Motioner i Första Kammaren, Nr 19.

Nr 19.

Af herr Bergendahl, om användande af en del utaf
arbetar för säkrings fond en till egna-liemslän.

Af de nr egnahemslånefonden för år 1910 disponibla medlen, utgörande
5,000,000 kronor, har Kung! Maj:t genom beslut den 14 innevarande
månad anslagit 3,846,600 kronor till lån för bildande af jordbrukslägenheter
och 1,153,400 kronor att utgå såsom bostadslån.

I förstnämnda afseendet hade begärts 5,130,600 kronor och för
sistnämnda ändamål 3,880,600 kronor eller tillhopa 9,011,200 kronor.
Vid sådant förhållande utgår det beviljade anslaget för jordbrukslägenheter
c:a 77 procent af äskadt belopp, men för bostadslån icke fullt 30
procent. Af anslaget till bostadslån hafva hushållningssällskapen erhållit
543,400 kronor af begärda 1,613,600 kronor samt bolag och
föreningar, som hemställt om 2,267,000 kronor, ett belopp af 610,000
kronor.

Af denna redogörelse torde framgå, att de till Kungl. Maj:ts förfogande
ställda medlen för ifrågakomna ändamål ingalunda förslå för
tillgodoseende af berättigade anspråk, hvilkas uppfyllande skulle för det
allmänna vara till stort gagn. Bolag och föreningar, som inköpt jordområden
eller ordnat sig därför, måste gifvetvis komma i en ytterst
brydsam ställning, då de hafva att emotse blott en mycket ringa del
af de anslag, som de ansett oundgängligen nödiga för sin verksamhet.
I flera fall ha sålunda endast 10 procent af de sökta beloppen blifvit
beviljade. För arbetare, som redan inköpt jordområden för att förvärfva
sig egna hem i förlitande på att erhålla därför nödvändiga statslån,
måste lånens uteblifvande vålla de största bekymmer. Efter hvad
man kunnat inhämta är förhållandet af så allvarlig natur, att det måste

6 Motioner i Första Kammaren, Nr 19.

befaras, att därest icke ökade medel för beviljande af egnahemslån
beredas, ett ödesdigert afbräck kommer att inträda i den rörelse, hvilken
omfattas med så stort intresse och af hvilken man har att förvänta
de betydelsefullaste följder för landet såväl i ekonomiskt som samhälleligt
afseende. Då Kungl. Maj:t i proposition till 1904 års Riksdag begärde
medel för att bereda arbetare tillfälle att förvärfva egna hem,
hemställde Kungl. Maj:t att för sådant ändamål få disponera viss del af
arbetarförsäkringsfondens kapitaltillgång. Det utskott, som behandlade
denna fråga, ansåg penningmarknaden då vara sådan, att behofvet
lämpligast borde fyllas genom upplåning och föreslog fördenskull, att
riksgäldskontoret finge bemyndigande att anskaffa för ändamålet erforderliga
medel. Detta blef också Riksdagens beslut.

Saken torde emellertid nu ställa sig något annorlunda. Nu är det
endast fråga om eu tillfällig ökning af de medel, som äro afsedda att
främja egnahemslånerörelsen. För detta tillfälliga ringare behof synas
lämpligen arbetar försäkringsfonden kunna anlitas.

Enligt Riksdagens beslut skulle för innevarande år afsättas till denna
fond ett belopp af 1,400,000 kronor. Detta belopp skall på lämpligt
sätt placeras för att göras räntebärande, hvilket jämväl blir förhållandet
med de räntemedel, som till fonden inflyta.

Det synes då ligga nära till hands, att ifrågavarande medel få användas
till utlåning i den ordning, som i fråga om lån ur egnahemslånefonden
är stadgadt mot villkor att statsverket garanterar, att de
sålunda disponerade medlen åter tillföras fonden, om densamma för sitt
egentliga ändamål kommer att tagas i anspråk, innan medlen blifvit af
låntagarne inbetalta.

På grund häraf får jag hemställa,

att Riksdagen måtte medgifva, att Kungl. Maj:t
må för innevarande år af arbetarförsäkringsfonden
disponera ett belopp af 2,000,000 kronor att i den
ordning, som i fråga om lån ur egnahemslånefonden
är stadgadt, utlämnas såsom statslån till
de hushållningssällskap, aktiebolag och föreningar,
hvilka åtaga sig att genom utgifvande af egnahemslån
bereda mindre bemedlade arbetare eller med
dem likställda personer tillfälle att förvärfva egna
hem, dock med skyldighet för statsverket dels att
godtgöra arbetarförsäkringsfonden den förlust, som
genom lånerörelsen till äfventyra kan uppkomma,

Motioner i Första Kammaren, Nr 19.

samt dels att tillhandahålla fonden de sålunda disponerade
medlen, därest fonden för sitt egentliga ändamål
skulle komma att tagas i anspråk, innan
medlen blifvit af låntagarne återbetalta.

Stockholm den 26 januari 1910.

K. H. Bergendahl.

Nr 20.

Af herr Bergström, angående pröfning, huruvida omsättningsskatt
bör påläggas äfven andra näringar
än shogshandteringen samt eventuellt angående ändring
i lagen om slcogsaccis.

Förra Riksdagen antog lagen om skogsaccis. Denna lag synes mig
vara tillkommen på så bristfällig utredning, vara af så anmärkningsvärd
beskaffenhet och medföra så vidtgående oförutsedda konsekvenser,
att jag ej kan undgå att redan nu, så omedelbart efter dess antagande
och innan ens någon erfarenhet vunnits genom tillämpningen, ånyo
fästa uppmärksamheten på densamma. Åtminstone något skäl härtill
förefinnes ju i yttrandet från regeringen vid förra Riksdagen om, att
skogsaccisen skulle vara ett nödvändigt led i den nya skatteomläggningen,
ja så nödvändigt att icke något vidare arbete på denna skulle
vara möjligt i inslagen riktning, om skogsaccisen ej antoges. Under
sådana förhållanden bör ju hvarje ny belysning af skogsaccisfrågan bli
till nytta vid bedömandet af det nya skattelagförslaget och framläggande
i tid af betänkligheter endast befordra en snar och lycklig lösning af
den stora frågan.

Accisen tillkom på den grund att skogskommunerna, för betäckande
af sina oundgängliga utgifter ej erhöllo skälig del af inkomsterna från
produktionen på deras marker. Skogen togs, i stort sedt, från inlandskommunerna,
fraktades till apterings- eller förädlingsverken vid kusten,