Motioner i Andra Kammaren, Ko 105.

5

illa SOS.

Af herr P. Hörnsten, om skrifvelse till Knngl. Maj:t angående
progressiv beskattning af barnlösa personer m. m.

Genom tvenne motioner väckta kvar för sig i Andra Kammaren af
herrar Erlansson och S seden hafva tvenne frågor af rätt ingripande betydelse
förts fram, nämligen en så kallad ungkarlsskatt samt lättnad för
familjeförsörjare. Men hur angelägen ur bland annat skattesynpunkt den
förra frågan är, och hur bekjärtansvärd den senare än må anses vara, så stanna
dock båda så att säga på halfva vägen. Ty skall det bli »ungkarls»-skatt, så fordrar konsekvensen äfven »ungmö»-skatt, ty i många fall hafva
båda könen för samma arbete ungefär lika inkomst och tidsutvecklingen
går ju för öfrig! i riktning att bereda män och kvinnor full likställighet
i både det ena och andra afseendet.

Men äfven om skatteplikten utsträckes till att gälla ogifta af båda
könen, så uppstår en ny inkonsekvens, nämligen befrielse från skatt, så
fort de träda i äktenskap, ehuru skatteförmågan bör vara minst lika stor
efter äktenskapets ingående som förut; ty två personer i ett hushåll kunna
och böra lefva till och med billigare per hufvud än när de lefva hvar för
sig, så länge barn ej finnas. Det är ju ock för den kostnad som barnuppfostran
medför i familjerna, som framställning gjorts om större lön för
familj eförsörj are.

Kär man sålunda utgår från att barnuppfostrare behöfva lönetillägg
eller, där sådant icke kan ifrågakomma, däremot svarande skattelindring
— till och med måhända understöd i vissa fall — då faller det sig helt

6 Motioner i Andra Kammarm, N:o 105.

naturligt att i stället för skatt på ogifta framställa krafvet om skatt på
barnlösa.

Ett sådant förslag väcktes ock förra året i den franska deputeradekammaren
af deputeranden Contant.

I fråga om lättnader för familjeförsörjare så finnas ju lika stora ock
trängande behof af hjälp för många enskilda tjänstemän som för statens.
Kommer så därtill alla andra klasser, jordbrukare, yrkesidkare och arbetare,
hvilka i regel ha största barnantalet, men däremot ofta nog den
minsta ekonomiska bärkraften att försörja desamma under uppväxtåren.

I detta samband borde också rätteligen frågan om barnens rätta uppfostran
tagas i beaktande, hvarvid hänsyn till begåfning och fallenhet
finge komma till sin fulla rätt, så att familjeförsörjaren genom till och
med fullständig skattebefrielse kunde få vägen lättare öppnad för barnens
utbildning till det lefnadskall deras anlag ämnat dem för.

Konsekvensen fordrar sålunda att alla familjeförsörjande uppfostrare,
som pröfvas däraf vara i behof, också böra erhålla lönetillägg eller skattelindring
successivt i förhållande till barnantalet och den mindre ekonomiska
bärkraften. Hur den successiva skalan bör uppgöras, därom erfordras
naturligtvis utredning och förslag genom Kungl. Maj:t.

Likaledes torde den progression, efter hvilken barnlöshetsskatt i procent
af inkomst anses böra utgå, utredas genom Kungl. Maj:t och därefter
som lagförslag föreläggas Riksdagen. Hvad åldersgränsen för begynnande
åt berörda skatt beträffar, torde den lämpligast böra sättas i
samband med inträdande i den ''politiska myndighetsåldern och upphöra
vid inträde i pensionsåldern.

På grund af hvad här anförts, hemställes vördsamt,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta utreda och för
Riksdagen framlägga förslag

dels till lag om progressiv skatt på barnlösa,
dels och till lag om successiv skattelindring åt
däraf behöfvande familjeförsörjare, som hafva minderåriga
barn.

Stockholm den 26 januari 1908.

P. Hörnsten.