Motioner i Andra kammaren, Nr o.

Nr 6.

Av herr Petersson i Lidingö villastad, om ändring i 16 §
av lagen om allmän pensionsförsäkring.

Enligt 5 § i lagen om allmän pensionsförsäkring äro från erläggande
av pensionsavgift befriade dels de, som äro till arbete varaktigt
oförmögna (invalider) dels vissa personer, för vilkas pensionering ar på
annat sätt betryggande sörjt efter ty i andra och tredje styckena av
nämnda paragraf sägs.

Pensionsavgifterna påföras vederbörande avgiftsbetalare i den ordning,
som i 14 § nämnda lag närmare angives.

För debiteringen upprättas en särskild längd på det sätt, att mantalsskrivningsförrättaren,
sedan mantalslängden för kommunen blivit i
stadgad ordning justerad, uppgör förteckning över de i längden upptagna
personer, som vid årets början uppnått 15 men icke bo ars ålder
med fullständiga anteckningar om födelseår och dag, civilstånd m. m.,
som i § 14 första stycket omförmäles. Denna förteckning tillstädes
taxeringsnämndens ordförande. Därefter har taxeringsnämnden^ att för
varje i förteckningen upptagen person bestämma, huruvida för aret avgiftsplikt
må åligga honom och vilka avgifter höra av honom erläggas,
därom anteckning göres i förteckningen. Vid sitt beslut har taxeringsnämnden
att taga hänsyn till upplysningar från vederbörande pensionsnämnd
angående de personer, som äro berättigade till pension eller
understöd samt till »de förhållanden, som enligt 5 § andra och tredje
styckena medföra undantagande från avgiftsplikt», d. v. s. om i f Öl teckningen
uppförd person är ordinarie innehavare av tjänst, å vilken lagen
om civila tjänsteinnehavares rätt till pension eller lagen angående rätt
till pension för tjänstemän vid statens järnvägar äger tillämpning, ellei
är delägare i telegrafverkets eller folkskollärarnes pensionsinrättnmg eller
i arméns eller flottans pensionsinrättnmg, eller är ordinarie innehavare
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 4 sand. 3 höft. (Nr 6.) 1

Motioner i Andra kammaren, Nr 6.

a\ piästeilig tjänst, eller är hustru till sålunda undantagen person, eller
eljest är berättigad till pension på grund av anställning i allmän eller
enskild tjänst eller genom försäkring i pensionsinrättning eller livränteanstalt
och genom Konungens på sådan grund meddelade förordnande
undantagen från avgiftsplikt.

Den av taxeringsnämnden sålunda kompletterade förteckningen skall,
där ej uppbörden av pensionsavgifterna skall verkställas i sammanhang
med kronouppböiden, överlämnas till den kommunala uppbördsmyndigheten,
som ombesörjer att avskrift av densamma hålles tillgänglig för
allmänheten under tiden från och med den 1 till och med den 10 juli
å ställe, som genom kungörelse i kyrkan och tillika på annat lämpligt
sätt tillkännagives. Härigenom skall envar, som vederbör, anses hava
erhållit del av förteckningens innehåll.

Aven i det fall att pensionsavgifterna skola uppbäras i sammanhang
med kronouppbörden, skall förteckningen hållas för allmänheten tillgänglig
och meddelar i dylikt fäll Konungen förordnande om sättet härför. ’

Påföringen av pensionsavgift — även grundavgiften — anses alltså
såsom ett beskattningsärende och behandlas i samma ordning som ett
sådant. Detta gäller även ifråga om det sätt, som anvisats för vinnande
av ändring i en oriktig avgiftspåföring. Enligt 16 § pensionslagen
skall nämligen ändring i taxeringsnämndens beslut angående påföring
av pensionsavgift sökas genom besvär inom tid och i den ordning,
som angående besvär över taxeringsnämnds beslut är stadgat, d. v. s.
besväien skola anföras hos prövningsnämnden och ingivas till Konungens
befallningshavande senast före klockan 12 på dagen i länen den
15 juli och i Stockholm den 31 augusti eller, om då är helgdag, nästföljande
dag. Försummas detta har klaganden förlorat sin talan och
besvären komma ej under prövning. Från denna ordning för klagan
över påförd pensionsavgift göres undantag allenast för det fall att ändring
sökes i beslut rörande fråga huruvida någon skall på grund av
varaktig oförmåga till arbete (invaliditet) undantagas från pensionsavgift.
I detta fall skola besvär anföras hos pensionsstyrelsen och inlämnas
till vederbörande pensionsnämnd i länen före utgången av juli
månad och i Stockholm före utgången av augusti månad.

Om. alltså i förteckningen över dem, som hava att erlägga pensionsavgift,
förekommer sådant. fel, att person, som enligt 5 § skulle
vara på annan grund än invaliditet från avgift befriad, det oaktat blivit
såsom avgiftspliktig upptagen, så kan ändring häri vinnas allenast på
det sätt, att besvär över påtöringen anföras hos prövningsnämnden inom
ovan angivna tid. Sker ej det, står påföringen fast och avgiften måste

Motioner i Andra kammaren, Nr 6.

inbetalas, även om den är orätt påförd. Sedan eu gång pensionsförsäkringen
blivit fullt genomförd torde eu dylik extra inbetalning, utöver
vad lagen strängt taget kräver, för avgiftsbetalaren vara av något
värde, då den ju tillägges de avgifter, som lian i regel förut må hava
inbetalt och sålunda bidrager till att i någon mån öka den en gång till
honom utfallande avgiftspensionen. Men annorlunda ställer sig saken
under första tiden av lagens tillämpning, då en mängd personer finnas,
som på grund av anställning i statens eller annan tjänst icke äro avgiftspliktiga
och för vilka någon inbetalning förut icke skett. Om en
sådan nödgas på grund av oriktig påföring inbetala en eller annan avgift,
så följer därav allenast olägenhet. Den avgiftspension, som på
grund av en dylik inbetalning en gång kan tillfalla honom, är såsom pension
utan värde, och för pensionsstyrelsen måste det vara en tunga att
under en lång följd av år bokföra och redovisa ett sådant belopp. Under
alla omständigheter bör naturligtvis ingen tvingas att mot sin vilja
göra inbetalning utöver vad lagen stadgar..

Erfarenheten giver vid handen, att fel av ovan antydd art ingalunda
äro sällsynta i förteckningarna över dem, som hava att betala pensionsavgift.
Till kammarrätten hava inkommit klagomål i pensionsmål
till rätt avsevärt antal: under december 1914: 178; under 1915: 586;
och under 1916: 418. I det ojämförligt största antalet av dessa mål
grundas klagan därå, att den klagande påförts pensionsavgift, ehuru han
enligt bestämmelserna i 5 § bort vara därifrån befriad. Och i flertalet
fall äro dessa klagomål även sakligt befogade.

Detta sakförhållande är ganska förklarligt. Förteckningen uppgöres
av mantalsskrivningsförrättaren, som därvid ej har annat underlag
än mantalslängden och därtill hörande uppgifter. En uteglömd eller
otydlig eller vilseledande uppgift angående en persons yrke kan lätt
föranleda, att tjänsteanställning eller annat förhållande, som bort föranleda
befrielse från avgift, ej med erforderlig tydlighet framgår av förteckningen,
och om taxeringsnämnden, då den sedermera genomgår
förteckningen, icke på grund av rent personlig kännedom kan besluta
om befrielse från avgift, blir sådan påförd.

Det korrektiv som författningen anvisar mot fel av nu antydd art
— längdens framläggande för allmänheten i regel under tiden irån och
med den 1 till och med den 10 juli — är uppenbarligen alldeles
illusoriskt. Ty endast ett fåtal lära komma att begagna sig av det
tillfälle till granskning som därigenom lämnas. Besväret med och understundom
kostnaden för inställelse å granskningsstället, svårigheten att
finna tid till ett dylikt besök, okunnighet om hela taxeringsförfarandet,

Motioner i Andra kammaren, Nr 6.

medvetandet om att lagligen vara befriad från avgiftsplikt och tron på
att detta också skall av vederbörande iakttagas in. m. dylikt gör, att
ett fel i längden sällan kommer till den därav berördes kännedom, innan
han far sin debetsedel, da det är försent att klaga hos prövningsnämnden.
flan besvärar sig då hos kammarrätten — det ojämförligt största
antalet av ovan berörda mal är just av denna art — men då får han
det besked, att som han ej klagat hos prövningsnämnden, hans talan
ej kan prövas. Slutet är att den orätt påförda avgiften måste betalas.

Kammarrätten ansag sig till en början kunna tillgodose den materiella
rätten i dessa mål genom att, i så stor omfattning som möjligt,
anse och behandla dylika avgittspåföringar såsom tillkomna av misstag
och således underkasta dem saklig prövning, ehuru de ej varit överklagade
hos prövningsnämnden, i analogi med vad som sker, då beskattning
blivit av misstag på person eller genom misskrivning någon påförd.
Men sedan ett dylikt mål fullföljts till regeringsrätten, meddelade
regeringsrätten i slutet av år 1915 det besked, att som klaganden icke
i föreskriven ordning anfört besvär över taxeringsnämndens beslut hos
vederbörande prövniugsnämnd, samt prövningsnämnden ej gjort ändring
i sagda beslut, alltså och då de hos kammarrätten anförda besvären
således icke bort av kammarrätten till prövning upptagas, funne regeringsrätten
skäligt att med undanröjande av kammarrättens utslag fastställa
beskattningsnämndernas beslut. (Regeringsrättens årsbok 1915
not. C. nr 180.) Därefter har den av kammarrätten anlitade utvägen
att rätta till felaktigheter av ifrågavarande art måst övergivas, och numera
bliva flertalet av dessa mål förklarade deserta på den grund att
talan ej förts hos prövningsnämnden. Av 441 under år 1916 avgjorda
pensionsmål blevo 250 förklarade deserta, därför att klagan ej förts hos
prövningsnämnden, 18 deserta på annan grund och endast 173 upptagna
till saklig prövning.

Då i det ojämförligt största antalet av dessa deserta mål klaganden
obestridligen har materiellt rätt, måste själva processordningen betecknas
såsom otillfredsställande. Den är det så mycket mer, som pensionslagens
bestämmelser i denna del enligt min mening äro principiellt
oriktiga. I 5 § av pensionslagen bestämmes vilka som äro befriade från
avgiftsplikt. Frågan huruvida eu viss person faller under dessa bestämmelser
är icke eu taxeringsfråga, likställd med den där det gäller att
avgöra eu persons inkomst och därav beroende skattskyldighet, utan en
rättsfråga, där det gäller att avgöra, om han är att hänföra till någon
av de i § upptagna kategorier eller icke. Åven om man av lämpliglietsskäl
funnit nödigt att uppdraga detta avgörande i första hand åt

Motionär i Andra hammaren, Nr 6.

taxeringsnämnden, följer ingalunda härav att ifråga om ändringssökande
i taxeringsnämndens beslut samma väg bör anvisas, som om frågan
gällde vanlig beskattning. Beträffande eu av de i 5 § angivna kategorierna
— invalida personer — har lagen själv funnit nödigt anvisa
annan väg för prövning av taxeringsnämndens beslut. Det är svårt att
inse, varför ej samma väg för ändringssökande öppnats även ifråga om
de övriga kategorierna.

Att nu påvisade missförhållande bör så snart som möjligt avhjälpas
synes mig ligga i öppen dag. I sådant syfte kunna olika utvägar tänkas.
Det kan ifrågasättas, om ej möjlighet bör öppnas att få en förelupen
felaktighet av ifrågavarande art rättad utan allt slags besvärsförfarande
åtminstone för den, som obehörigen fått sig pensionsavgift påförd och
vill vinna befrielse från densamma. Det skulle kunna stadgas, att om
någon, som uppförts till erläggande av pensionsavgift, förmenar sig
vara på grund av bestämmelserna i 5 § från avgiftsplikt undantagen,
han då ägde anmäla förhållandet hos pensionsstyrelsen, som i händelse
anspråket funnes befogat, skulle äga förordna om beloppets avkortning
och om återbetalning av möjligen obehörigen erlagd avgift. Om åter
kommun eller pensionsstyrelsens ombud förmenar, att någon blivit från
pensionsavgift undantagen utan att förhållande som i 5 § omfönnäles
förelegat, så torde ’ sådan part fortfarande böra anvisas att besvärsvis
fullfölja anspråket, men borde dylik talan föras hos pensionsstyrelsen.

Vill man icke medgiva en så utsträckt rätt, som nj^ss nämnts, att
få felaktigheten rättad, kan man inskränka sig till allenast sådan ändring
i lagens 16 §, att besvär över taxeringsnämnds beslut enligt 14
§ må anföras hos pensionsstyrelsen icke allenast — såsom nu är stadgat
— då fråga är, om någon skall på grund av varaktig oförmåga till arbete
undantagas från erläggande av pensionsavgift, utan även då frågan
gäller, huruvida någon skall från avgift undantagas på sådan grund,
som i andra eller tredje stycket av samma § angives. Dock synes det
därvid böra • övervägas, huruvida icke den i § nu stadgade tid för anförande
av besvär hos pensionsstyrelsen bör utsträckas och hälst bestämmas
att, vad avgiftsbetalaren angår, löpa först från den dag, då
debetsedel å pensionsavgiften varit honom tillgänglig.

För utfonnande i lagtext av det förslag till ändring, som må finnas
mest lämpligt, torde vederbörande utskotts insiktsfulla medverkan få påräknas.
Skulle det ovan sist antydda alternativet föredragas, torde målet
kunna vinnas allenast genom utbytande i 16 § av orden »huruvida någon
skall på grund av varaktig oförmåga till arbete undantagas» mot
orden »huruvida någon skall på grund av bestämmelserna i 5 § undanjBihang
till riksdagens protokoll 1917. 4 samt. 3 käft. (Nr 6.) 2

Motioner i Andra kammaren, Nr 6.

tagas» jämte deri ändrade bestämmelse angående tiden för besvärs anförande
som må finnas lämplig.

På grund av vad sålunda anförts, hemställer jag,

att riksdagen måtte för sin del besluta sådan
ändring i 16 § av lagen om allmän pensionsförsäkring,
att talan mot taxeringsnämnds beslut angående påförande
av pensionsavgift skall, då fråga är om
tillämpning av bestämmelserna i 5 § av samma lag,
fullföljas hos pensionsstyrelsen, och att fatalietiden
för anställande av sådan talan utsträckes.

Stockholm den 19 januari 1917.

Albert Petersson.

Lidingö villastad.

Stockholm, K. L. Beckmaus Boktr., 1917.