Motioner i Andra kammaren, Nr 168.

8

Nr 168.

Af herrar Olsson i See och Andersson i Stärte, om skrifvelse till
Kungl. Maj:t angående byggande af en statsbana mellan
Uppsala och Storvik.

Med den stigande ekonomiska utvecklingen följa ökade kommunikationsbehof
för hvarje särskild ort och mellan landets olika delar.
Kommunikationsfrågorna lägga därföre i stor utsträckning beslag på
statsmakternas omtanke. Talande bevis därför återkomma vid hvarje
riksdag och denna lär icke komma att utgöra något undantag från
denna regel.

En del af de mest trafikerade lederna på statsbanorna äro redan
utlagda med dubbla spår. I fråga om andra delar förberedes deras
utbyggande till denna bantyp. Emellertid har den uppfattningen gjort
sig gällande, åtminstone i vissa fall, att när den enkelspåriga banan ej
längre kan tillgodose den ökade trafiken, denna trafik afledes genom
att bygga en ny bansträcka, som, på samma gång den mottager en del
af den genomgående trafiken, äfven fyller ett lokalt kommunikationsbehof,
som eljest ej skulle kunna bli tillgodosedt annat än med stora
svårigheter. Ett exempel af denna art är den under byggnad varande
banan Järna—Nyköping—Norrköping. Banlinjen Stockholm—Uppsala är
redan utlagd dubbelspårig. Huru den ökade trafiken skall beredas
möjlighet att tillgodoses vidare norr om Uppsala torde ännu vara eu
öppen fråga. Närmast framställa sig två alternativ; det ena att fortsätta
med dubbelspåranläggningen till Krylbo och vidare norr ut, det andra,
som har varit diskuteradt i pressen, går ut på att låta statsbanans tåg
framgå öfver Uppsala—Gäflebanan och fram till Ockelbo. En förutsättning
härför skulle vara, att Gäfle—Ockelbobanan ombyggdes. Vidare
må det anmärkas, att en sådan anordning väl förr eller senare skulle
medföra, att staten måste inlösa dessa sistnämnda bansträckor. Ännu

4

Motioner i Andra kammaren, Nr 168.

ett tredje alternativ gifves emellertid, på livilket vi härmed vilja fästa
Riksdagens uppmärksamhet, nämligen byggande af eu ny statsbana från
Uppsala rakt i nordvest till Storviks station å norra stambanan.

Enligt för oss tillgängliga uppgifter har banlinjen Uppsala—Krylbo
—Storvik—Ockelbo 191 kilometers längd, linjen Uppsala—Gefle—Ockelbo
152 kilometer. Det har framhållits, att denna senare linje skulle genom
den kortare sträckningen i väsentlig mån förkorta vägen mellan hufvudstaden
och det sig allt starkare utvecklande Norrland.

Den bana, som vi härmed vilja förorda till byggande af staten, är
emellertid den förmånligaste såsom förbindelseled mellan hufvudstaden
och Norrland. Sträckningen för en bana Uppsala—Gysinge—Storvik
är 105 kilometer, alltså nära fem mil kortare än den nuvarande sträckningen
öfver Krylbo och nära en mil kortare än sträckningen öfver Gäfle.

De kommuner i Uppsala och Västmanlands län, som genom en
sådan statsbana skulle bli tillgodosedda med järnvägskommunikationer,
ha under de senaste åren gjort mycket stora ansträngningar för att få
enskild bana till stånd mellan Uppsala och Kerstinbo på Sala—Gysinge
—Geflebanan. Dessa ansträngningar synas emellertid ej ha några större
utsikter att krönas med framgång, då deras resurser äro för små. Det
är öfvervägande jordbrukssocknar med stora lågjordsmarker som inbjuda
till omfattande odlingsföretag, hvaraf redan en del äro utförda. Dessa
företag förutsätta emellertid stora samfällda utgifter för vattenaftappningar
och kaualiseringar, till hvilka lån upptagits. Räntor och amorteringar
af dessa lån tynga befolkningen, så att dess förmåga att ikläda
sig stora skulder för åstadkommande af en järnväg är begränsad. Å
andra sidan är en järnväg genom dessa bygder ett oeftergifligt villkor
för att de skola komma i den blomstring, som deras naturliga förutsättningar
ge en viss förhoppning om.

Ungefär samma förhållanden råda i de kommuner i Gästrikland,
som skulle beröras af sträckningen mellan Gysinge och Storvik.

En statsbana Uppsala—Gysinge—Storvik skulle alltså ej blott
göra en fortsättning med dubbelspårsanläggningarna från Uppsala åt
Krylbo och Storvik öfverflödiga. Den skulle gifva en genare förbindelse
mellan hufvudstaden och Norrland och den skulle gifva järnvägsförförbindeise
åt en trakt, som nu är i stort och trängande behof däraf.

Med anledning af hvad vi sålunda anfört hemställa vi,

att Riksdagen ville besluta, att i skrifvelse till
Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag angå -

Motioner i Andra kammaren, Nr 169.

5

ende byggande af en statsbana mellan Uppsala och
Storvik öfver Gysinge station å Sala—Gysinge—Gäflebanau.

Stockholm den 25 januari 1911.

Öl. Olsson Joh. Andersson

i See. i Stärte.

I motionens syfte instämmer:

0. Alfr. Berg

i Staby.

Nr 169.

Af herr OlSSGSl i See, om skrifvelse till Kung!. Maj-.t angående
afkortning i öfningstiden för vissa värnpliktige.

Åtskilliga gånger förut har i riksdagen motionerats om afkortning
i öfningstiden för värnpliktige. Dessa motioner ha dock ej vunnit
Riksdagens bifall. Emellertid är detta ett spörsmål, som borde vinna
mera beaktande än hvad hittills varit fallet. För arbetare i allmänhet
och landtbrukare isynnerhet är det särdeles uppoffrande, att de under
den tid af året, då arbetskraften är af allra största betydelse, måste
sända i väg sina söner, ehuru de mycket väl beböfvas bomma. Kunde
därför någon afkortning af tiden åstadkommas, så vore det välbehöfbgt.

Det kan emellertid synas underligt att komma med ett sådant
förslag, när det nu sättes i fråga att i en framtid än vidare utsträcka
tiden för öfningarna, men detta förhållande gifver mig så mycket mer
anledning till att väcka det förslag jag här åsyftar, nämligen att när de
värnpliktige inhämtat ett visst kunskapsmått under öfningarne, så skulle
do hemförlofvas. Vore det så ordnadt, kunde det gifva beväringsynglingarne
anledning till att med mera ifver, lust och energi gripa
Bihang till Riksd. prot. 1911. 1 Sami. 2 AJd. 2 Band. 67 Höft. 2