Motioner i Andra kammaren, Nr 118.

I

Nr 118.

Av herr Westerström, om höjning av den utav Kunql.
Maj:t i statsverkspropositionen föreslagna pensionen
åt husmodern vid institutet och förskolan för
blinda å Tomteboda Anna Gustava Jensina Munck.

Under tionde huvudtiteln å sid. 24 i bilagan till statsverkspropositionen
har Kungl. Maj:t hemställt om pension åt husmodern vid institutet
och förskolan för blinda å Tomteboda Anna Gustava Jensina Munck och
att hon må, från och med månaden näst efter den, varunder hon avgår
från sin befattning, under sin återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten
en årlig pension av kronor 850.

Ur samma bilaga sid. 53, 54 och 55 inhämtas: I skrivelse den
11 juni 1914 har direktionen över institutet och förskolan för blinda å
Tomteboda hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att bevilja
husmodern vid institutet och förskolan Anna Gustava Jensina Munck en
årlig pension till belopp av 975 kronor att utgå från och med månaden
näst efter den, under vilken hennes tjänst vid institutet och förskolan
upphörde.

Ifrågavarande befattning är icke uppförd på institutets och förskolans
stat, utan har Anna Muncks avlöning bestritts från det i nämnda stat
ingående anslaget till vårdare och tjänstepersonal.

Nyssberörda ansökning var åtföljd av frejdebetyg för Anna Munck,
betyg över av henne bestridd tjänstgöring såsom hushållerska vid Uppsala
hospital samt intyg av institutets och förskolans läkare därom, att Anna
Munck på grund av sjukdom (Pneumonia chronica) och ålder vore mindre
arbetsför och på grund härav sannolikt snart bleve oförmögen att sköta
mera ansvarsfullt arbete.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 4 samt. 50 käft. (Nr 118—119.) 1

Motioner i Andra kammaren, Nr 118.

Till stöd för ansökningen har direktionen anfört följande:

Husmodern vid institutet Anna Munck, som vore född den 16 februari
1856, hade sedan den 1 maj 1889 oavbrutet varit anställd i statens
tjänst, nämligen först i egenskap av hushållerska vid Uppsala hospital intill
den 9 april 1896 och därefter i sin ännu innehavande befattning såsom
husmoder vid blindanstalten å Tomteboda, Hon vore alltså 58 år gammal
och hade mer än 25 år varit i statstjänst, därav 18 år vid blindanstalten.
Då hon numera vore sjuklig och började bliva mindre arbetsför, så att
med säkerhet kunde förutses, att hennes krafter inom kort skulle så avtaga,
att hon icke längre bleve i stånd att sköta sin mycket ansvarsfulla och
krävande tjänst, hade hon nu hos direktionen gjort framställning om beredande
av pension åt henne under hennes återstående livstid.

Under den långa tid, Anna Munck varit i blindanstaltens tjänst, hade
hon skött sin befattning på ett sällsynt förtjänstfullt sätt. Särskilt hade
hennes ovanliga förmåga att handhava underlydande i hög grad bidragit
till det goda förhållandet, att blindanstalten haft förmånen av en mycket
god tjänarinnepersonal. Hennes stora förmåga att ekonomisera, som vitsordats
redan i det bifogade betyget från Uppsala hospital, hade för statsverket
medfört mycket väsentliga besparingar, i det att i allmänhet utgifterna
för hushållskostnaden betydligt understigit det i staten för blindanstalten
härför upptagna anslagsbeloppet.

Det syntes direktionen, som om det vore staten mest värdigt, om
Anna Munck, som så nitiskt och med så stor framgång handhaft sitt
mångåriga, ansvarsfulla arbete i statens tjänst, nu, då ålder och sjukdom
nödga henne att inom kort draga sig tillbaka från sin nuvarande befattning,
bereddes en i möjligaste män bekymmerfri ålderdom. Anna Munck uppbud
för närvarande en kontant lön av 975 kronor om året, varjämte hon
åtnjöte bostad om två rum och kök, värme, lyse, tvätt och kost. \ id det
förhållande att en högst väsentlig del av hennes avlöning utgjordes av
naturaförmåner, funne direktionen skäligt förorda, att hon erhclle hela sin
kontanta lön i pension. Härvid tilläte sig direktionen erinra, att i det
av sakkunniga i april 1914 avgivna betänkandet angående statens övertagande
av Soliastiftelsen i Vänersborg för husmoder, vars kontanta slutlön
skulle utgöra 1,100 kronor, föreslagits ett pensionsunderlag av 1,200
kronor. Att den av Anna Munck vid Tomteboda uppburna lön och den
■ för henne nu föreslagna pension vore förhållandevis låga, torde jämväl
framgå vid jämförelse med lönerna och pensionsbeloppen för motsvarande
befattningshavare på andra håll. Så skulle, enligt uppgift, för husmodern

Motioner i Andra kammuren, Nr 118.

vid Säters hospital, med samma naturaförmåner, vara i gällande lönestat
upptagen en kontant slutlön å 1,260 kronor med 85 procent därav eller
1,071 kronor i pension, och husmödrarna vid kommunens olika sjukhus i
Stockholm ägde uppbära likaledes 1,260 kronor i kontant slutlön med
1,080 kronor i pension. Härvid borde även erinras, att för husmodern
vid Säters hospital rätt till full pension skulle inträda redan vid 55 års
ålder efter 20 tjänstår.

I ärendet hava infordrade utlåtanden avgivits den 19 oktober 1914 av
folkskolöverstyrelsen och den 10 november 1914 av statskontoret.

Folkskola verstyrelsen, som funnit det i hög grad önskvärt, att pension
snarast möjligt bereddes Anna Munck, har hemställt om bifall till direktionens
föreliggande ansökan med den ändring, att pensionen skulle utgå
först efter den 1 januari 1916. Överstyrelsen yttrar bland annat:

Av handlingarna framginge, att Anna Munck vore född den 16 februari
1856 och således snart 59 år gammal, att hon varit i statens tjänst
sedan den 1 maj 1889 eller under 25 7* år, att hon enligt läkarintyg
vore på grund av sjukdom och ålder mindre arbetsför och till följd därav
sannolikt snart bleve oförmögen att sköta mera ansvarsfullt arbete samt
att hennes löneförmåner uppgingo till 975 kronor kontant, fri bostad med
uppvärmning samt fri kost, lyse och tvätt.

Omsattes de till Anna Munck in natura utgående löneförmånerna i
penningar, torde med en uppskattning för år av kost till omkring 400 kronor,
av lyse till omkring 40 kronor samt av tvätt till omkring 50 kronor eller
sammanlagt omkring 490 kronor, dessa, oavsett bostad med värme, vid en
kontant lön av 975 kronor uppgå till 1,465 kronor. Ansåges nu såsom beräkningsgrund
för pensionsbeloppet böra tagas två tredjedelar av denna lön,
torde ifrågavarande pension lämpligen böra bestämmas till 975 kronor eller
samma belopp som den nu utgående kontanta lönen.

Även statskontoret, som icke haft något att erinra mot det föreslagna
pensionsbeloppet, har, på grund av vad handlingarna innehålla rörande Anna
Muncks långvariga och synnerligen väl vitsordade arbete i statens tjänst
samt om hennes numera till följd av sjukdom allt mer avtagande förmåga
att sköta sin syssla, ansett sig kunna tillstyrka bifall till ansökningen.

Departementschefen yttrar: »Jag finner det vara billigt, att Anna Munck
på grund av det långvariga, samvetsgranna och dugande arbete, hon på sin
post utfört i statens tjänst, erhåller pension av statsmedel, när hon till följd
av sjukdom och ålder icke längre blir i stånd att sköta sin syssla såsom
husmoder vid blindinstitutet. Då emellertid Anna Munck har att åberopa

4

Motioner i Andra kammaren, Nr 118.

endast inemot 26 tjänstår, under det att kvinnlig befattningshavare, som
är underkastad den civila pensionslagen, är berättigad till full pension i
regel först vid uppnådda 30 tjänstår, torde pensionsbeloppet för AnnaMunck
böra beräknas till 26/30 av det för henne ifrågasatta beloppet 975 kronor,
eller i runt tal till 850 kronor om året. Pensionen synes böra utgå från
och med månaden näst efter hennes avgång från tjänsten.

I lag angående civila tjänsteinnehavares rätt till pension den 11

oktober 1907 § 3 heter det:

»Såsom underlag för bestämmande av pensions belopp skall, där ej
särskilt pensionsunderlag blivit i lönestaten fastställt, tjäna:

a) för tjänst, med vilken jämte lön tjänstgöringspenningar eller ortstillägg
äro förenade, hela lönen;

b) för annan tjänst, två tredjedelar av lönen.

Vid beräkning av pensionsunderlag för tjänst, med vilken förmån av
boställe, prebende, donation eller annan dylik förmån är förenad, skall
lönen, därest den av sådan anledning minskats med ett belopp, som finnes

i lönestaten angivet eller med ledning därav kan bestämmas, ökas med

detta belopp.»

För rätt att erhålla s. k. hel pension fordras enligt samma lag § 5
för kvinnlig tjänsteinnehavare att hava uppnått 60 levnads- och 30 tjänsteår,
varpå även herr departementschefen grundar sitt förslag om pension till
Ännu Munck.

Enligt direktionens uppgift »är ifrågavarande befattning icke uppförd
på institutets och förskolans stat, utan har Anna Muncks avlöning bestritts
från det i nämnda stat ingående anslaget till vårdare och tjänstepersonal».

Jag skulle därför vilja räkna Anna Muncks tjänsteställning ej hörande
under den allmänna regeln i lagen utan snarare jämförlig med de tjänsteställningar,
varpå direktionen i sitt utlåtande anför mycket belysande exempel,
platser med likartat arbete, med samma naturaförmåner men högre både
kontanta löner och pensionsbelopp. Folkskoleöverstyrelsen upptager bland
naturaförmånerna även fri bostad med värme, men sammanräkningen av
deras värde visar endast ett belopp av 490 kronor »oavsett bostad med
värme». Jag ville hellre säga, att alla naturaförmånerna inberäknat den
ytterst viktiga förmånen av fri bostad med värme uppgår till 690 kronor,
om bostad av 2 rum och kök med värme lågt värderas till 200 kronor.
Visserligen har jag hört, att förmånen av fri bostad med värme under
vissa förhållanden och vid vissa tjänsteställningar åsättas värden vid löne -

Motioner i Andra kammaren, Nr 118. 5

beloppens beräknande såsom pensionsunderlag, vid andra äter värderas och
medräknas de icke, men då jag icke kunnat sätta mig in i dessa mysterier
utan ansett att bostadsförmånen med värme är en synnerligen värdefull
förmån såväl för löntagaren som pensionären, så bar jag medräknat
dem i lönebeloppet, såsom pensionslagen § 3 mom. b) synes mig giva vid
handen. En förmån är under alla förhållanden en förmån. Sammanräkningen
skulle då bliva: naturaförmåner 690 kronor, kontant lön 975 kronor,
summa löneförmåner 1,665 kronor — 2/s därav, 1,110 kronor, skulle utgöra
pensionsbeloppet om icke pensionslagens föreskrifter om 60 levnadsoch
30 tjänstår såsom villkor för hel pension lade hinder i vägen. Följer
man strikte denna föreskrift vid beräkningen, skulle 2u/so av 1,110 kronor
bliva 962 kronor eller utjämnat enligt lagens föreskrift 970 kronor, ett
belopp som ju mycket närmar sig förslaget 975 kronor av såväl direktionen
som överstyrelsen och statskontoret, myndigheter, vars uttalanden
jag har så stort förtroende till att jag frånseende den lilla skillnaden kan
och vill helt ansluta mig till deras förslag. Skulle jag dock uti min, som
jag tycker, enkla och klara bevisföring tagit miste, så har jag dock kvar
ett ännu starkare skäl att andraga för beviljandet av den högre pensionen
åt Anna Munck. I likhet med direktionen, vilket även kan avläsas ur
såväl överstyrelsens som statskontorets motivering för tillstyrkan av det
högre pensionsbeloppet, anser jag att det vore staten mest värdigt, om
Anna Munck, som under lång tid nitiskt och med så stor framgång handhaft
sitt ansvarsfulla, mångsidiga och krävande arbete i statens tjänst, nu,
då ålder och sjukdom nödgade henne att draga sig tillbaka från sin befattning,
bereddes en något så när bekymmerfri ålderdom. Anna Muncks
uppburna lön för det över allt beröm stående arbete, hon till statens fördel
utfört, både från ekonomisk och social synpunkt betraktat, har varit
förhållandevis låg, likasom den nu föreslagna pensionen, även med det
högre beloppet, är låg. Jag vågar därför hysa den förhoppningen, att
riksdagen icke skall lämna en medellös i statens tjänst utsliten kvinna
utan nödigt stöd, då hon på grund av svår sjukdom blivit urståndsatt att
hinna upp den såsom laglig åberopade åldersgränsen för att få den för
henne välbehövliga fulla pensionen. Ty det torde dock vara hart när
omöjligt att med en pension av 850 kronor om året eller omkring 70
kronor i månaden kunna draga sig fram i de blygsammaste förhållanden,
då sjukdomen kanske toge den drygaste delen av levebrödet. Att både
löne- och pensionsbelopp äro mycket låga kan man för övrigt bliva övertygad
om vid studiet av det »Ytterligare betänkande i frågan, huruvida

ti Motioner i Andra kammaren, Nr 118.

staten bör till uppfostran och vård omhändertnga de blinda med komplicerat
lyte, avgivet i april 1914 av särskilt tillkallade sakkunnige, hrr K.
S. Husberg, Alfred Petrén, Värner Rydén och Elisabeth Anrep-Nordin».

En föregående utredning, som av de många granskande myndigheterna
i huvudsak godkänts, har dock följts av denna ytterligare utredning, som
i fråga särskilt om vad en länsstyrelse i sin granskning yttrat, att »förslaget
vore väl dyrt», säger sig dela den »uppfattningen att ett nedbringande
av kostnaderna vore önskvärt (sid. 5), sökt en utväg att ernå en

dylik besparing och funnit densamma genom att---föreslå en annan plats

för anstalten--». Sparsamhetssynpunkten torde sålunda i detta »ytter ligare

betänkande» vara väl tillgodosedd. Likafullt har kommittén i fråga
om avlöningar och pecsioner för personalen (sid. 57) kommit till följande
resultat t. ex. för »en husmoder:

kontant lön 550, tjänstgöringspengar 250, summa kontant lön SOOkronor.

Efter 5 år kan avlöningen höjas med 150 kronor och efter 10 år
med ytterligare 150 kronor, av vilka belopp 100 kronor utgöra lön och
50 kronor tjänstgöringspenningar.

Anm. 1. Pensionsunderlaget utgör för husmoder 1,200 kronor».

Efter noggranna utredningar i syfte att göra all nödig besparing har
kommittén dock kommit till en slutlön för en husmoder av 1,100 kronor,
samma naturaförmåner som vid Tomteboda och pension av 1,200 kronor,
samt till åldersgränsen för rättighet till hel pension av 25 tjänsteår och
60 levnadsår (sid. 58).

Dessa uppgifter tala till Anna Muncks förmån och ådagalägga, likasom
det övriga jag anfört, det fullt rättmätiga kravet, såsom mig synes,
av en förhöjning av Anna Muncks pension.

På grund av vad jag nu anfört beder jag därför vördsammast få
hemställa,

att riksdagen ville bevilja husmodern vid institutet
och förskolan för blinda å Tomteboda Anna
Gustava Jensina Munck en förhöjning med 125 kronor
om året i den pension av 850 kronor, som i statsverkspropositionen
under tionde huvudtiteln föreslagits, att
hon under sin återstående livstid måtte årligen få uppbära
å allmänna indragningsstaten.

Stockholm den 26 januari 1915.

K. W ester ström.