4

Motioner i Andra kammaren, Nr 91.

Nr 91.

Af herr Olsson i Tyllered, om utsträckning af tiden för inlösen
af skattefrälseräntor.

Genom kungl. förordningen den 11 september 1885 föreskrefs, bland
annat, att de räntor å skattefrälsehemman, bvilka genom köp, byte eller
gåfva kommit från kronan i enskild persons eller verks, menigbets eller
inrättnings ägo ocb icke blifvit med jordäganderätten förenade, skulle, i
mån som vederbörande ägare därom framställde anbud, för statsverkets
räkning inlösas, därest ägare, som ville begagna sig af den sålunda bestämda
inlösen, inom ett år från nämnda dag därom gjorde anmälan
hos kammarkollegium eller Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

Tiden, inom hvilken vederbörande ränteägare borde göra anmälan
för att få begagna sig af ifrågavarande inlösen, har sedermera genom
upprepade beslut af statsmakterna utsträckts. Så skedde senast år 1909,
då Riksdagen med anledning af en motion, som jag samma riksdag
tillät mig att i sådant syfte frambära i Andra kammaren, fattade beslut
om förlängning med tre år af tiden för sådan anmälan, hvarom här är
fråga. Detta Riksdagens beslut resulterade sedermera i kungl. förordningen
af den 14 maj 1909, enligt hvilken anmälan om inlösen af
skattefrälseräntor må ske inom utgången af år 1912.

De skäl, som föranledt Kungl. Maj:t och Riksdagen att sålunda
gång efter annan utsträcka tiden för denna anmälan, äro emellertid
allt fortfarande för handen, och det är med hänsyn till detta sakförhållande,
som jag nu ånyo tager mig friheten föreslå, att Riksdagen
måtte besluta ytterligare förlängning af tiden för ifrågavarande räntors
inlösen.

5

Motioner i Andra hammaren, Nr 91.

Då denna fråga vid föregående riksdagar bragts på tal, bar jag
vid tvenne olika tillfällen, nämligen vid 1906 och 1909 års riksdagar,
påpekat, hurusom särskildt i Halland förhållandena vore sådana, att det
vore synnerligen önskvärdt, att möjligheten för skattefrälseräntornas återvinnande
ej afskures, utan att anstånd därvidlag måtte lämnas, och jag
har i sammanhang därmed haft anledning att närmare orda om de s. k.
Trippska frälseräntorna, som tillika med åtskilliga andra skattefrälseräntor
inom Halland ännu kvarstå oinlösta.

Då jämväl på en hel del andra håll frälseräntor otvifvelaktigt torde
finnas, hvilkas ägare kunna vara villiga att, om förlängdt tillfälle därtill
lämnades, erbjuda dessa räntor till inlösen, och då det ju — såsom
äfven ofta blifvit framhållet i Eiksdagen — är önskligt, att staten må
kunna, såvidt möjligt är, medelst frivilliga aftal med ränteägarne återvinna
dessa utskylder, har jag ansett, att ytterligare tillfälle bör beredas
till förvärfvande åt staten af desamma.

Önskvärdheten från statsverkets synpunkt af skattefrälseräntornas
inlösen kom äfven till uttryck vid förlidet års riksdag, i det att Eiksdagen
då med anledning af en Kungl. Maj:ts proposition beslöt, bland
annat, att ränta å skattefrälsehemman, hvilken genom köp, byte eller
gåfva kommit från kronan i enskild persons eller verks, menighets eller
inrättnings ägo, må för statsverkets räkning inlösas utan hinder däraf,
att räntan vid något tillfälle, före den 1 april 1911, varit med jordäganderätten
förenad.

Därjämte talar ju för ett bifall till denna min motion hänsynen till
de önskemål, som gjorts gällande från vederbörande räntegifvare, för
hvilka den nuvarande ordningen är förenad med besvär och kostnader
och som därför — enligt hvad räntegifvare själfva för mig uttryckligen
förklarat — med förhoppningsfull tillfredsställelse skulle tacksamt hälsa
ett Eiksdagens beslut, som innebure, att den hittills lämnade möjligheten
till skattefrälseräntornas inlösen fortfarande kölles öppen.

Hvad angår själfva den tidsförlängning, som här bör komma ifråga,
torde det väl vara lämpligast att låta densamma i likhet med hvad
förut varit fallet omfatta en period af tre år.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag vördsamt hemställa,

att Eiksdagen må besluta, att den genom den
kungl. förordningen den 11 september 1885 bestämda
inlösen af skattefrälseräntor må äfven efter innevarande

6

Motioner i Andra kammaren, Nr 92.

års utgång äga rum, därest vederbörande räntetagare,
som vill begagna sig af denna inlösen, därom i den
ordning, samma författning stadgar, gör anmälan inom
utgången af år 1915.

Stockholm den 26 januari 1912.

Anders Olsson,

Tyllered.

I motionen instämma:

A. Henrikson. P. J. Persson.

Nr 92.

Af herr Hydal, om anslag för anskaffande af kulspndemateriel
vid infanteriet.

De senare årens historia har tillräckligt visat, huru nödvändigt det
allt fortfarande är för de folk, som vilja lefva i fred med sina grannar,
att så ordna sitt yttre försvar, att icke dessas roflystnad allt för hårdt
frestas genom utsikten till lättvunna segrar.

Till ett välordnadt försvar hör bl. a., att detsamma så snabbt och
fullständigt, som förefintliga ekonomiska tillgångar medgifva, förses med
krigföringens tekniska hjälpmedel. Och äro dessa jämförelsevis billiga
i förhållande till det krafttillskott, de skänka försvaret, så måste särskildt
de mindre staterna låta sig angeläget vara att med dylika medel,
så långt lämpligen ske kan, öka sin värnkraft.