Motioner i Första kammaren, AV 26.

Nr 26.

Av herr GczclillS m. fl., i anledning av Kungl. Majds proposition
med förslag till ändring i vissa delar av förordningen
om kommunalstyrelse på landet m. m.

I anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 34 med förslag till
ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse på
landet den 21 mars 1862 m. m. få vi härmed avgiva följande motion.

Den lika kommunala rösträtt förslaget avser att införa har jämväl
enligt propositionen ansetts göra vissa garantier till förebyggande av förhastade
beslut eller rena missbruk vid den kommunala självstyrelsens
utövande önskvärda eller erforderliga.

Bland dessa garantier upptar förslaget även nu gällande bestämmelse
att för beviljande av anslag till nya ändamål eller boliov erfordras
två tredjedelar av de i omröstningen deltagandes röster. Denna bestämmelse
har vid tillämpningen visat sig förenad med avsevärda olägenheter
och dess värde såsom garanti för nämnda ändamål ej sällan vara illusoriskt.
Den verkar synnerligen ojämnt inom olika kommuner och på
skilda områden ofta beroende på själva saken ej vidkommande tillfälligheter.
Stundom hava ändamål eller behov, för vilka anslag under förhandenvarande
förhållanden bort och eljest skolat beviljas, av hänsyn
till att anslaget skolat bliva av prejudicierande betydelse uti ifrågavarande
hänseende, icke blivit tillgodosedda. Bestämmelsen tar icke nödig hänsyn
till förhållandenas växling. Ifrågavarande stadganden hemställa vi
måtte ersättas med bestämmelser av den innebörd, att för beviljande av
anslag, som icke uppenbarligen äro att hänföra till de för kommunens medlemmar
gemensamma ordnings- och hushållningsangelägenheter, som dessa
enligt förordningen äga att vårda, erfordras två tredjedelar av de i röstningen
deltagandes röster.

En dylik ändring påkallar eu jämkning av förslagets nästa stycke.

Motioner i Första kammaren, Nr 26.

Bland beslut, som fordra dubbel majoritet, upptager förslaget jämväl
höjande av visst under det löpande året utgående anslag, då denna
höjning överstiger viss efter högsta kommunalskattens storlek olika bestämd
procent. Genom enkel majoritet skulle sålunda en höjning av
dylika anslag kunna äga rum i obegränsad omfattning. Om höjningen
sker i skilda omgångar blott med iakttagande vid varje höjning av de
föreskrivna begränsningarna.

Vi hemställa, att ifrågavarande stadgande ändras därhän, att bestämmelsen
skall gälla för beslut, som i och för sig eller tillsammans med
redan fattade föranleda en höjning av angiven omfattning.

Till förekommande av att icke redan vid fastställandet av inkomstoch
utgiftsstaten en oskälig skärpning av skattetungan skall kunna genomdrivas
utan ett mera allmänt erkänt behov av en avsevärd ökning därav,
hemställa vi, att dubbel majoritet skall erfordras jämväl för fastställande
av en dylik stat, vars antagande skulle föranleda höjning av högsta kommunalskatten
med mer än 20 procent av den senast utdebiterade.

Att även för fastställande av staten i viss omfattning meddelas
bestämmelser, som trygga mot en kanske endast knapphändig majoritets
missbruk och en därav föranledd oskälig höjning av skattetungan, synes
oss stå i god överensstämmelse med propositionens ståndpunkt i fråga
om fastställande av anslag för visst behov.

De av oss sålunda ifrågasatta ändringarna hemställa vi måtte iakttagas
såväl i förordningarna om kommunalstyrelse på landet, om kommunalstyrelse
i stad och om kommunalstyrelse i Stockholm som i förordningen
om kyrkostämma m. m.

Då förslaget i fråga om rätten att deltaga i landstingsmannaval
avser att åvägabringa t. o. m. än mer vittgående förändringar i enahanda
riktning, som i fråga om den kommunala rösträtten, synes oss förslaget
följdriktigt böra stadga vissa garantier över nu gällande i samma syfte jämväl
i fråga om landstings beslutanderätt som i fråga om primärkommunerna.

För prövningen av de mångfaldiga ej sällan synnerligen betydelsefulla
frågor, som landstingen redan nu hava att avgöra, äro dessa hänvisade
till några få dagars sammanträde, vilket givetvis ställer avsevärda
anspråk på ledamöternas förmåga och erfarenhet och medför risker för
mindre väl genomtänkta beslut. Och härtill kommer, att under senare
tid gjort sig gällande en enligt vår mening i viss mån naturlig och av
samhällsutvecklingen motiverad tendens att från primärkommunerna till
landstingen överflytta vissa viktiga och omfattande ärenden.

Garantier mot okloka eller förhastade beslut böra — även så vitt
angår landstingen — för bevarande av självstyrelsens grincip i första

Motioner i Första kammaren, Nr 26.

rummet sökas hos den beslutande korporationen själv och endast i den
mån sådant är oundgängligen nödigt i ett ingripande från statslig myndighets
sida.

Landstingsmannauppdragen böra, såvitt möjligt, endast anförtros i
allmänna värv beprövade. En begränsning utöver förslagets bestämmelser
i fråga om valbarhet till landstingsman möter från andra synpunkter
betänkligheter och givetvis gensagor. Några principiella betänkligheter
synas oss däremot icke kunna framställas mot ett tillgodoseende av det
allmänna syftet genom en begränsning av landstingsmännens antal och
i sammanhang därmed en ökning av valdistriktens storlek. Skärpningar
i dessa hänseenden skulle var för sig och än mer tillsammans vara ägnade
att efter valmännens eget beprövande göra urvalet av landstingsmän
strängare. Om man med en minskning av antalet landstingsmän
förenar en proportionell ökning av valdistriktens omfattning, skulle ej
heller därav i genomsnitt föranledas rubbning av förhållandet mellan
olika meningsriktningars representation inom landstingen.

I sådant avseende hemställa vi, att den folkmängdssiffra, som bär
läggas till grund för val av en landstingsman, bestämmes till sextusen i
stället för enligt förslaget fyratusen, att domsaga med en folkmängd av
fyratioåttatusen i stället för enligt förslaget trettiotvåtusen eller däröver skall
delas i valkretsar, att stad med en folkmängd av minst tolvtusen i stället
för enligt förslaget åttatusen innevånare skall bilda egen valkrets samt att
förslagets bestämmelser på ifrågavarande område jämkas i konsekvens härmed.

Med den uppfattning, vi här ovan sökt göra gällande, anse vi därjämte
välgrundat, att utöver vad förslaget innehåller enahanda bestämmelser
om dubbel majoritet för fattande av vissa beslut, som vi föreslagit
i avseende å primärkommunerna, jämväl böra gälla i fråga om landsting,
dock att stadgandena i fråga om landsting böra äga tillämpning redan vid
överskridande av en tredjedel så stort belopp å landstingsskatt, som i förordningen
om kommunalstyrelse på landet för varje särskilt fall stadgas.

Vi hemställa alltså,

att av oss sålunda framförda synpunkter måtte vid
propositionens behandling beaktas och av vederbörande
utskott iakttagas vid lagförslagens avfattning.

Stockholm den 3 december 1918.

L. E. Gezelius. Alexander Hamilton. Gustaf Boman.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1918. 3 satnl. 12 käft. (Nr 24—27.)