Motioner i Andra kammaren, Nr 315.

Nr 315.

Av herr Lundell, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag om allmän pensionsförsäkring m. m.

Ehuru jag i huvudsak och till sina grundprinciper anser det i
Kungl. Maj:ts proposition under nr 126 till årets Riksdag framlagda
förslag till lag om allmän pensionsförsäkring antagligt, vill jag likvisst
härmed söka påvisa åtskilliga efter mitt förmenande mindre lämpliga
bestämmelser i detsamma samt däri föreslå sådana förändringar, som
synas mig kunna göra lagen för sitt ändamål lämpligare, utan att bereda
staten eller kommunerna större utgifter än de som i förut angivna
proposition ställts i utsikt.

1 fråga om den i 4 § befintliga bestämmelsen om årlig avgift, så
synes den mig vara för lägsta betalningsklassen alldeles för låg under
nuvarande inkomstförhållanden och att den väl kan något utsträckas, då
man tar i betraktande de stora fördelar, som genom lagen beredas de
avgiftspliktiga, och finner därvid en förhöjning till 4 kronor årligen
vara lämplig och skälig. I fråga om inkomsttagare av 800—1,200 kr.
finner jag icke skäl föreslå ändring; men vill sätta i fråga, om lämpligen
flere betalningsklasser i den obligatoriska försäkringen äro av behovet
påkallade, då tillfällen till frivillig försäkring på fördelaktiga villkor
äro beredda för dem som vilja tillförsäkra sig en högre pension.

Att fordra bestämd plikt, såsom i § 5 angives, att avgift till pensioneringen
skall börja erläggas redan vid 16 år, anser jag ej lämpligt
och vill föreslå att begynnelseåret i stället blir 18 år. Likaledes anser
jag att avgiftsplikt bör upphöra vid 60 år, då vid den åldern ju ofta nog
kroppsarbetarnes och synnerligen kvinnornas arbetskraft är betydligt nedsatt.
En tid av i regel 42 år synes mig vara en nog lång tid för avgifternas
erläggande eller åldern 18—60 år. Tager man därunder den av mig föreslagna
avgiften 4 kronor, så skulle i allt fall avgiftspensionen kunna höjas
från 45 till 55 kronor. Att från avgiftsplikt utestänga dem, som äga
en förmögenhet av 6,000 kronor, anser jag mindre lämpligt, då det gäller
mans och hustrus sammanräknade förmögenhet. Hellre då sätta förmögenhetsgränsen
till personligen 5,000 kronor lika för gifta och ogifta.

Att såsom i § 6 angives beräkna pensionen genomsnittligt till 30 %
å erlagda avgifter anser jag leda till stor orättvisa mot den, vars pen -

Motioner i Andra hammaren, Nr 315.

sionsavgift icke höjes med åren, och mot den, som av en eller annan
anledning från pensionering i klass uteslutes, detta då man vet att de
under första halva tiden erlagda avgifterna giva kapital till mer än
dubbla pensionsbelopp mot de under sista halva tiden erlagda. Om
man nämligen räknar med en under åren 16—40 erlagd avgift å 3 kronor,
så bildar den efter 4 % ränteberäkning vid pensioneringstidens början
ett grundkapital för pensionen av 333 kronor, då samma avgift för
åldersåren 41—66 ger ondast 125 kronor. En beräkning av 40^ för
första halva avgiftstiden och 20 % för sista halva avgiftstiden vore sålunda
vida rättvisare mot dem, som ej få eller kunna betala lika årligen
under hela avgiftstiden, och skulle ej heller förorsaka nämnvärt ökade
omkostnader i förvaltningen.

Pensionsförslagets svagaste punkt och det som leder till de största
oegentligheter anser jag vara bestämmelsen om att från det i 6 § bestämda
pensionstillägget skall avdragas hälften av den inkomst, som
pension stagaren genom arbete eller eljest åtnjuter. Denna bestämmelse
kommer i realiteten för pensionstagaren att verka som en direkt inkomstskatt
av 50 % å hans särskilda inkomst, och att sådant i skattetekniskt
hänseende är en orimlighet veta vi ju alla. Om nu detta förhållande
icke förorsakats av ett skatteutlägg, men har alldeles samma
verkan för pensionstagaren, så bliva olägenheterna av anordningen alldeles
desamma både för pensionstagaren och för det allmänna. Bestämmelsen
ger alldeles säkert mycket stora frestelser att fördölja inkomster
eller rent av förgöra eller förvandla inkomstobjekten på tider och sätt,
som icke kan förekommas eller kontrolleras genom i § 9 angivna åtgöranden.
Likaså skall nog lusten till arbete och förvärv bliva ganska
ringa, då pensionstagaren vet, att han endast åtnjttter halv fördel av
vad hans arbetsförtjänst kan giva honom. De angivna olägenheterna
tror jag skulle kunna om icke alldeles försvinna dock i mycket hög grad
minskas, om man i stället för till hälften minskade avdraget i pensionstillägget
till en fjärdedel av den egna inkomsten samt minskade tilläggspensionen,
t. ex. för man till 120 och för kvinna till 100 kronor.
En sådan anordning skulle för den sparsamme och omtänksamme bereda
möjlighet till bättre levnadsvillkor och större inkomster samt han
ändå få ej så obetydligt statsbidrag till sitt ålderdomsunderhåll, under
det den mindre omtänksamme kunde få nödigt uppehälle genom bestämmelserna
i § 11 om pensionstillskott, till vilka dock statsbidrag bör
lämnas med Vn

Statens utgifter skulle nog ej bliva större genom den av mig föreslagna
ändringen, men de pensionerades levnadsvillkor bliva vida bättre

Motioner i Andra hammaren, Nr 315. 5

genom den större fördel, som omtanke och självhjälp beredde den pensionerade.
Vidare anser jag olämpligt och ingalunda rättvist, att staten
till de bättre situerade lämnar en större tilläggspension och sålunda till
deras åldersunderhåll ger större statsbidrag än till de mindre bemedlade,
vadan jag vill föreslå,, att tilläggspensionen för alla avgiftsklasser utgår
med lika belopp.

I fråga om barnpensioneringen anser jag, att beloppet 60 kronor
för pensionstilläggen kan sänkas till 50 kronor och att sådana anordningar
vidtagas, att pensionstilläggens utgående icke ställes mera gynnsamt
för ogifta än för gifta.

Kommunernas handhavande av någon del av pensionsavgifternas
uppbärande finner jag olämplig och anser, att hela uppbörden bör åligga
staten. Framflyttas tiden för avgifternas erläggande att börja vid 18 års
ålder, så komma ej större antal kronodebetsealar att behöva utskrivas särskilt
för pensionsavgiftsuppbörden, men ifrågasättas kan, om ej för sådana
personer, vilka icke erlägga inkomstskatt eller bevillning, uppbörden
borde, ske under juli eller augusti månader, enär denna tid är för dem
lämpligast och en uppbörd av mantalspengar och pensionsavgifter den
tiden icke vore för statens uppbördsman mera betungande. Åven torde
så böra anordnas, att inbetalningarne kunna ske genom postverket. Även
bör så anordnas att avgiftspliktig får rätt att, om han så önskar, på en gång
erlägga resterande pensionsavgift med så stort belopp, som med hänsyn
till tiden för dess erläggande motsvarar den avgiftspension han kommer
att erhålla i den pensionsklass han tillhör.

Lika litet som kommunerna böra åläggas någon del av uppbörden
anser jag att de böra åläggas något ansvar för avgifternas erläggande.
Detta medför blott olägenheter och oegentligheter av allehanda slag.
Kommunerna sakna nämligen alla möjligheter att inverka på medlens
uttagande hos de tredskande, och restantier å kommunaluppbörden måste
ock slutligen utkrävas genom statens uppbördsman. Däremot synas mig
störa skäl föreligga att göra arbetsgivare förpliktade att erlägga pensionsavgifterna
för sina tjänare och arbetare med rätt att å deras avlöning
eller arbetsförtjänst avdraga beloppet, såvida uppbördsmannen icke finner
sig kunna på annat sätt uttaga pensionsavgiften. Kan pensionsavgiften
icke på något sätt från den avgiftspliktige uttagas, må följden bliva för
honom, att han. går förlustig pension och pensionstillägg, såvida icke
laga förhinder för den avgiftspliktige föreligger.

Pensionsnämndens åliggande synes mig i en stor del mindre kommuner
kunna utföras av kommunalnämnden med mindre omgång och
besvär än av en särskilt vald nämnd, vadan jag anser kommun böra

Motioner i Andra kammaren, Nr 315.

vara berättigad att uppdraga åt kommuualnämnd utförande av pensionsnämndens
åliggande. Finner kommunalstämman åter att särskild pensionsnämnd
bör utses, anser jag, att pensionsnämnden bör väljas med
samma röstgrund som gäller för val av ledamöter i kommunalnämnd.

På grund av vad jag sålunda anfört, vill jag härmed vördsamligen
föreslå:

f att tiden för pensionsavgifternas erläggande börjar

med 18:e och slutar med 60:e året för den avgiftspliktige.

att § 4 i angivna lagförslag om allmän pensionsförsäkring
ändras sålunda: att siffran 3 i andra raden
utbytes mot siffran 4. Att efter orden inkomst av
minst 800 kronor införas orden: uppgår inkomsten
till över 800 kronor, erlägges i avgift åtta kronor.
Ordet: därutöver och punkterna a) och b) i paragrafen
uteslutas.

§ 6 ändras sålunda att i stället för orden: inkomst
ej uppgår för man till 300 och för kvinna till
250 kr., införas orden: för man till 350 kronor och för
kvinna till 300 kronor.

Orden: för man 150 och för kvinna 125, ändras
till: för man 120 och för kvinna 100 kronor.

Orden: med avdrag av halva årsinkomsten, ändras
till: i;4 av årsinkomsten.

Orden: för varje år till och med ordet procent,
uteslutas i paragrafen.

I efterföljande stycket ändras orden: ej uppgår
till 300 kronor för man och 250 kronor för kvinna, till:
ej uppgår till 350 kronor för man och 300 kronor för
kvinna.

Därefter ändras från och med orden: utgör 60
kronor till styckets slut sålunda, att i stället införes:
utgör 50 kronor för varje barn, där årsinkomsten ej
överstiger 350 kronor för man och 300 kronor för
kvinna, samt där årsinkomsten överstiger nämnda
belopp 50 kronor för varje barn med avdrag av en
fjärdedel av det belopp, varmed årsinkomsten överstiger
350 kronor för man och .300 kronor för kvinna.

I § 11 införes efter orden: såsom fattigvård, orden:
till bestridande av sådant pensionstillskott lämnas en
fjärdedel av statsmedel.

Motioner i Ändra kammaren, Nr 315.

§ 14 ändras i enlighet med mina yrkanden om
ändring i § 4.

§ 14 ändras sålunda, att allt som angår kommunens
bestyr vid uppbörden uteslutes och bestämmelser
införas om uppbörd genom statens försorg.

I § 15 uteslutes likaledes allt, som angår kommunens
ansvar och ersättningsskyldighet för avgifter, som
ej kunnat uttagas.

Nödiga ändringar, som följa av kommunernas befrielse
från bestyr med uppbörden och ansvar för avgifternas
erläggande till pensionsanstalten, införas ock på
vederbörliga ställen i lagen.

I § 18 införas bestämmelser om skyldighet för
arbetsgivare att svara för avgifterna för anställda arbetare
och tjänare.

I § 19 införas bestämmelser om att kommunalnämnd
må kunna handhava de bestyr och åligganden
som tillhöra pensionsnämnden, om kommunen så beslutar.

§ 20 ändras sålunda, att vid val av ledamöter i
pensionsnämnd gälla samma bestämmelser om rösträtt
som vid val av ledamöter i kommunalnämnd.

Formuleringen av de sålunda av mig föreslagna
ändringarna i förslaget till lag om allmän pensionsförsäkring
torde av särskilda utskottet verkställas, liksom
införande av sådana ändringar i lagen i övrigt, som
kunna bliva en följd av de ändringar i vissa paragrafer
i lagen, som av mig föreslagits.

Stockholm den 15 april 1913.

P. O. Lundell.