Statsutskottets utlåtande Nr 96.

Nr 96.

Ankom till riksdagens kansli den 19 maj 1922 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar om anslag för kapitalökning
å statens under kommunikationsdepartementet
hörande utlåning sfonder jämte i ämnet väckta motioner.

(4:e avd.)

l:o) Uti den till riksdagen den 7 januari 1922 avlåtna propositionen
(nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov under tiden 1 januari—
30 juni 1923, har Kungl. Maj:t beträffande statens utlåningsfonder,
under åberopande av det vid propositionen under rubrik »utgifter för
kapitalökning, Bil. 1» fogade statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
för nämnda dag, föreslagit riksdagen (punkt 32) dels besluta,
att den avsättning till allmänna järnvägslånefonden, som enligt riksdagens
beslut skolat ske under år 1923, skall äga rum med 750,000
kronor under tiden 1 januari—30 juni 1923 och 750,000 kronor under
budgetåret 1 juli 1923—30 juni 1924; dels ock för avsättning till samma
fond för tiden 1 januari—30 juni 1923 anvisa ett reservationsanslag av

750,000 kronor.

Under hänvisning till den i ärendet lämnade utredningen, som återfinnes
å sid. 134 och 135 av åberopade statsrådsprotokollet, får utskottet
tillstyrka Kungl. Maj:ts förevarande förslag.

Utskottet, som ej heller funnit anledning till erinran mot att täckning
för ifrågavarande anslag beredes av lånemedel, hemställer,

att riksdagen må

a) besluta, att den avsättning till allmänna järnväg
slånefonden, som enligt riksdagens beslut skolat ske
under år 1923, skall äga rum med 750,000 kronor under
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 6 sand. 48 käft. (Nr 96.)

Allmänna

järnvägs lånefonden.

i)44 it

Statsutskottets utlåtande Nr 96.

Fonden
för bibanor
i vissa delar
av riket.

Utskottets

yttrande.

tiden 1 januari—30 juni 1923 och 750,000 kronor
under budgetåret 1 juli 1923—30 juni 1924;

b) för avsättning till samma fond för tiden 1 januari.
—30 juni 1923 anvisa ett reservationsanslag av

750,000 kronor att utgå av lånemedel.

2:o) Kungl. Maj:t har (punkt 33) föreslagit riksdagen, att de avsättningar
till fonden för bibanor i vissa delar av riket, som enligt riksdagens
beslut skolat ske under åren 1923—1926, i stället skola äga rum
under budgetåren 1 juli 1923—30 juni 1927.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 135 och 136 av åberopade
statsrådsprotokollet.

I en inom riksdagens andra kammare väckt motion (nr 22) har herr
E. Andersson i Prästbol m. fl. hemställt, att riksdagen måtte för tiden *
1 januari—30 juni 1923 i enlighet med av riksdagen förut fattat beslut
till fonden för bibanor i vissa delar av riket anvisa ett belopp av

1,200,000 kronor.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin framställning,
får utskottet hänvisa till motionen.

Fondens fördelning och hittills beslutade avsättningar framgår av
följande tabell:

1912—1921	1922	1923	1924	1925	1926
14,400,000	—	2,400,000	2,400,000	2,400,000	2,400,000

Summa 24,000,000

Av de hittills anvisade medlen, 14,400,000 kronor, hava disponerats
såsom låneunderstöd åt Billingsfors—Arvika järnväg med bibana från
Järnskog till Skillingsfors 5,622,000 kronor och åt Åmål—Årjängs järn
väg 3,273,750 kronor eller tillhopa 8,895,750 kronor. Av de anvisade
medlen återstå sålunda odisponerade 5,504,250 kronor.

Utskottet får tillstyrka Kungl. Maj:ts förevarande förslag.

I avseende å det motionsvis gjorda förslaget att redan å halvårsbudgeten
för år 1923 verkställa en ytterligare avsättning å 1,200,000
kronor vill utskottet framhålla, att enligt vad som framgår av den i
statsverkspropositionen lämnade redogörelsen, av de hittills anvisade
medlen över 5,5 miljoner kronor återstå odisponerade samt att Kungl.

Statsutskottets utlåtande Nr 96. 3

Maj:t dessutom liar befogenhet att, i den män vederbörande lånesökande
uppfylla uppställda lånevillkor, vid beviljande av låneunderstöd taga
hänsyn även till sådana av riksdagen beslutade avsättningar, vartill medel
ännu icke anvisats.

Då det knappast torde vara att förvänta, att före nästkommande
riksdag anspråk på lån från fonden skola framkomma i sådan utsträckning,
att de icke med sålunda verkställda och beslutade avsättningar
kunna i erforderlig grad tillgodoses, har utskottet icke ansett sig böra
biträda motionärernas förslag.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen, med bifall till Kling]. Maj:ts förevarande
förslag och med avslag å herr Anderssons i
Prästbol m. fl. i ämnet väckta motion, må besluta, att de
avsättningar till fonden för bibanor i vissa delar av riket,
som enligt riksdagens beslut skolat ske under åren
1923—1926, i stället skola äga rum under budgetåren
1 juli 1923—30 juni 1927.

3:o) I en inom andra kammaren av herrar S. Lubeck m. fl. väckt
motion (nr 97), vilken hänvisats till statsutskottet för förberedande behandling,
har hemställts, att riksdagen måtte till kapitalökning å vattenkraftslånefonden
enligt i motionen angivna grunder å tilläggsstat för år
1922 anvisa ett belopp av 3 miljoner kronor.

I fråga om de skål, motionärerna anfört till stöd för sin framställning,
får utskottet hänvisa till motionen.

I förevarande ämne har departementschefen till ovanberörda statsrådsprotokoll
anfört följande:

»Kommerskollegium har efter samråd med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
meddelat, att någon framställning icke erfordras till 1922
års riksdag om anslag såsom kapitalökning för vattenkraftslånefonden.
Svenska vattenkraftföreningen har senare ifrågasatt en väsentlig ökning
av fonden särskilt ur synpunkten att kunna minska arbetslösheten och
bereda lättnad åt inhemska industriföretag. Emellertid har jag icke ansett
mig kunna tillstyrka äskande av anslag för ändamålet vid innevarande
års riksdag.»

Till stöd för sin framställning anföra motionärerna, bland annat,
följande:

Motion

angående

vattenkrafts lånefonden.

Statsutskottets utlåtande Nr 96.

»Ett stort antal under normala förhållanden välbehövliga enskilda vattenkraft-
och än mer vattenregleringsföretag äro planerade och vederbörligen insynade,
delvis också påbörjade, varför man med skäl kan förvänta, att en ökad
tillgång på lånekapital till möjligast billiga villkor skulle framkalla en ganska
betydande företagsamhet på området.

Redan före den senaste högkonjunkturen var eu begynnande brist på kraft
för industriella och borgerliga kommunala behov utpräglad, och under krigsårens
elektrifieringskunger framträdde kraftbristen med stor skärpa. Man synes vara
berättigad uttala, att bland de nyanläggningar, som under den nu rådande
depressionen över huvud kunna eller måste komma ifråga, åtgärder för bättre
tillvaratagande av landets vattenkraft böra sättas i främsta rummet. Ur produktionssynpunkt
samt med hänsyn till landets handelsbalans och dess beredskap
för kommande bättre tider torde detta utan närmare motivering framstå som
riktigt.

Kostnaderna för vattenkraftanläggningar och vattenregleringar utgöras till
övervägande del av arbetslöner; i den mån maskiner och material ingå i anläggningskostnaden
kommer vid köji inom landet sysselsättning att på ett naturligt
sätt beredas arbetare, anställda hos hithörande industriföretag.

Kungl. Maj:t har möjligen hyst den uppfattningen, att för vattenkraftanläggningar
_ skulle erfordras övervägande specialutbildade arbetare. Detta är emellertid
icke förhållandet; det övervägande flertalet utgöres av vanliga grovarbetare
jämte en del byggnadsarbetare.

Räntan å vattenkraftslånefondens medel beräknas för närvarande efter 6 procent.
Lånetiden är 43 år med amorteringsfrihet under de 3 första åren och
eventuellt ränteanstånd under samma tid, i vilket fall lånetiden utsträckes till
46 år. För det här åsyftade tillskottet synes det av flere skäl motiverat att
sänka räntan till 4 ''/2 eller 5 procent. Det synes därjämte böra övervägas, huruvida
icke en allmän räntesänkning för denna lånefond redan nu kunde anses
lämplig.»

Beträffande nämnda motion har utskottet erhållit från kommerskollegium
i vederbörlig ordning införskaffat yttrande, vari, bland annat,
an föres följande:

»I skrivelse den 27 september 1920 anhöllo kommerskollegium samt vägo_ch
vattenbyggnadsstyrelsen hos Kungl. Maj:t, att framställning måtte avlåtas till
riksdagen om anvisande för år 1922 av ett reservationsanslag av 2,500,000 kronor
till kapitalökning för fonden. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag blev emellertid
anslaget begränsat till 2,000,000 kronor eller samma belopp, som förut beviljats
för vart och ett av åren 1920 och 1921. Vattenkraftslånefonden uppgår
alltså för närvarande till 6,000,000 kronor.

År 1920 ingåvos 31 ansökningar å tillhopa 4,6 miljoner kronor. Det disponibla
beloppet 2 miljoner kronor fördelades på 19 företag.

År 1921 utgjorde ansökningarna 24 å tillhopa c:a 2,7 miljoner kronor. Av
för sagda år anslagna 2 miljoner kronor hava hittills utdelats 643,000 kronor
till 7 företag. Övriga ansökningar äro ej slutbehandlade, emedan sökandena
ännu ej kunnat förete laga bevis om sin rätt att verkställa ifrågavarande vattenbyggnader.
Att efterfrågan å lån år 1921 varit mindre än år 1920, torde i väsent -

Statsutskottets utlåtande Nr 96.

lig grad vara att söka i de försämrade konjunkturerna, varjämte den från och
med den 1 juli 1921 från 5 1/2 till 6 procent höjda räntan å lånen torde i sin
mån hava bidragit till att göra lånen mindre efterfrågade, särskilt som räntan i
den allmänna penningmarknaden alltmera sjunkit. Av 1921 års anslag torde,
sedan den slutliga fördelningen skett, någon del bliva övrig till 1922 års fördelning.
För 1922 äro låneansökningarna ännu ej ingivna.

I likhet med vad som gäller all annan byggnadsverksamhet är nybyggnadsverksamheten
på nu ifrågavarande område för närvarande obetydlig. Motionärerna
hava emellertid gjort gällande, att åtskilliga dylika företag kunde väntas bliva
igångsatta, därest billigt kapital bleve tillgängligt. Att under normala förhållanden
kraftbrist råder på åtskilliga ställen i vårt land, är väl bekant. Såväl kraftstationsutbyggnader
som vattenregleringsföretag äro därför flerstädes av behovet
påkallade.

Beträffande lämpligheten att anordna dylika arbeten för att lindra arbetslösheten
kan kollegium i huvudsak instämma med motionärerna. Därest den
statsfmansiella ställningen skulle tillåta anvisande av anslag till kapitalökning för
fonden, vilket synes kollegium önskligt, torde fördenskull lånebeloppen böra avse
endast de egentliga utbyggnadskostnaderna.

Ansökningstiden för lån från det sålunda ifrågasatta anslaget, som närmast
avser beredande av nödhjälpsarbeten, synes lämpligen böra sättas till 1 juli 1922,
och torde lånen med hänsyn härtill kunna beräknas i allmänhet vara slutbehandlade
före 1922 års utgång. Att på sätt motionärerna föreslagit bestämma, att
medel, som icke kunnat för ovan angivet ändamål disponeras i form av lån till
nya vattenkraftsbyggnader, finge efter viss tid av Kungl. Maj:t disponeras för
motverkande av arbetslösheten under eljest tillämpade former, lärer av budgettekniska
skäl tyvärr knappast vara genomförbart.

Det anslag, som bör anvisas för angivna syften, synes lämpligen kunna
sättas till samma belopp, som redan beviljats för innevarande år, eller 2,000,000
kronor, och med hänsyn till vad ovan anförts erhålla karaktären av reservationsanslag.

Slutligen tillåter sig kollegium framhålla, att en sänkning av räntan å lån
från ifrågavarande fond givetvis är önsklig.

Kollegium föreslår alltså, att statsutskottet måtte hos riksdagen hemställa,

att till kapitalökning för vattenkraftslånefonden, att användas enligt ovan
angivna grunder, å tilläggsstat för år 1922 anvisa ett reservationssanslag av
2,000,000 kronor.»

Utskottet vill erinra, att för innevarande år ett belopp av över 2
miljoner kronor ännu finnes odisponerat av vattenkraftslånefondens medel,
och enligt vad av den av myndigheterna i ärendet lämnade utredningen
synes framgå, torde icke skäl föreligga för antagande, att icke detta
belopp skall visa sig tillfyllest för bestridande av den närmaste tidens
anspråk å lån från fonden.

På grund härav och med hänsyn därjämte till angelägenheten av
att under nuvarande statsfmansiella situation undvika anvisande av nya
anslag, som innebära en utökning av de av Kungl. Maj:t framlagda

Utskottets

yttrande.

Statsutskottets utlåtande Nr 96.

statförslagen, har utskottet icke ansett sig kunna biträda det framställda
förslaget om anvisande av ytterligare medel till vattenkraftslånefonden.

Med beaktande av vad i motionen anförts rörande önskvärdheten av
att under nu rådande arbetslöshet kunna i möjligaste mån befrämja tillkomsten
av vattenkraftsanläggningar och andra liknande nyanläggningar,
till vilka kan erhållas lån från ifrågavarande fond, vill utskottet emellertid
tillstyrka, att låneräntan — vilken beträffande lån, beviljade efter den 1
juli 1921, utgår med en från 5V* till 6 procent förhöjd räntesats — måtte
sänkas till fem procent, att gälla för lån, som efter den 1 juli 1922
beviljas ur fonden.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet
hemställa,

a) att riksdagen, i anledning av den av herr Liibeck
m. fl. i ämnet väckta motionen, må besluta sådan
ändring i de för utlämnande av lån från vattenkraftslånefonden
gällande huvudgrunder att för lån, som efter
den 1 juli 1922 beviljas ur fonden, skall gäldas ränta
efter fem procent, dock med skyldighet för låntagaren
att, därest förfallet kapitalbelopp icke inom åtta dagar
efter förfallodagen inbetalas, å det förfallna beloppet erlägga
en med en halv procent förhöjd årlig ränta från
förfallodagen till dess betalning sker;

b) att ovannämnda motion, i vad den avser anvisande
av anslag för avsättning till ifrågavarande
fond, icke må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 19 maj 1922.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. II. Kvarnzelius, N. A. Nilsson, J. Nilsson i Skottlandshus,
II. F. Lamm, G. P. V. Nilsson, 0. U. B. Olsson, J. L. Widell, C. G. Ekman,
O. Bergqvist, E. A. Hallin, P. A. Bergström och G. Johansson,

från andra kammaren: herrar K. V. Rydén, O. H:son Waldén, O. Olsson i Kullenbergstorp,
P. B. Nilsson i Landeryd, C. R. Jansson i Falun, L. J. Carlsson-Frosterud,
0. Nilsson i Örebro, S. E. J. Lttbeck, J. I). Norman, O. Osberg och S. E. Ljungkvist,

med undantag därav att i behandlingen av punkt 3 deltagit herr J. Jeansson
i st. f. herr E. A. Hallin och herr B. F:son Holmgren i st. f. herr S. E. J. Liibeck.

Statsutskottets utlåtande Nr 96.

Reservation

vid punkt 3 (motion angående vattenkraftslånefonden) av herrar J. Jeansson,
J. D. Norman och B. F:son Holmgren, vilka ansett att utskottet
bort hemställa,

att riksdagen i anledning av den av herr Liibeck
m. fl. i ämnet väckta motionen må

a) besluta sådan ändring — — — — — — —
till dess betalning sker;

b) till kapitalökning för vattenkraftslånefonden å
tilläggsstat för år 1922 anvisa ett reservationsanslagav
2,000,000 kronor att utgå av lånemedel.