Motioner i Andra hammaren, Nr 215.

7

Nr 215.

Av herr Westlund, t fråga om bidrag av allmänna medel till
utflyttningskostnad vid hemmansklyvningar.

Sedan snart ett århundrade tillbaka har svenska Riksdagen ansett det
vara sin skyldighet att lämna sitt stöd för odlingens utbredning och en
intensivare jordbrukskultur genom bidrag till utflyttningskostnader i sammanhang
med laga skifte.

De förordningar, som innehålla bestämmelser av antydd art, återfinnas
i nådiga brevet den 4 maj 1827 rörande Skåne, Skaraborgs län
och Öland samt nådiga kungörelsen den 28 juni 1830 rörande övriga
delar av riket, vilken senare förordning ändrades genom nådiga kungörelsen
den 25 januari 1833.

Genom nådiga kungörelsen den 27 september 1861 upphävdes förberörda
nådiga kungörelse den 25 juni 1830 samt andra mot den nya
kungörelsen stridande föreskrifter.

I 1861 års kungörelse hava vissa ändringar skett genom nådiga kungörelsen
den 8 december 1876 och slutligen hava dessa kungörelser ersatts
genom bestämmelserna i kungl. förordningen den 8 juni 1906, vilka ännu
äro gällande.

Envar erkänner säkerligen behovet av de i sistnämnda förordning
förefintliga stadganden, och den, som varit delägare i ett långvarigt och
dyrbart laga skifte, ihågkoramer förvisso med tacksamhet det bidrag, vilket
på grund av denna förordnings bestämmelser kommit honom och andra
delägare till hjälp för bestridande av de med skiftet förenade, ofta jämförelsevis
kännbara, utflyttningskostnaderna.

Det bistånd, som landets jordbrukare på grund av här förut anförda
förordningar under olika tider och förhållanden erhållit, bör ytterligare
utvecklas.

8

Motioner i Andra hammaren, Nr 215.

Men härför torde det vara nödvändigt att icke begränsa erhållandet
av omförmälda bidrag till allenast sådana utflyttningar, som ske i sammanhang
med laga skifte, utan att bidrag även kan lämnas vid utflyttningar,
vilka verkställas på grund av hemmansklyvning, och detta så mycket mera,
som delägarna vid detta senare slags förrättningar oftast äro färre och
utflyttningskostnaden, där sådan förekommer, då är mer betungande samt
ibland ansetts så oöverkomlig, att den fått vara bestämmande vid utläggningen
av hemmanslotterna.

På detta sätt har hemman med 3 k 4 skiften, vilket ej är något ovanligt
i Norrland, kluvits så, att de nya hemmanen också fått lika många skiften,
ehuru förrättningen bort utföras så, att inskränkning i ägolotternas antal
skett.

Ofta hava också delägarna i ett hemman, t. ex. vid någon av föräldrarnas
död, just för klyvningskostnadernas storlek ej delat detta utan
avyttrat det till någon spekulativ person, som minst av allt ägnat sig åt
jordbrukets upphjälpande men i stället desto intensivare skövlat skogen
och formligen tillintetgjort de sparda tillgångarna för lång tid framåt.

Fullt så illa har det ej alltid gått, ty ibland har ett par av barnen
förvärvat äganderätten till hela hemmanet, men av förut antydd orsak har
det antingen blivit brukat samfält eller ock sämjodelats, men att intresset
för jordens skötsel under sådana osäkra förhållanden kunnat vara på långt
när detsamma, som om laga hemmansklyvning verkställts, är alldeles för
mycket begärt.

Olika förhållanden torde råda inom olika delar av vårt land, men över
huvud taget torde de allra flesta laga skiften vara verkställda och jordbrukets
utveckling synes nu kräva, att liksom staten på grund av här
förut åberopade äldre förordningar lämnade sitt ekonomiska stöd för att få
laga skiften till stånd och att genom dessa skiften i mesta möjliga mån
sammanföra de hemmanen vid 1700-talets storskiften på en mångfald ställen
liggande små ägolotterna, så bör nuvarande lagstiftning gå ut på att genom
statsanslag, helst i samma form som förut, eller utflyttningsbidrag, verka
för laga hemmansklyvningars förrättande och sålunda i möjligaste utsträckning
inskränka såväl samfällt bruk som sämjodelningar ävensom hemmanens
övergående till sådana ägare, som ej driva jordbruket som huvudsaklig
näring.

Säkert är, att genom ett snart ingripande i denna angelägenhet från
statens sida det avsevärt skulle bidraga till att mången son bleve kvar

Motioner i Andra hammaren, Nr 215. 9

på den jord, som lians förfäder under umbäranden brutit och odlat samt
många nya verkliga jordbrukarekem skulle uppkomma och utvecklas.

På grund av det anförda vågar jag sålunda vördsamt hemställa,

att Kiksdagen ville besluta att i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t måtte utreda, om
och i vad mån bidrag av allmänna medel kan lämnas
till utflyttningskostnad vid bemmansklyvningar samt
att till Riksdagen inkomma med det förslag, vartill
denna utredning föranleder.

Stockholm den 26 januari 1914.

Is. Öl. Westlund.

Bihang till Riksdagens protokoll 1914

1 sand.

97 häjt. (Nr 214—210).

2