Motioner i Andra kammaren, Nr 253.

Nr 253.

Av herr Andersson i Grimbo, i anledning av Kungl. Maj:ts
förslag om anslag för bidrag till vissa odlings företag m. m.

Med tillfredsställelse erfar man av herr statsrådets och chefens för
jordbruksdepartementet redogörelse i årets statsverksproposition (nionde
huvudtiteln sid, 360 fF.), att det av föregående lagtima riksdag anvisade
reservationsanslaget för bidrag till vissa odlingsföretag m. m. tagits i
anspråk i stor utsträckning, sä att man har att vänta ett gott resultat
av nyodlingsarbetet. Man torde därför ha anledning antaga, att årets
riksdag utan tvekan kommer att anvisa av statsrådet för samma ändamål
begärt reservationsanslag å extra stat för år 1920 å 3,600,000 kronor
på det att planerade och påbörjade nyodlingsföretag må kunna utföras.

Vissa förhållanden torde emellertid hava gjort, att nyodlingsarbeten
ej igångsatts i den utsträckning, som annars kunnat bliva fallet. Dels
ha nog åtskilliga lantbrukare avskräckts från att söka odlingsbidrag på
grund av svårighet att uppfylla de formaliteter, som varit nödvändiga
att iakttaga för bidrags erhållande; dels har det villkoret, att värdet av
å nyodlad mark avverkad skog i första hand skulle användas för odlingskostnadernas
täckande, medlört, att vederbörande markägare funnit
bidraget bli så obetydligt, eller måhända ingenting alls, att han därför
helt avstått från eller uppskjutit planerat nyodlingsarbete; dels har villkoret
om att under de närmaste åren endast vissa produkter fått odlas
haft samma hindrande verkan; dels har slutligen vetskapen om att de
nya skördar, lantbrukaren genom sitt under nuvarande förhållanden
mycket dyrbara odlingsarbete frambragt, icke skulle komma honom
personligen eller hans djur utan den statliga ransoneringen till godo,
åstadkommit, att mången låtit nyodlingsplanerna bli orealiserade.

Under de förhållanden, som under kristiden varit rådande, ha

8 Motioner i Andra kammaren, Nr 253.

emellertid dessa i korthet omnämnda villkor halt sitt berättigande, och
de ha det kanske i viss mån ännu.

På grund av sättet för odlingsbidragens utbetalande har man skäl
att befara, att innevarande och nästa års nyodlingsarbeten ej få samma
storlek som fjolårets. I vårt land finnas emellertid, de under kristiden
företagna nyodlingarna till trots, väldiga arealer obruten mark, som
lämpar sig för odling. Att de ej tagas i anspråk härför är en nationell
förlust.

Ehuru inom alla samhällsklasser finnes en varm önskan om de
statliga regleringarnas slopande lortast möjligt, och trots regeringens
uttalande om sin avsikt att göra vad som står i dess makt för att tillfredsställa
denna, torde man, vilket även framhölls från regeringshåll
under remissdebatten i riksdagen den 16 dennes, ha anledning befara,
att regleringen av vissa jordbruksprodukter fortsättes i ar och mahända
längre. Under sådana förhållanden skulle säkerligen hundratals och
tusentals mindre lantbrukare landet runt. som lidit av att se sina djur
ställda på den allra knappaste ranson och med sorg i hjärtat varit nödsakade
att företaga avsevärda gallringar bland sina djurbesättningar,
med glädje nedlägga avsevärda kostnader och ospard möda för att utvidga
sina åkrar och ängar, blott de voro säkra om att fritt få förfoga
över de skördar, som "inbärgades på av dem nybruten mark. Att så
verkligen skulle bli fallet har man flera anledningar att antaga; bland
annat torde den för närvarande rikliga penningtillgången i landet gorå
även smärre odlare mera böjda för att just nu, dyrtiden till trots, utföra
rätt vidlyftiga och dyrbara röjningsarbeten även utan bidrag av staten.
Åven om regleringarna under närmaste tiden upphöra, skulle vetskapen
om deras rätt att fritt förfoga över denna merproduktion medföra en
känsla av trygghet, som även den skulle verka eggande och uppmuntrande.

Betydelsen härav för landet i sin helhet och framför allt för förstärkandet
av våra under krisåren hårt skattade nötkreaturs- och svinstammar
torde vara så allmänt insedd, att vidare ordande därom är

överflödigt. . ,

Sedan utsikterna för en jämn och betydande import under de
senaste månaderna blivit allt ljusare, torde det inte ligga någon fara för
den statliga regleringen i att medgiva, att a av lantbrukaie för egna
medel nyodlade marker tagna skördar må få användas för odlarens eget
bruk. Eventuella nackdelar skola säkerligen mångdubbelt uppvägas av
fördelarna av en ökad produktion av djur, kött och fläsk samt mejeriprodukter,
allt artiklar, varå tillgången även under de närmast kommande
åren torde bli knapp.

Motioner i Andra hammaren, Nr 253. 9

På grund av vad jag sålunda anfört får jag härmed hemställa,

att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts
hemställan om ovannämnda reservationsanslag å extra
stat för år 1920 å kronor 3,600,000 måtte besluta, att
personer, vilka utan anslag av statens odlingsbidrag
innevarande år uppodla ny mark, må äga rätt att utan
hinder av nu gällande kristidsförordningar fritt förfoga
över å denna nybrutna mark tagna skördar.

Stockholm den 20 januari 19J9.

Herman Andersson,

Grimbo.

I motionens syfte instämma:

Oscar N. Olsson. Cornelius Olsson. B. Corneliusson.

Bihang till riksdagens protokoll 1913. 4 sand. 97 käft. (Nr 252—253.) 2