Motioner i Andra kammaren, Sr 4‘dö.

Nr 425.

Av herr Kahlström m. fl,, i anledning av KungL Maj:ts proposition,
nr 358, med förslag till ändrad lydelse av
§§ 6, 7, 9, 16, 19 och 21 riksdagsordningen och till
övergång sstadgande däri.

Vid Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen nr 358 med förslagtill
ändrad lydelse av vissa paragrafer i riksdagsordningen linnes fogat
ett som bilaga betecknat förslag till lag om ändring i vissa delar av
lagen om val till riksdagen den 26 maj 1909. Dessa ändringar avse i
huvudsak dels ny indelning av riket i valkretsar för val till första kamkammaren
och dels huru vid dessa val skall tillgå.

Av lagförslaget framgår att följande län skola sammanslås till eu
valkrets: Stockholms län och Uppsala län, Södermanlands län och Västmanlands
län, Kronobergs län och Blekinge län, Kalmar läns norra och
södra landstingsområden samt Gottlands, Kristianstads län och Hall ands
län, Västernorrlands län och Jämtlands län samt Västerbottens län och
Norrbottens län.

Då val av riksdagsmän till första kammaren skall förrättas inom
dessa valkretsar, synes detta icke kunna företagas under landstingens
sammanträden, utan Konungen äger att bestämma tid och ställe för
valet. Härav följer att landstingsmännen inom dessa län få på kallelse
infinna sig på särskilt sammanträde för valets förrättande.

Emellertid finnes intet stadgande om huru ersättning till landstingsmännen
för dylik förrättning skall utgå. Departementschefen yttrar
härom endast att »då valtillfällena endast undantagsvis återkomma oftare
än vart åttonde år för varje valkrets, lärer den ökade kostnaden och
det besvär för valmännen, som en dylik anordning givetvis för med

Motioner i Andra kammaren, Nr 425.

sig-, icke böra tillmätas den betydelse, att de finge uppväga de fördelar,
som vinnes genom en enhetlig valhandling». Att dylik kostnad icke
blir så obetydlig torde kunna påvisas. Sålunda kan man beräkna, att
när landstingsman från Gottland skola resa till Kalmar eller landstingsmannen
från Kalmar län skola resa till Visby för förrättande av val,
resekostnaden, med hänsyn till att den sparsamma ångbåts förbindelsen
däremellan säkerligen nödvändiggör att endera fram- eller återresan
måste företagas över Stockholm, kommer att belöpa sig till omkring
100 kronor för varje landstingsman. Att kostnaden inom flera andra
valkretsar blir ganska avsevärd, torde vara tydligt.

Utan vidare motivering bör man kunna vara ense om att landstingsmannen
icke personligen skola vidkännas kostnaden för inställelse
till sådan valförrättning, varom här är fråga, utan att de böra åtnjuta
gottgörelse därför.

Frågan blir då, om sådan kostnad för särskild valförrättning skall
drabba vederbörande landsting eller om den skall ersättas av statsmedel.
Vid övervägande härav är det tydligt, att de ifrågavarande länen genom
sammanslagning i valkretsar komma i en särställning gentemot andra
län, som under pågående landstingssammanträden få förrätta sina förstaka
mm urval. De särskilda länen, som drabbas av bestämmelsen om sammanslagning,
kunna ej var för sig anses hava behov av att sådan
åtgärd vidtages, utan är det fastmera det allmännas intresse av att
större valenheter bildas, som varit avgörande härvidlag. Rättvisa och
billighet synes därför fordra, att de särskilda kostnader, som härav bliva
en följd, också ersättas av statsmedel. Eu annan omständighet, som
tyder på, att det mera är fråga om en statsangelägenhet än länens, är,
att Konungen bestämmer tid och ställe för valet och har sålunda makt
att ålägga det ena eller det andra länets landstingsmän att företaga
längre eller kortare resor till valstället. Eu följd härav är att länen,
om kostnaden skall utgå av landstingsmedel, komma i bättre eller sämre
ställning, allt efter platsen för valet, varemot valställets förläggningblir
ganska likgiltigt, om kostnaden för valförrättningen ersättes av
staten.

Eu annan synpunkt, som härvid är att beakta, synes vara att med
nu gällande bestämmelser i landstiugsförordningen landstingsman näppeligen
äger rätt att för här ifrågavarande valförrättning uppbära ersättning
av landstingsmedel, utan att särskild föreskrift därom införes.

Med anledning av att i vissa fall särskilda resedagar till eller ifrån
dylika valförrättningar bliva nödvändiga, torde ersättning för inställelse

Motioner i Andra kammaren, Nr 425.

ärvid lämpligen utgå efter viss klass, exempelvis tredje klassen i gältride
resereglemente.

På grund av det ovan anförda fn vi alltså anhålla,

att riksdagen, vid bifall till vad Kung!. Maj:t i
propositionen nr 358 föreslagit, tillika ville för siu
dol besluta en hemställan, att landstingsman vid inställelse
till riksdagsmannaval, varom i § 2 punkt
3 i den föreslagna lagen om ändring i vissa delar
av lagen om val till riksdagen den 26 maj 1909 omförmäles,
skall äga rätt att av statsmedel uppbära
ersättning enligt tredje klassen av gällande resereglemente.

Stockholm den 9 april 1919.

Karl Kahlström.	Axel Bökelund.	K. J. Larsson.
David Norman.	Karl Magnusson, Kalmar.	Enok Bunefors.
Sig. A. Carlsson.	Anders Elisson.	P. Nilsson, Ronarp.
Walter Kant.	Oscar E. Sjölander.	K. A. Borg.
K. A. Westman.	Pehr Aug. Andersson.	Gottfrid Karlsson.
Stven Persson, Fritorp.	Gustaf Olsson i Ramsta.	Axel E. Lindvall.
Ad. Wilclund.	Verner Hedlund, Sundsvall.	Emil Molin i Dombficksmnrk.
Carl 0. Strid.	Karl Andersson i Eliantorp.	Joll. G. Svensson.