Motioner i Andra kammaren, Nr .91.

7

Nr 91.

Av herrar Henrikson och Elisson, om skrivelse till Kungl. Maj.t
angående rätt för vissa värnpliktige till en fri resa till
och från hemorten.

Det pågående världskriget har ju medfört ett orostillstånd, som på
ett mycket kännbart sätt drabbar även de länder, som icke äro direkt indragna
i den krigiska konflikten. Icke minst är förhållandet sådant för
vårt vidkommande, och många äro de i vårt land, som fått vidkännas
stora uppoffringar på ett eller annat sätt. Särskilt har landets värnpliktiga
ungdom måst underkasta sig mycket kännbara personliga och ekonomiska
uppoffringar — uppoffringar, som ju varit nödvändiga för tryggandet
av vår neutralitet och som även glädjande nog synas i allmänhet hava
burits utan missnöje eller klagan. Det finnes många vittnesbörd om att
inkallelserna fullgjorts med entusiasm och offervilligt sinne.

Då svenska staten för åstadkommande av den krigsberedskap, som är
nödvändig för vår neutralitetsvakt, ser sig nödsakad att inkalla de värnpliktiga
årklass efter årsklass till extra tjänstgöring, synes det emellertid
vara av vikt, att denna tjänstgöring göres så litet betungande som möjligt.
I känslan härav har också vederbörande i allmänhet medgivit de inkallade
rätt till viss tids tjänstledighet, under vilken de skulle kunna bliva i tillfälle
att se till sina familjer eller ordna ekonomiska angelägenheter. För
många av de värnpliktige blir emellertid denna rätt illusorisk på grund av
de med hemresan förenade kostnaderna. Landstormsmännen äro härvid
bättre ställda, då de ju i allmänhet förläggas rätt nära hemorten. De värnpliktige
däremot, som inkallats enligt 28 § värnpliktslagen, bliva ofta för -

8

Motioner i Andra hammaren, Nr 91.

lagda till platser, som äro mera avlägsna från hemorten, och för ett stort
antal av dem blir det av ekonomiska skäl omöjligt att någon enda gång
under hela tjänstgöringstiden besöka hemmet. Visserligen få de begagna
sig av truppbiljett, som är något billigare än vanlig biljett, men kostnaden
blir ändå så pass stor, att de ej äro i stånd att komma ut med den.
För att dessa i detta avseende ej skola bli alltför mycket sämre ställda än
sina ekonomiskt bättre lottade kamrater, synes det därför vara högeligen
önskvärt, att de enligt 28 § värnpliktslagen inkallade värnpliktiga tillerkändes
en gratisresa till och från hemorten under tjänstgöringstiden. Kravet
härpå är så mycket mer berättigat, som många av de inkallade och
bland de äldre årsklasserna säkerligen de flesta äro familjeförsörjare, för
vilka möjlighet till ett besök i hemmet kan vara av mycket stor betydelse.

På grund av vad sålunda anförts få vi vördsamt hemställa,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte
anhålla, det Kungl. Maj:t ville medgiva de värnpliktige,
som enligt 28 § värnpliktslagen äro inkallade eller
under den pågående krisen komma att bliva inkallade
till tjänstgöring, rätt under varje inkallelse till en
gratisresa per järnväg eller ångbåt till och från hemorten.

Stockholm den 26 januari 1915.

A. Henrikson, Anders Elisson,

Heberg. Tvååker.

Tryckeri-A.-B. Skandia, Sthlm 1915