.

Lades till handlingarna.

Onsdagen don 9 april e. ro.

87 Nr ''.»7.

Punkterna 204—213.

Yad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 214.

Lades till handlingarna.

Punkterna 215—225.

A^ad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 226.

Kungl. Maj :t hade föreslagit riksdagen att till fortsatt systematisk undersökning
av svenska folkmål för budgetåret 1924—1925 anvisa ett extra reservationsanslag
av 22,000 kronor, att utgå på de närmare villkor, Kungl. Maj:t
kunde finna lämpligt bestämma.

I samband härmed hade utskottet till behandling förehaft en inom första
kammaren av herrar E. Wigforss och K. G. Westman väckt motion (nr 169)
deruti hemställts, att riksdagen måtte till fortsatt systematisk undersökning
av svenska folkmål för budgetåret 1924—1925 anvisa ett extra reservationsan-*
slag av 26,000 kronor, alltså oförändrat belopp, att utgå på de närmare villkor,
Kungl. Maj:t kunde finna lämpligt bestämma.

Utskottet hade i den nu ifrågavarande punkten på anförda skäl hemställt, att
riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj ds förslag och med avslag å berörda
motion, i vad densamma skilde sig från Kungl. Maj ds förslag, till fortsatt
systematisk undersökning av svenska folkmål för budgetåret 1924—1925 anvisa
ett extra reservationsanslag av 22,000 kronor, att utgå på de närmare
villkor, Kungl. Maj d kunde finna lämpligt bestämma.

Reservation hade avgivits av herr O. U. B. Olsscm, vilken ansett, att utskottet
bort tillstyrka den i ämnet väckta motionen.

Herr Olsson, Oscar: Herr talman! Här är det fråga om ett anslag på 22,000
kronor, som är av rätt så stor betydelse. Det arbete, som skulle utföras med
detta anslag, avser insamlande av ett material, som håller på att försvinna.
Det är denna synpunkt, som riksdagen alltid förut har beaktat, då det har
gällt detta anslag. Härtill kommer, att den organisation, som förefinnes för
detta insamlingsarbete, är i fara att upplösas, för den händelse anslag icke kan
erhållas. Då denna fråga behandlades i andra kammaren, framställdes där
icke något yrkande om bifall till motionen, men samtliga talare, som uppträdde
i debatten, voro synnerligen angelägna att understryka, att! det under inga
förhållanden kunde komma i fråga att utelämna denna anslagspost mer än
under nästkommande budgetår med hänsyn till den betydelse anslaget har för
fortsättande av ett påbörjat arbete.

Jag finner det just icke vara några stora utsikter, att kammaren i den
stämning, i vilken kammaren har varit, då det har gällt reservationsvis framförda
yrkanden om även mindre anslag än detta, beträffande vilka debatt har
uppstått, skall votera igenom detta anslag trots allt behjärtansvärt, som kan
sägas för detsamma. I överensstämmelse med min reservation skall jag dock
pliktskyldigast be att få yrka bifall till densamma.

Herr BergQvist: Med allt behjärtande av det ändamål, för vilket höjning
i anslaget här har begärts, nödgas jag likväl yrka bifall till utskottets hemställan.

Anslag till
undersökning
av svenska
folkmål.

Nr 27.

88

Onsdagen den 9 april e. m.

Anslag till
undersökning
av svenska
folkrriål.
(Forts.)

Herr Westman: Herr talman, mina herrar! Jag skall be att få säga några
ord till förmån för motionen.

Det är ju så, att den verksamhet, varom här är fråga, avser icke blott att insamla
ett språkligt material, som är av ovärderlig betydelse för förståelse och
riktande av vårt riksspråk — det rika material, som finnes i våra dialekter —
utan den avser också att insamla våra folkminnen. De samlingar, som i sistberörda
avseende nu finnas i Uppsala, äro de rikaste, som existera i vårt land.
Endast i fråga om byförhållanden kunna samlingarna i Nordiska museet anses
överträffa dem. Men hur rika och betydelsefulla än de samlingar äro, som ha
åstadkommits i Uppsala, äro de likväl i vissa avseenden underlägsna det material,
som finnes i våra grannländer. Om vi se t. ex. på Finland, förhåller det sig
så, att den samling av folksagor och folksägner, som finnarna ha åstadkommit,
är oändligt mycket rikare än den som vi ha i Sverige. Finnarna yvas också
över den överlägsenhet, som de ha i detta avseende. De se däri ett tecken på att
den finska folkfantasien och den finska folkkulturen äro ofantligt mycket rikare
än den svenska. De betrakta de luckor, som finnas i våra samlingar på detta
område,^ såsom tecken på torftighet i vårt folks skapande förmåga.. Det är emellertid
så, att denna torftighet är endast skenbar. Den beror därpå, att vi icke
i tid ha samlat in det material, som har funnits hos oss. Vi befinna oss nu i den
elfte timmen. Det finns här och var i våra bygder ännu kvar män och kvinnor,
som leva kvar från den äldre generationen, den som är så att säga självvuxen ur
andlig synpunkt. Ännu under en kort tid kan man avvinna dessa åldringar det
förråd av minnen från äldre dagar, som de bära inom sig. Men inom kort är
det för sent.

Ett bifall till Kungl. Ma,j:ts proposition i denna punkt skulle medföra, att
det för insamlingen under det kommande året skulle vara tillgängligt endast
ungefär 2,000 kronor, knappast så mycket ens. Det är givetvis alldeles för litet.
Den förlust, som verksamheten därigenom lider, kan på intet sätt jämställas
med den förlust, som t. ex. riksarkivet lider därigenom1, att anslaget till tryckning
av gamla handskrifter blivit nedsatt. Handskrifterna finnas ju i riksarkivet,
och man kan trycka dem om några år. Men däremot kan den insamling-,
som kan äga rum i år, icke ske längre fram i tiden. Det är därför icke alls så,
som utskottet här har sagt, att det icke skulle vara till något avsevärt men för
den verksamhet, som _ landsmålsinstitutet driver, om man nu tillfällighetsvis nedsatte
anslaget. En tillfällig förlust på detta område är en oersättlig förlust,

_Jag beklagar mycket, att avdelningen inom utskottet icke har haft den rätta
blicken för vad det här gäller. Utskottet har talat om den vetenskapliga betydelsen
av dessa forskningar, men utskottet har icke haft sinne för hela betydelsen
för var kultur av att man gör denna insamling av folkmål och folkminnen. Utskottet
har icke insett, att det är en nationell ''hederssak, att vi icke på detta område
framstå såsom torftigare än finnarna, än norrmännen, än danskarna. Utskottet
har icke förstått, att det är till skada inför hela den internationella publiken,
om vårt land framträder som en mera ofruktbar mark, när det gäller det folkvuxna,
än vad våra grannländer göra.

Jag vågar verkligen vädja till kammarens ledamöter, om icke kammaren
skulle vilja rätta till vad utskottet här har försummat. Det gäller ju ett belopp,
som icke har den minsta statsfinansiella betydelse — det är en summa av 4,000
kronor. Den spelar absolut ingen roll i budgeten, men det har en mycket stor
betydelse för den nationella kulturen, att detta lilla anslag beviljas. Jag ser
ju, att kammarens ledamöter äro mycket fataligt samlade, men jag undrar, om
det icke ända skulle lyckas att fa igenom detta anslag i denna kammare, därest
kammarens ledamöter ville vara vänliga nog att vid en eventuell votering tala
om för sina invandrande kolleger, vad saken verkligen gäller.

Herr talman! Jag ber att med dessa ord få yrka bifall till motionen.

Onsdagen den 0 april e. m.

89 Nr 27.

Herr Lergqvist: Jag- upprepar, vad jag nyss sade, att jag liksom utskottet Anslag till
■ övrigt behjärtar det ändamål, varom här är fråga. Det huvudsakliga skälet ''‘atZvenTka''
för utskottets förslag är det, som av Kungl. Maj:t anförts, nämligen det stats- a}olkmål.a
finansiella. Nu ger ju riksdagen flera anslag till undersökning av folkmål. Utom (Foru.)
det, ^som här är i fråga, ha vi anslag till undersökning av sydsvenska folkmål,
till årsbok över Gotlands folkmål o. s. v., och de samlingar som äro gjorda, äro
verkligen icke så oerhört fattiga. Att Finland skulle stå så mycket före oss, vågar
jag betvivla. Åtminstone beträffande den finsktalande delen är man där
icke så långt framför oss i detta stycke.

Nu säger herr Westman, att utskottet icke haft den rätta blicken på denna
fråga. Ja, utskottet har sett på denna sak liksom på många andra genom Kungl.

Maj :ts glasögon, men jag vet icke, huruvida de få anses som normativa eller
icke. När herr Westman framhåller detta som en så stor nationell hederssak,
undrar, jag emellertid,, om det inte är litet överdrift. Att kunna befrämja
en nationell hederssak i någon högre grad med 4,000 kronor, det är verkligen
bra lätt!

Jag hoppas, att detta anslag, om kammaren nu bifaller Kungl. Maj ds förslag,
sedermera skall kunna höjas. Nu har ju andra kammaren, såvitt jag vet, tagit
Kungl. Maj ds förslag, och då skulle det, om första kammaren bifaller motionen,
bli gemensam votering på denna lilla punkt. Lyckas emellertid herr Westman
få sin motion bifadlen, skall jag hjärtligt gratulera honom, men jag nödgas i alla
fall yrka bifall till statsutskottets hemställan.

Herr Wigforss: Jag skall endast säga några få ord. När kammarens ledamöter
äro så fåtaligt församlade, kunde ju inte den allra största vältalighet, om
jag kunde prestera den, vara av något inflytande.

I denna fråga liksom andra, när det gäller att avväga, vad man kan ha råd
att offra.för. olika kulturella ändamål, är det naturligtvis svårt att komma till
något objektivt omdöme. Det är emellertid en synpunkt, som när det gäller
denna sorts forskning, alltid brukar framdragas, och det är det argument, som
jag också här skall anföra, nämligen att dessa undersökningar stå i en liten
klass för sig, emedan de föremål, som de avse, hålla på att försvinna. Det är
egentligen det enda skäl, som man kan anföra mera för detta anslag än för en
hel rad andra, Om man vill göra undersökningar på det ena eller andra området,
kan man säga: vilja vi icke gorå detta i år, kunna vi göra det nästa år. Om
vi ha dåliga affärer i år,^kunna vi spara på det och taga igen det senare. Det
finns kvar. Men dessa språkliga former finnas icke kvar, därför att de do ut med
de människor, som tala språket. Därför att jag tycker, att detta argument
väger något litet i denna fråga, har jag inte dragit mig för att väcka den föreliggande
motionen, och om det hade funnits flera ledamöter inne i kammaren,
skulle jag inte heller dra mig för att begära votering, närmast med den motiveringen,
att denna kammare då kanske skulle kunna ge motionärerna en liten
utsikt att vinna i det där lotteriet, som heter gemensam votering.

Jag yrkar således bifall till motionen. Jag vet ännu icke i detta ögonblick,
om jag skall våga begära votering.

Sedan överläggningen ansetts härmed slutad, gjorde herr talmannen enligt
föreliggande yrkanden propositioner, först på bifall till vad utskottet i den under
behandling.varande punkten hemställt samt vidare på bifall till den i ämnet
väckta motionen; och förklarade herr talmannen, efter att hava upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan, sig finna denna proposition vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Westman begärde votering, i anledning varav uppsattes, justerades och
anslogs en så lydande omröstningsproposition:

Nr 27. 90

Onsdagen den 9 april e. m.

Anslag till
undersökning
av svenska
folkmål.
(Forts.)

Om understöd
åt Nordisk
statistisk tidskrift.

Den, som
226, röstar

bifaller vad statsutskottet hemställt i sitt utlåtande nr 8 punkten

Jaj

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, bifalles den i ämnet väckta motionen.

Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hava utfallit sålunda: -

Ja — 47;
Nej — 39.

Punkterna 227—238.

Amd utskottet hemställt bifölls.

Punkten 239.

Uti en inom andra kammaren av herr P. Ii. Sjöblom m. fl. väckt motion (nr
236) hade hemställts, att riksdagen till inlösande av 200 exemplar av Nordisk
statistisk tidskrift för utdelning till allmänna läroverk, högre lärarinneseminariet,
folkskoleseminarier, folkhögskolor, lantbruks- och lantmannaskolor, tekniska
och handelsläroverk måtte anvisa ett belopp av 5,000 kronor.

Utskottet hade i den nu föredragna punkten av angiven orsak hemställt, att
herr Sjöbloms m. fl. ifrågavarande motion ej måtte vinna riksdagens bifall.

Reservation hade anmälts av herrar O. U. B. Olsson, A. Anderson i Råstock
och O. Osberg, vilka dock ej antytt sin mening.

Herr Olsson, Oscar: Jag har reserverat mig på denna punkt, inte därför

att jag kan yrka bifall till motionen, utan därför att jag funnit nödvändigt att
fästa uppmärksamheten på denna sak och om möjligt göra det så, att även
Kungl. Maj:t vid ett kommande tillfälle tager någon hänsyn därtill.

Utskottet har ju rätt, när det anser, att understöd till tidskrifter av detta slag
böra utgå från det därför avsedda anslaget. Nu har verkligen understöd från
detta anslag begärts, och Kungl. Maj :t har, åtminstone såvitt en lekman kan
se, haft en något underlig uppfattning om ifrågavarande tidskrifts betydelse.
Tidskriftens betydelse är styrkt på mångfaldigt sätt av auktoriteter inom och
utom landet. Det underbara har emellertid inträffat, att de myndigheter och
de auktoriteter här i landet, som i första hand torde böra anses ha intresse för
den statistiska vetenskapen och dess utveckling, trots att de ha nödgats erkänna
betydelsen av tidskriften, ändå avstyrkt, att staten skulle lämna anslag till densamma,
och det på rätt underliga skäl. Vad utländska auktoriteter beträffar,
behöver jag endast nämna, att de officiella ledarna för Norges officiella statistik
—- både den nuvarande och den förre ledaren för Norges officiella statistik — ha
gett de allra amplaste lovord åt denna tidskrift och starkt framhävt dess betydelse.

Av de två undantagen här i landet är det ena statistiska centralbyrån, som
emellertid har visat, att behovet av en tidskrift som denna är mycket stort. Dessutom
har denna myndighet, om också litet surt, förklarat, att det ej kan bestridas,
att de hittills utgivna häftena av Nordisk statistisk tidskrift innehållit
»åtskilliga värdefulla bidrag, ägnade framför allt att hålla statistikens utövare
i kontakt med de aktuella spörsmålen inom deras verksamhetsområde». Man tycker,
att den naturliga konsekvensen härav bort bliva ett tillstyrkande av an -

Onsdagen den 9 april e. in. 9 1

slaget. Emellertid säger statistiska centralbyrån vidare, att staten ju uttalat sig
för att statistiken på grund av det ekonomiska tillståndet bör begränsas, och
därför är det icke heller nyttigt, anser tydligen statistiska centralbyrån, att
staten offrar något på en vetenskaplig tidskrift av betydelse för den vetenskapliga
utvecklingen. Jag får säga, att detta är ett underbart resonemang av ett
ämbetsverk, som verkligen borde ha sitt största intresse i utvecklandet av statistiken
och vad därtill hör. Det finns också en reservation av byråchefen Höijer.
Han har dragit den som det synes naturliga konsekvensen av den uppfattning,
som har kommit till synes i de av mig upplästa raderna av verkets betänkande.

Den andra svenska auktoritet, som har yttrat sig, är professorn vid Uppsala
universitet. Hans yttrande har tydligen varit avgörande för Kungl. Maj ds
vägran att lämna anslag. Vad säger emellertid denne professor om tidskriftens
värde? Hans uttalande är verkligen så underbart, att jag anser, att det bör
komma in i riksdagens protokoll. Han säger: »Ehuruväl det obetingat bör

erkännas, att i de hittills utkomna häftena av dr Anderssons tidskrift influtit
förträffliga bidrag av goda, ja, t. o. m. framstående statistiska författare, är
emellertid tydligt, att dr Andersson till den grad saknar flera av de för en så
krävande uppgift, som han här förelagt sig, oundgängliga egenskaperna, att
jag på det bestämdaste måste avstyrka varje statsanslag till Nordisk Statistisk
Tidskrift så länge han är dess utgivare, eller i varje fall så länge risk föreligger
att han själv kan tänkas uppträda som författare i densamma.» Här ha vi alltså
en utövare av den statistiska vetenskapen, som icke kan jäva de uttalanden av
utlandets stora auktoriteter på området, som i motionen äro citerade, som icke
kan jäva, vad statistiska centralbyrån säger om tidskriftens betydelse, och^som
själv måste erkänna, att det har lyckats för utgivaren att erhålla bidrag av sådan
art, att tidskriften är synnerligen betydelsefull. Men han tycker inte om karlen,
som ger ut den, och hans framträdande för övrigt, och därför avstyrkes anslaget!
År tidskriftens värde konstaterat, och kan detta icke jävas, så anser jag, att
vare sig utgivaren har ett trevligt eller otrevligt sätt, vare sig han har ett
trevligt eller otrevligt skrivsätt, bör han få det stöd, som den svenska riksdagen
har avsett för utgivare av tidskrifter av verklig betydelse. Det kan måhända
synas vara en underlig ståndpunkt för en och annan, men jag håller på att det
sakliga här bör få vara det avgörande. ”...

Jag kan som sagt icke göra något yrkande om bifall till motionen, men jag
har ansett saken vara av den märkliga beskaffenhet, att den bör observeras.
Jag vill också hoppas, att de intyg, som här föreligga, skola befinnas vara
av den betydelse, att Kungl. Maj:t icke kan undgå att vid en förnyad framställning
taga under allvarligt övervägande, huruvida det icke kan vara med
statens intresse förenligt att försöka hålla vid liv denna tidskrift, som verkligen,
såvitt man får döma av sakkunskapens intyg, är av betydelse för den
statistiska forskningen.

Herr örne: Herr greve och talman, mina herrar! Jag förstår mycket vill,
att herr talmannen kunde ställa i tvivelsmål lämpligheten av att vid denna tid
på dagen begära ordet i den föreliggande frågan. Jag måste själv erkänna, att
jag känt mig rätt tveksam, huruvida man fem minuter före tolv skulle tala statistik
i första kammaren. Det rör sig här om ett anslag just till en statistisk
tidskrift, och statistiken är icke populär.

Det är många orsaker, som ha bidragit att sätta statistiken i vanrykte. Dels
har det obestridligen syndats mycket i fråga om insamling, bearbetning och
tryckning av uppgifter om allehanda adiafora, exempelvis hur många kattor,
som årligen bringas om livet av skogstjänstemännen på statens skogar, eller hur
många näbbgäddor, som fiskas vart år här i Sverige. Dels äro ju de institutioner
och personer, som ha tvingats att lämna råmaterialet till de hundratals un -

Nr 27.

Om understöd
åt Nordisk
statistisk tidskrift.

(Forte.)

>''r 27. 92

Onsdagen den 9 april e. m.

Om understöd, dersökningar, som ägt ram under kristiden och tiden därefter, hjärtligt utledsna
sfaUVktid- det extra arbete> som bar förorsakats dem genom dessa undersökningar. Dels
8 ''skrift.1 har kanske riksdagsmännens uppfattning i någon mån påverkats av det ytterst
(Forts.) dåliga resultatet av statsmakternas anslag till inrättandet av en professur ^statistik
vid Uppsala universitet. Som herrarna veta, har denna professur råkat
ut för den stora olyckan att bliva besatt med så ytterst framstående och mångsidiga
innehavare, att de större delen av sin tid tagits i anspråk för krävande
offentliga uppdrag och endast sällan torde ha kunnat ägna någon ringa smula
av sin intelligens och arbetsförmåga åt vetenskapens förkovran och studenternas
handledning i professurens ämne.

Dör min del måste jag djupt beklaga, att statistiken har råkat i ett så ogynnsamt
läge inför den allmänna opinionen, och jag har vågat taga ordet endast för
att tillkännagiva, att jag hyser en annan uppfattning om saken, än kanske de
flesta av kammarens ledamöter. Statistiken är nämligen något, helt annat, än
redovisning över exempelvis hur många fasaner, som icke varje år ha blivit
skjutna i norrländska revir. En sådan redovisning har ingått i domänstyrelsens
statistik i många år, om herrarna vilja kasta en blick på den. Bär förekommer
nämligen en genomlöpande kolumn ifrån Karesuando till det sydligaste reviret,
som handlar om hur många fasaner, som ha blivit skjutna av hronobetjäningen,
och eftersom det sällan skjutes några fasaner i Karesuando, så förefaller en .sådan
statistik litet egendomlig. Statistik är ju icke heller bara en redovisningav
de verkligt viktiga och betydelsefulla samhällsföreteelser, som undersökas i
Sveriges officiella statistik. Den är också framför allt en vetenskaplig metod
för att få ett grepp om samhällsutvecklingens lagar. Man kan rent av säga, att
statistiken håller på att liksom matematiken bli en hjälpvetenskap åt de exakta
naturvetenskaperna, särskilt fysiken och astronomien, och överallt där det är
fråga om massföreteelser, torde det statistiska betraktelsesättet vara det enda,
som kan ge klarhet över världens lagbundenhet, då nämligen de individuella företeelserna
alls icke ge möjlighet att på sådana områden få någon klar uppfattning
om orsaksförhållandet och utvecklingstendenserna.

Nu har den föregående talaren påpekat en egendomlighet i utlåtandet av statistikens
tillförordnade representant vid Uppsala universitet. Jag kan ju säga,
att naturligtvis har utgivaren av Nordisk statistisk tidskrift ett synnerligen
stort fel i uppsalastatistikernas ögon, och det är, att han helt och hållet går upp
i sitt ämne. Han kanske visar eu viss benägenhet att överskatta statistiken,
och han har vågat att sätta in rätt mycket på att publicera denna tidskrift, som
helt naturligt kräver betydande ekonomiska uppoffringar under närvarande
förhållanden. Och det är icke något, som man kan beskylla uppsalastatistikens
målsmän för att de våga sig på ett dylikt djärvt företag, och ej. heller kan man
beskylla dem, hittills åtminstone, för att gå helt och hållet upp i den statistiska
vetenskapen. Jag förstår sålunda rätt val, att en sådan företeelse som utgivaren
av Nordisk statistisk tidskrift måste verka i hög grad frånstötande på denna
statistiks målsmän.

Det är emellertid så, att det icke bara är utländska auktoriteter, som tillstyrkt
ett statsanslag. Även svenska förekomma bland dem. Dit hör bland
andra skolöverstyrelsen, som i ett utlåtande av den 10 augusti 1923 finner, att
de hittills utkomna häftena av tidskriften ha innehållit förträffliga bidrag av
goda eller t. o. m. framstående statistiska författare, och för den skull tillstyrker
skolöverstyrelsen bidraget. Likaså har ju lanthruksstyrelsen tillstyrkt, att

1,000 kronor skulle anslås för prenumeration å 40 ex. av tidskriften under
åren 1922 och 1923 för att sätta lanthruksstyrelsen i tillfälle att överlämna
dessa exemplar till lantbruksskolor. Slutligen har statistiska centralbyrån avgivit
ett utlåtande, vari den erkänner, att tidskriften har innehållit åtskilligt av
värde. En man, vars auktoritet på detta område jag idke tror, att någon i denna

Onsdagen den 9 april e. in. 93

kammare vill jäva, nämligen professor Phragmén, har sagt bland annat: »Jag
bär ett mycket gott intryck av det som hittills utkommit av denna tidskrift.
I)r Andersson har lyckats förvärva synnerligen framstående medarbetare, och
dessa hava tydligen med stort intresse omfattat hans företag, vilket därigenom
erhållit, som mig synes, en glansfull start. Att fortsättningen skall infria de
stora löftena, som början sålunda givit, har jag ingen anledning som helst att
betvivla.»

Det vill, herr greve och talman, synas mig, som om dét skulle finnas goda
skäl att giva ett understöd åt detta företag, och då nu två hela årgångar föreligga
färdiga och den tredje är påbörjad, finns det ju möjlighet att konstatera,
att tidskriften har innehållit en rad synnerligen värdefulla bidrag. Tidskriften
fyller verkligen en uppgift just därigenom, att'' den har grupperat sitt innehåll
kring strävandet att tillämpa de statistiska metoderna på en hel del olika områden.
I det hänseendet ber jag att få hänvisa till den i första häftet intagna
programmatiska artikel av professor Tschuprow, där han uppvisar, att numera
en stor del av vetenskaperna röra sig med hjälp av statistiken. Då jag själv
brukar roa mig med att läsa naturvetenskap, har jag kommit underfund med
att just sådana betraktelsesätt hålla på att vinna insteg på områden, som under
min skoltid och universitetstid ansågos stå helt och hållet främmande därför.

Jag skall på grund av den sena timmen icke framställa något yrkande och
således icke riskera en votering. Jag- har endast velat uttala, att det förefaller
mig, som om Kungl. Maj:t har understött betydligt mindre värdefulla publikationer
än den, varom det här är fråga.

Efter härmed slutad överläggning bifölls vad utskottet i förevarande punkt
hemställt.

Punkterna 240—243.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 244.

Lades till handlingarna.

Punkten 245.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 246 och 247.

Lades till handlingarna.

Punkten 248.

Utskottets hemställan bifölls.

Då tiden nu var långt framskriden, beslöts på framställning av herr talmannen
att behandlingen av det återstående ärendet på föredragningslistan skulle
uppskjutas till morgondagens sammanträde.

Justerades ett ytterligare protokollsutdrag för denna dag, varefter kammarens
sammanträde avslutades kl. 12,07 på natten.

Nr 27.

Om understöd
åt Nordisk
statistisk tidskrift.

(Forts.)

In fidem
G. H. Berggren.