Motioner i Andra kammaren, Nr 156.

Nr 156.

Av herr Forssell m. fl., om skrivelse till Kungl. Majt angående
sådan ändring i folkskolestadgan, att allmänheten må få
närvara vid lärareprov.

Den 21 mars 1909 beslöt skolrådet i Västanfors församling i
Västmanlands län i sammanhang med föreläggande av undervisningsprov
för sökande till två nyinrättade lärarebefattningar vid Fagersta folkskola,
att allmänheten skulle äga tillträde till åhörande av dessa läseprov
eller andra läseprov, som förekomme vid folkskolor inom församlingen.

Skolrådets ordförande kyrkoherden P. O. Södergren, som reserverat
sig mot detta beslut, anförde besvär hos domkapitlet i Västerås med
yrkande om beslutets upphävande. Stadgandet i § 19 mom. 5 folkskolestadgan,
att proven skulle avläggas i närvaro av skolrådet eller av
dess ordförande jämte av skolrådet för ändamålet utsedda ombud, hade
tydligen tillkommit för att skydda provande lärare mot störande inflytelse
från allmänhetens sida och måste tolkas så, att inga andra än där
omnämnda personer finge närvara vid proven. Södergren åberopade
motsvarande bestämmelser för de allmänna läroverken, som innehöllo
uttrycklig föreskrift, att allmänheten ej ägde tillträde till proven.

Skolrådet androg i förklaring, att nämnda föreskrift i § 19 mom. 5
folkskolestadgan avsåge skyldighet för skolrådet att icke undandraga sig
det besvär, som läge i lärarprovens åhörande, men ej innehölle förbud
för andra församlingsmedlemmar att åhöra proven. Då folkskollärare
valdes å kyrkostämma, borde de väljande få närvara vid proven för att
bilda sig ett omdöme om de sökande, allra helst skolrådet ej hade att
avgiva förord för någon av dem, som uppfördes på förslag. Förhållandena
vid de allmänna läroverken, där lärare tillsattes på helt annat
sätt, vore ej tillämpliga på folkskolorna.

Södergren genmäle, att proven ej kunde vara avsedda att tjäna

Motioner i Andra hammaren, Nr 156. 15

de väljande till ledning, då ju skolrådet hade i sin hand att bestämma,
huruvida prov skulle hållas eller icke. Varken skolrådets beslut, att
prov ej skulle äga rum, eller underlåtenhet att fullgöra förelagt undervisningsprov,
utgjorde hinder för sökande att komma i åtanke vid tjänstens
tillsättande.

Domkapitlet yttrade i utslag den 2 september 1909 följande:
Uppenbart vore, att stadgandet i § 19 mom. 5 folkskolestadgan icke
medgåve den tolkning, att lärareprov finge hållas med obegränsat tillträde
för allmänheten. Genom detta stadgande ville lagen tydligen i första
hand bereda ett skydd för den provande läraren. Denna hade nämligen
rätt att endast behöva ådagalägga sin undervisningsskicklighet och icke
tillika giva prov på sin förmåga att uthärda de störande inflytelser, som
redan närvaron av ett större antal personer måste medföra, och som
ytterligare kunde försvåras genom kommande och gående, genom viskningar
och miner under lektionen. Stadgandet innebure emellertid ock
ett skydd för skolrådet. Provet vore uteslutande till för att detta skulle
kunna bilda sig en mening om de sökandes förmåga som grundval för
de vitsord, som det hade att offentligen avgiva i känslan av sitt ansvar.
Dessa vitsord skulle ju sedan jämte sökandes övriga meriter bliva bestämmande
vid förslags uppsättande. Den störande inverkan på den
provande, som vore förknippad med allmänhetens närvaro, skulle i och
för sig kunna förhindra en fullt rättvis dom över provet. Därjämte
kunde efteråt sidoinflytelser från oansvarigt håll lätt komma att'' göra
sig gällande och influera på betygssättandet. Detta skulle inför församlingen
undergräva den auktoritet, som skolrådets åtgärd borde äga
och ingalunda lända till gagn för den rättvisa i befordringssättet, som
skolstadgan tydligen avsåge att främja.

Talet om att allmänheten skulle bilda sig ett omdöme om de
sökande genom provens åhörande utginge från annan ståndpunkt än
skolstadgan.. Hade detta varit skolstadgans mening, så hade naturligtvis
inte föreskrivits, att skolrådet skulle sätta betyg över provet. Domkapitlet
funne alltså, att skolrådet handlat mot gällande skolstadga
genom det överklagade beslutet och undanröjde således med gillande
av de hos domkapitlet anförda besvären, Till afl kraft och verkan samma
beslut, så vitt det gällde framtiden.

Domkapitelsledamoten, lektor Mattsson, yttrade: »Ehuru det torde
vara olämpligt att hålla ifrågavarande läroprov för öppna dörrar, anser
jag dock, att de ingivna besvären icke böra till någon domkapitlets
åtgärd föranleda, då skolrådet genom det överklagade beslutet icke överskridit
sin av folkskolestadgan givna befogenhet.»

16 Motioner i Andra kammaren, Nr 156.

Skolrådet anförde besvär med yrkande att Kung!. Maj:t måtte giva
den rätta tolkningen av ifrågavarande stadgande i § 19 mom. 5 folkskolestadgan.
Södergren bestred ändring. Målet föredrogs den 3 februari
1910 i regeringsrätten, därvid dess flesta ledamöter (regeringsråden
Ramstedt, Thulin och Rydin) väl ansågo skolrådet hava varit oförhindrat
medgiva, att vid ifrågavarande prov även andra personer finge vara tillstädes
än de i åberopade författningsrummet omförmälda, men då närvaron
av ett större antal åhörare kunde verka störande på proven, samt skolrådets
beslut, att allmänheten skulle äga tillträde till proven, följaktligen
icke kunde anses stå i överensstämmelse med det med proven avsedda
syftet, funno samma ledamöter ej skäl att göra ändring i det beslut,
vartill domkapitlet i målet kommit.

Regeringsrådet Palmgren anförde: »Enligt min mening har skolrådet
icke genom den av domkapitlet åberopade bestämmelsen i folkskolestadgan
eller eljes varit förhindrat att besluta, det allmänheten
skulle äga tillträde vid undervisningsprovs avläggande. Detta beslut
innebär självfallet, att tillträdet må äga rum endast i mån av utrymme
och med iakttagande av de föreskrifter, som för upprätthållande av
ordning kunna vara erforderliga. Jag finner därför skäligt att, med
ändring av domkapitlets utslag, ogilla den mot skolrådets beslut förda
talan».

Förbud för allmänheten att närvara vid lärareprov för folkskollärartjänster
skulle således grundas därpå, att det är skolrådet, som dels
äger bestämma, om dessa prov skola föreläggas de sökande eller ej, dels
som har att bedöma proven vid förslags upprättande. Vidare att förbudet
är ett skydd för skolrådet mot sidoinflytelser och för den provande
läraren mot störande inflytelser under provet. Men är folkskolläraretjänsten
förenad med klockare- och organistbefattning, så stadgas uttryckligt,
att prov för dessa sistnämnda befattningar »skola fullgöras
under allmän gudstjänst i församlingens kyrka». Nu kan det ju inträffa,
att en god kyrkogångare och skicklig organist kan vara en medelmåttig
lärare och tvärtom. Men allmänheten får blott genom provet i kyrkan
bilda sig en föreställning om läraren.

Under den tid av snart tre år, som förflutit efter ovannämnda
utslag av regeringsrätten, har emellertid, så vitt vi känna, endast få
skolråd tillämpat detta förbud och ej heller har provande lärare yrkat
på detta skydd för sina prov. Då dessa prov ske på vardagar äro de
i regel litet besökta av allmänheten, och skulle de i något enstaka fall
bli mera besökta, så vore helt visst nog med den inskränkning, som
regeringsrådet Palmgren nämner; nämligen att tillträde till proven må

Motioner i Andra kammaren, Nr 156.

äga rum endast i mån av utrymme och med iakttagande av de föreskrifter,
som för uppehållande av ordning kunna vara erforderliga.

På grund av vad vi sålunda anfört, få vi vördsamt hemställa,

att Riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga sådan ändring
i folkskolestadgan, att allmänheten får närvara vid
lärareprov i mån av utrymme och med iakttagande av
de föreskrifter, som för upprätthållande av ordning må
vara erforderliga.

Stockholm den 23 januari 1913.

Johan Forssell.
Oscar Bogren.

G. A. Rundgren. Nils Helger.

K. M. Andersson

i Milsmaden.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913.

4 samt.

60 käft. (Nr 153—156.) 3