Motioner i Andra kammaren, Nr 5.

Är 5.

Af herr Petersson i Lidingö villastad, om ändringar i lagen
om val till Riksdagen med flera författningar.

Den metod för proportionella val, som fastslagits genom lagen
om val till Riksdagen med flera lagar, torde i stort sedt hafva verkat
tillfredsställande. Särskildt måste detta erkännas vara fallet i fråga om
fördelningen af platserna olika partier emellan. Bestämmelserna härom
— utformade som de äro efter d’Hondts bekanta regel — hafva, såvidt
mig är bekant, icke i något fall ledt till resultat, som kunnat anses
oegentligt. De erkännas ock allmänt såsom riktiga.

Däremot hafva anmärkningar gjorts emot det sätt, hvarpå enligt
gällande valmetod platserna inom de olika partierna understundom varda
besatta, och det såväl hvad angår själfva representantplatserna som,
och i synnerhet, i fråga om utseende af efterträdare eller suppleant.
Angående innebörden af dessa anmärkningar kan jag hänvisa till åtskilliga
vid 1911 års riksdag väckta motioner och konstitutionsutskottets
däröfver afgifna utlåtande nr 25. I allmänhet gå de därpå ut, att den
ordningsföljd, i hvilken kandidaternas namn uppförts å valsedlarna, icke
skulle hafva tillbörligt inflytande å valets utgång.

Grunden till denna uppfattning om ordningsföljdens betydelse är
otvifvelaktigt att söka i den vid Riksdagens behandling af valmetoden
däri såsom en undantagsbestämmelse för partigrupp införda s. k. rangordningregeln.
Denna, som åt namnens ordningsföljd å valsedlarna
tillerkänner en afgörande betydelse, synes nämligen hafva tillvunnit sig
allmänt erkännande såsom god och riktig — den har till och med
slagit så igenom i det allmänna medvetandet, att man synes vara på
väg att glömma, att hufvudregeln dock alltid är den s. k. reduktionsBihang
till Riksdagens protokoll 1912. 4 samt. 2 höft. (Nr 5—6.) 1

Motioner i Andra kammaren, Nr 5.

regeln och att denna räknar med de å valsedeln uppförda namnen, i
den mån de skola vid sammanräkning medtagas, såsom likvärdiga. En
icke ringa del af de missräkningar och öfverraskningar, som valresultaten
sägas hafva beredt valmännen, är utan tvifvel att tillskrifva
ett dylikt förbiseende. Den så många gånger framförda anmärkningen,
att de å valsedlarna sist upptagna namnen gå in, under det att de första
falla igenom, beror naturligtvis därpå, att valmannen, som lämnar sin
valsedel, tänker sig densamma såsom en rangordningslista, som upptager
namnen i den ordning, i hvilken han önskar att de skola väljas,
under det att en sammanräkning efter reduktionsregeln behandlar dessa
namn såsom likvärdiga. Den enda värdesättning af namn, som vid
reduktionsregelns tillämpning enligt nu gällande metod är möjlig, är
som bekant den, som kan åstadkommas genom användning af det s. k.
strecket.

Otvifvelaktigt vore det önskvärdt, om — såsom från flera håll
påyrkats — valmetoden kunde så revideras, att den bättre än nu motsvarade
den stora allmänhetens uppfattning om ordningsföljden af
namnen å valsedlarna såsom en värdesättning mellan kandidaterna inbördes.
Och i den mån nämnda uppfattning vinner terräng, växer
behofvet af en ändring af vallagens bestämmelser härutinnan.

Att helt genomföra principen om valsedlarna såsom rangordningslistor
torde emellertid icke vara möjligt. Den Thielska metoden är
ytterst grundad på den förutsättning, att namnen äro likvärdiga, och
hvarje försök att gradera röstvärdet efter namnens plats å valsedlarna
strandar på de valmanövrer, till hvilka en sådan gradering öppnar
möjlighet. Må vara, att dessa valmanövrer kanske ej böra tillmätas så
synnerlig betydelse, då frågan är om val, däri stora massor af valmän
medverka och där fördelningen af röstetalen därför ej låter sig med
erforderlig grad af säkerhet på förhand beräkna vid val inom trängre
valkorporationer, såsom våra landsting, äro de ett afgörande skäl mot
hvarje ordning, som opererar med särskilda platsvärden vid sammanräkningarna.

Emellertid synes det mig som skulle man genom två mindre
jämkningar i metoden, sådan den nu föreligger, kunna åt namnens
ordningsföljd å valsedlarna bereda ett afsevärdt ökadt inflytande å valresultatet,
och jag tillåter mig därför härmed framlägga förslag till
dessa jämkningar. Vid de undersökningar, jag varit i tillfälle att göra,
har det för mig framstått såsom antagligt, att man med dessa jämkningar
kommer ungefärligen så långt, som det öfver hufvud taget är
möjligt att komma utan en fullständig omläggning af hela valmetoden.

Motioner i Andra kammaren, Nr 5. 3

De äro emellertid af den art, att skäliga fordringar blifva genom dem
tillgodosedda.

Den första jämkningen skulle bestå däri, att, då inom partigrupp
rangordningsregeln ej kan tillämpas ocb sammanräkningar före kandidatnamnens
ordnande alltså skola ske efter reduktionsregeln, endast så många
namn å valsedlarna, från början räknadt, medtagas, som motsvara det
antal platser, som gruppen äger besätta. Med andra ord ett automatiskt
streck efter det antal namn, som motsvarar gruppens platsantal. Det
synes mig som skulle goda skäl finnas för en dylik anordning. Har
valmannen genom sin valsedel angifvit, i hvilken ordning han vill att
de därå uppförda kandidaterna skola vid valet ifrågakomma, så är det
rimligt, att striden står allenast mellan de namn, som hvarje valman i
främsta rummet vill ha valda till de platser, som han och hans meningsfränder
äga att tillsätta. Det är ock rimligt, att dessa samma valmän
få sitt kandidatantal inskränkt till hvad som motsvarar platsantalet,
liksom fallet skulle varit vid majoritetsval och nu är, så snart ett
parti är så starkt, att det får besätta alla platserna. Platsantalet kan
enligt nu gällande metod bestämmas, så snart sammanräkning af rösterna
skett för de särskilda namnen inom den fria gruppen och för de olika
partigrupperna. Då föreligga de jämförelsetal, efter hvilka platsantalet
för hvarje partigrupp är att beräkna. Emellertid kan ju som bekant
under valförrättningens fortgång en ökning i detta platsantal inträda
därigenom, att en af gruppens i ordningen uppförda kandidater erhåller
plats för annan grupp och gruppens jämförelsetal därigenom så ökas,
att det berättigar till ytterligare plats. För detta fall erfordras uppenbarligen
en särskild bestämmelse, och denna synes lämpligen kunna
blifva att, så snart en dylik ökning i platsantalet konstateras, ny sammanräkning
verkställes för det antal namn å gruppens valsedlar, som motsvarar
det ökade platsantalet. Att en sådan supplerande sammanräkning
icke får verka rubbning i den platstillsättning, som därförut i behörigordning
skett, lärer vara själffallet.

Med den af mig sålunda föreslagna jämkningen skulle vallagens
innebörd i fråga om de å valsedeln uppförda namnens giltighet för
själfva riksdagsmannaval — med andra ord hvad vallagen innehåller
om »streck» — blifva följande:

a) Regel: Så många namn å valsedeln, från början räknadt, som
motsvara det antal riksdagsmän, som skola vid valet utses, gälla för
själfva riksdagsmannavalet och medtagas förty vid sammanräkningarna
(vallagen § 3).

b) Undantag 1: Skall inom partigrupp reduktionsregeln tillämpas,

Motioner i Andra kammaren, Nr 5.

gälla blott så många namn, från början räknadt, som motsvara def
antal riksdagsmän gruppen får utse, för själfva riksdagsmannavalet och
endast dessa medtagas förty vid sammanräkningarna (§ 7, partigrupp
2:o enligt nu ifrågasatt lydelse).

c) Undantag 2: Har valmannen själf å valsedeln med ett streck
afskilt ett mindre antal namn än som enligt lag (d. v. s. enligt regeln
eller undantag 1) gälla för själfva riksdagsmannavalet, respekteras detta,
så att endast de ofvan strecket stående namnen medtagas vid sammanräkningarna
(vallagen § 3).

Mot den föreslagna anordningen skulle möjligen kunna invändas,
att under vissa förhållanden en mindre fraktion inom en partigrupp
finge besätta en plats, å hvilken två andra fraktioner såsom mera samhöriga
kunde synas äga anspråk. Om ett valsedelsmaterial föreligger
så lydande: I 32 A. B. C. D, II 33 B. A. C. D. och III 35 x. y. z. och
blott en plats får af gruppen besättas, så kommer enligt mitt förslag
platsen att intagas af x. Anmärkningen synes mig dock ej böra tillmätas
någon större betydelse. Om fraktionerna I och II vilja med fog
göra anspråk på att få på grund af samhörighet besätta platsen, så
böra de manifestera denna sin samhörighet genom gemensamt namn å
sådant rum å valsedlarna, att det faller inom det platsantal, som tillkommer
gruppen. Förhållandet är för öfrigt jämförligt med det, då flera
olika partigrupper täfla om en plats, och hvarom vallagen i § 8: 2
lämnar en föreskrift, som instämmer med hvad som enligt mitt förslag
skulle komma att gälla inom partigrupp.

Hen föreslagna anordningen gäller allenast partigrupp. För den
fria gruppen är den icke användbar. Denna grupps platsantal är beroende
direkt af de särskilda kandidaternas röstetal, och hvarje åtgärd
att på ett eller annat sätt göra detta beroende af namnens ordningsföljd
å valsedlarna kan inverka på jämförelsetalet. Valsedlarna inom
denna grupp sakna för öfrigt den samhörighet, som utmärkes genom
partibeteckningen, och ligger häri otvifvelaktigt ett skäl att ej tillmäta
ordningsföljden å valsedlarna inom den gruppen samma betydelse som
inom partigrupp. Någon ändring i vallagens bestämmelse rörande den
fria gruppen ifrågasättes därför icke.

Den andra jämkningen i valmetoden, som jag ifrågasätter, gäller
sammanräkningen för utseende af efterträdare åt afgången riksdagsman
eller stadsfullmäktig och af suppleanter för landstingsmän. Härom finnas
nu bestämmelser i vallagen §§ 9, 14 och 67, i förordningen om kommunalstyrelse
i stad § 28, i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm
§ 14 samt i förordningen om landsting § 8. Dessa bestämmelser hvila

Motioner i Andra kammaren, Nr 5. 5

på den otvifvelaktigt riktiga tanke, att en representant, som icke kan
fullgöra sitt uppdrag, bör ersättas genom en ställföreträdare, som utses
från och genom de valsedlar, på lrvilka representantens mandat är grundadt.
Endast på detta sätt betryggas, att den grupp eller fraktion inom
en grupp, som varit speciellt representerad af den afgångne eller förhindrade,
bibehålies vid denna sin representation. Hvad som med fogär
att anmärka mot de i ifrågavarande hänseende meddelade bestämmelser
är, att vid den supplerande sammanräkningen alla dittills icke valda
namn å de ifrågavarande valsedlarna skola medtagas och äro likvärdiga.
Det finnes således ingen möjlighet för valmännen att med åsyftad verkan
å valsedlarna angifva, i hvilken ordning de vilja att eventuella efterträdare
skola gå in. Dekapitering torde därför blifva en ej ovanligföreteelse
vid sammanräkningar för efterträdare åt afgången riksdagsman
eller stadsfullmäktig, liksom den i lifligt öfverklagadt omfång förekommit
vid suppleantvalen för landstingsman.

Missförhållandet synes mig kunna afhjälpas genom föreskrift, att
vid sådan supplerande sammanräkning, hvarom här är fråga, valsedels
röstvärde skall tillgodoräknas allenast det första å valsedeln upptagna,
dittills icke valda namnet. En dylik regel synes mig stå i god öfverensstämmelse
med det förut framställda förslaget om det automatiska
strecket. Den innebär för öfrigt allenast det, att representant skall hafva
den ersättare, som pluraliteten af hans valmän helst vilja ha närmast
efter den eller de förut valda. Namnens ordningsföljd å valsedlarna
skulle härigenom erhålla ett inflytande vid efterträdarevalen, som till
och med vore i viss mån starkare än vid representantvalen. Om den
föreslagna regeln anses kunna godtagas, finnes uppenbarligen intet
hinder att låta den gälla äfven beträffande den fria gruppen.

Om de nu föreslagna jämkningarna varda genomförda, torde man
såsom en verkan däraf kunna påräkna, att valsedlarna därefter städse
skola förses med tillräckligt många namn, så att icke — såsom nu
understundom varit fallet — valresultatet behöfver influeras däraf, att
namn, som skulle kommit i fråga, saknas. Under nuvarande förhållanden
kan det understundom vara lämpligt, kanske till och med nödigt, att
för främjande af ett önskadt valresultat begränsa antalet namn å valsedlarna,
och detta gäller såväl i fråga om representantval som beträffande
ersättareval. Med de föreslagna nya lagbestämmelserna och deras automatiska
begränsning af det antal namn, som vid hvarje sammanräkningskall
medtagas, finnes i regel ingen vidare anledning för valmannen
att minska antalet namn å sin valsedel under det i lag tillåtna; hvad
det för honom gäller är att tillse, att de å valsedeln komma i riktig

Motioner i Andra kammaren, Nr 5.

ordning. Sannolikt är äfven, att användningen af det nu medgifna
fakultativa strecket kominer att minskas, men då det likväl fortfarande
kommer att finnas fall, då detsamma kan behöfva användas, finnes ingen
anledning att ifrågasätta ändring i bestämmelserna därom.

Vidare synes det antagligt, att efter jämkningarnas genomförande
valuträkningarna icke vidare skola komma att framvisa dessa många
små röstöfvervikter och många lottningar, som framhållits såsom för
den nuvarande metoden komprometterande. Konkurrens mellan namn
å samma valsedlar — och endast om sådan konkurrens kan det i detta
sammanhang bli fråga — lärer nämligen icke vidare förekomma vid
sammanräkningar för utseende af efterträdare eller suppleant. Vid val
af representanter har man visserligen fortfarande att räkna med dylik
konkurrens, men i betydligt inskränkt omfattning, och de fall, där
lottning behöfver tillgripas, lära säkerligen ej blifva mångtaliga. Jag
har därför icke ansett nödigt att i förevarande förslag upptaga någon
föreskrift liknande den vid sistlidna riksdag af en motionär ifrågasatta,
att vid lika röstetal företrädet mellan kandidaterna skall i vissa fall
bestämmas genom kandidatens ordningsrum å valsedeln.-

Att de nu föreslagna jämkningarna skulle medföra synnerlig förenkling
af och lättnad i de för valresultatens bestämmande erforderliga
uträkningarna ligger i öppen dag.

Det är gifvetvis af stort intresse att undersöka, huru de nu ifrågasatta
ändringarna i valmetoden skulle hafva verkat, om de tillämpats
vid hittills förrättade proportionella val. En ganska god ledning för
omdömet härutinnan kan vinnas genom närmare studium af två af
fil. lic. Olof Palme utgifna redogörelser för 1910 års landstingsmannaval
och 1911 års val till Andra kammaren. Jag tillåter mig därför
meddela några iakttagelser rörande i dessa arbeten refererade val.

Vid 1911 års val till Andra kammaren hafva de ojämförligt flesta
platserna blifvit besatta enligt den så kallade rangordningsregeln. Där
reduktionsregeln kommit till användning äro i åtskilliga fall förhållandena
sådana, att valets utgång icke skulle influerats af de ändringar, som nu
ifrågasättas. De fall åter, där valresultatet skulle blifvit ett annat än
nu, torde vara följande:

Kalmar läns norra valkrets. (Se Palme: valen till Andra kammaren
år 1911, pag. 44.) Typiskt fall af dekapitering. 4 platser att besätta,
däraf 2 tillföllo gruppen »de moderata». Ungefärligen 4/5 af gruppens

Motioner i Andra kammaren, Nr 5.

valsedlar upptogo samma tre kandidatnamn A. C. och I., men de två
första A. och C. omkastade så att något mer än hälften af sagda valsedlar
lydde på A. C. I. och omkring tredjedelen på C. A. I. Öfverallt
på dessa sedlar stod I. i tredje rummet. Hade valsedlarna upptagit
namnen i samma ordning, så hade A. och C. med stor röstöfvervikt
gått in efter rangordning. Men nu valdes endast A. efter denna norm
och som andra namn ingick 1., hvars röstöfvervikt åstadkoms genom
en del af de öfriga valsedlarna, hvilka skulle saknat betydelse, om rangordningen
kunnat tillämpas. Med ett automatiskt streck efter andra
namnet hade en dylik utgång icke ifrågakommit; I:s plats på valsedlarna
hade satt honom utom räkningen vid själfva valet, men tillförsäkrat
honom platsen som förste ersättare.

Jönköpings läns östra valkrets. (Palme ibm. pag. 36.) 4 platser
att besätta, däraf gruppen I »valmansföreningen» erhöll 2 platser och
gruppen II »de frisinnade» 2 platser. Endast första platsen inom gruppen
I tillsattes enligt rangordning, för den andra platsen inom gruppen I
och för båda platserna inom gruppen II kom reduktionsregeln till
tillämpning. Inom gruppen I besattes andra platsen med kandidaten
S., hvilken å hufvudlistan stod som tredje namn efter J., som valdes
efter rangordning, och R. Dessa båda, j. och R., funnos äfven upptagna
såsom de två första namnen å en annan ganska talrik fraktion
af valsedlar, hvilka helt och hållet saknade S. — Äfven inom gruppen II
afgjordes andra platsen genom valsedlar, som upptogo den valdes namn
längre ned på sedeln än i andra rummet. I båda dessa fall skulle det
automatiska strecket efter andra namnet hafva ledt till, att de valsedlar,
därå den nu valdes namn upptagits allenast i tredje rummet, icke kunnat
gifva honom försteg framför de före honom stående kandidaterna och
att alltså en af dem, som hade första eller andra rummet å sedlarna,
kommit att gå in.

Kalmar läns södra valkrets. (Palme ibm. pag. 46.) 6 platser,

däraf gruppen »de frisinnade» fingo 3. Endast en af deras kandidater
gick in efter rang. Om de två andra platserna rådde stark splittring.
Resultaten hade med tillämpning af reduktionsregeln och automatiskt
streck efter tredje namnet blifvit annat än nu, med säkerhet åtminstone
i fråga om det ena namnet.

Värmlands läns östra valkrets. (Palme ibm. pag. 86.) 4 platser,

däraf gruppen »sparsamhets-, nykterhets- och reformvänner» fingo 2.
Den första besattes efter rangordning, för den andra kom reduktionsregeln
till användning. Äfven här skulle ett automatiskt streck efter

Motioner i Andra kammaren, Nr 5.

andra namnet å gruppens valsedlar hafva gifvit utslag till förmån för
ett namn, som å hufvudlistan hade plats före den nu valde.

Hälsinglands södra valkrets. (Palme ibm. pag. 106.) »Det frisinnade
partiet» fick tillsätta allenast en plats af tre. Om vid sammanräkningen
— som skedde efter reduktionsregeln — allenast första namnet
å hvarje valsedel medtagits, skulle utgången blifvit en annan än nu,
dock blott med en rösts öfvervikt.

Ångermanlands norra valkrets. (Palme ibm. pag. 114.) »Vänstern»
ägde att af 3 platser besätta 2. Endast dess första namn valdes efter
rangordning. Vid sammanräkning efter reduktionsregeln och med automatiskt
streck efter andra namnet skulle andra platsen ha intagits af
annan än den som nu valdes.

Ur Palmes »undersökning om den proportionella valmetoden vid
1910 års landstingsmannaval» anmärkas följande val:

Stockholm: Riksdagsmannaval till Första kammaren hösten 1909.
(Palme anf. st. pag. 62.) 9 platser att besätta, däraf »moderata gruppen»
erhöll 5. Gruppens fyra första platser besattes efter rangordning. En
större fraktion af valsedlarna (38 af 56) upptogo 6 namn, däraf i 5:te
rummet H. och i 6:te R. De öfriga valsedlarna innehöllo allenast 5
eller 4 namn, några både H. och R., andra saknande ettdera eller båda.
Häraf blef följden, att vid sammanräkningen för 5:te platsen R. blef
vald och H. föll igenom. Med ett automatiskt streck efter 5:te namnet
hade 14. gått in som 5:te namn och R. stått som förste ersättare.

Linköping: Landstingsmannaval. (Palme ibm. pag. 66.) 6 platser
att besätta, däraf gruppen »de moderata» erhöll 5. Stor enighet om
de 4 första namnen, som gingo in efter rangordning. o:te namnet T.
samlade ock en betydande röstsiffra, men ej tillräcklig för plats efter
rang. Vid sammanräkningen efter reduktionsregeln blef 6:te kandidaten
H. vald med ganska ringa röstöfvervikt. Vid sammanräkning för suppleantvalet
kom T. icke ens med, han öfverflyglades med ett fåtal röster
af namn, som stodo längre ned på valsedlarna. Ett automatiskt streck
efter 5:te namnet och suppleantval på af mig föreslagen grund skulle
utan vidare anvisat T. platsen som 5:te man och H. platsen som förste
suppleant.

Västerås: Landstingsmannaval. (Palme ibm. pag. 69.) 6 platser,
däraf gruppen »borgerliga samlingslistan» erhöll 3. Det störa flertalet
valsedlar upptog ofvan strecket 4 namn med stor enighet om l:sta,
3:dje och 4:de namnen. Däremot skilde sig meningarna skarpt om
andra rummet. Valsedlar till något mer än hälften af gruppens röstetal
hade som andra namn U., valsedlar till åtskilligt mindre röstvärde 8.

Motioner i Andra kammaren, Nr 5.

Följden blef gifvetvis, att hvarken U. ellei’- S. blef vald utan platserna
intogos af kandidaterna i l:sta, 3:dje och 4:de rummen. Ett automatiskt
streck efter 3: dj e namnet hade gifvetvis verkat, att den ene af de omstridda
kandidaterna gått in.

Grangärde tingslag: Landstingsmannaval. (Palme ibm. pag. 85.)
4 platser, däraf »de frisinnade» för 6,098 röster fingo 2. Första namnet
å hufvudtypen af gruppens valsedlar D. kom upp till allenast 2,930
röster d. v. s. en obetydlighet mindre än som erfordrades för första
platsen efter rangordning. Vid sammanräkning efter reduktionsregeln
blef H. vald som första namn. Denne stod emellertid som första namn
å valsedlar värda mer än 7s af partiets hela röstetal. Andra sammanräkningen
gaf partiets andra plats åt K. med 2,066.5 röster. Denne K.
stod som första namn blott å en sedel, värd en röst, men för öfrigt efter
D. och Hj. på sedlar värda 1,097 röster, efter D. på sedlar värda 1,728
röster och efter Hj. på sedlar värda 253 röster. På andra sedlar än
de nu nämnda förekom icke K:s namn, således äfven här en flagrant
dekapitering. Med ett automatiskt streck efter andra namnet hade D.
blifvit vald med afsevärd röstöfvervikt. K. hade då icke kommit upp
ens till 300 röster.

Falu södra tingslag: Landstingsmannaval. (Palme ibm. pag. 89.J
»Landtmännens lista» ägde af sex platser besätta en. Stark splittring
om första namnet föranledde, att den i tredje rummet å flertalet valsedlar
uppförde Gr. blef landstingsman för gruppen. En sammanräkning,
därvid allenast första namnet å hvarje valsedel tagits med, hade gifvetvis
lämnat annat resultat, i detta fall skulle E. gått in.

Exemplen kunde mångfaldigas, men de anförda må vara nog.
Öfverallt har jag funnit, att en tillämpning af de nu ifrågasatta ändringarna
skulle lämnat resultat, som säkerligen för den stora allmänheten
framstått som mera naturligt, mera väntadt än det nu framgångna.
Ingenstädes har jag kommit till ett slut, som förefallit stötande eller
obilligt.

Hvad angår suppleantplatserna vid landstingsmannavalen, så saknas
i Palmes redogörelse de sifferuppgifter, som skulle varit behöfliga för
att exakt beräkna, hurudan suppleantbesättningen skulle efter nu föreslagen
grund blifvit i de i Palmes bok pag. 151—163 anförda fallen.
Det lärer emellertid utan vidare exemplifikation vara uppenbart, att
platsbesättningen skulle blifvit en helt annan än nu och under inga
omständigheter företett den »rangordning nedifrån», hvarom man i detta
hänseende ansett sig kunna tala.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 4 samt. 2 häft. (Nr 5—6.)

Motioner i Andra kammaren, Nr 5.

Det säger sig själft, att de nu föreslagna jämkningarna i metoden
ingalunda kunna förebygga sådana oegentligheter, som hafva sin grund
vare sig i obekantskap med valmetoden eller i illojala valmanövrer.
Särskild! gäller detta om den några gånger försökta kuppen att illojalt
använda ett annat partis partibeteckning. Skulle den frihet, som den
nuvarande valmetoden i detta hänseende lämnar, fortfarande missbrukas,
och den politiska moralen icke tillräckligt reagera mot dylika tilltag, så
återstår intet annat än att införa den offentliga kandidaturen med officiellt
fastställda vallistor. Men med dessa ting har själfva valmetoden
litet eller intet att skaffa.

På grund af hvad jag sålunda anfört tillåter jag mig föreslå, att
''Riksdagen ville för sin del besluta:

l:o att §§ 7 och 9 i lagen om val till Riksdagen
den 26 maj 1909, sådana dessa lagrum lyda enligt
lagen den 4 mars 1910, skola erhålla följande ändrade
lydelse:

§ 7.

För rösternas sammanräknande — — —

Inom hvarje grupp---bestämmas ordning

mellan alla eller vissa af de namn å gruppens valsedlar,
hvilka---

Härvid iakttages i fråga om — — —
l:o Alla nyssberörda namn medtagas vid sammanräkningarna
och gäller vid första sammanräkningen
hvarje valsedel — — —

2:o Vid hvarje följande sammanräkning---

I fråga om partigrupp iakttages — —--

l:o Upptaga valsedlar — — —.

2:o I den mån, ordningen--— äga mot svarande

tillämpning, dock att därvid å hvarje valsedel
allenast så inånga namn från början räknadt,
som motsvara det antal platser, som gruppen enligt
de i § 8 omförmälda jämförelsetal äger besätta,
anses afse själfva riksdagsmannavalet och medtagas i
räkningarna. Varder under valets fortgång någon,
som uppförts i rum i ordningen för gruppen, tilldelad
plats för annan grupp, och skall till följd häraf

Motioner i Andra kammaren, Nr 5.

ytterligare plats af gruppen besättas, verkställes ny
sammanräkning för det antal namn, som motsvarar
det ökade platsantalet. Sammanräkning, som sålunda
sker, verkar icke rubbning i platsbesättning,
som därförnt ägt rum.

Vid hvarje sammanräkning — — —.

§ 9.

Där någon, som blifvit —--

Vid den nya sammanräkningen tages hänsyn
blott till de valsedlar, hvilka upptaga den afgångnes
namn å sådan plats, att namnet jämlikt § 3 eller, där
de i § 7 beträffande partigrupp under 2:o meddelade
bestämmelser vunnit tillämpning vid namnets uppförande
i ordningen, jämlikt dessa bestämmelser gällt
för själfva riksdagsmannavalet. Hvarje valsedel gäller
såsom hel röst, och röstvärdet skall tillgodoräknas den
förut ej valde, hvilkens namn förekommer först å sedeln.
Den som erhållit — — —.

Skulle jämväl sålunda — — — samt
2:o att motsvarande ändringar skola vidtagas
dels i §§ 25 och 28 i förordningen om kommunalstyrelse
i stad den 21 mars 1862, dels i §§ 11 och
14 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm
den 28 maj 1862, dels ock i §§ 6 och 8 i förordningen
om landsting den 21 mars 1862, samtliga dessa
paragrafer sådana de lyda enligt lagen den 4 mars 1910.

Stockholm den 19 januari 1912.

Albert Petersson.