Motioner i Andra kammaren, AV 102.

Nr 102.

Av herr Söderberg in. fl., om statsbidrag till avlöning åt vissa
lärare och lärarinnor vid av Kungl. Maj:t godkända
skyddshem.

Under de senaste åren, då skyddsuppfostringsverksamheten i vårt
land avsevärt utvidgats, har kravet på ökat statsbidrag till de av Kungl.
Maj:t godkända skyddshemmen, vilka i överensstämmelse med lag angående
uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende försummade barn

13 juni 1902 ha till uppgift att till vård och fostran emottaga vanartade

■och försummade barn, gjort sig starkt gällande, särskilt med hänsyn till
önskvärdheten av att i någon mån kunna nedbringa landstings och stadsfullmäktiges
kostnader för vård av barn i skyddshem. I sådant syfte
väcktes vid lagtima riksdagen 1918 av hr Fr. Fant i första kammaren
•och av hr Jakob Pettersson i andra kammaren lika lydande motioner,
vari hemställdes, att riksdagen måtte dels medgiva sådan ändring i avseende
å de för beviljande av understöd från förslagsanslaget till uppfostringsanstalter
för vanartade och i sedligt avseende försummade barn

gällande grunder, att från och med år 1919 måtte av nämnda förslags anslag

utgå till styrelse för skyddshem till bestridande av kostnaderna
för varje i skyddshemmet intaget barns vård ett årligt statsbidrag av
tvåhundra kronor mot dåvarande etthundra kronor, dels ock besluta att
höja det på ordinarie stat uppförda förslagsanslaget från 70,000 kronor
till 140,000 kronor.

Riksdagen, som icke kunde bifalla motionerna, enär de icke innehöllo1
tillräckligt material för frågans bedömande, beslöt, dels att höja
det ifrågavarande förslagsanslaget från 70,000 till 80,000 kronor, dels
ock att hemställa, det Kungl. Maj:t måtte verkställa erforderlig utredning.
I aug. 1918 tillkallade chefen för ecklesiastikdepartementet fem
sakkunniga personer, vilka i december samma år efter vederbörlig utredning

Motioner i Andra kammaren, Nr 102.

framlade ett förslag till ändrade grunder för statsbidrag till uppfostringsanstalter
för vanartade och i sedligt avseende försummade barn;
och upptogos i 1919 års statsverksproposition i huvudsak de förhöjningar
av ifrågavarande statsbidrag, som av de sakkunnige föreslagits. Förhöjningarna
biföllos av riksdagen.

Vid övervägande av statsbidrag till av Kungl. Maj:t godkända skyddshem
hade sakkunniga även upptagit frågan, huruvida icke statsbidrag
jämväl borde utgå till avlönande av de vid dessa anstalter anställda folkoch
småskollärare samt folk- och småskollärarinnor på samma sätt som
till lärare och lärarinnor vid folk- och småskolor i allmänhet, och att
sålunda statsbidraget icke endast^ skulle omfatta kostnader för bestridande
av elevernas underhåll och vård. De sakkunniga framhöllo, att
de barn, som intagas på skyddshem, skola enligt lagen 13 juni 1902
15 § 5 mom. »meddelas undervisning, som till omfånget ej må trängre
begränsas än gällande folkskolestadga medgiver». Då sålunda dessa barn
enligt lag skola meddelas samma undervisning som övriga barn, vilka
sistnämnda ju undervisas av lärarepersonal, vars löner staten till större
delen bestrider, synes det vara skäligt, att staten till avlöning åt de
lärarekrafter, som handhava skolundervisningen vid skyddshemmen, lämnar
bidrag, motsvarande vad staten lämnar till övriga lärarekrafter >
folk- och småskolor. Med hänsyn till önskvärdheten att erhålla så goda
lärarekrafter som möjligt vid skyddshemmen, där lärarnas förmåga och
personlighet äro av så särdeles stor betydelse och anspråken på deras
tjänstgöring avsevärt större än vid vanliga skolor, torde en förändring >
här förevarande avseende beträffande lärarekrafternas avlöning vara till
gagn, då ju skyddshemsmyndigheterna bliva i tillfälle, där så prövas
lämpligt, utöver statsbidraget och minimilönen lämna lönetillägg av sådan
storlek, att befattningarna ifråga bliva eftersträvansvärda. Den ifrågavarande
förändringen torde även kunna anses vara önskvärd med hänsyn
därtill, att skyddshemmens lärarekrafter på visst sätt erhålla eu med
övriga lärare mera likartad ställning. Med avseende å berättigande till
tjänsteårsberäkning för delaktighet i folkskollärarnas änke- och pupillkassa
eller i småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt äro
skyddshemmens lärare och lärarinnor i de flesta fall för närvarande i
likartad ställning som övriga lärare och lärarinnor. Vid de av landstingen
upprättade småskoleseminarierna utgå statsbidrag till bestridande
av lärarepersonalens avlöning. I analogi härmed ansågo de sakkunniga,
att dylikt bidrag även borde utgå till skyddshemmen under förutsättning,
att vederbörande lärare hade full undervisningsskyldighet vid med
skyddshem förenad skola och uppbära minst för lärare vid folk- och

Motioner i Andra kammaren, Nr 102.

småskolor stadgad minimilön. Skolöverstyrelsen, som den 20l2 1919 avlämnade
utlåtande i berörda ärende, framhöll, att goda skäl lör bilaU
till de sakkunnigas ifrågavarande förslag förefunnos. Då emellertid föredragande
departementschefen vid anmälan i statsrådet den 9 jan. 1919
av de sakkunnigas förslag för reserverande i riksstaten av erforderlig
ökning av anslaget till här ifrågavarande anstalter förklarade sig icke
då kunna biträda de sakkunnigas förslag i förevarande avseende, ansåg
sig skolöverstyrelsen icke för närvarande böra framställa något yrkande
på bifall till de sakkunnigas förslag. Departementschefen framhöll dock,
att frågan om statsbidrag till lärarepersonalens vid skyddshem avlöning
vore av den art, att den sedermera borde upptagas till förnyat övervägande.
Statsbidraget i fråga upptogs ej i statsverkspropositionen för
år 1919.

Anledningen till departementschefens avstyrkande av de sakkunnigas
förslag i "fråga om statsbidrag till avlöning åt ifrågavarande lärarepersonal
utgjorde, enligt vad departementschefen anfört i Kungl. Maj:ts
proposition, att examinerade lärare i mycket olika utsträckning voro anställda
vid skyddshemmen, och skulle en föimån av denna art lalla i
hög grad ojämt och ställa sig mindre rättvis.

Orsaken till att examinerade lärare i mycket olika utsträckning äro
anställda vid skyddshemmen torde emellertid kunna förklaras därutav,
att en del landsting och stadsfullmäktige hava ansett det bliva alltför
dyrbart att anställa här ifrågavarande lärarekrafter i tillräcklig utsträckning.
För den händelse statsbidrag skulle komma att utgå till dessa
lärarekrafters avlöning efter samma grunder som till lärare och lärarinnor
vid folk- och småskolor, vilket skulle medföra ett väl behövligt nedbringande
av landstingens och stadsfullmäktiges kostnader för skyddshemmen,
skulle fördelningen av väl kvalificerade lärarekrafter på de
olika skyddshemmen helt visst bliva mera jämn. Från såväl landsting
som stadsfullmäktige och enskilda skyddshems styrelser har önskvärdheten
av statsbidrag till lärarepersonalen på många sätt framhållits ej
minst under det sistförflutna året, då vårdkostnaderna för eleverna stigit
högst avsevärt. Vid den av Föreningen för skyddshemsarbete i november
nästlidet år anordnade konferensen för skyddshemspersonal betonades
starkt önskvärdheten av statsbidrag till lärare och lärarinnor vid skyddshemmen,
och uttalades den förhoppningen, att ärendet måtte föreläggas
1920 års riksdag.

De ovannämnde sakkunniga hava enligt ett den 19 december 1918
avgivet betänkande angående ändrade grunder för statsbidrag till uppfostringsanstalter
för varnartade och i sedligt avseende försummade barn

Motioner i Andra kammaren, Nr 102.

beräknat, att statsbidraget till lärares och lärarinnors vid skyddshemmen
avlöning skulle för år 1919, under förutsättning att bidraget komme att
utgå efter enahanda grunder, som till lärare och lärarinnor vid folk- och
småskolor, och vilka de sakkunniga ansågo för sin del skäligt, uppgå
till omkring 52,000 kronor. Några större förändringar med avseende å
lärarepei sonalen ha ej förekommit sedan de sakkunniga avgå vo sitt betänkande.
Några nya läraretjänster ha tillkommit i samband med öppnandet
av nya skyddshem. Enligt uppgifter inkomna till Föreningen för
skyddshemsarbete, utgör för närvarande antalet vid de av Kungl. Maj:t
godkända skyddshem anställda:

folkskollärare................. 19

folkskollärarinnor . ............. . 10

småskollärarinnor............... 3

di ▼. s. tillsammans	32, och äro dessa lärarekrafter fördelade nå de olika
skyddshemmen på följande sätt:
1. Stockholms städs			12.	Gräskärr ....	1 folkskollärare
skyddshem för			13.	Margretelund . .	1 *
gossar, Skrubba	2	folkskollärare	14.	Älvåsen ....	1 2>
2. Husby gård. . .	1	småskollärarinna	15.	Åkerby.....	1 y>
3. Nori.by gård . .	1	folkskollärarinna	16.	Gullgruva....	it »
'' 4. Foiåsa .....	1	folkskollärare	\l folkskollärarinna
5. Höréda.....	1	folkskollärarinna	17.	Boda.....	2 folkskollärare
, 6. östfa Spång. . .	I?	folkskollärare småskollärarinna	18.	Altinska skydds-hemmet, Stöde .	1 folkskollärarinna
7. Allärp , . . . .	2	folkskollärarinnor	19.	Johannisberg . .	1 folkskollärare
8. Sooestorp....	2	»	20.	Sjötorp .....	1 folkskollärarinna
9. Mäshult ....	2	folkskollärare	21.	Åkerbrukskolo-	(2 folkskollärare
10. Vrångisholmen . .	2	»		nien Hall . . .
It. Kragenäs ....	1	folkskollärarinna			\l småskollärarinna

Statsbidrag till dessa lärarekrafters avlöning skulle, för den händelse
bidrag skulle utgå efter samma grunder som till lärare och lärarinnor
vid folk- och småskolor, uppgå till ett årligt belopp av omkring
56,000 kronor.

De synpunkter, som av ovan berörda sakkunniga framhållits angående
önskvärdheten av statsbidrag till lärare och lärarinnor vid skyddshemmen,
torde kunna sägas vara fullt riktiga, för det första med hänsyn
därtill, att skyddshemmens lärarekrafter på visst sätt erhålla en med
övriga lärare mera likartad ställning och förbättrade avlöningsvillkor samt
för det andra att möjliggöra ett nedbringande av landstings- och stadsfullmäktiges
skyddshemskostnader. Såsom förut framhållits hava lands -

Motioner i Andra kammaren, Nr 102.

tings- och stadsfullmäktiges ifrågavarande kostnader ej oväsentligt stigit
under det sista året, och ett nedbringande av dessa kostnader är av behovet
påkallat.

På grund av vad här ovan anförts, tillåta vi oss hemställa,

dels att riksdagen måtte besluta, det statsbidrag till
skyddshemsstyrelse för bestridande av avlöning åt folkoch
småskollärare samt folk- och småskollärarinnor,
anställda vid av Kungl. Maj:t godkända skyddshem,
måtte från och med år 1921 utgå efter samma grunder
som till lärare och lärarinnor vid folk- och småskolor
under förutsättning, att vederbörande lärare och
lärarinnor ha full undervisningsskyldighet vid med
skyddshem förenad skola och uppbära minst för lärare
och lärarinnor vid folk- och småskolor stadgad minimilön,
dels oek för nämnda ändamål i 1921 års stat
uppföra ett förslagsanslag av 56,000 kronor.

Stockholm den 21 januari 1920.

K. J. Söderberg. E. Moberger.

Axel Lindkvist.