Motioner i Första kammaren, Nr 78.

Nr 78.

Av herr Öst8rb©rg, angående skrivelse till Konungen om inrättande
av allmänna organ för ordnande av frågor om
tillhandahållande av livsmedel, bränsle m. m.

Livsmedelsproblemet är ett av de allra viktigaste samhällsproblem,
som i våra dagar tränger till lösning eller åtminstone kräver att vinna
en så framskjuten plats på det sociala reformprogrammet, att detsamma
må beaktas i den omfattning, det så väl förtjänar.

1912 års riksdag hade till prövning uppe en fråga, föranledd av
motion om, »att hinder icke måtte möta för producenter av livsförnödenheter,
jordbruks- och ladugårdsprodukter, att direkt till konsumenterna
försälja sina alster i huru små partier som helst». Riksdagen fann, att
»flere skål tala för vidtagande av åtgärder uti den i motionen ifrågasatta
riktningen. Särskilt har riksdagen härvid haft i tanke behövligheten
att så långt som möjligt inskränka det i allt större utsträckning
förekommande mellanhandssystemet, som otvivelaktigt i hög grad bidrager
att väsentligt fördyra livsmedlen ej minst för de ekonomiskt mindre väl
situerade konsumenterna. Å andra sidan har det för riksdagen stått
klart, att de hygieniska kraven ej få eftersättas, utan måtte i möjligaste
mån tillgodoses.»

Härefter övergår riksdagen i ett resonemang om, hur man skulle
kunna vinna de framställda önskemålen, utan att åsidosätta de hygieniska
kraven. Och riksdagen förutsätter, att vissa ändringar skulle i
gällande hälsovårdsstadga samt andra författningar vara av nöden, om
det syfte skulle vinnas, som riksdagen ansåg angeläget att vinna.

Riksdagens skrivelse nr 244 blev sedermera av Kungl. Maj:t remitterad
till Konungens befallningshavande i länen med anmodan att
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 3 samt. 39 käft. (Nr 78—79.) 1

2 Motioner i Första kammaren, Nr 78.

infordra utlåtande från stadsmyndigheters sida om de framställda önskemålen.
Sådana svar ha ock till Kungl. Maj:t inkommit.

Då denna fråga var föremål för stadsfullmäktiges i Nyköping behandling
remitterades den kungl. skrivelsen till hälsovårdsnämnden, som
hade att inkomma med förslag till yttrande. Hälsovårdsnämnden erinrar
i sitt förslag till uttalande, att hälsovårdsstadgan lägger bestämda
hinder i vägen för anordnande av torghandel på sätt riksdagen tänkt
sig. Hälsovårdsnämnden, »som visserligen i princip delade riksdagens
uppfattning om önskvärdheten av åtgärder för tillfredsställande i största
möjliga utsträckning av både konsumenters och producenters berättigade krav,
ansåg emellertid nödvändigt, att de hygieniska synpunkterna i främsta
rummet beaktas», och kunde för den skull icke tillstyrka någon ändring
i nu gällande bestämmelser, genom vilken de hygieniska kraven i
någon mån eftersättas. Stadsfullmäktige beslöto att göra hälsovårdsnämndens
uttalande till sitt.

Inom stadsfullmäktige fanns emellertid en rätt stor grupp, som gärna
skulle sett, att det kunnat vidtagas några positiva åtgärder för att få
den viktiga livsmedelsfrågan bättre ordnad i samhället, så att på samma
gång producenterna finge sälja varan utan mellanhänder, konsumenterna
kunde få livsmedlen i riklig mängd efter gällande behov och till skäliga
pris.

Vid påföljande stadsfullmäktigesammanträde inlämnades därför en
motion, undertecknad av 14 ledamöter. Samtidigt som motionen sysselsatte
sig med livsmedelsfrågan, upptog den jämväl ett par andra viktiga
spörsmål till beaktande, nämligen bränsle- och bostadsspörsmålen. Motionen
utmynnade i yrkande på, att en hushållsnämnd skulle tillsättas, men
att först en utredning genom en kommitté skulle anordnas. (Ovannämnda
motion bifogas härjämte i bilaga.) Stadsfullmäktige beslöto i
enlighet med motionen och tillsatte en kommitté på 5 personer. Omedelbart
efter det kommittén trätt i verksamhet, fick den i uppdrag att
jämte sin ursprungliga uppgift även ordna för en livsmedelsundersökning
i samhället, i enlighet med av socialstyrelsen upprättade s. k. hushållsböcker.
Detta senare uppdrag fullföljde kommittén under åren 1913—
1914. Sedermera kom världskriget med dess rubbande inverkan på
rådande förhållanden, varför kommittén icke slutfört sitt förstnämnda
uppdrag.

Det blev även för kommitténs ledamöter snart klart, att stora lärdomar
voro att vänta av de resultat, till vilka de tillfälliga organisa -

Motioner i Första kammaren, Nr 78.

tioner skulle komma, som Kungl. Maj:t vid krigskrisens början påbjöde
för livsmedelsfrågans ordnande, dels i landet i sin helhet och dels på
de lokala områdena. Och vill jag i detta sammanhang endast påpeka
vad Kungl. Maj:t så sent som i december i fjol hade att nämna om
betydelsen av lokala livsmedelskommissioner och deras stora och betydande
uppgift för lindrande av dyrtiden genom att samhällena ordnade
så, att tillgången av livsmedel och dessas pris vore sådana, att de mindre
bemedlade icke över hövan betungades.

För min del har jag allt mer kommit till den bestämda övertygelsen,
att om det viktiga område för social verksamhet, som den ovan
berörda motionen omfattar, skall kunna helt tillgodoses, måste statsmakterna
träda emellan och ställa om, att det blir lagstiftat så, att likartade
nämnder, som den i motionen antydda, måtte kunna komma till stånd
i alla städer samt stadsliknande samhällen. Redan nu visar erfarenheten
betydelsen av en ordnad livsmedelsdistribution, låt vara att densamma är
tillkommen för att reglera av krigshändelserna uppkomna abnorma förhållanden.
Det kan även sägas, att den hittills praktiserade fria handeln
på livsmedelsområdet alltid varit utsatt för mer eller mindre abnorma
förhållanden. Detta beroende på att livsmedelsdistributionen i stadssamhällena
legat på mellanhänder. I sin skrivelse till Kungl. Maj:t
1912 erinrade riksdagen särskilt härom, och det var närmast med tanke
på att söka avskaffa mellanhandssystemet, som riksdagen fattade sitt beslut.
I detta sammanhang är det icke ur vägen att erinra om, att livsmedelsprisen
i riket ha stor betydelse för enhetliga aflöningsvillkor för
industriens arbetare.

Då emellertid livsmedelsproblemet icke enbart är avgörande för den
stora allmänhetens existens, utan att därpå inverka i hög grad även
bränsle- och bostadsfrågorna, är det uppenbart, att riksdagen vid den av
mig väckta frågans behandling bör se den i sitt hela sammanhang. Den
bör nämligen, om den vill åstadkomma kommunala organ, även se till
att samtidigt även ett statens organ, t. ex. socialstyrelsen, får sig ålagt
att stå stödjande och ledande för det hela. ITr statistisk synpunkt skulle
det vara av ovärderlig nytta för socialstyrelsen att ha kommunala organ
av här påpekad betydelse till att samverka med.

Närmast och med anledning av vad här ovan anförts bör, synes
mig, en ändring och omarbetning av hälsovårdsstadgan för riket komma
till stånd i de delar, där denna stadga lägger hinder i vägen för upprättande
av ett särskilt reglemente för s. k. hushålls- eller sociala nämn -

Motioner i Första kammaren, Nr 78.

der. De sistnämnda nämnderna böra vara utrustade med den myndighet,
att de kunna utöva ett verkligt inflytande, samt böra vara obligatoriska.

Då riksdagen i sin skrivelse 1912 visat sig beakta betydelsen av
att åtgärder träffas, som kunna hjälpa den fattige konsumenten ut ur
livsmedelsfrågans svårigheter, och erfarenheterna sedan dess än mer
pekat på, att verklig samhällssolidaritet bör vara en av de hörnstenar,
på vilka ett starkt samhällsskick skall vila, så tager jag mig friheten
att föreslå,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte
anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes taga under prövning,
huruvida icke särskilda statliga och kommunala
organ böra inrättas för att reglerande och stödjande
ingripa beträffande så viktiga och för allmänhetens
existens avgörande behovsartiklar och nyttigheter
som livsmedel, bränsle och husrum, och att Kungl.
Maj:t framdeles till riksdagen måtte inkomma med de
förslag, som därav anses kunna vara behövliga.

Stockholm den 4 februari 1916.

Gust. Österberg.

Motioner i Första kammaren, Nr 78.

Bilaga.

Till Stadsfullmäktige, Nyköping.

Av den diskussion, som fördes vid stadsfullmäktiges senaste sammanträde i oktober,
angående behovet av att livsmedelsprisen härstädes om möjligt nedbringades
och livsmedelshandeln bättre än nu tillgodosåge att konsumenter och producenter
finge närmare beröring med varandra, framgick, att intresset inom fullmäktige är
rätt omfattande för att något verkligt positivt bör göras, så att ett verksamt ordnat
förhållande måtte komma till stånd beträffande livsmedelshandeln. Men det är dock
icke enbart livsmedelsfrågan, som influerar på samhällsmedlemmarnas ekonomiska villkor,
bostads- och bränslefrågorna äro även värda all tänkbar uppmärksamhet. För
stadsinvånare äro ved- och kolprisen av icke ringa betydelse, likaväl som det betyder
mycket om tillgång på dessa förnödenhetsvaror motsvarar behovet. Att samhället
med vaket intresse ävenledes följer bostadsfrågan är icke minst betydelsefullt,
och en översikt av tillgången på bostäder för olika samhällslagers behov och en
statistik, som visar hyrornas fluktuering, har sin stora nytta för bedömandet av levnadskostnaderna
på platsen.

Med hänsyn till här i korthet relaterade och vad ytterligare nedan nämnes, ha
undertecknade velat bringa frågan om livsmedelshandeln och de nämnda närmast på
levnadskostnaderna influerande ärendena till ett sakligt prövande.

Närmast avse vi da att en kommitté tillsättes med uppdrag att utarbeta förslag
och förelägga detta stadsfullmäktige till avgörande. Några riktlinjer för kommitténs
arbete vilja vi härmed uppdraga.

Det första spörsmålet bör gälla, huruvida det icke ur samhällets synpunkt vore
till gagn, att en särskild nämnd — hushållsnämnd — tillsattes med följande allmänna
uppgift:

a) att med vaket intresse följa alla sådana frågor, som rörde livsmedels-, bostads-
och bränslebehovet inom samhället;

b) att med hänsyn till i punkt a) nämnda uppdrag, på stadsfullmäktiges anmodan
utreda och inkomma med förslag till ordnandet och planläggandet av förslag,
som kunna hänföras till nyssnämnda;

c) att i den mån så anses behövligt och stadsfullmäktige därtill finna anledning
lämna bifall, låta genom särskild tillsatt förtroendeman, efter behov avlönad
och med tjänstemans ansvar, utföra erforderliga statistiska och kontrollerande beräkningar,
avsedda att ligga till grund för erforderliga åtgärder i något av i punkt a)
berörda avseenden;

d) att när direkta åtgärder från samhällets sida anses nödvändiga för att avhjälpa
uppstående brist eller missförhållanden för något av de i punkt a) berörda

Motioner i Första kammaren, Nr 78.

områdena, vidtaga åtgärder i sådan riktning, dock alltid först sedan stadsfullmäktige
därtill lämnat sitt bifall;

e) att om livsmedelshandeln kan avsevärt främjas och normalt regleras genom
att samhället vidtager praktiska åtgärder för underlättande av kreaturshandeln, såsom
inrättande och underhållande av kreaturstorg och kreaturshallar, kommunal svingårds
anläggande, även därmed sammanhängande spörsmål må vara föremål för nämndens
prövning och initiativ; samt

f) att nämnden i dessa avseenden äger infordra de råd och upplysningar från
stadens övriga nämnder, som för frågornas utveckling anses erforderliga.

Därest detta förslag i princip av kommittén gillas, bör ett reglemente för hushållsnämnden
uppgöras samt ett erforderligt förslagsanslag hos fullmäktige begäras,
på det nämnden måtte omedelbart efter sitt konstituerande vara i tillfälle att verksamt
arbeta på sitt uppdrag.

Det ifrågavarande förslagsanslaget bör avse: l:o) att ställa nämnden i tillfälle
att anställa en assistent, som har att föra protokoll, uppgöra de statistiska beräkningarna
samt utföra övriga skriftliga göromål, 2:o) att så fort behovet kräver anställa
en ombudsman med uppdrag att tillhandagå allmänheten med råd och hjälp vid livsmedelsanskaffning
och i vissa fall förmedla partiinköp av livsmedel.

Med hänvisning till dessa allmänna synpunkter vilja vi föreslå,

att stadsfullmäktige måtte besluta tillsättande av en kommitté
på fem personer med uppdrag att utreda frågan om inrättandet
av en särskild hushållsnämnd för handhavandet av
sådana frågor, som beröra Nyköpings samhälles invånares förhållande
till livsmedels-, bostads- och bränslebehoven.