Motioner i Första kammaren, Nr 103.

1

Nr 103.

Av herr Westman m. fl., om ändring i grundlagsbestämmelser
rörande riksdagens budgetbehandling.

Ostridigt synes vara, att nu rådande ekonomiska förhållanden
utgöra en kraftig maning att vidtaga de åtgärder, som äro erforderliga
för att möjliggöra och främja en målmedveten och väl avvägd
sparsamhetspolitik från statsmakternas sida.

Bland de åtgärder, som i detta avseende böra ifrågakomma,
skall här framhållas en omläggning av budgetbehandlingen inom
riksdagen. Att den metod, som för närvarande användes i riksdagen
vid statsregleringens uppgörande, är behäftad med betydande
brister, torde vara allmänt erkänt av alla, som ägnat detta viktiga
ärende närmare uppmärksamhet, och har framhållits vid olika till Vid

behandlingen inom riksdagen av vissa utskottsbetänkande!],
vald utskottet hemställt, att riksdagen måtte besluta betydande statsutgifter,
har sålunda av enskilda ledamöter framförts beklagande,
att det icke inom riksdagen finnes en myndighet, som har möjlighet
och skyldighet att giva riksdagen den enhetliga och oavlåtligt
vaksamma ledning, som är erforderlig för eu klok och fast sparsamhetspolitik
inom statshushållningen. Från statsutskottets sida
har med anledning härav bland annat uttalats, att statsutskottet
enligt nu gällande bestämmelser icke har budgeten så i sill hand,
att det ständigt bibehåller översikten över budgetens tillstånd alltefter
de växlingar, som inträda däri under dess fortlöpande behandling
i riksdagen.

Behovet" av eu reform av riksdagens budgetbehandling liar aven
ur annan synpunkt och i annat sammanhang framhållits. Så har

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 3 samt. 40 käft. (Nr 103.) 1

2 Motioner i Första kammaren, Nr 103.

deri s. k, budgetårskommittén i sitt den 30 november 1920 avgivna
betänkande diskuterat olika utvägar att få till stånd den ökade
snabbhet i riksdagens budgetbehandling, som skulle komma att
krävas, sedan budgetåret blivit omlagt. Kommittén framlade emellertid
av naturliga skäl icke något utformat förslag i den viktiga
frågan.

Det torde icke vara behövligt att här lämna en närmare redogörelse
för de olika uppslag, som i mer eller mindre fast form framkastats
såsom bidrag till den här berörda frågans lösning. Bland
de åtgärder, som budgetårskommittén ifrågasatte, intog som bekant
en omläggning av utskottsarbetet en framskjuten plats. Frågan
härom synes förtjäna att diskuteras även ur andra synpunkter än
de, som återfinnas i den P. M. härom, som sammanställts av kommittén.
Vid andra tillfällen har till övervägande förordats lämpligheten
att anordna eu mer eller mindre genomförd motsvarighet till
de upprepade läsningar, som förekomma i åtskilliga utländska riksförsamlingar.
Med anledning härav synes böra framhållas, att frågan
om en dylik reform varken kan eller bör behandlas skild från
frågan om en omläggning av utskottsarbetet. Därjämte må erinras
därom, att det kan sägas, att vi i vårt land redan äga en säregen
form för en andra läsning i de gemensamma voteringarna. Det är
som bekant långt ifrån sällsynt, att siffrorna från omröstningarna i
kamrarna visa, att eu kammare ändrat mening under den tid, som
förflutit mellan den första omröstningen och den gemensamma voteringen.
Ett dylikt förhållande ger anledning till eftertanke rörande
betydelsen av att bereda riksdagens kamrar tillfälle att taga åtminstone
särskilt tvistiga fall under förnyat övervägande. Man skulle
till eu början kunna ifrågasätta, huruvida icke en dylik möjlighet
borde införas i flera fall än nu, t. ex. då antalet ledamöter, vilka
deltagit, i en omröstning i den ena kammaren eller i båda kamrarna,
understigit ett visst antal, möjligen med tillägg av den förutsättningen,
att såmtidigt skillnaden mellan majoritet och minoritet ej
vant stor. Vårt institut, de gemensamma voteringarna, synes i
varje fall vara ägnat att utgöra en utgångspunkt vid behandlingen
av det här angivna problemet, och frågan om detta instituts utveckling
synes ej utan vidare böra lämnas åsido.

I det läge, vari diskussionen om reformen av riksdagens budgetbehandling
för närvarande befinner sig, torde det emellertid icke
vara möjligt eller lämpligt att uppdraga bestämda riktlinjer för dess

Motioner i Första kammaren, Nr 103. 3

närmare lösning. Frågan sammanhänger givetvis nära med ordningen
för riksdagsarbetet i dess övriga delar och är dessutom av
den svåra och invecklade art, att den rätta vägen knappast kan utfinnas
på annat sätt än genom ingående överläggningar, vid vilka
personer, som inom riksdagen förvärvat grundlig kännedom om budgetbehandlingen,
tydligen icke kunna undvaras.

Då ur de synpunkter, för vilka här redogjorts, en reform är
önskvärd, utgöra givetvis de svårigheter, som möta vid dess utformande,
ett skäl att utan dröjsmål skrida till vidtagande av förberedelser.

Med stöd av vad vi sålunda anfört få vi vördsamt hemställa,

att riksdagen''ville i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t måtte verkställa utredning,
huruvida och på vad sätt ändringar böra vidtagas
i de bestämmelser i rikets grundlagar, vilka röra
riksdagens budgetbehandling, i syfte att åstadkomma,
att budgetbehandlingen i riksdagen må
komma att utmärkas av den större ändamålsenlighet,
som är önskvärd med hänsyn till de förhållanden,
som nu råda och under den närmaste
framtiden kunna väntas inträda.

Stockholm den 11 februari 1922.

K. G. Westman. Theodor Adelswärd.

N. S. Norling. Karl Andersson

i Eliantorp.