Motioner i Andra kammaren, Nr 24-

5

Ni* 24.

Av herr Ander, i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition, nr 4, med
förslag till lag om arbetstidens begränsning.

Med anledning av Kung!. Maj:ts proposition nr .4 till riksdagen
med förslag till lag om arbetstidens begränsning ha de mindre industriidkarna
och hantverkarna runt om i landet blivit allvarligen bekymrade
för sina existensmöjligheter för framtiden. Dessa mindre industriidkare
och hantverkare ha ej samma möjligheter att genom tekniska
förbättringar i driften gottgöra sig för den minskade arbetstiden och
den därav förorsakade högre produktionskostnaden, ej häller ha de
samma förutsättningar att på annat sätt, t. ex. genom prisförhöjningar
å den färdiga produkten, hålla sig skadeslösa, som storindustrien. Föl jden
blir då den, att, om dessa mindre industriella inrättningar och
hantverk skola kunna hållas i gång, allmänheten för med väsentligt
förhöjda priser på arbetsprodukterna får lämna ersättning för olägenheterna
med den förkortade arbetstiden. Vi få högre priser på skor,
kläder, byggnader, redskap och reparationer. Mest kännbart kommer
detta att drabba landsbygden, där den mindre industrien och hantverket
under de sista årtiondena gått tillbaka och på vissa orter helt nedlagts.
Våra byskomakare och skräddare ha så gott som försvunnit, och smeder
och mindre reparationsverkstäder finnas nu nästan uteslutande endast
vid större samhällen.

Kommer nu denna föreslagna begränsning av arbetstiden till stånd,
så torde med säkerhet dessa småverkstäder och hantverkare ytterligare
komma att reduceras till stor förlust icke endast för en stor del av dem
själva som förlora sina egna självständiga existensmöjligheter utan
även för landsbygds- och jordbruksbefolkningen, som ej kan få sitt
behov av de förnödenheter, som den mindre industrien och hantverkarna
producera, fyllt genom dessa i närheten varande verkstäder och
hantverkare, utan måste den då i så fall nödgas köpa i den allmänna
handeln industriprodukter, som äro både dyrare och av sämre kvalitet.

6

Motioner i Andra kammaren, Nr 24.

Deri mindre industri, som kanske kännbarast kommer att drabbas
av denna lag, om den blir antagen, är de s. k. tullkvarnarne. Dessa
kvarnar ha i allmänhet så få arbetare, att skiftindelning av arbetstiden
icke kan genomföras, synnerligast som mäldtillgången är mycket varierande
under olika tider på året. Särskilt före helgar och i all synnerhet
veckorna före jul önska en stor del mäldägare förmala stålsikt och
annan tidsödande mäld, och behöver kvarnarnas kapacitet då i möjligaste
mån utnyttjas, såvida ej allvarliga olägenheter skola orsakas lantbrukarne
och andra mäldkunder.

Landets tullkvarnar ha under de senaste åren, på grund av spannmålsregleringen
och de därigenom väsentligt inskränkta förmalningsmöjligheterna,
arbetat under synnerligen tryckta förhållanden, och har
som följd därav personalen måst i viss mån begränsas. Skulle nu på
grund av lagstadganden denna få i regel fördubblas, ställas innehavarna
av tullkvarnarna inför ett så gott som olösligt problem: först svårigheten
att anskaffa tillräckligt med fackkunnig arbetskraft och vidare de
ekonomiska konsekvenser, som måste bliva en följd av personalens
kraftiga och hastiga ökande, synnerligast som denna personal under
vissa tider svårligen kan beredas lämplig sysselsättning.

För att bespara den mindre industrien och hantverket dessa befarade
olägenheter, bekymmer och ekonomiska svårigheter torde det nu
vara klokast, att lagen ges en sådan formulering, att de helt lämnas
oberoende av denna lagstiftning.

Jag får därför vördsamt hemställa,

att riksdagen behagade besluta, att första punkten
i § 1 lagen om arbetstidens begränsning måtte få
följande lydelse:

Denna lag äger tillämpning å varje rörelse, industriell
eller icke, vari flera än fyra arbetare användas
till arbete för arbetsgivarens räkning.

Stockholm den 21 augusti 1919.

J. A. Änder.