Motioner i Andra kammaren, Nr 73.

Nr 73.

Av herr Mossberg in. il., om skrivelse till Kungl. Maj.t angående
indragning av tullverket tillhörande onödiga befattningar
vid gränsen mot Norge.

Då man betraktar statens finanser, så lägger man strax märke till
att utgifterna ökas år från år, och det hastiga tempo, med vilket denna
ökning fortgår, förorsakar bekymmer bland vårt folk.

Vi se, att riksstaten på 1 O-årsperioden .1902 och 1912 sprungit upp
från kronor 156,143,000 år 1902 till kronor 257,196,700 år 1912,
således över 100 millioner eller mera än 10 millioner per år.

Visserligen utvecklas näringarna och handeln, så att en naturlig stegring
i statens inkomster i någon man äger rum, men det oaktat måste
ju Riksdagen årligen söka upp nya skatteobjekt för att fylla de alltjämt
växande behoven. Allt nog, med dessa årligen återkommande stegringar
ökas bekymren. Man förstår att skatterna ökas, men man förstår ej alltid
lika klart motiven därtill.

T många fall ter det sig för den oinvigde, som staten skulle lägga
ut penningar, för vilka den ej bär motsvarande nytta. Med tanke därpå
tillåta vi oss fästa Riksdagens uppmärksamhet på ett dylikt förhållande,
vilket få av Riksdagens ledamöter torde känna till, och vilket missförhållande
synbarligen förorsakar staten onödiga utgifter. Vi åsyfta här det
överflöd av tulltjänstemän, vilka äro anställda vid gränsen mot Norge,
och den minimala inkomst, vilken genom de flesta av dessa tjänstemän
tillföres statskassan.

För ett oförvillat öga te sig många av dessa tjänstemannaplaceringar
som mindre välbetänkta, och det- är vår samt mångas åsikt, att en indragning
av åtskilliga av desse tjänster snarare skulle öka än minska gräns -

Motioner i Andra kammaren, Nr

so.

bevakningens effektivitet. Bevakningsplatserna äro på inånga ställen förlagda
blott 2, o och 4 km. från varandra, oaktat gränsen omgå ve,s av
ofarbara skogar och berg.

Som ett bevis på hur saken ter sig ur statsekonomi,sk synpunkt,
vilja vi endast anföra några uppgifter rörande den del av gränsen, vilken
vi känna något till.

Inom Väiinlands och Dals tulldistrikt utgöres gränsbevakningen enligt
Kungl.. tullverkets matrikel av 48 stycken tjänstemän, så kallade gränsuppsy
ning,smäll och gränsridare, med en medelavlöning ä 1,500 kr. per
man . och år, lågt räknat. Detta gör sålunda eu lönestat på 72,000 kr.
Härtill kommer för många av dessa gränsvakter så kallade häst-, motorbåt-
och båtpenningar ä respektive 400, 300 och 200 kr. per år. Inom
samma distrikt finnes det dessutom anställda 27 stycken extra, ordinarie
gränsridare, vars årsavlöning torde kunna beräknas till omkring 400 ä
600 kr. Vi äga för detta distrikt alltså eu gemensam utgiftsstat på omkring
100,000 kr.

Blom samma distrikt utgjorde tullinkomsterna under år 1911 enligt
llPP§df från Karlstads tullkammare endast 22,027 kr., vadan eu balans
sålunda synes uppstå inom distriktet av omkring 75,000 kr.

I desse beräkningar äro ej Mons och Charlottenbergs järnvägsstationer
inbegripna. Vid dessa tvenne järnvägskorsningar ställer sig nog saken
annorlunda.

De senare årens erfarenhet visar, att affärsförbindelserna med Norge
avtagit i så hög grad, att vederbörande myndigheter funnit sig föranlåtna
att indraga åtskilliga färjställen.

På grund av vad vi sålunda anfört få vi vördsamt anhålla,

att Riksdagen ville besluta att i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställa om en undersökning, huruvida
det förefinnes behov av ett så stort antal tulltjänstemän
och betjänte vid gränsen mot Norge som det nuvarande,
och om så icke är Kungl. Maj:t då täcktes vidtaga åtgärder
för att snarast möjligt få de onödiga tjänsterna
indragna.

Stockholm den 24 januari 1913.

V. A:son Berg.

Albert Mossberg.

,/. B. Igel.

Motioner i Andra kammaren, Nr 73.
I motionens syfte instämma :

dust. Olson. Torsby.	Alfred Persson. Björsbyholm.
Nils Helger.	Julius Söderbom.
Johan Olofsson.	B. Andersson.
Ing. Bergman.	H. E. Nordström J. M. Johansson.

Tryckt hos P. Palmquists Aktiebolag, Stockholm 1913.